1.16 Bus och operationer.

Danielle och Decan satt vid bordet och gjorde sina läxor. Det hade blivit en vana att de gjorde läxorna direkt när de kom hem så att de skulle ha mer tid till roliga saker. Decan hade helst kanske gjort det roliga först, men Danielle som var så disciplinerad ville göra dem med en gång och om Decan gjorde sina samtidigt kunde Danielle hjälpa henne ibland när det blev jobbigt.

Det finns många olika sätt att att ha roligt, Decan föredrar spännande äventyr, där hon låtsas vara chaufför, riddare eller äventyrare medan Danielle föredrog att läsa om sina äventyr. Danielle hade också stora planer för sin framtid. Hon hade inte bestämt sig riktigt vad hon ville bli men hon ville jobba med något givande.

Även om Sophia jobbar ganska mycket försöker hon se till att de alltid finns en tid på dygnet då de sätter sig ner tillsammans och pratar. Hon lyssnade stolt över Danielles nya framgångar i skolan, hon hade fått många nya vänner och trivdes verkligen.

Decan pratade om sina äventyr som busschaufför och undvek att prata om skolan. Sophia ville inte heller pressa henne men hon hade pratat med deras klassföreståndare som sa att hon inte verkade ha några direkta vänner. Hon drog sig hela tiden undan och lekte för sig själv.

Efter middagen var Sophia med och hoppade lite hage med tvillingarna, det var svårare i högklackat än vad hon trodde!

Danielle är väldigt ambitiös och vill försöka tjäna lite extra pengar så hon har börjat sälja muffins och annat som hon bakat. Visserligen tjänade hon inte stora pengar men efter några dagar var hon nästan upp i 100 simdaler.

När Sophia frågade vad hon skulle köpa berättade Danielle att hon skulle skänka bort dem, men att hon ville skänka 100 simdaler och det saknades lite. Sophia blev så rörd att hon gav de som saknades.

Decan gör allt mer hyss i hemmet, även om det ännu inte är något som listat ut att det är hon som ligger bakom dem. Att stoppa färg i duschen var en av hennes favoriter.

Danielle som skulle duscha innan hon gick och la sig skrek rakt ut när hon insåg att hon återigen fått håret färgat rosa.

-MAMMA! NU HÄNDE DET IGEN.
-Men vad sjutton! Jag förstår inte vad det är för fel! Vänta så ska jag hjälpa dig att tvätta ut färgen.

Efter mycket skrubbande så försvann färgen och då hörde Sophia Decan ropa på henne.

"Vad är det nu då?" tänkte hon och gick in i deras rum.

-Mamma! Sätt dig i soffan där så ska du få se!

Sophia satte sig i soffan och hörde ljudet av en pruttkudde. Decan sprang ut ur rummet och skrattade så att tårarna sprutade.

-Decan! Det är inte okej att göra så här! Du måste sluta med detta annars får du utegångsförbud!

Decan slutade skratta och tittade ner i golvet.

-Men det är så roligt...
-Varken jag eller Danielle tycker det.
-Okej. förlåt.
-Det är ingen fara Decan, men du måste försöka tänka på vad du gör och hur det påverkar andra.

Decan nickade.

Senare på kvällen var läste hon en saga för Decan, Danielle hade för länge sedan sagt att hon föredrog att läsa själv men Decan ville fortfarande lyssna på när Sophia läste.

"Jag får passa på att njuta av det så länge det vara, snart kommer de vara så stora!" tänkte Sophia när hon släckte lampan till deras rum.

Det började faktiskt närma sig deras födelsedag, och Sophia hade velat göra något speciellt då, om hon hade råd.

Senare den veckan...

Decan försökte att låta bli men det gick inte. Att göra bus var lika roligt som att gå på äventyr. Det var ingen som visste det men på rasterna brukade hon smita iväg och undersöka området runt omkring och hade upptäckt massa spännande. Det fanns ett träd man lätt kunde klättra hela vägen upp i, en buske som var ihålig så man kunde gömma sig och en gränd där det ofta stod övergivna möbler.

Det hade börjat bli kallare ute, hösten närmade sig snabbt. Träden hade börjat få gula blad och frukten började mogna på träden.

Sophia såg till att göra extra goda och nyttiga middagar i form av soppor och varma röror.

Eftersom det blev allt mörkare var det perfekt att berätta spökhistorier för varandra. Decan tyckte det var roligt men hennes handlade mest om skelett som kom till liv och sedan tröttnade hon på det så då berättade hon istället hur skelettet åkte på fantastiska resor runt jorden.

Danielle blev inte rädd men hon tyckte det var roligt att höra sin syster berätta.

Danielle var däremot duktig på att berätta riktigt läskiga historier eftersom hon hade läst så många skräckberättelser tog hon mycket inspiration ifrån dem. Decan satt som fängslad när Danielle berättade.

Sophia hade bjudit över Sara, och hon hade åldrats mycket sedan de träffades sist.
Efter de pratat lite allmänt så började de prata om tvillingarna.

-De utvecklas bra, även om de utvecklas olika. Jag kommer snart gå i pension och då kommer jag nog flytta... utomlands. Men jag kommer försöka hålla kontakten och du kan alltid kontakta mig om det är något. Men  jag trot att det kommer gå bra. De växer inte lika snabbt längre och verkar passa in. Eller?
-Ja, Decan har lite svårt att passa in..
-Det är ingen fara tror jag, hon är bara annorlunda, jag tror att hon kommer klara sig bra.

-Sedan vad gäller hennes speciella öron? frågade Sophia.
-Ja, jag vet inte. De senaste proverna visar inget onormalt så jag tror inte det kommer utvecklas några mer... abnormiteter. Men jag har kollat upp det hela så vi kan operera bort öronen, och det nosliknande födelsemärket också.

-Det får hon välja själv, jag tänker inte ta det valet åt henne. Förresten, dina ögon är annorlunda, visst lyser de?

Sara tittade ner i golvet och såg lite stressad ut.
-Öhm.. ja kanske det? Men oj, vad klockan är mycket, men säg till om ni vill opereras, förstår ju om hon inte vill gå runt med kattliknande öron hela livet.

Vad Sophia inte visste var att tvillingarna hörde var enda ord. Decan satt och tittade tyst på tvn och Danielle tittade på Decan.

Hon försökte skämta lite med henne men Decan verkade inte lyssna.

Efter en stund gick Decan och la sig och sa inget mer den kvällen, Danielle var orolig för sin syster men vad skulle hon göra?

Hon försökte prata lite på deras "egna" språk med henne men Decan bara vände sig om och nonchalerade henne.

1.15 Första dagen i skolan.

Sophia hade köpt en tvättmaskin då det nu var mycket mer kläder som skulle tvättas än tidigare, speciellt nu när tvillingarna skulle ha kläder till gymnastiken och liknande. Hon hade dock inte råd med en torktumlare vilket var något hon var väldigt irriterad på. Hon trodde att denna tiden skulle bli lite lugnare eftersom hon inte behövde ta hand om tvillingarna hela tiden men icket!

Laga mat, städning, tvätt, jobb och så skulle man hinna umgås också.

Men vad gör man inte för familjen?

Sophia var väldigt konfunderad över dessa tomtegravar som dök upp överrallt på tomten. De finns väl inte trädgårdstomtar i verkligheten? Det måste vara någon som skojar med henne.

Fem stycken såna här har hon hittat, eftersom hon inte vet vad hon ska göra med dem så har hon bara lagt dem i ett skåp än så länge.

Senare den dagen...

Det var kväll. Och inte en vilken kväll som helst. Det var kvällen innan tvillingarna ska börja skolan, men Decan och Danielle sov som stockar båda två men Sophia var orolig.

Dagen efter vaknade de tvillingarna tidigt. De passade på att gå ut och leka en stund innan skolan började. Sophia hade fullt upp med att laga frukost och lunch till dem. Och eftersom hon var så nervös lyckades hon bränna frukosten inte bara en utan två gånger.

Den lilla familjen satt samlad runt det lilla skrangliga trädgårdsbordet de hade som köksbord när de hörde ett tutande utanför. Tvillingarna kollade förvirrat på varandra och Sophia sa:

-Det är skolbussen! Skynda er nu!

De log förväntansfullt och slängde på sig väskorna innan de sprang ut.

Tvillingarna är de första barnen på bussen, men det är inte konstigt då de bor ganska långt ifrån centrum. Detta var ju et medvetet val av Sophia som aldrig trodde att hon skulle få familj.

De ser ganska nervösa ut, och Decan som lagt sina öron lite bakåt ser extra sur ut!

Sophia hann inte oroa sig speciellt länge innan det var dags att gå till jobbet, det var en ganska typisk dag. 3 stycken hembesök och sedan åkte hon till salongen och jobbade de sista timmarna. Hon tjänade ganska bra med pengar nu, och om bara någon dag skulle hon ha råd att göra om i köket. Hon funderade också på att köpa en ny tv.

Tvillingarna hade pratat om det, så det skulle nog bli prio ett!

När hon kom hem från jobbet satt Danielle, som var helt nyduschad vid bordet och pluggade. Hon såg väldigt koncentrerad ut men eftersom hon inte såg Decan någonstans avbröt hon henne.

-Vad duktig du är! Har din syster varit lika duktig?

Danielle rykte på axlarna.

-Vart är hon?

Danielle nickade med huvudet ut mot gården och Sophia gick ut.

-Decan! Sitt inte så nära vägen! Sophia lät argare än vad hon menat men hon blev väldigt orolig. Decan rykte till och ställde sig snabbt upp. Hon verkade inte förstå att hon satt så nära vägen.

-Vad gör du här ute?

Decan rykte på axlarna. Det verkade som om det var ett universellt sett att kommunicera idag.

-Kom in så pratar vi om det där inne. Det börjar bli mörk och då ska inte barn vara utomhus.

Decan nickade och tittade i marken. Hon hade aldrig varit så talfört men nu verkade hon lite extra tystlåten.

När det kom in tittade Sophia på Decan som inte verkade vilja säga något. Efter en stund avbröt Sophia tystnaden.

-Hände det något i skolan?

Decan rykte på axlarna igen.

Sophia satte sig på huk och lade sin arm på hennes axel och med andra handen lyfte hon upp Decans haka.

-Häng inte med huvudet, var alltid stolt över vem du är. Andra kanske inte förstår sig på dig. De kanske kommer viska bakom din rygg och säga saker som sårar dig men det är för att de inte förstår. Men DU är perfekt precis som du är okej.

Decan nickade och såg lite lättad ut.

-Det var svårt också.

-Lektionerna?

Decan nickade. Sophia gick och satte sig på köksgolvet och klappade på golvet bredvid sig.

-Sätt dig här så hjälper jag dig med läxan.

Decan kom och i början gick det väldigt långsamt och stakigt, men så fort hon förstod poängen gick det snabbt och bra.

"Hon kan ju det här egentligen, det är bara det att hon har dåligt självförtroende, och det blir ju inte bättre av att hon har svårt att få vänner och sticker ut. Undra hur jag kan hjälpa henne?" tänkte Sophia.

Sophia var glad över att hon hade sin tvilling. Danielle fick Sophia att vara med och leka och snart skrattade de båda två som vanligt. Sophia hörde dem viska, men ville inte tjuvlyssna så gick därifrån. Hon förstod ändå inte vad de så då de pratade sitt tvillingspråk.

Sophia hoppade in i duschen och när hon kom ut var det väldans massa oljud i köket. Danielle och Decan sjung, skrattade och skrek med hela hjärtats lust och Sophia njöt av oljudet. Det var skönt att inte bo i ett tyst hem.

När hon tog på sig kläderna och torkade håret hörde hon att de inte pratade simlish, de pratade sitt tvillingspråk. Så hon hojtade till så att de hörde henne när hon gick ut ur badrummet.

-Glöm inte av att träna på simlish också, okej?

-Okej, mamma! sa de båda i kör.

-Vad är det ens för språk ni talar, har ni hittat på det själva?

De fnissade väldigt innan Danielle svarade:

-Det är väl klart att vi inte har! Det är ju ett riktigt språk! Man kan väl inte hitta på ett språk eller?

Sophia kollade fundersamt på dem -Men hur kan ni prata det då?

De båda rykte på axlarna återigen och tillslut sa Decan med en låg röst.

-Vi har alltid kunnat det, vi trodde du kunde det med?

1.14 Kalasdags!

Det var dags för födelsedag igen. Men tvillingarna hade som vanligt bråttom, så Sophia bestämde sig att de skulle ha ett kalas med bara de tre. Istället tänkte hon ta med dem på en heldag med skoj när de ätit tårta.

Decan som var äldst var först ut, men trots att det inte var någon där så var hon blyg.

Efter Decan var det Danielles tur och hon kastade sig över tårtan eftersom hon tyckte det var spännande att växa upp.

Sophias telefon började ringa när hon blåste ut ljuset och Sophia hann precis svara innan det slutade ringa. Det var Giovanna, hennes chef.

-HEJ! Förlåt att jag ringer på din lediga dag, men jag tänkte bara säga att du blivit befordrad och får en liten check för att du varit så duktig det senaste!

-Åh, är det sant? Det är verkligen underbar timing, ska precis bygga ut huset lite så tvillingarna får ett större rum.

-Det är just därför jag ringer! Så du skulle hinna få pengarna!

Sophia var väldigt tacksam, och medan tvillingarna spenderade sina sista timmar som småbarn satte hon igång med renoveringen.

Eftersom det är jobbigt att dela på en endaste toalett fick tvillingarna ett eget badrum. Allt som finns är fortfarande det billigaste, men Sophia ville i alla fall att de skulle få ha ett riktigt hem.

Hon hade dock inte råd att bygga två rum, utan satsade istället på extra badrummet. Men med lite trix lyckades hon i alla fall avdela rummet något så att de skulle få ha varsin privata sfär.

När Sophia skulle visa tvillingarna rummet växte de båda upp samtidigt! Och Decan kom med en överraskning! Hon hade öron.

Inte vanliga öron.

Djuröron.

Decan rörde på dem som en katt och skrattade. Sophia skrattade med henne men leendet nådde inte enda upp till ögonen. Det var detta som Sara hade pratat om. Decan verkade inte bry sig om det, men vad skulle de andra barnen säga?

Decans egenskaper:

Ensamvarg
Klumpig
Oturlig

Näst ut är Danielle, som är väldigt lik Sophia, om man bortser från näsan. Danielle hade visar ett intresse för havet och fiskar, så Danielle inredde hennes del av rummet efter det.

Danielles egenskaper:

God
Vänlig
Disciplinerad 

Tvillingarna ville leka lite i rummet innan de skulle åka iväg så Sophia passade på att byta kläder, varje vecka ska det vara nytt. Det är så man lyckas som en bra designer!

De satte sig i taxin och skulle först åka till stranden. Båda barnen hade fått välja en plats och Danielle ville så klart åka till stranden! Barnen som aldrig lämnat tomten var väldigt spända över att åka till nya platser.

Taxichauffören tittade på Decan och log och verkade inte bry sig om varken födelsemärke eller öron, men å andra sidan  hade hon en ridhjälm på sig så hon kanske var öppen för mer... speciella personer!

Danielle var väldigt snabb ner i vattnet medan Decan var lite mer tveksam, det var nämligen ganska kallt.

-Mamma! Mamma! Kan vi inte vara här jämt? ropade Danielle till henne.

Sophia skrattade och svarade att de skulle försöka åka hit oftare. Det var ganska nära, så varför inte.

Efter en stund när Decan hade vant sig vid det kalla vattnet började de leka och skvätta. Decan verkade vara en svag simmare men Danielle verkade trivas!

När solen började gå ner ropade Sophia på tvillingarna att det var dags att åka, men de skulle inte hem, nej de skulle till festivalparken där det var sommarfestival!

Decan fick syn på en varmkorvstävling och smög sig fram och ställde sig på kanten. Hon kände sig inte alls bekväm med att det var så mycket folk här men hon ville samtidigt äta massa varmkorv.

Hon kom på 3de plats, men var nöjd ändå, för hon var nu väldigt mätt!

Här ser man verkligen hur Decans hår blir ljusare med tiden!

Medan Decan tävlade så Följde Sophia med Danielle för att göra glass. Danielle åt 3 stycken, men Sophia lät henne göra det, för de var ju faktiskt deras födelsedag!

Innan de åkte hem tog de en vild tillsammans som Sophia satte upp i köket. De hade nämligen nästan inga tavlor alls, för de hade de inte råd med. Så det var trevligt att kunna sätta upp något på väggarna.

När Sophia stod och beundrade det fina fotot kände hon hur hon vantrivdes i köket. Det var alldeles tomt och... smaklöst.

Det skulle bli nästa projekt. Renovera köket.

1.13 Tvillingarnas hyss.

Solen stiger upp över Monte Vista. Tvillingarna och Sophia sov tryggt i sitt hem. Sophia hade minsann märkt att en viss Decan var på väg att ge sig iväg på upptäckts färd och lyckats fånga in henne.

Idag hade Sophia bara en kort dag på jobbet. Hon skulle komma och undervisa de poliser som jobbar "under cover", visa hur man kunde ändra sitt utseende enormt med smink och frisyrer. Hon var väldigt bra på detta eftersom det var något hon själv hade kämpat med.

Tvillingarna hade vant sig vid att Sophia åkte iväg men verkade ändå gladast när hon kom hem. Barnvakten berättade att de leker bra och snällt med varandra med att Decan hade en förmåga att ställa till med bus och ofta fick Danielle att delta.

-Men, det visar nog bara att det är två friska ungar eller hur? sa Sophia och barnvakten nickade och suckade. Hennes döttrar var det alltid full fart på och det var inte många lugna stunder.

Sophia hade velat ta med tvillingarna på mer saker men det var svårt att ta med två barn i taxi och att gå med dem utan vagn var omöjligt. Giovanna hade erbjudit sig att hjälpa till men Sophia kände ändå att hon inte kunde med att fråga om hjälp.

Istället försökte de hänga i deras trädgård, Sophia brukade försöka sola eller läsa lite men dock blev det bara korta stunder med lugn och ro eftersom barnen hade en förmåga att snabbt ta sig därifrån för att undersöka saker.

Senare på kvällen lämnade Sophia barnen framför leksaker för att snabbt ta en dusch, något som var svårt att hinna med ibland.

När hon kommer ut ser hon att barnen håller på med det senaste hysset. Sophia blev väldigt orolig eftersom de var nära spisen och skynda de sig fram och ta ner dem.

Hon försökte förklara för dem varför de inte fick göra det men Danielle tittade bara forskande på henne och nickade och bad om ursäkt medan Decan lekte med sina fötter och inte verkade lyssna alls. 

Det var dags för tvillingarna att sova och Sophia såg framemot att få en kort stund för sig själv innan hon också skulle gå och lägga sig. Men Decan verkade inte vilka somna och Sophia lekte med henne en stund innan hon började bli sömnig.

Danielle sov som en stock och verkade inte störas av sin systers skratt.

När Decan också hade somnat så knackade det på dörren och Sophia förstod inte alls vem det kunde vara, men när hon öppnade dörren och såg Sara mindes hon att de hade bestämt för att träffas snabbt efter Sara hade slutat för dagen.

-Förlåt, jag glömde helt bort det.
-Det är ingen fara, ville bara säga att provsvaren på de senaste testerna ser fina ut. Barnen är friska och starka. Att de lite mer än andra barn är för att de växer lite snabbare än de flesta. Men som jag sagt tidigare kommer detta att börja avta. Hur utvecklas dem annars?

Sophia suckade, det var svårt för henne att säga och jämföra då hon inte träffat så mycket andra barn men tänkte efter noggrant innan hon svarade.

-Bra tror jag. Danielle lär sig allt hon tar sig an, och gör det snabbt. Hon lärde sig snabbt att både gå, prata och använda potta och är allmänt sociala och trevlig. Hon verkar gilla att stå i centrum men hon stjäl inte strålkastarna mer än många andra barn, jag tror mest att det syns så tydligt eftersom Decan är tvärtom. Håller sig i bakgrunden. Interagerar inte med barnvakten utan verkar bara vilja prata med mig eller sin syster. Hon utvecklas långsammare än Danielle och tar längre tid på sig att lära sig saker.

-Det låter helt normalt, barn utvecklas olika, även dessa barn antar jag. Fortsätt som vanligt och behandla dem som andra barn. Hur är det med Decans födelsemärke? Har de skett några mer förändringar?

-Inte hittills, tror du att det kan göra det?

-Sophia, om jag ska vara ärlig så vet jag inte, men risken finns. Speciellt medan hon växer. Blir det en allt för allvarlig defekt kan vi alltid operera bort det.

Sophia skakade på huvudet. Om det var det Decan ville göra fick hon ta det valet när hon var vuxen, hon tänkte inte ändra på henne mot hennes vilja.

När Sophia kom in var Decan vaken igen och Sophia som tänkt gå och lägga sig stannade upp en stund till för att träna extra på Decans tal. Hon ville att hon skulle ha samma förutsättningar som alla andra och eftersom hon redan stack ut ville hon att hon skulle smälta in i övrigt.

Decan var duktig denna gången och tillslut släppte det och hon lärde sig tala! Men hon blev inte mer pratglad för det.

 
Dagarna gick och det började närma sig deras födelsedag och Sophia var så glad att de hade varandra, att de hade någon som de kunde dela sina upplevelser med och hoppades att de skulle vara vänner för evigt.

Tvillingarna som fortfarande pratade tvillingspråk med varandra visade inga tecken på att de skulle tycka mindre om varandra men det är bara tiden som kan svara på om de kommer vara vänner för evigt.

1.12 Sophia återvänder till jobbet.

Sophia skulle gå och lägga sig men Decan var som försvunnen, igen.

Hon hade förmåga att gå och gömma sig, men denna gången hörde hon ett fnitter ur leklådan och lyckades hitta henne.

Eftersom Decan var så pigg tänkte Sophia att hon kunde mata henne på golvet och vila lite innan hon gick in och la henne i sin spjällsäng. Men att tänka att Decan ska vara duktig och stanna på en plats var lite naivt.

Decan kröp om kring runt i huset men det fanns inte längre något som var spännande att undersöka. MEN, det fanns en dörr som var spännande. Det var dörren ut. Eftersom det hade varit så kallt denna våren hade barnen inte fått vara ute så mycket vilket gjorde det hela väldigt spännande för Decan.

Dörren lyckades på något sätt öppnas och Sophia vaknade med ett ryck när dörren slog igen och flög upp ur sängen.

Ute i regnen satt Decan och jollrade tyst för sig själv. Sophia insåg att hon måste glömt att låsa dörren och tog in Decan som var allt annat än glad över att blivit påkommen.

Dagen efter...

Det var dags för Sophias första dag tillbaka på jobbet och barnvakten skulle vara där vilken minut som helst. Decan sov fortfarande och Danielle var bråkig med maten. Hon ville först inte ha maten och sedan vägrade hon äta den med sked.

Men hon fick som hon ville, för Sophia hade faktiskt inte tid, inte idag.

För att hålla Danielle fokuserad på något annat såg Sophia till att hon var upptagen med att leka när hon sa hejdå. Decan hade inte vaknat, men hon kände inte för att väcka henne och hoppades på att hon skulle ta förändringen bra.

Sophia kunde inte låta bli att kasta en blick bakåt i taxin, men försökte sedan hålla blicken stadigt framåt. Hon var tvungen att göra detta, det var för allas bästa.

Det fanns mycket kändisar i Monte Vista och eftersom Sophia klättrat högre och högre på karriärstegen jobbade hon mycket med kändisar, och det var väldigt spännande! Även om det var jobbigt att lämna tvillingarna hemma var det väldigt roligt att komma ut och arbeta igen.

Hon märkte också att hon blev allt bättre på att styla folk, och de mesta av hennes kunder blev väldigt nöjda!

Även om var skönt med omväxling så var det också skönt att komma hem. Barnen hade skött sig väl och det enda barnvakten sa var angående Decans födelsemärke på näsan men Sophia förklarade enkelt att hon var född sådan och att det var inget som skulle viskas om. Alla kunde se det och det var bättre att prata om det öppet än att viska om det bakom ryggen på henne.

När barnvakten skulle gå stannade han i dörren och sa

-Det var en sak till. Decan är väldigt blyg och ja. Hon varken pratade eller lekte med mig, inte ens när Danielle var med. Det kanske kan vara något att träna på. Hon är redan en speciell flicka, om hon håller sig undan hela tiden kommer det nog bara bli värre.

Sophia nickade. Hon hade tänkt samma sak.

Eftersom Danielle var pigg efter att ha sovit hela dagen passade Sophia på att träna på att prata med henne. Hon lärde sig väldigt snabbt och tyckte det var roligt.

Nu behövde kunde hon faktiskt säga vad det var hon ville istället för att bara skrika.

Decan verkade däremot väldigt ointresserad av att lära sig prata så Sophia bestämde sig för att lära henne gå istället. Danielle har själv lärt sig det och spatserade stolt omkring men Decan kröp fortfarande.

Decan tog försiktigt några prövande steg och med Sophias hjälp förstod hon tricket att hålla sig på benen. Sophia blev tårögd av stolthet.

Dock är det faktiskt lite jobbigare med barn som lärt sig gå då de lätt och snabbt smiter iväg. Vilket var det första Decan gjorde. Hon var alldeles för nyfiken på världen för att sitta inomhus.