2.20 Aurora kommer hem.

Aurora följer efter andra barn som gick från bussen till skolan. Hon följde efter den största strömmen och följer efter dem in i ett klassrum. Som tur var en dubbelklass så Aurora var ganska obemärkt. Det var en lektion i matematik och Aurora hänger med ganska bra i vad som säger. Hennes föräldrar hade varit noga med att hennes hemmautbildning ska vara lika bra som den som gavs i skolan.

Det var så spännande och Aurora hade fjärilar i hela magen. Hon hade spenderat större delen av dagen att bara betrakta de andra barnen, men hon hade svårt att interagera med dem. Några av barnen sneglade ohyfsat på henne och hon kände sig delvis väldigt utsatt.

Som tur var såg hon då bussen, det var bussen för dem som slutat tidigt så hon skyndade sig dit. Bussen var nästan tom och Aurora hade börjat inse vad hon gjort och insåg att hennes föräldrar kanske märkt att hon var borta...

Auroras försvinnande hade inte gått förbi obemärkt. Xi hade hjälpt Decan i sin träning och sedan gått in för att göra lunch och insett att Aurora var borta. Han blev rädd och när Decan kom berättar han vad som hänt och var arg.

-Lugna ner dig Xi, vi hittar henne
-DET VET INTE DU! TÄNK OM DE TAGIT HENNE
-Xi, andas.

Xi tog ett djupt andetag och hans ögon fylldes av tårar.

-Snälla förlåt mig Decan jag är bara så orolig
-Det är okej, jag förstår. sa Decan, och det gjorde hon. Hon var också rädd, en konstig rädsla hon aldrig känt förut, som om världen försvunnit under hennes fötter.

De stod och bara tittade på varandra.
-XI! sa Decan som kommit på något
-Vad!?
-HARUKA!! Decan pekar mot vägen och ser Haruka komma springande emot dem.

-Vad säger du? HON GJORDE VAD? Och hon är på väg hem?

-Vad säger hon?! sa Xi som inte talade grävling.
-Hon stack med bussen till skolan och Haruka följde efter henne, men hon är på väg hem nu.

Decan höll Xi hårt som grät av lycka och oro.
Decan andades ut i den kalla vårluften.
hon hade aldrig varit så rädd förut, och för någon annan skull? Hon trodde inte det var möjligt.

Aurora svalde hårt.
Hon såg sina föräldrar stå och hålla om varandra, och hon förstod att de visste att hon försvunnit.

Hennes pappa vände sig om och fick syn på henne och gick långsamt emot henne och hon såg hur han torkade sina ögon. Han var ursinnig.

-Vad tror du att du håller på med?! Du VET att du inte får lämna tomten!
-Jag är trött på att vara fast här! Jag vill träffa folk!
-Men det får du inte! Det är FARLIGT! Du har din familj! Haruka! Och du har dina vänner online!
-Det är inte samma sak.
-Vi... vi vill bara inte förlora dig.

Han kramade sin dotter hårt och Aurora ångrade sig. Hon var självklart sur på sin pappa för att han skällt på henne men hon skämdes lite för att hon märkte hur ledsen och orolig han var.

-Förlåt. Jag... Jag vill bara se världen.
-Inte nu snälla, inte förens du blivit vuxen, snälla. Vi vill bara skydda dig.
-Mot vad?
-Mot... Farliga saker.

Aurora hade fått rumsarrest.
Hon hade åter igen gått över i att vara sur på sina föräldrar. Hon väntade tills alla hade somnat och åt upp den sista lilla glassen som fanns i frysen.

Hon visste att glassen var köpt speciellt för att fira olika saker men det struntade hon i, hon var arg och ville straffa sina föräldrar på något sätt.

När hon ätit upp den ångrade hon sig lite så hon gick ut för att slänga förpackningen i soporna så att det var mindre risk att hennes föräldrar kom på henne.

Väl ute såg hon Vicke.
Hen var i dockform.

Men det var som om Vick visste att hon var ledsen och förvandlades och sprang fram till henne och kramade henne.

-Hur gick det?
-Alla är arga på mig, till och med Haruka är sur. sa Aurora.
-Äsch, struntsamma, ska vi leka istället?

De lekte en stund men Aurora var trött efter den långa dagen så hon gick in och la sig.

Haruka hade stått vid dörren och betraktat hennes minsta steg och när hon var på väg in sa hon lågt:
-Nu stannar du inne valp.

Aurora nickade och gick in.

Haruka sov ute, hon hade lovat Xi att vakta huset och Aurora. Hon kände att det gjorde hon bäst vid ytterdörren.

Aurora hade blivir förkyld av att hon varit ute och lekt på natten och spendera dagen sovandes, de tyckte det var konstigt att hon sov så mycket.
-Det är säkert alla intryck från igår och att hon är sjuk! sa Xi.

De var länge sedan de hade en stund helt för dem själva.
De spenderade morgonen med att kyssar och tala viskande till varandra och smet in i sovrummet en stund. Sedan låg de bara bredvid varandra i varandras famn och njöt av sällskapet.

Idag skulle de bara slappa.

Efter ett par dagar i sängen hade Aurora blivit uttråkad.

-Ska vi leka? sa Vicke och Aurora bara skakade på huvudet.
-Vad tänker du göra? sa Haurka. Haruka hade fyllt år, men inte sagt något direkt om det men hon var ny mycket gråare i ansiktet än tidigare. Hon var också bitskare än förr, men det blir väl alla när de blir äldre.

-Inget, ta det lugnt, jag vill bara ha lite luft. Och jag är ledsen att jag smet iväg, jag ska inte göra det igen, okej Harry?

Haruka morrade, hon hatade det smeknamnet. Men hon älskade Aurora, den dumma valpen. Hon älskad henne av hela sitt grävlingshjärta.

Aurora borstade tänderna när det knackade på dörren.
-Decan är det du?
-Nej pappa det är jag!
-Kan jag komma in?
-Ja jag har precis borstat klart

Xi kom in. Han tittade på sin dotter och kliade sig i nacken.

-Alltså, jag förstår att du behöver komma iväg från tomten. Men du får inte skjuta bort oss eller lura oss. Jag och din mamma pratade, vi tänkte att du kan få gå till ödestranden bakom huset. Din mamma ska visa dig hur man tar sig dit. Men du måste fortfarande SÄGA till okej?

-Oh, får jag vara där själv också?
-Hm, ja. Om du säger till. Xi var inte förtjust i idén men tänkte att det är bättre att hon går dit än smiter.

Ytterdörren slog igen.

-Aurora? ropade Decan

Aurora kom ut och Xi följde efter henne. Decan tittade på honom och han nickade till svar.

-Vi kommer att gå dit men det kommer en båt och hämtar mig sen för jag måste iväg och sälja grödorna jag skrödat. Okej?

Aurora nickade. Hon älskade sin mamma och hennes mamma älskade henne men Decan kunde verkligen inte prata bekvämt med barn.

De gick till stranden som verkligen låg precis bakom huset.
Innan taxibåten kom kom Aurora på en sak.

-Pappa sa att jag inte får lämna tomten för att ni måste skydda mig, men han sa inte mot vad.

Decan spärrade upp ögonen och stelnade till.
-Öhhm.. det är... monster.. Ja, onda monster. Stora hemska varelser som finns där ute. Så du måste stanna här eller på tomten. För annars... kommer de... kidnappa dig! Ja, kidnappa dig!

Båten hade nått fram till stranden och Decan suckade av lättnad.
-Oj där är båten! Måste gå, men nu pratar vi inte mer om det här okej? Och gå RAKA vägen hem.
-Okej.
-Lova mig Aurora.
-Jag lovar mamma svarade Aurora.

Hon stannade och lekte en stund men tröttnade efter en stund. Vädret var inte speciellt bra, så hon gick hem igen.

Det tog ett tag men långsamt började hennes föräldrar lite på henne igen, men bara om Haruka var med henne. Xi hade börjat åka allt mer till bibliotek för att studera, varje gång köpte han en lott på vägen. Hans aldrig något till någon för han visste att det var dumt. Man vinner aldrig, men han ville ändå försöka.

Decan spenderade mycket tid i trädgården och trivdes väl med det. När Aurora var hemma var Haruka med henne. De började bli gamla båda två men när de var där ute i trädgården och skämtade och skrattade tillsammans, då kände de sig unga igen.

Decan hade även börjat med att rädda smådjur i området. Folk hade börjat ringa henne om de hittade en förrymd sköldpadda eller skadad fågel. Hon åkte ut och hämtade dem och skötte om dem innan hon släppte ut dem igen. Hon hade alltid trivts bäst med djur.

Familjen åt middag tillsammans. Xi skulle iväg till biblioteket och Decan skulle ut och promenera och se vad hon fann.

-Vad ska du göra? frågade Xi Aurora.
-Plugga och leka med Vicke.
-Vicke alltså, ni är bra vänner ni!
-De bästa, Vicke berättade att...
-Berättade? Kan leksaken tala?
-Det är ingen leksak, Vicke är min vän.

Xi nickade och tittade på Decan som granskade sin dotter. De skulle nog tala om detta när de var ensamma..

Decan gav sig iväg och hittade massa containrar som hon dumpstrade i, det var något hon inte gjort sedan hon var ungdom men det var en kick i att leta i bland skräpet och finna små guldkorn!

Hon hittade två ädelstenar, en ovanlig japansk skalbagge och lite saker till hemmet som var precis som nya! Sicken lycka!

På vägen hem hittade hon också två guldklimpar och lite blommor. En stor vinst tyckte Decan som gav sig hemmåt med lycka i stegen!

Aurora hade varit vid stranden och beslöt sig för att ta en annan väg hem, det fanns en omväg som borde gå hem till henne till slut.

När hon kom upp till vägen insåg att hon inte visste riktigt vart hon var. Hon såg ett blått hus lite längre bort. Hon såg en gammal cykel ligga slängd längst vägen och beslöt sig för att låna den för att cykla dit för att fråga om vägen.

Det visade sig vara en Elixiraffär! Kvinnan som ägde butiken hälsade på henne när hon kom in, och Aurora förklarade att hon var vilse så berättade kvinnan att hon bara gått åt fel hål! Det var betryggande tyckte Aurora som skulle gå hem igen men kvinnan var så snäll och affären såg så spännade ut att hon frågade vad hon sålde.

-Elixir, magiska stavar, stenar och annat som har med magi att göra förklarade affärsinnehavaren.
-Oh har du något elixir som gör att andra kan se min låtsaskompis?
-Låtsaskompis? Det finns inga såna elixir, låtsaskompisar finns bara för dig själv.

Aurora blev irritera över vad hon sa, hon betedde sig som om Vicke bara var en fantasi och de var hen verkligen inte!

Aurora tog bakvägen ut och såg massa fjärilar som hon fångade, hon visste att hennes mamma brukade sälja fjärilar så hon tänkte att hon kunde säga att hon fångat dem vid stranden.

Hon skulle precis ta sig hem igen när hon såg en spännande bärbuske!
Hon tänkte bara gå förbi, det är urbota dumt att äta bär från en främmande buske men... det såg så gott ut att hon tog en endaste.

Och hon kände en fantastisk känsla i kroppen och kände hur hela kroppen blev varm, men hur glad känslan än var var hon allt annat än glad när hon såg ner på sin hand och såg att hennes hud färgats blå...

Hon slängde sig på cyklen och cyklade snabbt tillbaka till omvägen där hon funnit cykeln och beslöt sig att skynda tillbaka till stranden.

Hon hade hoppats på att ingen märkt att hon försvunnit men hur skulle hon förklara att hon var blå!?

2.19. Aurora har en plan.

Våren var äntligen här! En dag när de vaknade var snön borta! De spenderade alla mycket tid utomhus då alla var trötta på kyla.

Xi passade på att träna Decan i kampsport, något som gick, sådär.

-Nej högre, och med baksidan av handen

-Jag använder baksidan av handen XI. sa Decan sammanbitet, men det gjorde hon inte. men Xi hade ett tålamod av guld och hjälpte henne att utvecklas.

Decan fiskade också en del, men hon hade tröttnat på att fiska. Hennes impulsiva och rastlösa natur gjorde det svårt för henne att hålla på med en sak för länge men hon var inte säker på vad hon annars skulle göra för att få in pengar.

Aurora åt pannkakor som mellanmål, hennes pappa hade lagat dem och de var faktiskt helt okej. Han brände inte allt nu för tiden. Hon förstod inte varför hennes mamma inte lagade mat oftare, hennes var ju i alla fall inte bränd.

Sedan var det dags att göra läxor. Hon gjorde läxorna via en platta och Xi hade korta lektioner inom olika ämnen, men hon längtade utifrån hemmet.

Hon ville ha sällskap!

Xi trivdes som hemmapappa. Han älskade att umgås med sin dotter och han och Haruka hade börjat bli ganska bra vänner!

Hon "talade" inte med honom som Decan sa att hon gjorde med henne men de hade roligt ihop.
Ibland, speciellt på kvällarna kunde han, Haruka och Aurora ta korta skogspromenader i området men de gick aldrig mot staden.

Decan gjorde dem sällskap ibland, men ofta tog hon en annan väg hem.

Aurora hade upptäckte Sociala medier! Hon kunde hålla på med telefonen i timmar och skriva på forum och läsa om saker hon tyckte var intressant.

Oftast satt Vicke bredvid henne, precis som hen gjorde nu.

Aurora suckade och lade ner telefonen. Sällskap online var inte samma som i verkliga livet. Hon var intresserad av människor, men det var sällan man såg människor så här långt ut från stan.

Men då hände något. Vicke började skaka och flög rakt upp i luften! Hen började glittra och förvandlades framför Auroras ögon. Hen växte och blev lika stor som Aurora och hon sprang fram med hackan på vid gavel.

-Men Vicke, vad händer!?
-Oh, du behöver mig ju, så här är jag!

Aurora blev överlycklig och de började genast att leka tjuv och polis! Haruka morrade lite när hon först fick se på Vicke som bara stod och tittade på henne. De tittade på varandra en stund sedan fnös Haruka och lade sig att sova igen, det räckte för Aurora.

Var Vicke accepterad av Haruka så måste hen vara okej!

-Men hur kommer det sig att du lever? frågade Aurora
-För att du behöver mig, du känner dig ensam här i huset därför är jag här!
-Okej!

Aurora tänkte en stund och betraktade Vicke.

-Vicke, är du kille eller tjej?
-Spelar det någon roll? sa Vicke och lade huvudet på sned.
-Nej, faktiskt inte. sa Aurora och sprack upp i ett leende. Vicke var Vicke, mer än så behöver hon inte veta.

Xi och Decan log och sov, de hade nattat Aurora för länge sedan men hon kunde inte sova så hon smög ut.

Haruka låtsades sova men följde hennes minsta steg. Hon visste vad hon skulle. Hon skulle ut på tomten, rota efter grodor i buskarna, plocka blommor och kanske fiska lite.

Aurora hade försökt lära sig fiska som sin mamma men det var inte riktigt något för henne. Hon gjorde det mest för att hon inte hade annat att göra.

Hon tänkte att hon inte alls var lik sin mamma, men bara det faktum att hon smög ut mitt i natten gjorde dem mer lika än vad någon av dem visste.

Strax efter att Aurora smygit sig upp och lagt sig med Haruka vid fötterna vaknade Decan.
Hon var uttråkad, så uttråkad att hon vaknade av det.

Hon kollade på klockan och insåg att det var mitt i natten.
Hon gick upp tog på sig joggingkläder och började i hastig takt gå runt i skogen och bergen omkring huset och stod snart på en hög kulle och såg ut över staden.

Hela staden såg stängd ut.
Hela staden förutom... Biblioteket!

Med raska steg tog sig Decan ner till staden, och mycket riktigt var det öppet. Hon smög sig in och såg att det inte var någon där. Vilket var tur, hon hade inte orkat vika in öronen eller måla över näsan.

Det var skönt att bara vara där och vara sig själv, helt ensam.
Decan stannade upp när hon hittade en bok om trädgårdsarbete, vilket var något hon hade börjat tycka allt bättre om. Det gick snabbt, man gjorde många olika saker och samtidigt var det något som var väldigt avslappnande.

Solen hade börjat gå upp när Decan insåg att hon läst hela natten, och snart skulle det komma folk dit! Hon skyndade sig hem, men kände att en idé hade tagit form.

Dagarna flöt på som de ofta gör. Långsamt växte Aurora allt mer och Xi förundrades över hur han kunde se både sig själv och Decan i deras dotter.

Enda sedan Aurora var liten hade Xi läst för henne, och det gjorde han fortfarande. Det var en stund som båda var väldigt förtjusta i. De senaste nätterna hade Aurora haft mardrömmar, så hon fick sova i sina föräldrars säng. Xi bar upp henne när hon väl somnat så det var inte så farligt.

Haruka sov alltid med Aurora, och det gjorde henne lite mer trygg men ibland kunde inte ens Haruka jaga bort hennes mardrömmar.

Decan hade hållt på hela natten, hon höll på att omstrukturera hela trädgården för hon hade tagit alla frön hon samlat på sig och även de frön hon fått av sin mamma som hon samlat på sig innan henne.

Nu hade hon kunskapen som hon saknat innan. Hon blev avbruten när hennes telefon ringde, det var jobbet.

Hon beklagade vad hon hade att säga men att hon bestämt sig för att sluta fiska, hon ville satsa på trädgårdsarbete istället. Hennes chef blev inte allt för irriterad eftersom han även höll i att skicka ut grönsaker och frukt till olika affärer i staden.

Så, det blev bara ett litet skifte, men Decan kände att det var det som var bäst!

Decan skyndade sig ner till stan för att skriva på papper och resten av familjen sov. Men Aurora vaknade, och det var som en plan hade skapats medan hon sov.

Hon satte sig i sängen och smög ner för trapporna utan att vecka Haruka. Hon bytte snabbt om och lyssnade vid dörren till hennes föräldrars sovrum. Hon hörde sin pappas snarkningar så hon förstod att det var nu eller aldrig.

Hon gick ut.

Hon hade fjärilar i magen men hon hade bestämt sig. Hennes ansikte hade ett bestämt uttryck och hon gick med bestämda steg till vägen.

Vicke kom springade och ropade på henne:
-Aurora, Aurora vänta!
-Vad är det Vicke? hon förstod att hen ville stoppa henne.
-Du får ju inte! Så du borde inte.

Aurora tittade på Vicke med det bestämda uttrycket.

-Men jag VILL. Så jag TÄNKER göra det. Sedan fortsatte hon att gå.

Där stod den.
Skolbussen.


Den åkte alltid upp hit för att vända, sedan stod den stilla en stund medan chauffören höll på med massa papper (Aurora misstänkte att det var en lista över vilka barn som var sjuka och liknande).

Hon gick bara rakt fram till bussen.
Dörren öppnades.
Aurora klev in i bussen och satte sig i ett säte vid fönstret.

Bussen körde iväg.

2.18 "Får jag gå i skolan?"

Våren närmade sig, men det verkade inte vintern förstått ännu. Det var snöigt och kallt i Sunset Valley.

Det var kväll och klockan var sent, det var dags att gå att lägga sig, i alla fall för husets yngre inneboende.

På bilden ser man även utbyggnaden som är Auroras rum :)

Det var väldigt kallt och vindigt idag så det blev inget fiske för Decan, men däremot visste hon platser där man kunde hitta stenar så hon hade samlat in lite sten. (silver, safir och järn)

Hon lyckades också hitta en boveteblomma (MITT I VINTERN?) och lite eldflugor!

Det ger inte så mycket pengar men de behöver all inkomst de kan få.

-Nu är det dags att sova Aurora!
-Snart pappa!
-Nej, det är sent nu!
-Snälla bara fem minuter till?
-Okej, FEM minuter!

Xi hade svårt att vara sträng, och Aurora visste att fem minuter betydde minst tio! Hon letade i leksakslådan och lekte med fåret en stund. Men eftersom hon redan lekt med fåret två gånger idag. Hon tog istället upp Vicke och lekte med den en stund.

Hon hade haft den så länge nu att det kändes som en vän på riktigt.

Hon kände sig lite ensam, hon önskade att hon hade haft vänner men hennes föräldrar vill inte att hon skulle gå ut, speciellt inte lämna tomten.

Det var söndag, i morgon skulle skolan sätta igång och Xi försökte att göra allt för att hålla Aurora på andra tankar. De hade fortfarande inte bestämt sig hur de skulle göra med den saken.

Aurora lekte vid köksbordet och Xi gjorde frukost. Decan hade inte vaknat ännu.
Först spillde Xi våffeldeg över hela spisen sedan brände han dem, så det fick bli pannkakor istället.

Familjen samlades runt bordet och åt tillsammans.
Det var viktigt att de alla åt tillsammans, Xi påpekade detta för Decan som annars ofta kom sent till måltiderna.

Det var främst för Auroras skull, hon träffade inte sin mamma så mycket.

 Aurora lekte och läste och badade och... ja det fanns inte mycket mer att göra. Hon gick ut och tittade på sin pappa när han tränade.

Hon tyckte det var häftigt att se hur han hoppade och sparkade pinnarna som om det var den lättaste saken i världen.

-Pappa, kan du lära mig?
-Självklart min prinsessa, men det får bli när ers höghet är äldre!

Aurora fnissade, hon hade glömt av att hon hade papperskronan på sig.

De gick in tillsammans och Xi tog ett snabbt bad innan han skulle sätta igång med middagen med Aurora stod i vägen för honom.

-När börjar skolan?
-I morgon...
-Får jag gå i skolan?
-Ja-jag vet inte. Vi vet inte vad som blir bäst.
-Måste man inte gå i skolan?
-Man kan bli hemskolad också, det är när man lär sig av sina föräldrar.
-Jaha okej! Aurora var lättad över att hon skulle få utbildning, för det hade hon läst i tidningar och böcker att det var viktigt, men hon var besviken över att inte få svar om hon fick gå i skolan med andra barn.

Decan var inte hemma för att hjälpa Xi som lät Aurora bestämma middagen (Limepaj till middag, ja vad gör man inte för att undvika jobbiga samtalsämnen?) utan hade fått ett jobb till på konstgalleriet.

Det tog flera timmar men hon blev väldigt nöjd. Hon hade målat av viktiga personer som levt i staden, hon var inte säker på vilka de var, men hon tyckte att de såg ut som de gjorde på fotografierna hon fått.

Chefen på konstgalleriet var överlycklig och Decan fick 1000 simdaler för jobbet!

"Då har vi mat ett tag till i alla fall, kanske till och med kan köpa en tv" tänkte Decan när hon skyndade sig hem.

2.17 Aurora växer upp till barn!

Aurora har inte sett mycket av världen.

Det mesta hon har sett är baksidan av huset.

Xi har tagit med henne till stan ett par gånger men de unga föräldrarna blir allt mer oroliga över att någon ska upptäcka henne så de lämnar sällen hemmet.

Aurora sitter mest och leker med sin docka eller med Haruka, som sällan lämnar hennes sida.

Det var ruskigt väder ute, nästan storm. Decan hade begett sig till stranden som låg i närheten av deras hus och hon och Xi hade bestämt att Aurora kunde komma till stranden idag. Det skulle inte vara många som vågade sig ut i det här vädret. Haruka höll sig i bakgrunden och höll koll.

Aurora verkade dock inte jätteintresserad av sin omgivning. Hon kurade mest ihop sig hos Xi och sökte flykt från vinden.

Dock ville inte Xi ta den branta baken från huset till stranden så han tog taxibåt, det var ju en liten risk men de hoppades på att det inte skulle vara någon fara. De var en ganska vanlig familj nu, det är ju inte att nyinflyttade inte rör sig mycket bland folk, speciellt inte när man bodde så långt bort som på tomten Seaside.

Aurora hade aldrig åkt båt innan och klappade i händerna och skrattade hela vägen.

När de kom fram kysste Decan Xi och kramade Aurora. Hon var dock tvungen att fortsätta fiska.
De visste att Auroras födelsedag närmade sig och de ville att hon skulle ha ett eget rum. Decan mindes att det var visserligen trevligt att dela rum med sin syster men att det alltid känns bäst att ha ett eget rum.

Xi och Aurora satt i sanden och lekte med sand-snön.

När de kom hem gav de Aurora ett varmt bad och mat, eftersom Haruka höll koll på henne tänkte de att de kunde gå ut en stund och leka i snön!

De byggde en snögubbe och pratade och skrattade precis som förälskade gör. Decan trodde aldrig att hon skulle skaffa en egen familj men här var hon. Och hon trivdes ganska bra.

Hon kände sig instängd ibland men det räddades av att hon fick spendera mycket tid ensam när hon fiskade.

Inomhus lekte Aurora IGEN med sin leksak. Kanske dock inte så konstigt då hon inte hade så jättemycket leksaker, efter bränderna och att allt annat föll sönder så hade de inte gått om pengar. Speciellt inte eftersom Decan inte fick så mycket fisk i denna vintern. Och hennes plantor hade helt stannat av och gått i vintervila.

Men de njöt ändå av vintern. De umgicks mycket och spenderade dagarna med att leka i snön och läsa böcker inomhus.

Man bygger inte bara snögubbar utan kan även ha snöbollskrig. Decan höll på att vinna men Xi räddades av klockan, det var dags att gå in och fira födelsedag!

De hade inte köpt någon tårta utan bara kakor och saft. De hade lagat en extra lyxig makaronlåda med massa gott till och hoppades att Aurora skulle tycka om det hela.

Efter middagen så var det dags! Det var som om Aurora behövde liiiite extra energi för att kunna växa!

Aurora som småbarn! Hon fick en fin present av sina föräldrar, de hade köpt fina kläder till henne. Det var billigare att köpa kläder än att köpa massa andra paket, dessa var dessutom begagnade så istället för att få bara en ny klänning fick hon flera uppsättningar.

Aurora blev överlycklig och tog på sig en av de finaste klänningarna och ville ha den till vardags. Hon älskade den rosa färgen.

Hon hade ärvt sin mammas väldigt lockiga hår, så Decan hjälpte henne sätta upp det i tofsar för att de inte skulle trassla in sig.

Aurora stod länge i spegeln och tittade på sina tofsar och klänning.

-Tack mamma och pappa, allt är så fint! sa Aurora innan hon satte sig och åt massa kakor.


Auroras egenskaper:
God
Älskar naturen
Tungsovare

Auroras favoriter: Fransk musik, Limepaj och Havsblå.

Xi och Aurora spenderade kvällen med att läsa böcker medan Decan smög iväg och fixade det sista, de hade nämligen en ännu finare present till sin dotter förutom kläderna.

Decan ropade på resten av familjen när hon var klar. Aurora kom ut till "vardagsrummet" och såg en trappa som inte varit där innan. Hon förstod vad det innebar och kramade Decan hårt. Decan kramade tillbaka men följde inte med upp. Det var mycket sällskap påe n dag som det var.

Xi följde med Aurora upp och var också överväldigad med vad Decan lyckats med på så liten budget.

Aurora hade inte bara en helt ny säng, matta och skrivbord, utan även en lekkista!
-Ni måste kämpat så mycket med att ha råd med allt det här! sa Aurora och kramade sin pappa hårt. Xi fick tårar i ögonen men torkade av dem på handen. Han ville inte att Aurora skulle tro att han var ledsen. Han var bara glad över att se sin dotter så glad.

Aurora kollade på allt i rummet och lade sig sedan i sängen och somnade snabbt, det hade varit en väldigt bra dag och hon var helt slut över allt som hänt!

Men på den nedre våningen talade Decan och Xi lågt med varandra. Aurora hade kommit till den åldern när hon egentligen ska börja skolan, men ingen av dem var förtjust i tanken.

Hur skulle de lösa det? Hemskolning? Skulle de följa med till skola?

2.16 Vinter i Sunset Valley

Aurora växte fort, och dagarna flög förbi. Decan fiskade, tog hand om trädgården och letade efter smådjur, blommor och insekter och, ja vad som helst som kunde tjäna in lite pengar helt enkelt.

Xi var mest hemma men Aurora men kunde ibland hjälpa grannar med lite småsaker, så som att fixa en tv eller liknande.

Dagarna gick förbi så snabbt att ingen, inte ens Decan insåg att det var hennes födelsedag. Mitt i natten vaknade hon och förstod att det var hennes födelsedag. Hon var glad en stund men kände sedan hur magen blev tung av sorg.

Detta var hennes första födelsedag ensam.

Hon sa inget direkt till Xi, men han märkte självfallet att de nu var i samma ålder men eftersom Decan inte tog upp det gjorde inte han heller det. Han försökte bara att finnas där för henne och vara extra mycket till stöd.

Däremot lyckades Decan dra på sig en medelålderskris...

För att muntra upp Decan gav han henne en kupong till skönhetskupongen som han egentligen tänkt sälja. Decan begav sig dit men kan inte säga att hon blev nöjd alls. Stylisten verkade ha helt andra saker i tankarna och Decan kände mest att det hela mest påminde henne om sitt gamla liv.

Hon stod stilla medan stylisten fixade med hennes kläder och mindes den dagen då hennes mamma berättade att hon var speciell. Eller ja, hennes gener var speciella, och någon vill åt dem.

Decan önskade nästan att hon aldrig vetat om det. Hon kände sig som en relativt vanlig person, eller ja inte som alla andra men inte speciell heller.

När bild på Decan som äldre! Tycker att man ser att hon är väldigt lik Sophia men ändå inte. Man kan ju inte annat än undra hur Danielle ser ut :(

Xi som hade tagit med sig två verktyg som man använder när man tränar kampsport passade på att använda den tid han hade till att träna. Aurora som sov länge och tungt verkade inte märka av att han var utanför.

Dock lärde Xi sig att man INTE ska börja med en rymdsten när man ska lära sig knäcka bräder.... Xi stukade handen :(

Det är aldrig dåligt att vara i bra form så Xi hjälpte Decan att utveckla sina skills inom kampsport, hon upptäckte att hon tyckte det var väldigt roligt och fick ett nytt bälte! Alltid bra ifall något skulle hända. 

De pratade om det och kom överens om att Aurora skulle få lära sig kampsport när hon blev äldre också.

Xi gav inte upp hoppet om att lära sig knäcka brädor men började nu med playwoodskivor istället, vilket fungerade MYCKET bättre.

Det tråkiga med att ha dåligt med pengar är att allt går sönder hela tiden, men det positiva med att ha någon så händig som Xi i hemmet är att det går att fixa gratis.

Även om det var tröttsamt.

Decan vägrade låta Xi fixa något elektriskt (även om han gjorde det i smyg) efter att hennes mamma dött av en elchock.

Dagarna gick förbi och det var kallt och hemskt ute, det var inte så väl isolerat i deras hem så det var ofta kallt inne. Det slutade ofta med att alla sov i samma säng för att hålla värmen något Decan inte var så förtjust med, enstöring som hon är.

Men med vintern kommer det något roligt, Snöflingedagen! De hade inte riktigt råd att köpa så mycket dekorationer då Auroras födelsedag närmade sig med stora steg.

De köpte i alla fall en extra fin blomma och varsin julstrumpa som de kunde lägga små paket i.

Dagen D var här! Snöflingedagen! Decan var helt lyrisk och Xi var väldigt förundrad. Han var självfallet medveten om vad snöflingedagen var för något men hade aldrig varit med och firat det själv.

Det ringde på dörren på förmiddagen och in kom två grannar med massa paket, den ena var en kvinna som hette Claudia som Decan ibland brukade fiska med. Mannen hette Michael och var personen som Xi fixade en tv åt för ett par dagar sedan.

De båda kände varandra och visste att Decan och Xi hade det dåligt ställt så de ville överraska dem med mat och klappar.

-Men, inte visste jag att ni hade barn! sa Claudia och lyfte upp Aurora som fnittrade och skrattade när hon blev lyft, precis som om hon blev lyft av främlingar varje dag.

Decan stelnade till vid frågan och Claudia kända den tryckta stämningen så när Xi började servera maten gick hon direkt dit utan att säga något mer.

Stämningen lättade dock när det var dags att öppna klappar, det var inget speciellt de fick, ännu en radio och en blomma men det betydde ändå att de kunde sälja lite saker de har hemma och där med vara ett steg närmare ett eget till Aurora.