3.2 Ungdomsfest och Bröllop!

Aurora tyckte det var tråkigt att bara vara ensam hemma, första dagen var det skönt men nu var det bara tråkigt.

Hon beslöt sig för att leva upp till sitt löfte till sig själv och börja leva mer. Hon åkte därför till stadens pool och badade lite. Det var konstigt att bada i pool. Vattnet luktade illa och var alldeles klart. Hon saknade havet och insåg att det var längesedan hon var vid havet.

Efter att ha simmat en stund började magen kurra och Aurora åt en burgare som serverades bredvid tomten. Hon tänkte åka hem men hon ville inte komma hem till ett tomt hus. Innan har Haruka alltid hållit ett öga på henne.

När hon skulle gå hemmåt gjorde hon en helomvändning och gick istället hem till Sam.
Det var som tur var Sam som öppnade dörren.

-Hej. Vad kul att se dig här! Oh. jaag. lekte med min bror och syster... därför.. sminket Sam lät förlägen eftersom han inte tänkt på sminkningen när han öppnade dörren
-haha, det klär dig! skämtade Aurora

Det var tyst en stund och Sam log mot Aurora och väntade på att hon skulle fortsätta.
-Jag.. förlåt mina föräldrar har åkt bort och det är så tomt, jag bara tänkte om du... ville hitta på något. Men jag kan gå om jag stör.

Sam kramade Aurora och sa att hon fick stanna så länge hon ville. Till och med sova över.

Hon satte sig i soffan och tittade på när de tre syskonen gjorde charader och framträdde. Det slog henne att Sam och hans bror Leigh var kopior av varandra medan systern endast var lite lik sina bröder.

Kvällen gick snabbt och för första gången på länge så skrattade Aurora, det var skönt att komma bort lite.

Sams pappa var där när de åt middag och Aurora tappade andan hur lika bröderna var sin pappa, förutom.. deras ögon. och vissa andra drag. Men när Jamie kom hem såg hon att de inte var alls lika sin mamma. Bara systern var lik sin mamma. Hon tänkte att hon skulle fråga Sam mer om det sedan men de fick inte en privat stund fören de skulle sova.

Aurora fick låna Leighs säng och somnade så snart hon lagt sig. Det hade varit en lång dag.

Aurora vaknar och inser att hon är ensam i rummet. Ja det verkar som om hon var ensam i hela huset. Hon smyger ner och hör Sam sjunga tyst för sig själv. Hon stannar i trappan och lutar sig mot väggen en stund. Hon lyssnar. Det är någon melodi hon inte hört förut men det hela ger henne fjärilar i magen.

-Aurora? frågar Sam som måste hört hur de knäppt till i trappsteget hon stod på.

Aurora gick in i köket och såg att han höll på att laga frukost.
-Jag hoppas du är hungrig! Jag tänkte att vi skulle käka lite och sedan kan vi plugga lite tillsammans om du vill?

Aurora nickade och satt vid bordet medan Sam stekte pannkakor. De åt tillsammans och skämtade lite smått. Det var trevligt.

Efter tog Aurora från sin skolbok och Sam tog bara fram ett gammalt häfte.
-Har du inga läxor?
-Mja, alltså. Jag går inte i skolan längre.

Aurora tittade på Sam och insåg att han måste fyllt år för han var äldre nu.
-Jag... jag har missat din födelsedag, jag är så ledsen jag..
-Har haft fullt upp med annat. Jag förstår det, jag tänkte att det kanske mest varit jobbigt att komma eftersom det var dagen efter Haruka dog...
-Du har rätt, men jag känner mig så dum som..

Aurora kysste sam istället för att fortsätta prata.

Aurora åkte hem strax efter de ätit frukost och pluggat lite. De fick ändå inte så mycket gjort. När hon kom hem gick hon till Harukas grav och grät. Efteråt kändes det bättre. Det hade gått flera dagar sedan hon dog och hon kände att hjärtat höll på att läkas.

Haruka är bara iväg på ett annat äventyr.

Med känslan av att en sten lättat från hennes bröst tog hon hand om sin mammas trädgård. Hon var inte alls lika duktig som sin mamma men hon gjorde sitt bästa. Hon trivdes att vara utomhus och njuta av värmen. Sommaren var skön men hade börjat gå mot sitt slut.

Snart kom hösten.

På kvällen ringde Aurora Sam och frågade om de skulle ha en liten fest. Sam och och hade med sig sin bror.

De dansade och skojade tills Aurora fick ett sms från sin pappa som sa att de var på väg hem. Aurora avblåste genast festen och började städa undan så att hennes föräldrar inte skulle se att hon haft både Sam och hans bror på besök.

När de kommer hem berättar Aurora att hon gjort sitt bästa med trädgården men att några behövde speciell hjälp så Decan gick ut för att ta hand om dem medan Xi skulle laga lite middag.

-Aurora...
-Ja pappa?
-Har du haft fest?
-Eh.. va? nej.. Jag förstår inte varför..
-Aurora.
-Ja.
-Vilka var här?
-Sam och hans bror.
-Okej. Men det skötte du snyggt ändå! sa Xi med glimten i ögat. Han kunde inte vara sträng även om han velat.

Aurora passade på att lägga upp ett inlägg på sin nyskapade blogg om händelsen. Hon hade bloggat lite det sista men inte sagt något till sina föräldrar då hon inte var säker på hur de skulle reagera. Det gick trögt i början men nu hade det börjat gå frammåt.

Hon tjänade till och med in lite pengar på bloggandet.

Morgonen efter vaknade alla tidigt. Det var söndag och det var inte vilken söndag som helst.
Decan och Xi hade bestämt sig för att hålla ett litet bröllop.

Det var bara Aurora och Sam som skulle bevittna det hela men det var så de ville ha det.
Paret började morgonen med att sköra trädgården som så här i slutet på sommaren höll på att frodas och ge mycket frukt.

Men sedan var det dags. Aurora kunde inte låta bli att gråta när hon hörde sina föräldrar utbyta bröllopslöften och ringar.

Hon ville gifta sig en dag, fast hon ville ha en stor fest! Som i sagorna.

Det började små regna i slutet av ceremonin något som paret skrattade åt men inte brydde sig om. Deras giftermål var för dem själva och regn passade dem perfekt.

Decan skulle precis skära upp bröllopstårtan när regnet började ösa ner på allvar så det fick gå in med tårtan innan den regnade bort.

Väl inne åt de alla så mycket tårta det kunde. Decan var lite tyst, det märktes att hon saknade Haruka.

Sam stannde länge och innan han gick vill Aurora ta en bild till sin blogg, hon ville säga offentligt att de var pojkvän och flickvän.

Hon gömde dock ansiktet lite imot Sams hals, hon ville inte visa hela ansiktet i bloggen på grund av att hon ändå ville hålla sig lite anonym.

3.1 Ett smärtfyllt farväl.

Månen stiger över Sunset Valley. Sommaren är här och nätterna är svala och ljusa.

Haruka sover djupt efter att ha lekt med Decan hela dagen, och Xi ligger och viskar med Xi i deras säng för att inte väcka henne.

Men de är inte de enda som är vakna.

En utomjording springer tyst fram till familjen Mwaris hus och undersöker det från alla vinklar.
Personen tar fram en apparat som hen använder för att göra olika typer av mätningar. Apparaten verkade även spela in det utomjordingen sa med viskande röst.

Aurora som inte kunde sova var uppe och åt en macka och tyckte att hon hörde något, så hon gick och tittade ut genom hallfönstret och såg att det stod... någon i deras trädgård.

Aurora gick ut och utomjordningen stannade upp och vände sig om och gick emot henne. Hen hade stora svara ögon, grön hud, spetsiga öron... Hen hade något bekant över sig.

-Vem.... vem är du?
-Xksaijs SjhuI a'Sui?
-Jag förstår inte?

Utomjorden tittade stumt på Aurora ett ögonblick. Sedan verkade något gå upp för hen som tryckte på en knapp på sin dräckt.

-Nu? Förstår du nu? svarade en metallisk röst.
-Ja, vem är du?
-Jag är F'oxs. Jag undersöker en avvikelse på denna platsen.
-Avvikelse?
-Ja, du bland annat. Och en humanid till?
-Min mamma... sa Aurora.

Aurora blev rädd, vad kommer denna utomjording göra med henne? Vilken sida står hen på?

-Jag vet vem du är. sa F'oxs som om hen läst hennes tankar.
-Snälla, skada mig inte, vi har inte gjort något, vi...
-Ta det lugnt. Jag undersöker bara, jag känner till ert fall. Vi försöker skydda er, men ni försvann länge. Men jag vet inte om jag kommer rapportera in detta. Jag ska göra en uträkning för att se vad som kommer hålla er mest säkra.
-Tack, jag..
-Du behöver inte tacka. Jag gör mitt jobb. F'oxs skakade Auroras hand och gick sedan ner till stranden bakom huset. Aurora tyckte sig se ett snabbt ljus flyga förbi men hon var inte säker. Hon kände sig plötsligt sömnig och gick in för att sedan sova tungt resten av natten.

Dagen efter forsatte Aurora att träna på sina kampsportskills när hon hör att någon kommer upp bakom henne. Det var Sam! Hon blev överväldigad ett ögonblick då hon glömt av att de bestämt att han skulle komma hit idag. Och träffa hennes föräldrar.

Sam var nervös men Aurora lugnade honom. Hon visste att det inte var någon ide att hon var nervös och stressade upp sig hon också.

Decan tvättade av sig själv efter att hon badad Haruka som rullat sig i hennes trädgård och Xi satt och läste tidningen.

De tappade båda hakan när de såg att det stod någon bakom Aurora och alla satte sig vid köksbordet.
-Så. Det här är Sam. Han är min... vän. Vi gick på balen tillsammans. Vi tänkte fortsätta träffas, men jag ville att ni alla skulle träffa varandra.

Decan var den första som sa något vilket förvånade Aurora.
-Så, välkommen in i familjen då Sam!

Sam tackade och gnuggade händerna nervöst. Xi som annars brukar vara den trevliga och pratsamma muttrade mest och tittade strängt på Sam.

Aurora förstod att han var orolig och försökte lätta upp stämningen.
-Jag och Sam tänkte plugga nu sa Aurora och tog fram sina skolböcker, Xi och Decan förstod piken och gick ut i det fina vädret istället.

Utomhus ser Decan att Haruka beter sig konstigt och springer fram till henne och när hon når fram inser hon vad som är på väg att hända.

Hon skriker rakt ut och Xi kommer springande och ser vad som händer.
Haruka är på väg att lämna jordelivet.

Haruka vänder sig mot Decan och säger.
-Farväl tvåbening. Det kommer nog att komma någon i mitt ställe i framtiden, vem vet. Men min tid är över. Ta hand om dig och din valp.

Decan försöker svara men Haruka hör inte längre. Hon hälsar på Liemannen som om det vore en gammalvän.

Liemannen tar upp Haruka i famnen och viskar till henne. Decan hör inte vad de säger men Haruka skrattade sitt morrande skratt, vilket var en klen tröst, men ändå en tröst.

Liemannen öppnar ett ljus och kastar upp en pinne i det och Haruka följer efter.
Decan bryter ihop och Xi håller henne i sin famn.

De har vandrat tillsammans så länge och så långt. Decan kan inte förstå att det redan är slut.

Decan och Xi fixar en gravplats till Haruka nära dammen, här brukade hon jaga insekter och rulla sig i leran vid dammen.

Här är hennes sista vila.

Decan stannar kvar vid Harukas gravsten och Xi går in och tar Aurora åt sidan och berättar vad som hänt.

Aurora går fram mot Sam som tar emot henne i sin famn. Han var verkligen hennes bästa vän. En fantastisk trygghet.

Sam stannar ganska länge, och äter till och med en tyst middag med familjen innan han ska ta sig hem. Han följde Aurora till sitt rum och sa att han hittar ut själv, på vägen ut möter han Decan.

-Du har ett bekant utseende.
-Oh...
-Det är okej, jag är bekant med.... personer långt, långt bortifrån om du förtstår vad jag menar.
-Är du? Menar du att ni... också är... inte helt härifrån?
-Ja, men Aurora får berätta själv när hon känner sig redo. Jag behåller din hemlighet tills du vill dela med dig av den.
- Tack jag... Visste inte hur jag skulle berätta det men nu känns det enklare.

Sam går mot ytterdörren men stannar ett ögonblick.

-Jag beklagar verkligen vad som hände med Haruka, hon verkade vara en trevlig grävling. sa Sam och lämnade sedan huset.

-Det var hon. Det var hon verkligen. sa Decan ut i luften.

Dagen efter flöt långsamt på, det var tystare än någonsin i huset. Decan fick ett samtal från sin chef som undrade om hon akut kunde åka på en resa i hennes ställe och Decan säger att hon återkommer snart.

Hon pratade med Xi om det som säger att en resa skulle göra henne gått, Aurora har Sam som kan hålla henne sällskap om hon tyckte det var okej att de åkte.

Xi gick upp till sin dotter och frågade om det var okej, vilket Aurora lovade. Hon hade nog tyckt det varit skönt att vara ensam ett tag ändå.

På kvällen åkte taxin iväg, och Decan suckade.
Xi hade rätt. En resa gör dem nog gott.

Aurora gör inte mycket kvällen efter att hennes föräldrar åkt. Hon åt middag framför tvn och somnade sedan framför den.

När solen sakta började stiga upp över Sunset Valley igen och torka upp nattens regn stod någon utanför dörren. Det var en polis. Eller i alla fall en man klädd som en polis som undersökte först dörren och sedan gick runt huset.

Men vad han gjorde gick inte att se.

3. Aurora får veta sitt ursprung och gör ett val.

Solen stiger och Decan vaknar med ett ryck.

När hon går ut ur sovrummet ser hon att Xi somnat i soffan med telefonen i handen. Haruka sitter på golvet och ger henne en menande blick.

-Vad?

-Gå upp. svarar Haruka trött, efter att Decan hade somnat hade hon letat efter Aurora i natten, hon kände sig alldeles för gammal för sånt här.

Decan gick upp och såg sin dotter ligga i sin säng i en balklänning.

En våga av lättnad och avslappning svepte över henne mer ersattes snart av ilska.

-VART HAR DU VARIT?!

Aurora vaknade med ett ryck och såg sig förvirrat omkring. Hennes mamma var arg, mer än arg. Ursinnig.

-jag. eehh..

-Har du en ANING om hur länge vi letat efter dig? Polisen är indragen! Det lilla skydd du hade är nu förstört.

-Jag var ute.

-VART? Förstår du inte hur farligt detta är? Och vart har du fått kläderna ifrån?

-Jag köpte den, på nätet. Jag var på bal. Med Sam.

-På bal? PÅ BAL? Hur kan du göra något så omoget? Alla har varit utomsig av oro på grund av dig!

-Ja, det var omoget! FÖR JAG ÄR OMOGEN! Jag är en tonåring, hela mitt liv har jag varit i detta huset och på denna tomten. Jag vill leva! 

-Men det är för farligt!

-Vem bryr sig! Pappa har berättat om hur du rymde till Shang Simala och hur din familj var orolig, så du ska inte säga någonting!

Decan blev tyst.

Det var sant.

Hon hade gjort exakt samma sak, och hon rymde ut på kvällarna nästan varje natt. Men det är skillnad! Eller?

Xi hade vaknat av skriken och sprungit upp och fått syn på sin dotter.
Med ögonen fulla av tårar hade han kramat henne hårt.

-Förlåt pappa.. viskade Aurora
-Schh, det är okej. Vi tar det sen.

Decan tittade på dem och insåg att hon grät. Hon gick ner och satte på kaffe.

Vad är de för liv de lever? De kan inte alltid leva så här.

Aurora smög ner och tog lite mat från kylskåpet.
Hon hörde sina föräldrar gräla i rummet bredvid så hon smög.

Hon hade fått utegångsförbud. Inte för att det gjorde någon skillnad. Hon antog att det var det enda hennes föräldrar kunde komma på.

Telefonen vibrerade i hennes ficka, det var Sam som skickat ett sms. Han skrev att han var ledsen över allt som hänt men det var inte Aurora.

Hon hade varit på bal. Som alla andra i hennes ålder.
Det var värt tusen utegångsförbud.

Dagen efter stod bussen och tutade utanför.

Aurora försökte smita ut med hennes föräldrar stod utanför dörren och väntade så hon gick in igen och satte sig och surade. Det var inte rättvist! Det finns inga "monster" i världen, vad är det ens som är så farligt? Alla andra får ju gå ut!

Xi och Decan pratade med varandra, de kom inte fram till någon direkt lösning.

-Hon kan inte vara instängd för alltid, du vet det. Hur hade du känt dig?

Decan suckade och tittade in i Xis ögon. Han hade rätt, men vad ska de göra då?

-Vi måste berätta allt. Om min förbannelse och din...

-Förbannelse. Det finns inga andra ord för det. Min mamma blev lurad. 

Xi såg ledsen ut. De bara stod där och tittade på varandra. De visste inte vad de skulle ta sig till.

Dagarna gick på som vanligt...

Tills det hade gått en vecka efter vad som hänt, Aurora satt mest och surade i sitt rum. De lät henne smsa och prata med Sam i telefon, så länge i alla fall. Tills de kommit på vad de skulle ta sig till.

Det blev Decans födelsedag. Aurora var fortfarande lite stel mot sin mamma men kunde inte vara sur på sin mammas födelsedag.

De åt sushi till middag, som alla älskade, och innan Decan blåste ut ljusen sjöng Xi för henne. Aurora skämdes lite över sina föräldrar men Decan log mot Xi och kysste honom, hon var lycklig. Hon älskade sin familj.

Decan blev väldigt lik sin mor när hon blev äldre, hon fortsatte att fläta håret så att öronen inte syntes, men hennes orangea hår hade nu blivit gråare än Xis, men det gjorde inget. Hon var fortfarande lika stark som innan.

När alla satt sig för att äta tårta så uppstod det en tystnad.
Decan suckade och tittade sedan på Xi.

-Det är dags.

Xi nickade och Aurora kollade frågande på sina föräldrar.

-Det hela började långt innan du var född. Det började med min mamma, Sophia. Sophia föddes i en familj i Appaloosa plains. Hennes föräldrar kom från olika länder men träffades och blev förälskade. Hennes pappa var duktig med hästar så det flyttade till Appaloosa för att kunna tävla med dem. De fick två barn, Abeje och Lamar.

-Men mormor Sophia då?

-Precis. När Sophia föddes döptes hon till Lamar för att hennes föräldrar trodde att hon var en pojke. För att på utsidan såg det ut så. Den enda som förstod Sophia som barn var hennes mormor som kallades Nan. När Nan dog blev det för mycket för Sophia, ingen i hennes familj förstod sig på henne, och hon ville leva sitt liv som den hon var. Inte den de trodde att hon var.

Hon flyttade till Monte Vista, där hon genomgick en operation som gav henne en utsida som matchade sin insida och tog namnet Sophia.

-Men. Hur kunde du födas då?

-Jag kommer dit. Det kom en läkare som gav Sophia en dryck som skulle göra så att hon reproducerade sig med sig själv, men det var inte hela sanningen. Det var även gener från en befolkning från en annan planet. Sophia födde två döttrar, tvillingar. Mig och min... Min syster, Dani.

-Syster?

-Ja, Danielle. Hon har bara vår mammas gener, och gifte sig med en underbar kvinna som hette Siri och adpoterade en son. Vi skulle inte kunna få barn så vår läkare, men i efterhand vet vi inte om hon bara ljög... Jag träffade Xi och vi blev gravid med dig. Då berättade min mamma att det var folk ute efter dig och mig, på grund av våra gener. Du verkar inte ärvt mina öron, men det är mitt blod i dina ådror så vi var tvungen att fly hit.

Aurora satt tyst en stund.

-Det är mycket att smälta in... jag börjar nu förstå er rädsla och allt men de kan ju inte hitta oss här? Eller hur?

-Det är inte allt. sa Xi. Aurora tittade stumt på sin pappa när han fortsatta sin berättelse.

-Min farmor... Hon blev tillsammans med fel man. En annan kvinnas man rättare sagt. Kvinnan var en häxa och kastade en förbannelse över henne och sa att varje flicka som föds med hennes blod kommer att förbannas på det ena eller andra sättet och möta ett svårt öde. Vi vet inte om det är sant, för hon fick bara söner och min pappa lika så. Så... ja. Vi har gjort allt för att skydda dig, men vi kan inte skydda dig för alltid.

Aurora reste sig och gick till sitt rum och såg att hennes föräldrar höll om varandra. Det var så mycket som hon förstod nu.

Dagen flöt på och det var tyst i huset.
Morgonen efter tränade i Kampsport när han hörde en harkling bakom sig.
-Lär mig, jag vill kunna försvara mig. sa Aurora.

Xi nickade glatt, hon hade aldrig visat direkt intresse för kampsport innan och ville lära henne allt han kunde. Det skulle få honom att känna sig mycket lugnare om han visste att hon kunde slåss.

Efter någon timma kom Decan ut. 

-Vad sägs som en match, GUBBE? sa hon utmanande.

-Haha, kom an du bara! sa Xi och de ställde upp sig emot varnadra.

Aurora kollade en stund när de sparrade mot varandra, och även om hennes mamma hade tränat mycket var Xi mycket mer erfaren och vann.

Hon gick in för att äta lunch och hennes föräldrar stannade kvar. Decan smekte Xis kind och tittade in i hans ögon.

-Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som dig. sa hon.

-Låt oss spara detta ögonblick, sa Decan och tog ett foto på dem.

Xi som var lika förälskad som första gången svepte ner Decan i en djup kyss.

Efter en stund tog Decan sig loss och tittade allvarsamt på Xi.

-Det är dags för något jag aldrig trodde skulle hända.

Decan gick ner på knä och Xi titttade förvirrat på henne när hon tog upp en ask.

-Vill du gifta dig med mig? och Decan hann knappt avsluta frågan innan Xi svarat Ja och tog henne i sin famn för att kyssa henne igen.

Aurora stod och såg allt i sitt rum. Hon kände en tår längst med kinden.
Skulle hon aldrig få uppleva detta?

Hon tänkte på sin familj, och hur starka kvinnor som funnits i den, hon gjorde ett val.
Hon skulle kämpa. Hon skulle leva. Kosta vad det kosta vill.

Aurora tog upp telefonen och slog in Sams telefonnummer.
-Hej Sam, vill du komma hit? Det är dags att du får träffa mina föräldrar.