Våren var äntligen här! En dag när de vaknade var snön borta! De spenderade alla mycket tid utomhus då alla var trötta på kyla.
Xi passade på att träna Decan i kampsport, något som gick, sådär.
-Nej högre, och med baksidan av handen
-Jag använder baksidan av handen XI. sa Decan sammanbitet, men det gjorde hon inte. men Xi hade ett tålamod av guld och hjälpte henne att utvecklas.
Decan fiskade också en del, men hon hade tröttnat på att fiska. Hennes impulsiva och rastlösa natur gjorde det svårt för henne att hålla på med en sak för länge men hon var inte säker på vad hon annars skulle göra för att få in pengar.
Aurora åt pannkakor som mellanmål, hennes pappa hade lagat dem och de var faktiskt helt okej. Han brände inte allt nu för tiden. Hon förstod inte varför hennes mamma inte lagade mat oftare, hennes var ju i alla fall inte bränd.
Sedan var det dags att göra läxor. Hon gjorde läxorna via en platta och Xi hade korta lektioner inom olika ämnen, men hon längtade utifrån hemmet.
Hon ville ha sällskap!
Xi trivdes som hemmapappa. Han älskade att umgås med sin dotter och han och Haruka hade börjat bli ganska bra vänner!
Hon "talade" inte med honom som Decan sa att hon gjorde med henne men de hade roligt ihop.
Ibland, speciellt på kvällarna kunde han, Haruka och Aurora ta korta skogspromenader i området men de gick aldrig mot staden.
Decan gjorde dem sällskap ibland, men ofta tog hon en annan väg hem.
Aurora hade upptäckte Sociala medier! Hon kunde hålla på med telefonen i timmar och skriva på forum och läsa om saker hon tyckte var intressant.
Oftast satt Vicke bredvid henne, precis som hen gjorde nu.
Aurora suckade och lade ner telefonen. Sällskap online var inte samma som i verkliga livet. Hon var intresserad av människor, men det var sällan man såg människor så här långt ut från stan.
Men då hände något. Vicke började skaka och flög rakt upp i luften! Hen började glittra och förvandlades framför Auroras ögon. Hen växte och blev lika stor som Aurora och hon sprang fram med hackan på vid gavel.
-Men Vicke, vad händer!?
-Oh, du behöver mig ju, så här är jag!
Aurora blev överlycklig och de började genast att leka tjuv och polis! Haruka morrade lite när hon först fick se på Vicke som bara stod och tittade på henne. De tittade på varandra en stund sedan fnös Haruka och lade sig att sova igen, det räckte för Aurora.
Var Vicke accepterad av Haruka så måste hen vara okej!
-Men hur kommer det sig att du lever? frågade Aurora
-För att du behöver mig, du känner dig ensam här i huset därför är jag här!
-Okej!
Aurora tänkte en stund och betraktade Vicke.
-Vicke, är du kille eller tjej?
-Spelar det någon roll? sa Vicke och lade huvudet på sned.
-Nej, faktiskt inte. sa Aurora och sprack upp i ett leende. Vicke var Vicke, mer än så behöver hon inte veta.
Xi och Decan log och sov, de hade nattat Aurora för länge sedan men hon kunde inte sova så hon smög ut.
Haruka låtsades sova men följde hennes minsta steg. Hon visste vad hon skulle. Hon skulle ut på tomten, rota efter grodor i buskarna, plocka blommor och kanske fiska lite.
Aurora hade försökt lära sig fiska som sin mamma men det var inte riktigt något för henne. Hon gjorde det mest för att hon inte hade annat att göra.
Hon tänkte att hon inte alls var lik sin mamma, men bara det faktum att hon smög ut mitt i natten gjorde dem mer lika än vad någon av dem visste.
Strax efter att Aurora smygit sig upp och lagt sig med Haruka vid fötterna vaknade Decan.
Hon var uttråkad, så uttråkad att hon vaknade av det.
Hon kollade på klockan och insåg att det var mitt i natten.
Hon gick upp tog på sig joggingkläder och började i hastig takt gå runt i skogen och bergen omkring huset och stod snart på en hög kulle och såg ut över staden.
Hela staden såg stängd ut.
Hela staden förutom... Biblioteket!
Med raska steg tog sig Decan ner till staden, och mycket riktigt var det öppet. Hon smög sig in och såg att det inte var någon där. Vilket var tur, hon hade inte orkat vika in öronen eller måla över näsan.
Det var skönt att bara vara där och vara sig själv, helt ensam.
Decan stannade upp när hon hittade en bok om trädgårdsarbete, vilket var något hon hade börjat tycka allt bättre om. Det gick snabbt, man gjorde många olika saker och samtidigt var det något som var väldigt avslappnande.
Solen hade börjat gå upp när Decan insåg att hon läst hela natten, och snart skulle det komma folk dit! Hon skyndade sig hem, men kände att en idé hade tagit form.
Dagarna flöt på som de ofta gör. Långsamt växte Aurora allt mer och Xi förundrades över hur han kunde se både sig själv och Decan i deras dotter.
Enda sedan Aurora var liten hade Xi läst för henne, och det gjorde han fortfarande. Det var en stund som båda var väldigt förtjusta i. De senaste nätterna hade Aurora haft mardrömmar, så hon fick sova i sina föräldrars säng. Xi bar upp henne när hon väl somnat så det var inte så farligt.
Haruka sov alltid med Aurora, och det gjorde henne lite mer trygg men ibland kunde inte ens Haruka jaga bort hennes mardrömmar.
Decan hade hållt på hela natten, hon höll på att omstrukturera hela trädgården för hon hade tagit alla frön hon samlat på sig och även de frön hon fått av sin mamma som hon samlat på sig innan henne.
Nu hade hon kunskapen som hon saknat innan. Hon blev avbruten när hennes telefon ringde, det var jobbet.
Hon beklagade vad hon hade att säga men att hon bestämt sig för att sluta fiska, hon ville satsa på trädgårdsarbete istället. Hennes chef blev inte allt för irriterad eftersom han även höll i att skicka ut grönsaker och frukt till olika affärer i staden.
Så, det blev bara ett litet skifte, men Decan kände att det var det som var bäst!
Decan skyndade sig ner till stan för att skriva på papper och resten av familjen sov. Men Aurora vaknade, och det var som en plan hade skapats medan hon sov.
Hon satte sig i sängen och smög ner för trapporna utan att vecka Haruka. Hon bytte snabbt om och lyssnade vid dörren till hennes föräldrars sovrum. Hon hörde sin pappas snarkningar så hon förstod att det var nu eller aldrig.
Hon gick ut.
Hon hade fjärilar i magen men hon hade bestämt sig. Hennes ansikte hade ett bestämt uttryck och hon gick med bestämda steg till vägen.
Vicke kom springade och ropade på henne:
-Aurora, Aurora vänta!
-Vad är det Vicke? hon förstod att hen ville stoppa henne.
-Du får ju inte! Så du borde inte.
Aurora tittade på Vicke med det bestämda uttrycket.
-Men jag VILL. Så jag TÄNKER göra det. Sedan fortsatte hon att gå.
Där stod den.
Skolbussen.
Den åkte alltid upp hit för att vända, sedan stod den stilla en stund medan chauffören höll på med massa papper (Aurora misstänkte att det var en lista över vilka barn som var sjuka och liknande).
Hon gick bara rakt fram till bussen.
Dörren öppnades.
Aurora klev in i bussen och satte sig i ett säte vid fönstret.
Bussen körde iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar