2.26 Aurora försvinner.

Våren är i full blom och Xi fortsätter att träna hårt, kampsport var något han älskade att göra. Det påminde honom om sin barndom och hur hårt han slet när han var liten.

Och bara för att man är gammal så betyder det inte att man inte kan vara i god form!

Decan stod och tittade ut över havet, hon älskade denna tomten. Hon älskade detta landet, detta klimatet.

Hon var trött på Monte Vistas kvava värme och njöt av att se vinden och se havet kasta sig mot klipporna.

En skarp smärta fyllde Decans bröst. Hon saknade Danielle. Hon undrade hur det var med Siri och deras son David. Hon visste att detta var det bästa för alla men hon undrar ibland om detta verkligen var enda sättet. Det verkar ju inte som om de var i någon fara.

Kunde hennes mamma haft fel?

Decan var inte den enda som var i djupa tankar.
Aurora stod i köket och var något förtvivlad.
Hon hade köpt en klänning och ett par skor på faktura för balen. Men hon har inga pengar så hon kan inte betala den. Så hennes föräldrar kommer se räkningen och hon vet att de inte har råd egentligen...

Skulle hon verkligen göra detta? Vad skulle hennes föräldrar säga om de visste vad hon planerade?

Aurora skakade på huvudet. Hon har gjort sitt val, hon tittade på klockan och såg att det snart är dags och hon får passa på medan hennes föräldrar inte var inne.

Det är inte helt och hållit hennes fel! Det är klart att hon vill leva! Alla andra ungdomar ska ju på balen varför skulle inte hon få gå?

Hon tittade sig i spegeln. Hon rättade till sitt bruna hår. De ljusa nästan orangea slingorna syntes inte så tydligt längre, de syntes mer förr, när hon var liten. Aurora såg både sin pappa och mamma i sitt utseende. Hon fick dålig samvete, mest för sin pappas skull. Hon hatade att ljuga för honom.

Men hon vill vara som alla andra. Hon vill vara fri.

Utanför stod en limousin, Sam hade tydligen slagit på stort! Hon hoppade in i och insåg att hon var ensam, så klart blev hon hämtad först.

Mängder av känslor strömmade över henne men främst spänning och iver. Hon ska på bal!
MED SAM!

Klockan var mycket.
Decan såg ut över tomten.
Vart var Aurora? Hon hade inte sett henne på nästan hela dagen, det är ju inte helt ovanligt men hon hade en känsla i magen av obehag.

Decan gick ner till stranden och insåg att Aurora inte var där. Hon sprang tillbaka upp och ropade och kollade hemma igen men ingen var där. Xi var på biblioteket.

Hon försökte ringa Auroras telefon men det var ingen som svarade. Hon gick ut i sin trädgård och försökte ta det lugnt, hon petade i rabatten och ringde Xi istället.

-Hej, jag ska snart...
-Aurora är borta.
-Va? Sen... är hon inte på str..
-Jag har SJÄLVKLART kollat på stranden hon är inte där. Och det ser inte ut som hon varit där heller. Vad ska vi göra?
-Jag ringer en taxi och börjar åka runt i staden. Stanna du hemma och vänta ifall hon kommer hem, jag kontaktar polisen också.

Decan gick fram och tillbaka i rabatten ett tag till tills att hon gjorde mer skada än nytta. Hon gick och satta sig i sängen med Haruka brevid sig.

-Tror du hon är okej?
-Det måste hon vara, förlåt, jag hörde inte när hon smög ut...
-Det är inte ditt fel gamla grävling sa Decan och klappade Haruka.

Haruka har blivit gammal, Decan med för den sakens skull. Hon kunde inte hålla reda på allt.

Efter många timmar somnade Decan och Haruka sida vid sida.
Xi åkte fortfarande runt i cirklar och polisen hade nu slagit följe med honom.
De hade frågor angående att de aldrig hört talas om henne innan, och undrade varför hon inte gick i skolan men Xi sa att det fick vänta.

De måste hitta deras dotter nu.

Det hade precis börjat ljusna och Decan sov djupt, stressen och oron hade gjort både henne och Haruka helt utslagna.

Xi satt på polisstationen och gick igenom bitar om varför de flyttat dit och varför Aurora inte gick i skolan.

Aurora hade precis blivit avsläppt efter att ha spenderat natten med Sam. Under balens gång hade de dansat allt närmare och till slut kysst varandra. Berusad av nya känslor och sin första kyss glömde Aurora av tiden. Hon var så trött när hon kom hem att hon knappt tog sig upp för trappan och slängde sig på sängen.

Hon hade inte en aning om hennes föräldrars oro.

På sin byrå ställde hon fotot som fotografen tagit på dem och log när hon somnade med klänningen på.

Om hon visste vilka problem hon ställt till med hade hon nog inte somnat så lätt...
Eller om hon visste vilka konsekvenser denna kvällen skulle ge.

2.25 Auroras tonårsfest!

Aurora var själv för första gången och det kändes först väldigt konstigt men också spännande och nytt.

Ett av villkoren till att Aurora skulle lämnas själv var att hon tog hand om trädgården. I form av att skörda och vattna i alla fall. Hon såg att vissa växter behövde beskäras men hon vågade inte röra dem. Precis när hon försöker klura ut hur sprinklern fungerar ringer hennes mobil och hon svarar.

-Sam?

-Hej! Är du ensam hemma nu?

-Ja! Det känns så konstigt... oh, OJ!

Sprinklern satte igång och blötte ner henne.

-Är allt okej?

-Ja, jag... Jag snubblade bara! Oh nej var för sa jag så?! Tänkte Aurora.

-Men vad sägs om att ha en liten fest?

-Fest? Men jag känner inga andra än dig!

-So? Vi kan ha en fest!

Aurora funderade på det och det var verkligen en superbra ide!

-Ja! Men kom hit om två timmar!

-Bra då ses vi då?

Aurora skyndade sig in.
-Oh nej! Hon såg att handfatet hade gått sönder igen och skvätt vatten över hela golvet och insåg att hon inte ens städat badrummet.

-Detta är ingen bra ide. sa Haruka som stod och tittade på när Aurora kämpade med att fixa handfatet.

Aurora ryckte till, hon hade aldrig riktigt pratat med Haruka innan. Haruka pratade lite med henne när hon var barn men det var länge sedan nu. Hon trodde bara Haruka pratade med hennes mamma.

-Nej det är det inte.
-Jo det är det, du borde inte släppa in honom du vet inte vem han är. Eller vad han är för den sakens skull.
-Vad menar du med det?

Haruka tittade stumt på henne ett ögonblick innan hon gick ut i trädgården.

Vad menade hon med "vad han är"? tänkte Aurora och försökte skrubba rent handfatet och torka av golvet samtidigt.

Men det spelade ingen roll hur mycket hon skyndade sig, helt plötsligt ringde det på dörren och hon sprang och öppnade.

-Hej Sam!
-Så jag ska äntligen få se ditt hem!
-Ja, välkommen!
-Jag tyckte mig se en grävling i trädgården? Ni kanske ska ringa någon som tar hand om det?

Aurora skrattade och förklarade att det var Haruka, och att hon bodde med dem. Om Sam tyckte det var konstigt så dolde han det väl. Det är ju inte så vanligt att man delar hem med en grävling.

Efter att de pratat och ätit pannkakor så satte Aurora på stereon och Sam började dansa och Aurora gjorde honom sällskap.

Hon hade inte märkt att det blivit blött på golvet men Sam skojade om att det var som att dansa i en vattenpöl och skvätte omkring vattnet, Aurora skrattade och gjorde likadant. Hon hade aldrig haft så här roligt förut!

Efter ett tag var det inga fartfyllda låtar kvar utan kom en långsam melodi och Aurora tog tag i Sam och drog honom emot sig.

Han verkade inte bry sig om att hon råkade trampa honom på tårna eller det faktum att det var hon som förde. De var upptagna med att fnissa och titta på varandra.

Helt plötsligt kom Haruka inspringande och skällde. Aurora tittade surt på henne.
-Haruka! Haruka sluta! Du skämmer ut mig!
-De kommer. sa Haruka och Sam tittade skrämt på henne, men Aurora förstod att hon inte hade tid att förklara just nu.

-Sam, du måste gå nu. Snälla spring.
-Men varför, kan jag inte bara få träffa dina föräldrar så kanske de förstår...
-Nej! Sam du måste gå. GÅ! Nu! Hon puttade Sam mot dörren och när han såg hur pressad hon var kramade han bara hennes hand innan han sprang.

Aurora såg sig om.

Hon hade inte städat. Hon hade lovat att städa för då skulle de äta pizza när hennes föräldrar kom hem. Och om de kom hem och sett att hon inte städat kommer de undra vad hon gjort hela dagen!

Hon torkade snabbt av golvet och handfatet i köket och städade klart badrummet så snabbt hon bara kunde.

Innan hon var klar körde det in en taxi som stannade vid tomten.
Hade Aurora städat klart? Skulle hennes föräldrar märka det?
Såg det Sam som cyklade förbi dem på vägen?

2.24 Decan och Xis resa.

Decan stod i sin trädgård och njöt av dagen. Hon var nervös inför morgondagen men hon försökte att inte tänka på det just nu.

All fokus på plantorna, de behövde det. Och familjen behövde pengarna plantorna tjänade in.

I morgon skulle och Xi åka bort. De skulle vara borta i två nätter för att åka och lämna över örterna Decan hade planterat.

Men det betydde att de var tvungna att lämna Aurora ensam.

I två dagar.

Aurora var så upptagen med sina känslor att hon inte tänkte sig för, så när Sam ringde så svarade hon även om hon stod i hallen.

De pratade och skrattade och fnissade att hon inte först märkte att hennes mamma öppnade dörren men hon slängde snabbt på luren.

-Vad.. vem pratade du med? frågade Decan och tittade på sin rodnande dotter.

-Jag pratade med... med mig själv. 

-Med dig själv? Decan såg misstänksam ut.

-Ja, alltså. Jag låtsades att jag pratade med någon... Jag hade tråkigt det är fånigt jag vet...

-Nej men förlåt, det var inte meningen att störa dig! sa Decan lättat. 

Den kvällen gick Aurora återigen till stranden men det var inget konstigt med det. Men hon fick kämpa hårt för att inte avslöja sin glädje.

När hon kom ner stod Sam där och hon sprang fram och de kramades snabbt och klumigt.
-Hur var det i skolan? frågade Aurora.

Sam berättade om det vanliga skollivet som inte intresserade honom men Aurora insöp varje ord och ställde frågor om vad alla gjorde, hade på sig eller såg ut.

-Det är väldigt stjärnklart i kväll. sa Sam och tittade upp på himlen. Hans ögon fylldes av något som såg ut som längtan när han betraktade himlen. Aurora tittade också upp. Det var en vacker kväll men hon förstod inte vad han såg som var så fantastiskt.

Sam satte sig ner för att kunna titta utan att bli yr och Aurora satte sig på stranden bredvid honom. När hon satt sig ner märkte hon hur satte handen på Sams hand och de tittade på varandra och rodnade.

De satt tillsammans så en stund och när kylan blev allt mer påtagligt satte de sig närmare varandra.

Efter ett tag kände båda att det började bli dags att ta sig hem även om ingen vill gå.

Sam böjde sig fram och började viska i Auroras öra.

-Vill du göra något helt galet?
-Vad?
-Vill du gå på balen med mig?

Aurora ställde sig upp och tittade ut mot havet och tuggade på sin läpp medan hon tänkte. Vad skulle hennes föräldrar säga om de fick veta detta? Men, tänk att gå på bal, med Sam!

-Ja, ja det vill jag. Sa Aurora och vände sig om.
Sam kramade henne hårt och nära.

-Du har gjort mig väldigt lycklig. sa Sam lågt in i Auroras hår. Hon log och höll honom hårt. Hon ville kyssa honom men vågade inte riktigt.

Den natten kunde Aurora knapps sova alls, och var lite snuvig efter att ha varit ute så länge i kylan, När Xi ropade på henne och inte fick svar gick han upp och såg att hon sov som en stock och nös till i sömnen.

Han pussade sin dotter på pannan innan han åkte.
-Gör inget dumt nu, vi är så oroliga för dig.

Decan stod ute på trädgården och tittade upp mot Auroras rum.
-Hon kommer klarar sig va?
-Jag är här och vaktar henne. svarade Haruka.
-Du? Haha, du är bara en skruttig gammal grävling!

Haruka morrade halvt på skoj och halvt på alllvar och nafsade efter Decan.

Decan lyckades precis få undan benet och skrattade tillsammans med sin bästa vän.
Hon skulle sakna Haruka på resan men visste att det var bäst om hon var med Aurora.

Decan och Xi satte sig i taxin och körde iväg, nu fick det bära eller brista.

2.23 Aurora får en ny vän.

Decan stod och förberedde frukosten och fnittrade åt något Haruka sa till henne när Aurora snabbt gick förbi dem och raka vägen in i badrummet.

Decan tänkte fråga vad hon hade för planer för dagen men såg att Aurora vaknat på helt fel sida och tänkte att det var bäst att låta bli.

Aurora gjorde sig i ordning tog på sig kläder, Hon gick ut och ställde sig på verandan.

Det regnade, så hon väntade tills hon fick syn på skolbussen.

Hon kunde höra Vicke ropa på henne, men hon var trött på att andra sade till henne vad hon skulle göra så när bussen kom sprang hon ut till den.

Bussen var tom som vanligt men hon var ändå väldigt nervös. Hennes plan var att bara stanna till lunchtid innan hon skulle ta sig hem och äta så att hennes föräldrar inte misstänkte något. 

Men vad hon inte räknat med var att hon skulle träffa någon...

-Du är inte ny, visst har du varit här förut? sa en kille med långt hår som hela tiden föll i ansiktet på honom.

Aurora stelnade till på skolgården. Hon trodde att hon alltid lyckats vara där obemärkt.

-Det är lugnt, jag ska inte berätta din hemlighet. Jag har ingen att berätta det ändå... han skrattade nervöst.

Aurora tittade upp på killen och såg att han såg annorlunda ut, hon kunde först inte sätta fingret på vad det var förrens hon insåg att han hade väldigt stora ögon. 

Han slog ner blicken och lät håret falla fram igen.

-Vem är du? frågade Aurora.

-Ingen alls egentligen. Men den stora frågan är vem du är?

-Aurora. svarade hon och vände sig om. Hon ångrade sig, detta var inte en bra ide och hon måste hem nu.

-Vänta, snälla...

Det var något i killens röst som fick henne att stanna och vända sig om.

-Får jag träffa dig igen?

Aurora tänkte efter. Detta var inte en bra ide, henne föräldrar hade blivit väldigt arga om de fick veta... OM, de fick veta.

-Okej, möt mig vid stranden längst ut på den norra udden. Vet du vart det ligger?

-Vid den gamla övergivna Sea Side-tomten?

-Den är inte övergiven! sa Aurora något förnärmat och skyndade sig hem.

Hon hade tur och lyckades komma hem innan någon hade lämnat hemmet. Haruka sneglade på henne och Aurora visste att hon visste att hon gjort något hon inte får. Men böjde sig ner och kliade henne på magen tills blicken mjuknade. Haruka var för gammal för att orka bry sig om allt här i världen.

-Vart har du varit? frågade Xi över tidningen.
-På stranden, jag har kollat på stenar och snäckor, till ett slott jag bygger. Jag ville simma men det är för kallt...
-Oh ja, du får nog vänta ett tag till så du inte blir sjuk.

Aurora slängde i sig lite lunch och gick sedan mot ytterdörren
-Ska du ut igen?
-Jaaa pappa! Jag vill bygga klart!
-Har du gjort dina läxor?

Aurora suckade. "SKIT! Det hade jag glömt av" tänkte hon. Hon försökte komma på något att säga medan hon tuggade på insidan av kinden.

-Äsch, gör dem i kväll då. Men bara för idag! sa Xi. Aurora kramade honom, hennes älskade lättlurade pappa!

När hon kom ner till stranden stod han där.
Och hon kände ett pirr i magen som hon inte känt förut.

När hon stod bredvid honom räckte han fram handen.
-Mitt namn är Sam
-Mitt är Aurora.
-Vilket annorlunda och fint namn. sa Sam uppriktigt och Aurora rodnade och tittade ner i marken.

De båda tonåringarna pratade länge om allt och inget och kom sedan in på serietidningar något som Aurora tyckte om att läsa på plattan, det visade sig att Sam också var ett stort fan av serietidningar.

-Brr. Det börjar bli kallt sa Sam.
-Ja förlåt att vi inte kan gå in, jag... får inte ta hem folk.
-Det är okej, jag gillar inte att ta hem folk heller, min pappa är... speciell.
-Hur så
-Äsch, vi kan ta det en annan gång.

Aurora som satt i sanden bredvid Sam tittade ut över havet och var tyst en stund. Det började bli dags att gå hem.

-Min mamma är inte heller som andra. Så jag tror jag förstår.
Sam nickade.

-Aurora?
-Ja?
-Hur kommer det sig att du inte går i skolan?

Aurora kramade sina knän och tänkte efter. Hon hade insett att det inte fanns några faktiskta monster i världen, att det snarare är så att hennes föräldrar var överbeskyddande över henne av andra anledningar. Fast efter att ha läst tidningar har hon märkt att människor också kunde vara monster, kanske var det de som de menade?

-Ja... Jag gör bara inte det. Egentligen får jag inte lämna tomten alls. Förutom att jag får komma hit då. Jag har spendera större delen av min barndom vid denna stranden.
-När du inte smitit iväg till skolan då? sa Sam.
-Haha, ja förutom de dagarna.

Aurora reste sig upp och Sam förstod att det var dags att gå.

-Får jag träffa dig igen?
Aurora rodnade och nickade.

De bytta telefonnummer innan Sam tog en omväg därifrån.

Aurora hade precis kommit innanför dörren när Xi kastade en sträng blick emot henne och hon förstod vad han menade och gjorde sina läxor med en gång. Dock var hennes tankar någon helt annanstans.

När hon var klar och ätit middag drog hon sig tillbaka i sitt rum med plattan. Hon bestämde sig för att kolla upp några serier som Sam hade tipsat om.

Det var precis efter att Aurora hade bytt om till pyjamas när hennes telefon plingade till hon kastade sig över den och visst var det Sam som smsade och sa att han hade haft det trevligt idag.

-Du borde inte göra det där. hördes en röst bakom henne.

-Vicke! Du skräms. Aurora hade inte märkt att Vicke stod precis bakom henne.
-Du borde inte smita iväg, dina föräldrar har sagt att du inte får.
-Men jag KAN inte leva instängd här längre, jag är snart vuxen jag vill leva!

Vicke såg ledsen ut.
-Förlåt Vicke, du är fortfarande min bästa vän.
-Inte länge till, du behöver mig inte längre. Det är nog dags för mig att dra mig vidare snart.
-Vicke, snälla

Vicke kramade Aurora innan hen gick tillbaka till dockform.

Att bli vuxen är inte lätt och Aurora kunde inte somna, hon låg bara och såg ut över havet.
Vad skulle hon ta