1.6 Prisutdelning och ett riktigt hem!

Dagarna flöt på utan någon större förändring men en dag, när den första snön föll. Knackade det på dörren.
Sophia stelnade till. Vem skulle knacka på hennes dörr? Hon hade aldrig fått besök innan och hon blev väldigt nervös av det hela.

När hon tittade ut såg hon mannen med de väldig gröna ögonen titta tillbaka på henne. Han log ett charmigt leende och hon låste upp dörren och försökte snabbt kamma till håret innan hon öppnade.

-Godmorgon.. sa Sophia lite misstänksamt. 

-Äsch se inte så skeptiskt ut. Får man inte leta upp någons bostad och komma förbi oannonserat utan anledning...? 

Sophia log och lade armarna i kors.

-Jag ville bara säga hej, jag jobbar ju nästan hela tiden men jag tyckte du verkade vara en trevlig tjej så jag ville kolla om du ville hitta på något någon gång.

-Öhm. Alltså. 

Sophia tänkte efter. Hon ville på ett sätt berätta allt för honom nu, men på ett sätt ville hon inte att han skulle veta. Hur skulle han ta det? Hon ville umgås med honom men samtidigt inte, hon hade en känsla av att han var mer intresserad av henne än hon av honom.

-Ta det lugnt tjejen! Ring om du blir intresserad bara, här är mitt nummer. Och förresten. Du har inte frågat efter mitt namn.

-Oh, jag. glömde...

-Det är lugn, mitt namn är Jeremiah. Vi kanske hörs?

Jeremiah log ännu ett charmerande leende som fick det att hätta i hennes kinder innan han gick sin väg. 

Sophia gick in och spenderade dagen hemma, hon hade varit krasslig det senaste och det var riktigt stormväder ute. Mörkt och blåsigt.

Efter att hon lusläst tidning i brist på annat att göra gick hon ut för att göra en snögubbe. Hon mindes inte ens när hon sist gjort det och fann det svårare än vad hon mindes. Men hennes byggande blev avbrutet av att hennes telefon ringde.

-Sophia Mwari?

-Ja, det är jag?

- Vad bra! Jag ringer ifrån stadshuset, du kan komma och hämta ditt pris, du vann!

-Jag vann.. vad då?

-Du vann stylistpriset! Varje år delar Monte Vistas stadshus ut priser till olika personer inom olika yrken för att höja arbetsmoralen, och i år blev du nominerad och vann. Är detta okänt för dig?

-Jaa.. Vem nominerade mig ens?

-Din chef, Giovanna! Du kan komma och hämta priset ikväll under ceremonin kl 19. 

Personen i telefonen lade på och Sophia skrattade lite för sig själv. Inte trodde hon att hon någonsin kunde vinna ett pris så där? Den där Giovanna alltså!

När tiden var inne åkte Sophia till stadshuset och ceremonin var större än vad hon trodde, eller ja, det var fler folk än vad hon trodde men själva ceremonin var liten och smärtfri. De ropade sonika upp folks namn gav dem en check och ett pris och sen var det lite snacks och billig champagne som delades ut.

Men Sophia njöt av det hela. Hon hade egentligen kanske föredragit att inte få så mycket uppmärksamhet på sig på en gång och vissa personer tyckte titta misstänksamt på henne, men hon njöt av uppmärksamheten.

Hon hade aldrig varit så stolt över sig själv. Hon önskade att hennes mormor kunde se henne nu.

Priset var allt annat än litet och tog ganska mycket plats, och hur de skulle representera styling det är ett mysterium!

Dagen efter möttes Sophia av applåder på jobbet och hon kände att hon rodnade av lycka och stolthet. Allt gick så bra nu! Hon hade fått en löneförhöjning på grund av att hon vann priset och hon löste in checken på lunchen och nu ägde hon helt plötsligt ganska mycket pengar.

Hon kände att det var dags, hon skulle stanna i den här staden alltså behövde hon ett hus och inte ett portabelt hem.

Eftersom det gått ännu en vecka var det dags för Sophia att byta outfit och hon var särskilt stolt över skorna hon hittade som var väldigt söta, även om de kanske inte matchade perfekt med resten av kläderna. Det var verkligen dags att byta till varmare kläder då vintern kom med hastiga steg.

Sophia kom tillbaka till sin tomt efter jobbet och kollade på telefonen. Det var 5 minuter kvar innan tjejen som skulle köpa husvagnen skulle komma och hämta den och 30 minuter kvar innan det kom ett gäng med folk som skulle hjälpa henne att snabbt montera ett hus.

Hon tittade på husvagnen som varit hennes hem det senaste och hon kände att hon blev lite sorgsen av att sälja den. Den hade betytt så mycket för henne det senaste men snön kom allt snabbare och det var redan väldigt kallt inne i vagnen.

Hon skulle sälja allt där inne, allt utan hennes pris hon vunnit.

Husvagnen påminde henne om sitt tidigare liv. Hon hade börjat livet i husvagnen som Lamar. Och hon behövde gå vidare i livet. Så allt skulle bort. Allt.

Några timmar senare stod hon framför ett liiiiteet hus med spanskinspirerad design. Flyttgubbarna som hjälpte henne montera stugan hade till och med hjälpt henne sätta upp juldekorationer så nu såg det verkligen ut som ett riktigt hem.

Dock var det inte det finaste hus världen sätt men det var hennes hus. Sophias hus.

Taperna och golvet var långt ifrån perfekta, hon hade köpt dem riktigt billig på ett Överskotts Bolag eftersom hon inte hade råd med riktiga men det gjorde inget. Hon hade ett hem. ett helt eget hem. 

Allt i huset var mer eller mindre nytt. Mycket var begagnat eller köpt billigt på grund av att de var defekta (kylskåpet till exempel hade fel färger och spisen saknade lampa i ugnen) men för henne var det perfekt.

1.5 Familjen Maghwas resa till Appaloosa Plains

En tillbakablick.

Innan Sophia, fanns Lamar. En pojke som var väldigt förvirrad över sig själv. Han trivdes inte med pojkarna utan ville hellre vara med flickorna och ha samma kläder som dem. Men pojkar lekte inte med flickor i Appaloosa Plains, och här hade pojkarna pojkkläder.

Familjen Maghwa bodde på en gård i Appaloosa som mormodern N'Bushe hade köpt tillsammans med sin man och dotter. Dottern Adaebeze (även kallad Ada) var 8 år gammal.

I Zimbabwe hade de ägt en affär tillsammans som gått i familjen i generationer men ingen ville ha affären, eller huset de bodde i så N'Bushe och hennes man bestämde sig för att sälja allt de ägde och flytta till ett annat land. Att de hamnade i Appaloosa Plains var en lyckoträff, de bara valde första bästa flyg och så var de här de hamnade.

Gården de bodde på var från början bara en enrums stuga med utedass, men familjen investerade i hästar och sakta så växte huset.

När dottern Ada blev äldre tog hon ett extra jobb på en av stadens restauranger och det var där hon träffade Rudo. Rudo var från Botswana som är ett grannland till Zimbabwe och de upptäckte att de varit på samma platser. Ada mindes inte Zimbabwe så väl men tyckte om att sitta och lyssna på Rudo när han berättade om både hennes och hans egna hemland. Rudo hade flyttat hit för att han älskade hästar och hört att här var bästa stället att flytta om man vill jobba med dem.

Tyvärr hade Adas pappa blivit sjuk och orkade inte ta hand om alla hästar. Men när Rudo erbjöd sig att hjälpa till med hästarna var det som om det var menat att de skulle träffas.

Rudo (Sophias pappa) spenderade den mesta tiden i stallet med hästarna.

Det ena ledde till det andra och snart var  Ada och Rudo gifta. De fick sin första son Abeje (även kallad Abbe) och ett par år senare sin andra son Lamar.

Och det är där Sophias berättelse börjar. (Eftersom Sophias födelsenamn är Lamar kommer hon att kallas Lamar i denna lilla återblick)

Familjen Magwha.

Längst bak är Blixa och Storm.
I mitten från höger till vänster har vi Nan, Rudo, Ada och Abbe.
Längst fram har vi Lamar.

Familjen hade nu två hästar som Rudo och den äldste sonen Abbe tävlade med. Mamma Ada hade fortsatt inom restaurangbranschen och var på jobbet väldigt mycket så lilla Lamar hade varit ensam hela dagarna om det inte vore för mormodern.

Från höger till vänster ser man: Nans hus, stora huset och stallet.

N'Bushe, eller Nan som alla kallade henne hade byggt sig ett eget litet hus när hennes dotter gifte sig. Hon ville gärna bo kvar på gården men vill ha ett eget litet hem.

På gamla dagar orkade hon inte göra mer än att umgås med och rykta hästarna så hon hade tagit upp en hobby som hennes mamma (Lamars mormors mor) hade hållit på mycket med, Alkemi. Lamar älskade att sitta och titta på när Nan höll på med sina drycker.

Lilla Lamar i sin mormors stuga.

Lamars storebror var precis som alla andra pojkar i sin ålder i Appaloosa. Han höll på med hästar när han var ledig och varje chans han fick redan han ut med sina kompisar på hemliga äventyr i stadens skogar. Lamar tycket att Abbe var dum. Det kunde vara farligt att rida iväg så långt bort och ibland hörde Lamar att Abbe smög sig ut på nätterna och red. Det var också farligt. Till och med ännu farligare. Deras pappa hade varit väldigt noga med att man följde reglerna med hästarna för annars kunde både ryttare och häst bli skadad.

Men Lamar sa inget till sina föräldrar, för han visste att om han gjorde det skulle hans storebror skvallra på honom för att han brukade ta på sig prinsesskläder. Lamar förstod inte varför men det var något han absolut inte fick göra. Han fick klä ut sig till drake, riddare, kung och prins men inte till älva, drottning och prinsessa. För det gjorde bara flickor. Och pojkar och flickor var tvungen att hålla sig för sig själva.

Lamars mormors lät honom klä ut sig till vad han ville och hon var den enda som visste om att Lamar inte ville vara pojke, han ville vara flicka.

Mormodern berättade att ibland händer det att själen föds i fel kropp, så att en flicksjälv fastnar i en pojkkropp. När Lamar hörde detta tappade han hakan, för det var precis så han kände.

Mormodern berättade om att det fanns en Gud i Zimbabwe som hete Mwari. Mwari var både man och kvinna. Ibland var guden man, och ibland var guden kvinna och ibland var guden båda två. 

Lamar älskade att höra om Mwari, så mycket att när Lamar flyttade ifrån Appaloosa Plains tog han namnet Mwari som sitt nya efternamn.

Vad betyder transsexuell?

Något som har haft väldigt stor inverkan på min legacy är att grundaren, Sophia, är transsexuell. Men vad betyder transsexualitet?

Om vi kopierar från ifrån Wikipedia så står det följande:

"Transsexualism är ett tillstånd då en person har en permanent upplevelse av att tillhöra ett annat kön än sitt biologiska. Den transsexuella uppfattar sin fysiska kropp som felkönad, och önskar vanligen förändra den så den bättre passar det upplevda könet, med medicinsk och kirurgisk behandling" - Wikipedia

Men här finns det en del ord som jag tycker har konstig betoning. Om vi börjar med ordet "upplevelse" i den första meningen. Det är nog mer än bara en upplevelse. Känslan att känna sig instängd i fel kön är nog snarare något som genomsyrar varje del av en själv än bara en upplevelse.

Sedan har vi orden "felkönad" som jag inte gillar alls. Det finns inget kön som är fel, och det sätter en konstig värdering på ordet kön när de säger att det finns ett kön som är fel. Samtidigt vet jag inte riktigt hur man annars ska benämna det hela när det är en förklaring på ett tillstånd. Transsexuella personer är personer som är födda inom ett kön som de själva in upplever sig själva som.

Så, det var en liten snabb guide till transsexualitet. Jag har försökt sätta in mig i ämnet och detta ovan är bara mina åsikter och inget svart på vitt, men jag tyckte att det var värt att nämnas.

Grundaren Sophia är en hyllning till karaktären Sophia Burset i serien Orange is the new black.

HÄR har jag hämtat bilden.

1.4 "Det kanske finns ett sätt..."

Det var vecka två i Monte Vista och Sophia trivdes väl i värmen även om hösten närmade sig. Det var något speciellt med den här staden. Alla var vänliga mot henne och ingen verkade misstänka på att hon egentligen bar på en hemlighet.

Eftersom hon bara hade ett hembesök idag spenderade hon tid med att vandra runt planlöst i staden för att lära känna den bättre. Hon passade även på att tömma bikuporna för att hjälpa Guiseppe och fann även fjärilar, några skalbaggar och ett par fina blommor som hon kunde sälja. Blommorna hon hade plockat var ovanligt men inte sällsynta så för sin bukett fick hon 400 simdaler!

-Gino Ferrari.

Sophia läste vad som stod på dörren, Ferrari? Är han en släkting till han som är skaparen av Ferrari? Hon tittade på huset och förstod att det var en möjlighet då hans hus var ENORMT.

Hon ringde på dörren och Gino öppnade och log ett stort charmigt leende.

-Tjena stumpan, hur kommer det sig att jag har lyckan att träffa dig då?

Gino hängde på dörren och tuggade ljudligt på ett tuggummi medan han granskade henne från topp till tå. Sophia gillade inte när han tittade på henne så där och insåg att ingen förr hade gjort det. Ingen hade innan tittat på henne som om hen klädde av henne med blicken. Och hon hoppades att ingen skulle göra det igen.

-Jag är din stylist, du ville ha nya finkläder och festkläder?

-Just det, jaha var det du det? Ja Giovanna har lyckats bra denna gången, kom in.

Sophia följde efter honom och försökte att inte visa avsmaken för mannen. När de kommit in i vardagsrummet började hon ta mått och fixa kläderna medan Gino pladdrade på om något ointressant.

-Du borde komma ikväll, det är en maskerad. Kl 19 okej?

Sophia ryckte på axlarna men tänkte att det kanske var ett bra tillfälle att träffa nytt folk så hon funderade på om hon faktiskt skulle titta förbi.

Eftersom hon inte hade några maskeradkläder åkte hon till salongen där hon träffade Giovanna, hon skulle bara vara mammaledig på deltid eftersom hennes man nu var pappaledig.

När Sophia berättade om Gino sa Giovanna:

-Förlåt, jag borde ha varnat dig om jag visste att du skulle dit. Han är ett riktigt svin. Men du borde gå på festen, även om han är ett svin så kommer inte alla där vara det. Det är en bra möjlighet att träffa folk.

Giovanna hjälpte Sophia att välja en dräkt och sedan tog de en kaffe och hängde tills klockan närmade sig 19 och Sophia tog en taxi till Gino.

När hon kom dit var det ganska mycket folk och hon kände sig lite malplacerad. Hon stod och pratade med en man hon inte hörde namnet på men gav upp efter en stund. Hon hade hellre spenderat kvällen någon annanstans. Hon bytte om på toaletten och smög ut.

Sophia tänkte att hon skulle ta en omväg hem men upptäckte snart att hon gått vilse, hon fick syn på en park där det verkade vara någon typ av uppträdande så hon gick dit för att se vad det var som hände.

Dock hade hon oturen att Ginos fest hade förflyttat sig hit, och när han fick syn på henne gick han fram till henne.

-Varför gick du? Struntsamma, nu är du här i alla fall. Vad sägs som att du och jag tar festen vidare bara du och jag?

-Gino. Jag är ledsen men jag är intresserad. Du är inte min typ.

-Ursäkta? Vet du VEM jag är?! Är DU inte intresserad av mig? Patrask, jag tänkte göra dig en tjänst.

-Jag vet vem du är och struntar i vad du säger, du behöver absolut inte gapa på mig för det kommer inte ändra min åsikt. Ha en fortsatt trevlig kväll. Hejdå!

Sophia skakade lite, mest av ilska men också för att det var spännande att få säga ifrån så där.

När hon skulle gå där ifrån hörde hon någon ropa något efter henne och hon vände sig ursinnigt om då hon trodde det var Gino men möttes av ett par väldigt gröna ögon.

-VAD VI.... Oh. Förlåt.

-Du trodde att jag var Gino, det är förståeligt. Jag förstår att du är arg just nu men jag måste bara säga att jag aldrig sett någon säga emot honom på det sättet förut. Det var starkt gjort.

-Äsch, då var det väl på tiden att någon gjorde det då!

-Du, hade jag varit ledig hade jag skjutsat hem dig men om du vill kan jag ringa en taxi åt dig? Ingen som säger emot Gino på det sättet ska behöva gå hem i regnet.

-Okej, gärna. Tack.

Taxin som mannen pratade om stod redan där från att ha skjutsat dit massa folk så Sophia hoppade bara in i den medan mannen gav chauffören pengar för resan. Innan hon stängde igen dörren hörde hon honom ropa efter henne igen.

-Du sa aldrig ditt namn? frågade han.

-Sophia. svarade hon och log innan hon stängde igen dörren. Hon kunde inte låta bli att snegla på honom när de åkte iväg. Han var onekligen en spännande man, hon kom nu på att hon inte frågade efter hans namn men det gjorde detsamma. Om de möts igen tackade hon inte nej till att umgås med honom, men hon tänkte inte söka upp honom.

När hon kom hem till husvagnen gick hon in i badrummet för att ta en varm dusch, om duschen fungerade som den skulle. Med jämna mellanrum så blev vattnet iskallt vilket var allt annat än trevligt.

När hon gick förbi spegeln tittade hon i den. Hon kände på kinderna och insåg att hon inte rakat sig på en vecka. Förr fick hon raka sig varje dag för att dölja skägget. Men hormonerna hade gjort att det hade slutat växa. Hennes hud var alldeles len också, och samma med håret. 

Hon såg sig i spegeln och såg den kantiga formen på hennes haka och de framträdande musklerna men var ändå nöjd. Hon såg verkligen ut som en kvinna, hon var inte längre instängd i en kropp som inte var hennes.

När Sophia var tillbaka på salongen fick hon veta att hon blivtt befordrad för att hon gjort ett sådant bra arbete. Att ryktet hade spridit sig att hon sagt ifrån till Gino kanske också var en bidragande orsak för det var flera kvinnor som tittade på henne med ett litet leende.

Det sista jobbet för den dagen var Amira, en 12årig flicka som ville ha nya kläder inför höstterminen. Amiras pappa som var med henne sa att kostnaden inte var ett hinder. Sophia insåg att familjen var rik och tänkte tillbaka på sin egna barndom som inte varit den fattigaste men aldrig var vad man skulle kunna kalla rik.

Hon kunde inte låta bli att titta extra mycket på Amira, hon önskade att hon också hade en dotter. Som hon kunde lära allt hon kunde. Vad hon en var eller ville bli så skulle Sophia alltid stötta henne och hjälpa henne.

Istället för att åka hela vägen hem åkte Sophia till biblioteket och tog fram de böcker hon hittade om transsexuella och barn samt böcker över själva kirurgin men hon hittade inget. Och varför skulle hon göra det? Det var ju inte så att hon kunde operera in en livmoder och allt ihop.

Men trots att hon visste det blev hon besviken.

På väg ut från biblioteket mötte hon en av läkarna på sjukhuset som hade varit med under operationen. Läkaren tittade igenkännande på henne och Sophia valde att gå fram.

hon sträckte fram handen mot läkaren och sa:

-Sophia, du opererade mig för snart 3 veckor sedan.

-Mitt namn är Sara. Hm. Jag känner verkligen igen dig men kan inte placera dig, Sophia sa du?

- Sophia Mwari. Eller. Lamar.

Läkaren fick en lätt rodnad på kinderna när hon insåg vem hon var, hon verkade skämmas över att hon inte känt igen henne.

-Har allt läkt bra? Jag ser att hormonerna gjort underverk!

-Allt har gått bra och jag är så tacksam för att ni alla varit så diskreta med det hela. Förresten, jag har en fråga. Den är kanske fånig men.. jag kan inte släppa tanken. Finns det något sätt för mig att få barn?

-Sophia, eftersom du inte är född...

-Jag vet, jag vet. Men jag tänkte i alla fall fråga.

-Jag förstår det, jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig men.. 

Sara tystnade och såg ut att tänka hårt. 

-Det kanske finns ett sätt... men jag vet inte om du kommer gilla det.

1.3 Sökandet efter ett jobb.

Sophia vaknade tidigt och reste sig stelt upp från den lilla sovsäcken hon sov i. Det var inget vidare för ryggen att sova direkt på golvet. Men för att ha råd att köpa säng måste man ha pengar, och för att få pengar behöver hon jobb. Och det var vad som stod på schemat idag.

När hon gick ut ur husvagnen hade solen inte riktigt gått upp ännu men hon såg att någon lämnat en hink med saker till universitet. Hon blev väldigt glad över den nya tröjan som satt väldigt bra över hennes nu väldigt kvinnliga överkropp.

Det var också en flagga med med stadens Universitets symbol (en lama, of course) på, som hon tänkte sätta i sovrummet så att det inte såg lika tomt ut.

Sophia gick från sin tomt och följde vägen tills hon fick syn på ett lite annorlunda hus med stor trädgård. "Alkemisten - allt från frön till drycker!" stod det på en skylt utanför.

Alkemist är väl inte riktigt vad hon tänkt sig, men hennes mormor var alkemist så hon tänkte att hon skulle gå in och kolla om de behövde fler.

-Hej, välkommen! Det är jag som är Giuseppe, och det är jag som är ägare för Alkemisten. Vad kan jag hjälpa dig med?

-Hej, jag heter L.. Sophia. Jag undrar om ni har några lediga jobb?

Giuseppes leende bleknade något och han svarade:
-Tyvärr inte, i alla fall inte just nu. Men, du måste vara ny i staden? Vad är det för typ av jobb du vill ha?
-Helst av allt skulle jag vilja bli stylist...

-Men, vet du vad! Salong Allt för dig söker en stylist. En av stylisterna, Giovanna, är gravid och kommer snart vara mamma ledig ett tag. Vet du hur man hittar dit?

Sophia skakade på huvudet och Giuseppe tog fram en turistkarta och målade ut vägen åt henne.

Sophia tackade och började gå mot dörren när Giuseppe ropade efter henne-
-Förresten, vill du tjäna lite pengar? Bikuporna behöver tömmas och jag är inte så... förtjust.. i bin. Om du gör det så får du betalt lika mycket som om du hade sålt det?

Sophia nickade glatt och skyndade sig ut, bin hade hon aldrig varit rädd för och det visade sig att vara enklare än vad hon trodde att tömma kuporna.

På vägen in igen såg hon en väldigt spännande buske med olikfärgade bär som såg väldigt goda ut. De såg precis ut som gelébönor. De var i själva verket så lika riktiga att hon inte kunde låta bli att smaka på en. En som var lika gul som honungen hon precis samlat in.

I själva verket var det gelébönor, fast inte vilka som helst. Magiska gelébönor.
Hon kände en varm känsla i hela kroppen och såg hur hennes hud gick från mörk till en ljus och varm gul.

-Ehh...Giuseppe? Jag gjorde nog något dumt..

Giuseppe tittade ut från bakdörren och skrattade.
-Du kunde inte heller låta bli alltså? Det är ingen fara, nästan alla tar en böna när de ser den och den ger olika effekt för alla. Du ska vara glad att du inte stinker eller något! Och var inte orolig, effekten avtar snart!

Sophia kände sig lugnad och gav Giuseppe honungen och tog glatt emot pengarna och gick mot salongen.

Sophia passade faktiskt väldigt bra i den gula tonen!

När hon kom fram till salongen Allt för dig möttes hon av en man i dörren.
- Tjena! Varit på Alkemisten eller?

- Hur visste du... oh.

- Välkommen till Allt för dig. Hur kommer det sig att du kommit hit? Tatuering? Klippning?

- Nej, jag tänkte söka jobb.

- Jaha, varför sa du inte det! Christian heter jag och är ställets tatuerare. Du vill träffa Giovanna där inne, du känner igen henne... på kaggen! Christian skrattade åt sitt eget skämt och gick ut.

När Sophia gick in i rummet intill förstod hon vad Christian syftade på. Giovanna var gravid, höggravid tillochmed.

- Hej, jag hörde dig prata med Christian och du kunde inte kommit i bättre tid. Jag har bara någon dag kvar innan jag ska vara mammaledig så vi sätter igång med träningen med en gång. Om det fungerar för dig.

- Ju snabbare destu bättre! sa Sophia som ville börja jobba så fort som möjligt.

- Pedro, det är din tur! ropade Giovanna och in kom en man som hoppade upp på piedestalen som om han gjort det hundra gånger förrut.

-Titta nu noga hur jag gör Sophia var det va? Det är inte så svårt. Se till att göra alla mått och lyssna noga på kunden så går det bra.

När hon betraktat Givoanna ett tag fick hon syn på en piedestal till hon tittade på Giovanna som såg vart hon tittade och nickade.

Sophia gick upp på piedastalen och vande sig vid rummet.
"Det är detta jag är född att göra" tänkte hon för sig själv.

-Aurelio, du kan väl gå till vår nykomling Sophia medan jag håller på här?

Mannen som Giovanna pratat med gick fram till Sophia och hälsade.
-Jag vill ha en total makover! sa han. Sophia blev lite nervös av detta men satte igång med en gång.

-Wow! Vilket bra jobb, du får lite dricks faktiskt.

Sophia tog emot pengarna och tittade på Giovanna som gick förbi som log gillande åt hennes håll. Denna dagen blev mycket bättre än vad hon kunnat tro!

Klockan var sent men Sophia kände att hon var tvungen att duscha, speciellt eftersom hon skulle till jobbet i morgon.

Hon svängde förbi stadens gym och tappade hakan när hon såg hur det såg ut. Det var lyx från golv till tak och duscharna var att dö för.

Innan hon gick hem drack hon en kopp kaffe och där möttes hon av en annan kvinna som var på gymmet, hon var gravid.

Sophia kunde inte låta bli att snegla på hennes mage. Och avundas.
Hon hade alltid velat ha barn. Men hon var inte säker på om hur det skulle gå till. Hon hade aldrig varit särskilt romantiskt intresserad  av något av könen. Hon hade gått ut med med tjejer när hon var man och även en och annan man men hon hade aldrig hittat någon hon hade kunnat tänka sig att leva med.

Sophia lade handen på sin egna mage, allt hon kände var muskler. Hon hade alltid varit väldigt muskulös.

"Det är inte rättvist, jag hade blivit en underbar mamma"

Dagen efter mötes Sophia av Giovanna som lagt fram kläder till henne.

-Här är dina jobbkläder, men ett tips är att se till att byta ofta. En stylist måste vara stylad.
I slutet av veckan kommer du få välja kläder som du kan få ha på framtiden också de du har nu är lite... omoderna.

Sophia tittade ner på sina kläder, som hon köpt när hon var man. I ett annat liv. Hon hade inte köpt kvinnokläder innan. Hon hade lånat en blus eller så av sin mamma men hon såg att Giovanna kanske hade rätt.

Strax efter att hon bytt om kom dagens först kund.

Dagen flöt på bra och Sophia och Giovanna höll på att plocka undan för dagen när Giovanna skrek till.

-Är allt okej? Sophia kollade på Giovanna som hade tappat hakan av förvåning.

-Det är dags, barnet kommer!

Sophia fick panik men Giovanna som var väl förberedd bad om hjälp att ta sig till bilen.

Sophia följde med Giovanna till sjukhuset och började sedan gå hemåt när hon gick förbi möbelaffär som höll på att stänga. Hon bet sig i läppen, tvekade ett ögonblick men skynda sig sedan in.

- Förlåt, jag vet att ni stänger snart men hinner jag köpa en säng? Är så trött att sova på golvet.

Ägaren såg lite irriterad ut men nickade och valde Sophia att välja en säng och hjälpte sedan till och med att bära ut den på gatan och den väntande taxin.

Sophia monterade ihop sängen och kröp sedan ner i den. Det var en underbar känsla att ligga på en madrass och mellan lakan igen.

Några dagar senare...

Efter att jobbat i nästan en vecka njöt Sophia av att få vara ledig lite. Det var en varm och vacker dag som var som var som skapad att avnjutas i en park, vilket var precis så Sophia spenderade dagen.

Framför henne stod ett par som uppenbarligen var på dejt, mannen gav kvinnan blommor.
"Jisses, är det 50talet eller? Släpp könsrollerna farfar" tänkte Sophia något bittert men kvinnan verkade uppskatta det hela.

Då kände Sophia att hon var lite avundsjuk. Inte på paret egentligen utan på deras möjlighet att skaffa barn...

Den trevliga stämningen var förstört och Sophia tänkte att hon ville spendera dagen på något annat vis så hon tog sig till Alkemisten för låna alkemistbänken som Giuseppe pekat ut när hon var där första gången.

Hon lyckades till och med skapa några elixir som hon sålde, långsamt men säkert lyckades hon få ihop lite pengar. Än så länge täckte det bara hyran, men snart så.

När hon var klar var kvällen fortfarande ung så hon bestämde sig för att ta sig förbi jobbet för att köpa nya kläder som Giovanna hade sagt att hon fick.

Hon var mycket mer nöjd över sina kläder denna gången. Inte en enda fjäril eller djurmönster någonstans, men fina ändå.

1.2 Det nya livet.

In klev Lamar Mwari.

Ut klev Sophia Mwari.

Hon hade inte kunnat med att byta bort efternamnet, det var en del av hennes ursprung. Hon må vara förändrat till utseendet men inte till person.

Hon hade nu blivit den hon alltid var tänkt att vara.

Kläderna hon hade på sig var de enda hon hade utan underkläderna, tomten och den gamla husvagnen. Utöver det ägde hon 50 simdaler.

Smyckena hon hade på sig hade hon ärvt av sin mormor innan hon gick bort. Hon var den enda i hennes familj som såg Sophia, alla andra såg bara Lamar.

-Sophia. Du måste ge dig av, och bli allt du kan vara. Dessa smycket köpte min man, din morfar till mig starx efter vi flyttat till detta landet. Det är pråliga, ja och de är inte heller egentligen speciellt dyra, men det var som en start på vårt nya liv. Och nu ska du ha dem.

När hennes mormor gått bort var det dags, hon hade inget som band kvar henne i hennes gamla liv.

När hon kom tillbaka till tomten såg hon husvagnen hon köpt för det som blev över när hon köpte tomten. Tomten som var helt över vuxen var ändå relativt billig, men husvagnen var förvånansvärt dyr. Men ändå billigare än att köpa eller bygga ett hus. Den var i bra skick, men det fanns inget i den förutom en toalett och ett handfat, och ett kylskåp som hon hade köpt för de sista pengarna av arvet.

Majoriteten av alla pengar hon ärvt av sin mormor hade gått till operationen som gjorde henne till en kvinna FYSISKT.

Hon hade alltid varit kvinna, även om alla inte sett henne som en.

Insidan av husvagnen hade spår som visade hur gammal den var, inredningen skrek 70tal. Men tanken var bara att hon skulle bo i den till hon tjänat ihop pengar. För det första hon tänkte göra i morgon var att gå och leta jobb. Men nu, ville hon sova.

Även om hon nästan bara hade sovit de tre senaste dagarna på sjukhuset hade taxiresan hem gjort henne helt slut.

Hon gick och lade sig i den gamla sovsäcken. Den väckte minnen om ett annat liv, när hon var pojke men ändå inte. Hon hade varit på ett pyjamasparty med de andra killarna i klassen och hon hade vantrivts och velat hem.

Helst av allt hade hon velat vara på flickornas pyjamasparty men hennes mamma hade bara skrattat när hon sagt det.

Men allt det var förbi. Hon levde ett nytt liv nu, ett liv som hon skapat till sig själv med hjälp av sin mormor.
Och hon tänkte se till att resten av hennes liv skulle bli bra, eller till och med fantastiskt.