2.24 Decan och Xis resa.

Decan stod i sin trädgård och njöt av dagen. Hon var nervös inför morgondagen men hon försökte att inte tänka på det just nu.

All fokus på plantorna, de behövde det. Och familjen behövde pengarna plantorna tjänade in.

I morgon skulle och Xi åka bort. De skulle vara borta i två nätter för att åka och lämna över örterna Decan hade planterat.

Men det betydde att de var tvungna att lämna Aurora ensam.

I två dagar.

Aurora var så upptagen med sina känslor att hon inte tänkte sig för, så när Sam ringde så svarade hon även om hon stod i hallen.

De pratade och skrattade och fnissade att hon inte först märkte att hennes mamma öppnade dörren men hon slängde snabbt på luren.

-Vad.. vem pratade du med? frågade Decan och tittade på sin rodnande dotter.

-Jag pratade med... med mig själv. 

-Med dig själv? Decan såg misstänksam ut.

-Ja, alltså. Jag låtsades att jag pratade med någon... Jag hade tråkigt det är fånigt jag vet...

-Nej men förlåt, det var inte meningen att störa dig! sa Decan lättat. 

Den kvällen gick Aurora återigen till stranden men det var inget konstigt med det. Men hon fick kämpa hårt för att inte avslöja sin glädje.

När hon kom ner stod Sam där och hon sprang fram och de kramades snabbt och klumigt.
-Hur var det i skolan? frågade Aurora.

Sam berättade om det vanliga skollivet som inte intresserade honom men Aurora insöp varje ord och ställde frågor om vad alla gjorde, hade på sig eller såg ut.

-Det är väldigt stjärnklart i kväll. sa Sam och tittade upp på himlen. Hans ögon fylldes av något som såg ut som längtan när han betraktade himlen. Aurora tittade också upp. Det var en vacker kväll men hon förstod inte vad han såg som var så fantastiskt.

Sam satte sig ner för att kunna titta utan att bli yr och Aurora satte sig på stranden bredvid honom. När hon satt sig ner märkte hon hur satte handen på Sams hand och de tittade på varandra och rodnade.

De satt tillsammans så en stund och när kylan blev allt mer påtagligt satte de sig närmare varandra.

Efter ett tag kände båda att det började bli dags att ta sig hem även om ingen vill gå.

Sam böjde sig fram och började viska i Auroras öra.

-Vill du göra något helt galet?
-Vad?
-Vill du gå på balen med mig?

Aurora ställde sig upp och tittade ut mot havet och tuggade på sin läpp medan hon tänkte. Vad skulle hennes föräldrar säga om de fick veta detta? Men, tänk att gå på bal, med Sam!

-Ja, ja det vill jag. Sa Aurora och vände sig om.
Sam kramade henne hårt och nära.

-Du har gjort mig väldigt lycklig. sa Sam lågt in i Auroras hår. Hon log och höll honom hårt. Hon ville kyssa honom men vågade inte riktigt.

Den natten kunde Aurora knapps sova alls, och var lite snuvig efter att ha varit ute så länge i kylan, När Xi ropade på henne och inte fick svar gick han upp och såg att hon sov som en stock och nös till i sömnen.

Han pussade sin dotter på pannan innan han åkte.
-Gör inget dumt nu, vi är så oroliga för dig.

Decan stod ute på trädgården och tittade upp mot Auroras rum.
-Hon kommer klarar sig va?
-Jag är här och vaktar henne. svarade Haruka.
-Du? Haha, du är bara en skruttig gammal grävling!

Haruka morrade halvt på skoj och halvt på alllvar och nafsade efter Decan.

Decan lyckades precis få undan benet och skrattade tillsammans med sin bästa vän.
Hon skulle sakna Haruka på resan men visste att det var bäst om hon var med Aurora.

Decan och Xi satte sig i taxin och körde iväg, nu fick det bära eller brista.

2.23 Aurora får en ny vän.

Decan stod och förberedde frukosten och fnittrade åt något Haruka sa till henne när Aurora snabbt gick förbi dem och raka vägen in i badrummet.

Decan tänkte fråga vad hon hade för planer för dagen men såg att Aurora vaknat på helt fel sida och tänkte att det var bäst att låta bli.

Aurora gjorde sig i ordning tog på sig kläder, Hon gick ut och ställde sig på verandan.

Det regnade, så hon väntade tills hon fick syn på skolbussen.

Hon kunde höra Vicke ropa på henne, men hon var trött på att andra sade till henne vad hon skulle göra så när bussen kom sprang hon ut till den.

Bussen var tom som vanligt men hon var ändå väldigt nervös. Hennes plan var att bara stanna till lunchtid innan hon skulle ta sig hem och äta så att hennes föräldrar inte misstänkte något. 

Men vad hon inte räknat med var att hon skulle träffa någon...

-Du är inte ny, visst har du varit här förut? sa en kille med långt hår som hela tiden föll i ansiktet på honom.

Aurora stelnade till på skolgården. Hon trodde att hon alltid lyckats vara där obemärkt.

-Det är lugnt, jag ska inte berätta din hemlighet. Jag har ingen att berätta det ändå... han skrattade nervöst.

Aurora tittade upp på killen och såg att han såg annorlunda ut, hon kunde först inte sätta fingret på vad det var förrens hon insåg att han hade väldigt stora ögon. 

Han slog ner blicken och lät håret falla fram igen.

-Vem är du? frågade Aurora.

-Ingen alls egentligen. Men den stora frågan är vem du är?

-Aurora. svarade hon och vände sig om. Hon ångrade sig, detta var inte en bra ide och hon måste hem nu.

-Vänta, snälla...

Det var något i killens röst som fick henne att stanna och vända sig om.

-Får jag träffa dig igen?

Aurora tänkte efter. Detta var inte en bra ide, henne föräldrar hade blivit väldigt arga om de fick veta... OM, de fick veta.

-Okej, möt mig vid stranden längst ut på den norra udden. Vet du vart det ligger?

-Vid den gamla övergivna Sea Side-tomten?

-Den är inte övergiven! sa Aurora något förnärmat och skyndade sig hem.

Hon hade tur och lyckades komma hem innan någon hade lämnat hemmet. Haruka sneglade på henne och Aurora visste att hon visste att hon gjort något hon inte får. Men böjde sig ner och kliade henne på magen tills blicken mjuknade. Haruka var för gammal för att orka bry sig om allt här i världen.

-Vart har du varit? frågade Xi över tidningen.
-På stranden, jag har kollat på stenar och snäckor, till ett slott jag bygger. Jag ville simma men det är för kallt...
-Oh ja, du får nog vänta ett tag till så du inte blir sjuk.

Aurora slängde i sig lite lunch och gick sedan mot ytterdörren
-Ska du ut igen?
-Jaaa pappa! Jag vill bygga klart!
-Har du gjort dina läxor?

Aurora suckade. "SKIT! Det hade jag glömt av" tänkte hon. Hon försökte komma på något att säga medan hon tuggade på insidan av kinden.

-Äsch, gör dem i kväll då. Men bara för idag! sa Xi. Aurora kramade honom, hennes älskade lättlurade pappa!

När hon kom ner till stranden stod han där.
Och hon kände ett pirr i magen som hon inte känt förut.

När hon stod bredvid honom räckte han fram handen.
-Mitt namn är Sam
-Mitt är Aurora.
-Vilket annorlunda och fint namn. sa Sam uppriktigt och Aurora rodnade och tittade ner i marken.

De båda tonåringarna pratade länge om allt och inget och kom sedan in på serietidningar något som Aurora tyckte om att läsa på plattan, det visade sig att Sam också var ett stort fan av serietidningar.

-Brr. Det börjar bli kallt sa Sam.
-Ja förlåt att vi inte kan gå in, jag... får inte ta hem folk.
-Det är okej, jag gillar inte att ta hem folk heller, min pappa är... speciell.
-Hur så
-Äsch, vi kan ta det en annan gång.

Aurora som satt i sanden bredvid Sam tittade ut över havet och var tyst en stund. Det började bli dags att gå hem.

-Min mamma är inte heller som andra. Så jag tror jag förstår.
Sam nickade.

-Aurora?
-Ja?
-Hur kommer det sig att du inte går i skolan?

Aurora kramade sina knän och tänkte efter. Hon hade insett att det inte fanns några faktiskta monster i världen, att det snarare är så att hennes föräldrar var överbeskyddande över henne av andra anledningar. Fast efter att ha läst tidningar har hon märkt att människor också kunde vara monster, kanske var det de som de menade?

-Ja... Jag gör bara inte det. Egentligen får jag inte lämna tomten alls. Förutom att jag får komma hit då. Jag har spendera större delen av min barndom vid denna stranden.
-När du inte smitit iväg till skolan då? sa Sam.
-Haha, ja förutom de dagarna.

Aurora reste sig upp och Sam förstod att det var dags att gå.

-Får jag träffa dig igen?
Aurora rodnade och nickade.

De bytta telefonnummer innan Sam tog en omväg därifrån.

Aurora hade precis kommit innanför dörren när Xi kastade en sträng blick emot henne och hon förstod vad han menade och gjorde sina läxor med en gång. Dock var hennes tankar någon helt annanstans.

När hon var klar och ätit middag drog hon sig tillbaka i sitt rum med plattan. Hon bestämde sig för att kolla upp några serier som Sam hade tipsat om.

Det var precis efter att Aurora hade bytt om till pyjamas när hennes telefon plingade till hon kastade sig över den och visst var det Sam som smsade och sa att han hade haft det trevligt idag.

-Du borde inte göra det där. hördes en röst bakom henne.

-Vicke! Du skräms. Aurora hade inte märkt att Vicke stod precis bakom henne.
-Du borde inte smita iväg, dina föräldrar har sagt att du inte får.
-Men jag KAN inte leva instängd här längre, jag är snart vuxen jag vill leva!

Vicke såg ledsen ut.
-Förlåt Vicke, du är fortfarande min bästa vän.
-Inte länge till, du behöver mig inte längre. Det är nog dags för mig att dra mig vidare snart.
-Vicke, snälla

Vicke kramade Aurora innan hen gick tillbaka till dockform.

Att bli vuxen är inte lätt och Aurora kunde inte somna, hon låg bara och såg ut över havet.
Vad skulle hon ta

2.22 Ombyggnad och Auroras födelsedag!

Decan, Xi och Aurora kämpade hårt med att renovera huset. De fick köpa det billigaste möjligast. De köpte plankor på tippen som de själva filade ner osv. Men de var ganska nöjda till slut!

De hade velat ha en våning till men det får vänta tills att de hade mer pengar.

Något som var väldigt skönt var att de nu hade en hall, som gick direkt till badrummet och köket. Dock så var det ingen dörr som skärmade av utan bara ett valv, vilket fick huset att kännas luftigt. De hade dock inte råd att byta tapter i köket ännu och huset saknar fortfarande ordentlig matsal, men allt i sinom tid!

Vardagsrummet. Här var det Aurora som valde väggarna, hon ville ha en skarp kontrast till de övriga mjuka färgerna och valde en ljus och vårig grön.

Dessutom, så räckte pengarna till en tv! Till allas lycka!

Något alla vill åtgärda var att skaffa ännu ett badrum men detta fick räcka så länge, Xi valde fondväggen vilket verkligen för ett trevligt intryck i badrummet,

Aurora som snart fyllde år fick en garderob och spegel som hon önskade sig, hon fick även lite pengar över för att inreda rummet mer, så hon köpte flera planscher och en planta.

Hon valde även att byta tapeter då hon kände att hon började bli för stor för näbbmus i kläder, barn växer alltid upp för fort!

Och nu, åter till berättelsen.

Decan hade börjat förberedda maten, Aurora satt vid bordet och gjorde läxorna. Decan tittade på sin dotter, hon var orolig. Var hennes dotter det minsta lik henne själv så är risken stor att hon rymmer lika mycket. Hon suckade. Hon hade inte varit hemma mycket det senaste åren. Jobbat mycket med fiskandet och trädgården.... och ja. Hon var ute och gick mycket i skogarna.

Men hon känner sig snabbt så instängd, hon älskar sin familj men hade det inte varit för utflykterna så hade hon inte klarat av att leva så här.

-Xi! Tar du över maten jag ska plocka lite örter!

Xi kom ut från vardagsrummet och tog över middagen medan hon gick ut till sin nu ganska storvuxna trädgård.

När hon kom in igen hade Xi sölat över hela spisen, men vad gör det? Hon stod och insöp ögonblicket en stund.

Haruka tittade på henne, hon böjde sig ner och klappade henne allt mer gråa ansikte.

-Vi börjar bli gamla nu, inte sant grävling?
-Så sant som det är sagt tvåbening sa Haruka.

Dagen efter...

"Idag är det dags. Idag är min födelsedag" tänkte Aurora och tittade ut på stranden som hon kände lika väl som sitt hem.

Hon var spänd och orolig och nervös och glad. Allt på samma gång, var livet som tonåring annorlunda?

-Vicke, idag går vi till stranden tycker jag.

-Leka! Leka-leka-leka!

Aurora nickade.

Dock fann hon allt mindre intresse i barndomens lekar. 

 Aurora och Vicke spenderade dagen vid stranden. Medan Aurora byggde ett sandslott satt Vicke en bit bort och tittade på henne.

De pratade inte mycket, Aurora hade annat i tankarna.

Det började bli mörkt och hon visste att hon borde gå hem, hon hittade dock väldigt fina blommor som hon beslöt sig för att lukta på. De luktade som rosor även om de inte var rosor.

Rosor var Auroras favoritblomma.

Hon tänkte gå hem när hon slog tån i en sten som låg på marken.
En perfekt macksten.
Hon tog dem och samlade på sig några till innan hon gick och såg ut över havet.

Solnedgången färgade himlen rosa och blå, och såg inbjudande ut, hela världen såg inbjudande ut.

-Dumma dig! Dumma monster! Finns ni ens?! Jag vill bara gå i skolan och träffa folk och vara som andra! Aurora kände en plötslig ilska och frustration över allt och kastade argt stenarna mot vattnet.

Men efter ett par kast lät hon armen sjunka. Vad tjänade det till?

När hon kom hem hade hennes föräldrar lagat sushi, och vårrullar och annan god mat från hennes pappas hemland.

Hon visste inte mycket om sitt kinesiska arv, men hon gillade sin pappas kläder och mat, det var så hemtrevligt och kärt för henne. Hon kramade sin pappa hårt.

Han försöker sitt bästa i alla fall.

När Aurora växte upp började Xi gråta förfärligt.

-Nej men, är det så förfärligt? skojade Aurora och tittade på sin opassande frisyr.
-Du är vacker, vackrast! Din pappa är bara en mes ibland.

Xi skrattade och puttade kärleksfullt till Decan.

Hur livet än såg ut för Aurora så älskade hon sin familj.

Aurora efter en klippning och lite klädbyten, är hon bekant? Hör och häpna för nu händer det något speciellt! Denna random legacy går över i en DISNEY LEGACY CHALLANGE!

Auroras egenskaper:
Älskar naturen
God
Tungsovare
Virtuös

Auroras livsmål:
Att bli en sångare!

Hur det nu ska gå när hon inte ens får lämna tomten?!

Aurora i hennes olika outfits! Hon älskar rosa och ljusa pastellfärger, och visst klär hon bra i det?

Decan och Xi myste i sitt sovrum, snart var det Xis födelsedag också. Vad hände egentligen med tiden?

Men det är inget de tänker på nu, idag har varit en bra dag och paret njuter av livet.

Våningen över skulle Aurora gå och lägga sig men inte innan hon format en plan.
Hon skulle minsann leva sitt liv som hon ville, även om det fick vara i smyg.

Det nya livet börjar i morgon...

2.21 Blåpanik!

Aurora öppnade försiktigt dörren och såg sin pappa framför spisen. Hon visste inte vad hennes mamma var men hon förstod att hon kunde komma hem när som helst.

Hon tog en chansning och sprang mot badrummet.

Hon tog en lång dusch och skrubbade sig hårt.

-Aurora maten är snart klar!

-Jag är inte hungrig

-Va? Du har ju varit borta hela dagen?

Hon tog på sig kläderna och ställde sig framför spegeln och tappade hakan. Färgen var kvar. Vad ska hon göra nu?

Vicke kom in i badrummet.

-Allt okej?

-Nej! Vad ska jag göra jag är alldles blå de kommer förstå att jag rymt igen...

-Spring upp på ditt rum!

Aurora förstod att Vicke hade rätt.

-Vad gör pappa nu?

-Han är upptagen med maten. Svarade Vicke efter hen tittat ut.

Aurora sprang emot trappora och trodde hon skulle komma undan när hennes mage kurrade högt av hunger.

-Inte hungrig va? Xi kollade upp på henne.

-Hörru du, stanna! Kom ner hit! Han lät inte arg mest förvånand.

Hon gick ner för trapporna men tittade diskret på sin hand, FÄRGEN VAR BORTA! Hade han sett det?

-Varför försöker du smita iväg?

-Jag, ehh.. Jag har disk på rummet om jag ville ta bort innan du såg det...

Xi suckade.

-Aurora, du måste sluta lämna disk överallt. Jag har köpt en diskmaskin nu. Jag ska installera den efter middagen. Din mamma talade om att vi kanske ska bygga ut huset lite så får se om när vi hinner med det.

Aurora tog en tallrik mat och glufsade i sig. Maten var faktiskt ganska god idag, hennes pappa blev allt bättre på att laga mat.

 De hade båda ätit upp och Xi hade installerat diskmaskinen även om Decan inte kommit hem. De diskmaskinen var väldigt högljudd och Xi suckade, men så fick han en ide, han sprang och hämtade beskriviningen och började läsa i den. Han täntke att han nog kan installera om den så den låter mindre!

Aurpra satt vid bordet och pluggade när decan kom hem och åt mat vid bordet.

-Jag har tänkt att vi ska gör huset lite större, men jag vet inte om vi borde vänta eller inte. Vad tycker du? Jag tänker att du kanske vill ha något nytt till ditt rum? Du fyller ju år ganska snart, är det något speciellt du önskar dig?

-Jag vet inte... kanske en spegel? En ny garderob och såå.

-Hm det ska vi nog kunna fixa sa Decan och man såg hur hon planerade det hela i detta nu.

Aurora var klar med läxan när Vicke kom fram igen.

-Tack Vicke, hade aldrig klarat det utan dig.

-Det var inget, vi är ju bästa vänner!

Aurora var glad över sin vän men törstade fortfarande efter andra i hennes ålder och efter äventyr.

Men det är inte många dagar kvar tills att hon blir tonåring, och då kommer det nog vara lättare för henne att smita ut.

2.20 Aurora kommer hem.

Aurora följer efter andra barn som gick från bussen till skolan. Hon följde efter den största strömmen och följer efter dem in i ett klassrum. Som tur var en dubbelklass så Aurora var ganska obemärkt. Det var en lektion i matematik och Aurora hänger med ganska bra i vad som säger. Hennes föräldrar hade varit noga med att hennes hemmautbildning ska vara lika bra som den som gavs i skolan.

Det var så spännande och Aurora hade fjärilar i hela magen. Hon hade spenderat större delen av dagen att bara betrakta de andra barnen, men hon hade svårt att interagera med dem. Några av barnen sneglade ohyfsat på henne och hon kände sig delvis väldigt utsatt.

Som tur var såg hon då bussen, det var bussen för dem som slutat tidigt så hon skyndade sig dit. Bussen var nästan tom och Aurora hade börjat inse vad hon gjort och insåg att hennes föräldrar kanske märkt att hon var borta...

Auroras försvinnande hade inte gått förbi obemärkt. Xi hade hjälpt Decan i sin träning och sedan gått in för att göra lunch och insett att Aurora var borta. Han blev rädd och när Decan kom berättar han vad som hänt och var arg.

-Lugna ner dig Xi, vi hittar henne
-DET VET INTE DU! TÄNK OM DE TAGIT HENNE
-Xi, andas.

Xi tog ett djupt andetag och hans ögon fylldes av tårar.

-Snälla förlåt mig Decan jag är bara så orolig
-Det är okej, jag förstår. sa Decan, och det gjorde hon. Hon var också rädd, en konstig rädsla hon aldrig känt förut, som om världen försvunnit under hennes fötter.

De stod och bara tittade på varandra.
-XI! sa Decan som kommit på något
-Vad!?
-HARUKA!! Decan pekar mot vägen och ser Haruka komma springande emot dem.

-Vad säger du? HON GJORDE VAD? Och hon är på väg hem?

-Vad säger hon?! sa Xi som inte talade grävling.
-Hon stack med bussen till skolan och Haruka följde efter henne, men hon är på väg hem nu.

Decan höll Xi hårt som grät av lycka och oro.
Decan andades ut i den kalla vårluften.
hon hade aldrig varit så rädd förut, och för någon annan skull? Hon trodde inte det var möjligt.

Aurora svalde hårt.
Hon såg sina föräldrar stå och hålla om varandra, och hon förstod att de visste att hon försvunnit.

Hennes pappa vände sig om och fick syn på henne och gick långsamt emot henne och hon såg hur han torkade sina ögon. Han var ursinnig.

-Vad tror du att du håller på med?! Du VET att du inte får lämna tomten!
-Jag är trött på att vara fast här! Jag vill träffa folk!
-Men det får du inte! Det är FARLIGT! Du har din familj! Haruka! Och du har dina vänner online!
-Det är inte samma sak.
-Vi... vi vill bara inte förlora dig.

Han kramade sin dotter hårt och Aurora ångrade sig. Hon var självklart sur på sin pappa för att han skällt på henne men hon skämdes lite för att hon märkte hur ledsen och orolig han var.

-Förlåt. Jag... Jag vill bara se världen.
-Inte nu snälla, inte förens du blivit vuxen, snälla. Vi vill bara skydda dig.
-Mot vad?
-Mot... Farliga saker.

Aurora hade fått rumsarrest.
Hon hade åter igen gått över i att vara sur på sina föräldrar. Hon väntade tills alla hade somnat och åt upp den sista lilla glassen som fanns i frysen.

Hon visste att glassen var köpt speciellt för att fira olika saker men det struntade hon i, hon var arg och ville straffa sina föräldrar på något sätt.

När hon ätit upp den ångrade hon sig lite så hon gick ut för att slänga förpackningen i soporna så att det var mindre risk att hennes föräldrar kom på henne.

Väl ute såg hon Vicke.
Hen var i dockform.

Men det var som om Vick visste att hon var ledsen och förvandlades och sprang fram till henne och kramade henne.

-Hur gick det?
-Alla är arga på mig, till och med Haruka är sur. sa Aurora.
-Äsch, struntsamma, ska vi leka istället?

De lekte en stund men Aurora var trött efter den långa dagen så hon gick in och la sig.

Haruka hade stått vid dörren och betraktat hennes minsta steg och när hon var på väg in sa hon lågt:
-Nu stannar du inne valp.

Aurora nickade och gick in.

Haruka sov ute, hon hade lovat Xi att vakta huset och Aurora. Hon kände att det gjorde hon bäst vid ytterdörren.

Aurora hade blivir förkyld av att hon varit ute och lekt på natten och spendera dagen sovandes, de tyckte det var konstigt att hon sov så mycket.
-Det är säkert alla intryck från igår och att hon är sjuk! sa Xi.

De var länge sedan de hade en stund helt för dem själva.
De spenderade morgonen med att kyssar och tala viskande till varandra och smet in i sovrummet en stund. Sedan låg de bara bredvid varandra i varandras famn och njöt av sällskapet.

Idag skulle de bara slappa.

Efter ett par dagar i sängen hade Aurora blivit uttråkad.

-Ska vi leka? sa Vicke och Aurora bara skakade på huvudet.
-Vad tänker du göra? sa Haurka. Haruka hade fyllt år, men inte sagt något direkt om det men hon var ny mycket gråare i ansiktet än tidigare. Hon var också bitskare än förr, men det blir väl alla när de blir äldre.

-Inget, ta det lugnt, jag vill bara ha lite luft. Och jag är ledsen att jag smet iväg, jag ska inte göra det igen, okej Harry?

Haruka morrade, hon hatade det smeknamnet. Men hon älskade Aurora, den dumma valpen. Hon älskad henne av hela sitt grävlingshjärta.

Aurora borstade tänderna när det knackade på dörren.
-Decan är det du?
-Nej pappa det är jag!
-Kan jag komma in?
-Ja jag har precis borstat klart

Xi kom in. Han tittade på sin dotter och kliade sig i nacken.

-Alltså, jag förstår att du behöver komma iväg från tomten. Men du får inte skjuta bort oss eller lura oss. Jag och din mamma pratade, vi tänkte att du kan få gå till ödestranden bakom huset. Din mamma ska visa dig hur man tar sig dit. Men du måste fortfarande SÄGA till okej?

-Oh, får jag vara där själv också?
-Hm, ja. Om du säger till. Xi var inte förtjust i idén men tänkte att det är bättre att hon går dit än smiter.

Ytterdörren slog igen.

-Aurora? ropade Decan

Aurora kom ut och Xi följde efter henne. Decan tittade på honom och han nickade till svar.

-Vi kommer att gå dit men det kommer en båt och hämtar mig sen för jag måste iväg och sälja grödorna jag skrödat. Okej?

Aurora nickade. Hon älskade sin mamma och hennes mamma älskade henne men Decan kunde verkligen inte prata bekvämt med barn.

De gick till stranden som verkligen låg precis bakom huset.
Innan taxibåten kom kom Aurora på en sak.

-Pappa sa att jag inte får lämna tomten för att ni måste skydda mig, men han sa inte mot vad.

Decan spärrade upp ögonen och stelnade till.
-Öhhm.. det är... monster.. Ja, onda monster. Stora hemska varelser som finns där ute. Så du måste stanna här eller på tomten. För annars... kommer de... kidnappa dig! Ja, kidnappa dig!

Båten hade nått fram till stranden och Decan suckade av lättnad.
-Oj där är båten! Måste gå, men nu pratar vi inte mer om det här okej? Och gå RAKA vägen hem.
-Okej.
-Lova mig Aurora.
-Jag lovar mamma svarade Aurora.

Hon stannade och lekte en stund men tröttnade efter en stund. Vädret var inte speciellt bra, så hon gick hem igen.

Det tog ett tag men långsamt började hennes föräldrar lite på henne igen, men bara om Haruka var med henne. Xi hade börjat åka allt mer till bibliotek för att studera, varje gång köpte han en lott på vägen. Hans aldrig något till någon för han visste att det var dumt. Man vinner aldrig, men han ville ändå försöka.

Decan spenderade mycket tid i trädgården och trivdes väl med det. När Aurora var hemma var Haruka med henne. De började bli gamla båda två men när de var där ute i trädgården och skämtade och skrattade tillsammans, då kände de sig unga igen.

Decan hade även börjat med att rädda smådjur i området. Folk hade börjat ringa henne om de hittade en förrymd sköldpadda eller skadad fågel. Hon åkte ut och hämtade dem och skötte om dem innan hon släppte ut dem igen. Hon hade alltid trivts bäst med djur.

Familjen åt middag tillsammans. Xi skulle iväg till biblioteket och Decan skulle ut och promenera och se vad hon fann.

-Vad ska du göra? frågade Xi Aurora.
-Plugga och leka med Vicke.
-Vicke alltså, ni är bra vänner ni!
-De bästa, Vicke berättade att...
-Berättade? Kan leksaken tala?
-Det är ingen leksak, Vicke är min vän.

Xi nickade och tittade på Decan som granskade sin dotter. De skulle nog tala om detta när de var ensamma..

Decan gav sig iväg och hittade massa containrar som hon dumpstrade i, det var något hon inte gjort sedan hon var ungdom men det var en kick i att leta i bland skräpet och finna små guldkorn!

Hon hittade två ädelstenar, en ovanlig japansk skalbagge och lite saker till hemmet som var precis som nya! Sicken lycka!

På vägen hem hittade hon också två guldklimpar och lite blommor. En stor vinst tyckte Decan som gav sig hemmåt med lycka i stegen!

Aurora hade varit vid stranden och beslöt sig för att ta en annan väg hem, det fanns en omväg som borde gå hem till henne till slut.

När hon kom upp till vägen insåg att hon inte visste riktigt vart hon var. Hon såg ett blått hus lite längre bort. Hon såg en gammal cykel ligga slängd längst vägen och beslöt sig för att låna den för att cykla dit för att fråga om vägen.

Det visade sig vara en Elixiraffär! Kvinnan som ägde butiken hälsade på henne när hon kom in, och Aurora förklarade att hon var vilse så berättade kvinnan att hon bara gått åt fel hål! Det var betryggande tyckte Aurora som skulle gå hem igen men kvinnan var så snäll och affären såg så spännade ut att hon frågade vad hon sålde.

-Elixir, magiska stavar, stenar och annat som har med magi att göra förklarade affärsinnehavaren.
-Oh har du något elixir som gör att andra kan se min låtsaskompis?
-Låtsaskompis? Det finns inga såna elixir, låtsaskompisar finns bara för dig själv.

Aurora blev irritera över vad hon sa, hon betedde sig som om Vicke bara var en fantasi och de var hen verkligen inte!

Aurora tog bakvägen ut och såg massa fjärilar som hon fångade, hon visste att hennes mamma brukade sälja fjärilar så hon tänkte att hon kunde säga att hon fångat dem vid stranden.

Hon skulle precis ta sig hem igen när hon såg en spännande bärbuske!
Hon tänkte bara gå förbi, det är urbota dumt att äta bär från en främmande buske men... det såg så gott ut att hon tog en endaste.

Och hon kände en fantastisk känsla i kroppen och kände hur hela kroppen blev varm, men hur glad känslan än var var hon allt annat än glad när hon såg ner på sin hand och såg att hennes hud färgats blå...

Hon slängde sig på cyklen och cyklade snabbt tillbaka till omvägen där hon funnit cykeln och beslöt sig att skynda tillbaka till stranden.

Hon hade hoppats på att ingen märkt att hon försvunnit men hur skulle hon förklara att hon var blå!?