onsdag 26 augusti 2015

3.7 "Var stark."

Våren hade kommit till Sunsetvalley!
Aurora gjorde ännu ett provgig på ett av stans hetaste inneställen. Hon hade tur, hennes snacket om hennes senaste spelning hade spridit sig och hon fick jobbet! Tredje gången gillt som en brukar säga!


Aurora skyndar hem för att berätta för Decan men när hon öppnar dörren hör hon hur Decan ropar,
-AURORA
-MAMMA?

Aurora sprang in och fick se det som inte fick hända.

-Aurora, du är stark, den starkaste jag mött. Vi kommer alltid vaka över dig, du vet det va?

Aurora nickade. Hon hade backat in i väggen och sedan glidit ner till golvet, där hon blev sittande och grät tyst.

Liemannen kom.

-Ett ögonblick, JAG SA ETT ÖGONBLICK! sa Decan bestämt till Liemannen som lyfte ett benigt finger. Det var både en varning och ett löfte om att få ett ögonblick.

-Aurora, ge aldrig upp. Var alltid försiktig, men se till att leva. Minns våra gener, och vad din pappa berättade om förbannelsen, det verkar som att det bara var skrock men Xi trodde verkligen på den. Och glöm aldrig, var stark.

Decans röst blev allt svagare, och även om Decan nog var en av dem få som vågade säga emot självaste liemannen kunde inte ens hon stoppa vad som skedde. Hon log när hon gick emot honom, hon skulle äntligen få återförenas med sin make.


Aurora bara satt där hon satt, i flera timmar. Hon fick ett sms om påminnelsen om att hon hade en spelning.

Hon suckade tungt, det lät som om sucken ekade mellan väggarna i det tomma huset.

"Det har hänt något, snälla ring mig" skrev hon i ett sms till Sam, för han svarade inte när hon ringde.

Hon reste sig upp och gick mot ytterdörren, där hon såg att Liemannen satt och betraktade henne. Aurora rös då hon märkte att hen följde henne när hon gick.

När hon öppnat dörren stannade hon i gaveln.

-Inte ÄN. väste hon mot Liemannen.

Det lät som om Liemannen skrockade under huvan men Aurora fortsatte gå, hon hade en spelning att göra.




Hon var sen.
Hon hatade att vara sen och ägaren till baren såg inte glad ut, hon log ursäktande och skyndade sig upp på scen.

När hon stod där och lamporna lyste på henne frös hon.
Hon bara stod där.

Musiken löd.
Hon kände tårana komma och såg hur publiken skruvade obekvämt på sig.

Hon tog ett djupt andetag.

"Glöm aldrig, var stark"

Orden ekade inom henne och hon såg sin pappas leende.
Hon tog ett andetag till och sjöng.
Hon grät och hon sjöng med mer kraft än vad hon aldrig gjort förut, och publiken skrek av glädje.


Hela kvällen var overklig.
Hon skakade händer, fick beröm, sålde skivor.
Men när hon kom hem såg hon att det hade kommit ny frost.
Huset kändes kallare än vad det någonsin gjort förut.

Till och med kallare än när de bodde i bara två rum utan isolering.

Hon hämtade sin mammas urna och satte ner den i marken bredvid sin pappas.
Hennes föräldrar var äntligen återförenade igen.

Tårarna kom igen och Aurora stod och betraktade det hela innan hon gick in.




Hon kände att hon behövde tröst och beslöt sig för att ta över sina föräldrars rum, hon lade sig i deras säng men det kändes inte rätt.

Hon tittade på väggarna. Hon skrek rakt ut och började riva ner tapeterna, hon sparkade på borden och grät och skrek om vart annat.

Det är inte rättvist!
Hur ska hon klara sig helt ensam?

När hon var klar såg hin de väggar som fanns under, de var i trä, och det var en tapet de haft när hon var barn. Hon beslöt sig för att sälja sin och sina föräldrars säng och skaffa en helt ny.

Rummet var nu lagom bekant och tryggt, men det var inte heller längre hennes föräldrars rum.
Hon lade sig för att sova och somnade så tungt som du bara kan göra efter du gråtit tills det inte finns några tårar kvar.



tisdag 25 augusti 2015

3.6 Att sjunga från hjärtat.

Aurora såg sig i spegeln.
Hon sörjde fortfarande, men idag var en viktigt dag. Hon skulle provspela för två olika personer och försöka få in extra pengar genom att stå och sjunga i parken på ett mindre event. De behövde pengarna, det var vinter så moderns trädgård gav inget att sälja.

Hon tänkte på sin pappa. Hon ville göra honom stolt.

Hon gick på den svåraste provspelningen och fick inte jobbet. "Kom tillbaka när du övat mer" fick hon till svar, det gjorde ont men hon vägrade ge upp.

Nästa provspelning gick bättre, hon skulle få sjunga på scen för första gången! Lyckan över detta gjorde det mycket enklare och roligare att stå och sjunga i parken, där hon tjänade in nästan 300 simdaler!


Decan drog sig undan även om Aurora var hemma, mer än tidigare.
Det kändes hela tiden som om hon letade efter Xi, hon kom på sig själv ropa på honom, sträcka sig efter honom, och möttes av luft.

Hon försökte läsa på biblioteket men fann ingen ro. När hon kom hem hittade hon en sista potion av Xis vårrullar och ris, hon åt det långsamt medan tårarna strömmade ner för hennes ansikte.

Hon hörde hur Aurora kom hem och log mot henne, men sa inget. Aurora såg glad ut, men det verkade som om hon kom på varför det var så tyst hemma och leendet bleknade. Hon gick rakt in i badrummet för att duscha sig varm.

Decan gick ut i trädgården och märkte att all snö regnat bort, hon gick till Xis gravsten och grät och sörjde högt.

-Vad ska jag göra utan dig? Det är så tomt, jag trodde inte det var möjligt att känna sig så här ensam...


När Decans tårar var slut gick hon in och lade sig.
Då visade det sig att det finns krafter starkare än döden.

Xi kunde inte lämna sin fru ensam och Decan sprang och mötte spöket, det var bara en skugga av vad Xi varit men en skugga var bättre än ingenting.

Efter ha viskat och kramats så sparrade de tillsammans en stund, Xi vann igen, 2-1 till Xi nu, och Decan skrattade och njöt av att låtsas som att allt var som vanligt, om så bara för en stund.


Att träffa Xi gav Decan ro, det kanske var egoistiskt men hon längtade till den andra sidan. Hon längtade efter att få återse sin make igen. Hon älskade sin dotter, men det var alltid Xi och Aurora som stod varandra närmast.

Decan spenderade tid i regnet med att meditera, det gav henne ro. Det gav henne styrka att fortsätta.


Decan använda sin sorg för att sjunga, och idag hade hon sin första spelning i Festivalparken. Hon hade även lite skivor med sig som hon tänkte försöka sälja efteråt.

Aurora sjöng från hjärtat och tänkte på sin pappa, hon skulle göra honom stolt och spelningen blev lyckad.

Ägaren till parken blev väldigt imponerad, och Aurora skulle komma tillbaka redan i morgon!
Innan Decan begav sig hem så sålde hon flera skivor till dem som var i publiken, hon kände sig som en riktigt sångare... som om hon var på väg någonstans!


 När hon gick upp på scen blev hon automatisk befordrad vilket betydde nya scenkläder, något som hon aldrig skulle haft råd med själv. Hon hade sin mormor Danielles halsband på sig. Hon hade aldrig träffat henne, men hon visste att det var en stark människa. Som hon inspirerades av!


Decan var knappt hemma alls, precis som sin dotter. Aurora begravde sig i arbetet och glömde av allt annat. Hon sov eller åt knappt. Det hjälpte henne hantera sorgen och det hade blivit som en besatthet hos henne.

Idag hade hon bjudit in Sam att kolla. De umgicks innan och det var trevligt att bara träffa honom en stund. Hon visste att han hade ett ton med tålamod som alltid väntade på henne, hon vet inte om hon själv hade klarat av det.

Efter spelningen träffades de igen och Sam var helt överväldigad.

-Du var helt fantastisk.
-Tack Sam, det betyder mycket för mig.
-Jag sa ju aldrig att jag skaffat ett nytt jobb, jag har bestämt mig för att börja med musik, du har inspirerat mig till det!

Aurora blev så lycklig över detta, lyckligare än vad hon varit på länge. Äntligen hade allt börja gå bra igen, och hon hoppades verkligen att det skulle hålla i sig...



onsdag 19 augusti 2015

3.5 En fin dag med oväntade avslut.

Aurora ville ha en liten fest, Sam hade inte träffat hennes föräldrar på länge så hon frågade om han ville komma över på middag senare.

Sam tackade ja och Aurora gick för att prata med sin mamma, hon satte sig vid bordet där hennes mamma åt lunch.

-Kommer han över?
-Yes, han kommer lite senare. Behöver ni hjälp med matlagningen?
-Det är nog din far som lagar mat, och han kör bara ut oss ur köket om vi försöker!

De skrattade lite tillsammans och brast ut i asgarv när Xi kom ingående i köket.
-Vad skrattar ni åt?
-Inget! sa de båda i kör, och Xi blinkade åt dem och gick ut för att hämta tidningen.

-Mamma, förresten. Det är något jag vill berätta för dig... Aurora tog ett djupt andetag.
Decan lade ner gaffeln och såg henne i ögonen.

-Angående att du sjunger på stan?
-Hur.. Men... har Pappa sagt något eller?
-Jaså! Xi vet? Bah, den lurefaxen, han har inte sagt ett ord. Men jag hörde det när jag var i stan. Och, ja. Bar försiktig, det vet du ju. Men jag förstår att du vill skaffa dig en karriär, så kör hårt.

Aurora kramade sin mamma och mötte sin pappa i hallen.
-Gick det bra? Hur tog hon det?
-Men, hur visste du?
-Äsch, jag kände på mig att det var dags för dig att berätta det bara.
-Pappa... tack för att...
-Nej, du behöver inte tacka. Gör bara mitt jobb vettu. Xi blinkade åt henne igen och gav henne en  snabb kram.


Likt Decan förutspått fick de inte hjälpa till i köket, utan satt vid matbordet och pratade och skojade med Sam. Xi inflek i mellanåt i deras samtal och skrattade med dem. Det var en underbar vinterdag.

Efter de ätit började Xi dansa med Decan och Aurora och Sam följde efter dem. När de alla var riktigt varma bestämde de sig för att ha ett snöbollskrig!

-Nähä ni! Jag fixar efterrätt sålänge! sa Decan, som blev så stel i lederna av kylan.


De åt alla efterrätt tillsammans, och satt och slökollade på film när Xi skulle ställa undan maten som var kvar.

Helt plötsligt blev det kallt i rummet.
Xi insåg med en gång vad som skedde.
-Decan! ropade han och kollade storögt på sin fru.

Decan flög upp ur soffan, skrikandes medan Aurora blev alldeles stel.
-Sam, du måste gå. Sa Aurora lågt och Sam försvann, detta var ett tillfälle för familjen.


-XI, nej. Inte ännu! ropade Decan förtvivlat.

Men hon kunde lika gärna försöka vrida tillbaka tiden.
Liemannen var här.
Decan och Aurora grät otröstligt medan den svarta skepnaden kom från från intet.


Liemannen talade med Xi men ingen kunde uppfatta vad han sa.

Xi tittade på sin familj, och sa några sista ord.

-Aurora, var försiktig, men sluta aldrig leva. Jag älskar dig.
Sedan tittade han på Decan och fortsatte:

-Decan, min älskade. Tills vi möts igen, du är den starkaste människa jag träffat. Lär Decan allt du kan. Jag väntar på dig...

Hans röst var som en svag vind eller som ett eko... och det som fanns kvar av honom försvann likt rök.

Liemannen försvann några sekunder efter, men innan han drog såg det ut som han tittade på Decan, och hon fick en obehaglig känsla i magen.


De grät länge, och Aurora satte på te som de drack i tystnad.
Till slut orkade de inte mer för denna kvällen.

De skulle ta godnatt, när Decan äntligen öppnade munnen, hon berättade om hur hon och Xi träffades och om höjdpunkterna i deras liv.


 När de träffades i Simala.
Startade familj, i ett annat land, långt borta.
När de byggde ett eget hus från grunden.
Dagen då de ingick äktenskap.
Och hur även om de åldrades, blev skröpliga tillsammans, så hade de aldrig tråkigt.


De ordnade en grav till honom i hörnet av trädgården, under palmer mot havet. 
Aurora planetade bambu vid graven vilket fick Decan att snyfta in i halsduken.
Det var som en påminnelse om hans hemland.

Aurora började gå in när hon märkte att hennes mamma stannade kvar.
Hon kramade henne igen, och gick sedan in ensam.

Decan ville vara själv ett tag.



Aurora gick och la sig och det var tidigt på morgonen så hon somnade tungt innan huvudet nuddat kudden.

Hon hörde inte när hennes mamma gick in och lade sig i med en av Xis tröjor på sig, kramande hans kudde.

Hon hörde inte när dörren öppnades igen och någon främmande bröt sig in i deras hem.

Så tungt sov hon, att hon inte hörde när kvinnan stod och betraktade henne.
Skrattandes...


söndag 16 augusti 2015

3.4 Ett omen?

Vintern var nästan här, och livet var lugnt i Sunset valley. 
Decan var på väg till biblioteken när Xi sa att han hellre ville vara hemma och vila. Decan kände en tyngd på sina axlar. De var gamla nu, det är normalt att vara trött men ju äldre hon blev ju mer orolig blev hon över hur deras dotter Aurora skulle klara sig. Hon visste att Xi kände samma sak.

Decan kom fram och hittade en avancerad bok om trädgårdar och slog sig ner och läste, men hon kände sig ensam. Det var en ovanlig känsla för henne. Hon brukade trivas men saknaden av Haruka fanns fortfarande där.

När hon skulle gå hörde hon några ungdomar prata högt.
-Men har du sett den nya gatumusikanten? Aurora tror jag hon heter! Hon är jättebra, mycket bättre än de gamla vanliga musikanterna som en sätt förut.
-Ja, jag har faktiskt sett henne, hon är ny va?

Decan stannade upp, ja. Aurora hade varit frånvarande allt mer, hon hade alltså börjat sjunga på stan. Hon suckade och begav sig hemåt, det kanske var lika bra? De hade varit trygga här, ingen verkar känna till att de bor här och Aurora måste skaffa sig en karriär. Hon kan inte leva instängd hela livet, hon är sin mors dotter och Decan vet hur hon själv kände över att vara instängd.

Väl hemma hörde hon Xi sparra på baksidan, hon smög sig fram för att överraska honom men han hörde henne och attackerade först. De sparrade ett tag och Decan vann, nästan.

-Kom nu gamling, så tar vi en dusch och sover igen. Jag trodde du redan lagt dig? sa Decan till Xi.
-Det hade jag, men jag kände att jag ville skingra tankarna lite.

Decan kysste sin man och tog hans hand för att gå in.



Det var tidig morgon och Aurora hörde sina föräldrar sova tungt, när hon öppnade dörren så såg hon att den första snön hade kommit. Den var vit, mjuk och ren.

Vilket fick henne att känna sig ännu sämre till mods. Hon hatade att ljuga. Hon måste berätta vad hon gör för sin mamma.


Det blev varmare över dagen och den lilla snön som kommit hann smälta bort, men det var en bitande kyla i luften som antydde att den kommer komma tillbaka snart.

Aurora satt hade sjungit i parken ett tag innan hon begett sig för att försöka plugga lite om sociala medier innan hon skulle träffa en kvinna på intervju.

Sociala medier, det är var en behöver kunna för att lyckas! tänkte hon för sig själv, men hon kunde inte slappna av.

När hon träffade kvinnan Ann i festivalparken var hon väldigt nervös men svalde ner det hela.
Hon gav henne ett smakprov på vad hon kunde och Ann blev nöjd över vad hon såg!

-Du får en anställning! Du börjar på en gång.

Det betydde att Aurora nu behövde sjunga ännu oftare, vilket hon älskade. Men det pushade ännu mer på att hon var tvungen att berätta för sin mamma. Hon jobbade hela dagen och när hon kom hem var hon för trött.

Familjen åt mat tillsammans och Decan frågade inte vad hon hållit hus alls, vilket hon brukade. Anade hon något?


Senare i veckan var snön tillbaka, och nu verkade den vara här för att stanna. Auroras föräldrar var borta mycket, hotellnätter, middagar och liknade. De verkade för första gången, vad Aurora kunde minnas, avslappnade. En kan inte vara orolig hur länge som helst.

Aurora har tagit sitt eget löfte på allvar och passar in sitt förhållande med Sam på sin lediga tid, samtidigt som hon umgås med sina föräldrar när de väl är hemma.

Men idag skulle de till badhuset så Aurora sa helt enkelt att hon skulle träffa Sam i stadsparken och de bar henne bara hälsa honom.

Detta var så nära ett normalt liv som Aurora någonsin har haft.

I parken åkte de skridskor, hade snöbollskrig och bara umgicks. Sam var lite nedstämd, hon visste att det var för de inte träffades så ofta längre. Men hon tänkte att hon skulle försöka ta sig mer tid till honom, hon älskade honom trots allt.

Efter deras dejt passade Aurora på att jobba lite extra.
Hon försökte få in pengar så att hennes föräldrar skulle slippa tänka på det, de hade tagit hand om henne hela livet, nu var det hennes tur.


När Decan och Xi kom hem från badhuset var de fortfarande röda i ansiktet av värmen i batun, de skämtade med varandra och åt snacks i sängen medan de tittade på en film på plattan.

Helt plötsligt petade Xi på Decan och pekade mot andra sidan rummet.
Det var Haruka! Eller, Harukas spöke om inte annat. De båda satt helt tysta medan Haruka sniffade omkring och lade sig i sin hundkorg som Decan inte lät någon slänga.

Hon var glad över att se sin kära vän men fick samtidigt en känsla om att det var en varning. Något kommer hända snart och Haruka hade tagit sig från andra sidan graven för att vakta dem.

Var hon bara fåning, eller var det faktiskt ett omen?


söndag 21 juni 2015

3.3 Aurora växer upp!

Hösten var i sin fulla blom, så att säga. De sista blommorna hade nu slagit ut och trädgården dignade utav frukt och grönsaker som väntade på att bli skördade. Både Xi och Aurora fick hjälpa till för att allt skulle hinnas skördas. Aurora jobbade allt mer i trädgården eftersom hennes föräldrar orkade allt mindre.

Även om båda var i bra skick och inte hade så mycket problem med kroppen på grund av sitt aktiva levene så blev de trötta snabbare än förr.



Det var dagen före Auroras födelse dag då De skördat så mycket pumpor att de sparade tre, istället för att sälja dem. De skulle bli lyktor som skulle skrämma bort oknytt och onda andar nu när mörkret kom allt tidigare.
Xi gjorde en fånig, Aurora ett spöke och Decan.... gjorde en... katt?

Eftersom skörden bringat en större inkomst har familjen allt mer börjat bygga om i huset. Först genom att bygga ett ordentligt kök och matsal, större badrum och även gjort Auroras rum lite större. Dock var det bara köket som såg direkt annorlunda ut.

Xi spenderade en tid med att uppgradera diskmaskin och skräpkrossare, och uppnådde där med den sista nivån inom hantverk och skulle nu få rabatt på möbler och bygge... lite sen när de redan uppgraderat allt, men ändå!


Aurora förväntade sig en traditionell födelsedag med Sushi och tårta med sina föräldrar men Xi hade lyckats övertala Decan att göra något speciellt. Han satte sig med sin dotter i hallen och sa att de hade planerat en överraskning.

Medan de väntade frågade han vad hon ville göra i livet.
-Jag vill bli sångare. Jag vill resa över världen och sjunga, och göra folk glada med låtar jag skrivit själv. Det började med de kinesiska sångerna du alltid sjöng för mig som barn, jag har skrivit flera låtar själv och....

*pling*

Det ringde på dörren. Xi log stort medan Aurora förvirrat tittade på honom.
-Öppna dörren då! Låt inte gästerna vänta!

Gästerna? tänkte Aurora förvirrat och öppnade. 

Där stod Sam, hennes älskade Sam! Och han var inte ensam! Det var lite folk som hennes föräldrar lärt känna på olika sätt som nästan var i hennes ålder. Då gick det upp för henne. Hon skulle få ha en riktigt födelsedagsfest!

Hon tittade på sin pappa som bara log som svar, detta var bättre än någon annan present!

Aurora dansade länge med Sam och skämtade med personerna som var där.


Precis när hungern började infinna sig ringde det på dörren igen och hon möttes av en väldigt surigt pizzabud!

Aurora som bara ätit pizza några få gånger i sitt liv, på grund av hennes föräldrars rädsla över att hon skulle bli upptäckt av omvärlden skrek till av lycka! Alla på festen åt, och var glada. 

Vilken perfekt kväll!


När pizzan var uppäten och kvällen började gå mot sitt slut var det dags för tårtan.
Aurora tänkte en stund innan hon blåste ut ljusen.

Jag önskar mig ett normalt liv, med människor omkring mig. Där jag kan gå i stan utan att behöva kolla bakåt hela tiden, i rädsla av att någon ska komma och kidnappa mig eller något.

Det var en simpel och sorglig önskan, Aurora ville mest av allt, bara vara som andra.


Aurora som ungdom! Hon har ärvt sin mormors lockiga hår, och det var i en brun färg med lite orange slingor från sin mor. Hon hade varken sin mammas ljusa hår eller sin pappas svarta, men Decan sa att det var likt hennes mormors. Något som var en tröst för Aurora, en slags trygghet. Även om hon inte visste varför.

Det var inte bara saker i sitt utseende hon fick till arv utan Decan gav nu vidare sin mammas örhängen och halsband till Aurora. Hon torkade tårar när hon gav dem till sin dotter och tänkte på sin tvillingsyster Danielle. Levde hon fortfarande? Var hon lycklig? Hur var det med sin familj? Hon försökte att fokusera på Aurora och hennes lyckliga stund men det fanns alltid ett hål i hennes hjärta.

Auroras egenskaper:

  • Älskar naturen
  • God
  • Tungsovare
  • Virtuös
  • Klumpig


Auroras livsönskan
Att bli en sångare

Aurora i vardagskläder och finkläder.

(Aurora är en av de finaste simmarna jag fått fram i en legacy, hoppas att hon kommer få många vackra barn! Självfallet både på in och utsida! :P)

Aurora i Badkläder, Pyjamas, Sportkläder, Utomhuskläder

Folket började bege sig hem men Aurora frågade Sam om han ville stanna över natten något han tackade Ja till. De hade aldrig sovit ihop.

Decan såg lite arg ut men Xi sa att han hade en rabatt kupong på stadens hotell och sa att det var längesedan de gjorde något tillsammans. Han tittade på Decan och log, hans dotter var stor och behövde frihet.

Decan gick dock fram till Aurora innan de skulle åka och tog henne avsides. 
-I vår familj tar vi själva första steget och tar plats. Var alltid stark och gör bara det som känns rätt, i alla lägen. Du är både en Mwari, som utvandrat från sitt hemland och kämpat dig hit där du är idag, och en Yuan, som kämpat emot förbannelser och jäkelskap. Du är stark. 

Decan kramade sin dotter som var något överlumpad av sin mammas tillgivenhet, men det kändes som en ledstjärna tändes i henne efter hört sin moders ord.

Aurora och Sam låg och pratade i Auroras nya säng fram till tidigt på morgonen. 


Aurora tog sin mors ord på allvar, även om det kanske inte var på det sätt som hon hade tänkt sig.


Aurora sov tillsammans i samma säng för första gången, det var mycket bättre än gången då hon lånade hans brors säng.


Morgonen efter hade hennes föräldrar fortfarande inte kommit hem så hon gick ut och tog hand om trädgården innan hon tog in tidningen. Sam hade redan åkt iväg till sitt jobb och hon njöt för stunden av ensamheten.

När hon kom till annonserna såg hon att det söktes personer som kunde arbete med att framföra sångogram. Hon kände hur hon fick fjärilar i magen.

Eftersom hon var ensam hemma passade hon på att ringa dem med en gång, det var en man som svarade med en väldigt melodisk röst.

-Kom till parken och framför lite sångogram och sjung lite så ska vi se om du passar. Jag ringer och återkommer senare.


Aurora blev alldeles till sig och struntade i sina föräldrars varningar och ringde en taxi med en gång. Det var så spännande och nervöst att hennes händer skakade.


Hon hade tur och otur på samma gång. Sångogrammen gick bra, men det började regna och blev kallt vilket skrämde bort de mesta från parken. Hon gjorde ändå ett tappert försök så när hon sedan packat ihop för att ta sig hem ringde hennes chef igen.

-Jag såg dig i parken idag. I spöregn lyckades du ändå se glad ut och sjunga rent, jobbet är ditt. Åk hem och värm dig nu så du inte blir sjuk.

Aurora hoppade upp och ner av glädje. Hon tänkte inte på hur hon skulle berätta detta för sina föräldrar, den dagen den sorgen.

När hon kom hem bloggade hon om sin födelse, natt och arbete. Hon hade börjat blogga allt mer det sista och de senaste inläggen hade gått framåt! Hon önskade att hon vågat lägga upp bilder på sig själv, som en resa i hennes liv, men hon vågade inte det. Inte ännu. Eller?





Bonus!
Aurora var iväg på utflykt till en bistro med skolan innan hon fyllde år och fick med sig en dekorativ bentobox som souvenir. Blir glad över hur fina detaljer det finns i sims!


söndag 10 maj 2015

3.2 Ungdomsfest och Bröllop!

Aurora tyckte det var tråkigt att bara vara ensam hemma, första dagen var det skönt men nu var det bara tråkigt.

Hon beslöt sig för att leva upp till sitt löfte till sig själv och börja leva mer. Hon åkte därför till stadens pool och badade lite. Det var konstigt att bada i pool. Vattnet luktade illa och var alldeles klart. Hon saknade havet och insåg att det var längesedan hon var vid havet.

Efter att ha simmat en stund började magen kurra och Aurora åt en burgare som serverades bredvid tomten. Hon tänkte åka hem men hon ville inte komma hem till ett tomt hus. Innan har Haruka alltid hållit ett öga på henne.


När hon skulle gå hemmåt gjorde hon en helomvändning och gick istället hem till Sam.
Det var som tur var Sam som öppnade dörren.

-Hej. Vad kul att se dig här! Oh. jaag. lekte med min bror och syster... därför.. sminket Sam lät förlägen eftersom han inte tänkt på sminkningen när han öppnade dörren
-haha, det klär dig! skämtade Aurora

Det var tyst en stund och Sam log mot Aurora och väntade på att hon skulle fortsätta.
-Jag.. förlåt mina föräldrar har åkt bort och det är så tomt, jag bara tänkte om du... ville hitta på något. Men jag kan gå om jag stör.

Sam kramade Aurora och sa att hon fick stanna så länge hon ville. Till och med sova över.

Hon satte sig i soffan och tittade på när de tre syskonen gjorde charader och framträdde. Det slog henne att Sam och hans bror Leigh var kopior av varandra medan systern endast var lite lik sina bröder.


Kvällen gick snabbt och för första gången på länge så skrattade Aurora, det var skönt att komma bort lite.

Sams pappa var där när de åt middag och Aurora tappade andan hur lika bröderna var sin pappa, förutom.. deras ögon. och vissa andra drag. Men när Jamie kom hem såg hon att de inte var alls lika sin mamma. Bara systern var lik sin mamma. Hon tänkte att hon skulle fråga Sam mer om det sedan men de fick inte en privat stund fören de skulle sova.

Aurora fick låna Leighs säng och somnade så snart hon lagt sig. Det hade varit en lång dag.


Aurora vaknar och inser att hon är ensam i rummet. Ja det verkar som om hon var ensam i hela huset. Hon smyger ner och hör Sam sjunga tyst för sig själv. Hon stannar i trappan och lutar sig mot väggen en stund. Hon lyssnar. Det är någon melodi hon inte hört förut men det hela ger henne fjärilar i magen.

-Aurora? frågar Sam som måste hört hur de knäppt till i trappsteget hon stod på.

Aurora gick in i köket och såg att han höll på att laga frukost.
-Jag hoppas du är hungrig! Jag tänkte att vi skulle käka lite och sedan kan vi plugga lite tillsammans om du vill?

Aurora nickade och satt vid bordet medan Sam stekte pannkakor. De åt tillsammans och skämtade lite smått. Det var trevligt.

Efter tog Aurora från sin skolbok och Sam tog bara fram ett gammalt häfte.
-Har du inga läxor?
-Mja, alltså. Jag går inte i skolan längre.

Aurora tittade på Sam och insåg att han måste fyllt år för han var äldre nu.
-Jag... jag har missat din födelsedag, jag är så ledsen jag..
-Har haft fullt upp med annat. Jag förstår det, jag tänkte att det kanske mest varit jobbigt att komma eftersom det var dagen efter Haruka dog...
-Du har rätt, men jag känner mig så dum som..

Aurora kysste sam istället för att fortsätta prata.


Aurora åkte hem strax efter de ätit frukost och pluggat lite. De fick ändå inte så mycket gjort. När hon kom hem gick hon till Harukas grav och grät. Efteråt kändes det bättre. Det hade gått flera dagar sedan hon dog och hon kände att hjärtat höll på att läkas.

Haruka är bara iväg på ett annat äventyr.

Med känslan av att en sten lättat från hennes bröst tog hon hand om sin mammas trädgård. Hon var inte alls lika duktig som sin mamma men hon gjorde sitt bästa. Hon trivdes att vara utomhus och njuta av värmen. Sommaren var skön men hade börjat gå mot sitt slut.

Snart kom hösten.


På kvällen ringde Aurora Sam och frågade om de skulle ha en liten fest. Sam och och hade med sig sin bror.

De dansade och skojade tills Aurora fick ett sms från sin pappa som sa att de var på väg hem. Aurora avblåste genast festen och började städa undan så att hennes föräldrar inte skulle se att hon haft både Sam och hans bror på besök.


När de kommer hem berättar Aurora att hon gjort sitt bästa med trädgården men att några behövde speciell hjälp så Decan gick ut för att ta hand om dem medan Xi skulle laga lite middag.

-Aurora...
-Ja pappa?
-Har du haft fest?
-Eh.. va? nej.. Jag förstår inte varför..
-Aurora.
-Ja.
-Vilka var här?
-Sam och hans bror.
-Okej. Men det skötte du snyggt ändå! sa Xi med glimten i ögat. Han kunde inte vara sträng även om han velat.


Aurora passade på att lägga upp ett inlägg på sin nyskapade blogg om händelsen. Hon hade bloggat lite det sista men inte sagt något till sina föräldrar då hon inte var säker på hur de skulle reagera. Det gick trögt i början men nu hade det börjat gå frammåt.

Hon tjänade till och med in lite pengar på bloggandet.


Morgonen efter vaknade alla tidigt. Det var söndag och det var inte vilken söndag som helst.
Decan och Xi hade bestämt sig för att hålla ett litet bröllop.

Det var bara Aurora och Sam som skulle bevittna det hela men det var så de ville ha det.
Paret började morgonen med att sköra trädgården som så här i slutet på sommaren höll på att frodas och ge mycket frukt.


Men sedan var det dags. Aurora kunde inte låta bli att gråta när hon hörde sina föräldrar utbyta bröllopslöften och ringar.

Hon ville gifta sig en dag, fast hon ville ha en stor fest! Som i sagorna.


Det började små regna i slutet av ceremonin något som paret skrattade åt men inte brydde sig om. Deras giftermål var för dem själva och regn passade dem perfekt.


Decan skulle precis skära upp bröllopstårtan när regnet började ösa ner på allvar så det fick gå in med tårtan innan den regnade bort.

Väl inne åt de alla så mycket tårta det kunde. Decan var lite tyst, det märktes att hon saknade Haruka.


Sam stannde länge och innan han gick vill Aurora ta en bild till sin blogg, hon ville säga offentligt att de var pojkvän och flickvän.

Hon gömde dock ansiktet lite imot Sams hals, hon ville inte visa hela ansiktet i bloggen på grund av att hon ändå ville hålla sig lite anonym.