tag:blogger.com,1999:blog-62318869227179393052024-02-07T16:21:34.631-08:00Familjen Mwari - Att föra arvet vidareTheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.comBlogger65125tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-5024490024511249702015-08-26T11:19:00.000-07:002015-08-26T11:19:46.037-07:003.7 "Var stark."<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Våren hade kommit till Sunsetvalley!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora gjorde ännu ett provgig på ett av stans hetaste inneställen. Hon hade tur, hennes snacket om hennes senaste spelning hade spridit sig och hon fick jobbet! Tredje gången gillt som en brukar säga!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjSbiVLFCNrV5wLzD6fjwtx_FP6NwhJbaQzFPdOCxdq9K4dE_1ZZTRYs_A8jsHNNiKsuqjdHrCmBw6ds-xfdQ4oa4TGzv_evmGTxWmNIRtHIPHp2ogHrrvR5Sc2HY06rmpwgeumgiNlcE/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjSbiVLFCNrV5wLzD6fjwtx_FP6NwhJbaQzFPdOCxdq9K4dE_1ZZTRYs_A8jsHNNiKsuqjdHrCmBw6ds-xfdQ4oa4TGzv_evmGTxWmNIRtHIPHp2ogHrrvR5Sc2HY06rmpwgeumgiNlcE/s640/9.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora skyndar hem för att berätta för Decan men när hon öppnar dörren hör hon hur Decan ropar,<br />
-AURORA<br />
-MAMMA?<br />
<br />
Aurora sprang in och fick se det som inte fick hända.<br />
<br />
-Aurora, du är stark, den starkaste jag mött. Vi kommer alltid vaka över dig, du vet det va?<br />
<br />
Aurora nickade. Hon hade backat in i väggen och sedan glidit ner till golvet, där hon blev sittande och grät tyst.<br />
<br />
Liemannen kom.<br />
<br />
-Ett ögonblick, JAG SA ETT ÖGONBLICK! sa Decan bestämt till Liemannen som lyfte ett benigt finger. Det var både en varning och ett löfte om att få ett ögonblick.<br />
<br />
-Aurora, ge aldrig upp. Var alltid försiktig, men se till att leva. Minns våra gener, och vad din pappa berättade om förbannelsen, det verkar som att det bara var skrock men Xi trodde verkligen på den. Och glöm aldrig, var stark.<br />
<br />
Decans röst blev allt svagare, och även om Decan nog var en av dem få som vågade säga emot självaste liemannen kunde inte ens hon stoppa vad som skedde. Hon log när hon gick emot honom, hon skulle äntligen få återförenas med sin make.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH8_1xqhO7njBPm2SI0QiWHaM0ArTx3uKAgE33cmNGEs9A3glYp0Ma5vQzNF4h4-cbu1kQl7oxmwh0yXQbjHwOsId7U6ztAciD1h-nzyz5_tkLjuYOXZxa4rEwxk9D9qMkosuzev-RMS0/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="562" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH8_1xqhO7njBPm2SI0QiWHaM0ArTx3uKAgE33cmNGEs9A3glYp0Ma5vQzNF4h4-cbu1kQl7oxmwh0yXQbjHwOsId7U6ztAciD1h-nzyz5_tkLjuYOXZxa4rEwxk9D9qMkosuzev-RMS0/s640/10.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora bara satt där hon satt, i flera timmar. Hon fick ett sms om påminnelsen om att hon hade en spelning.<br />
<br />
Hon suckade tungt, det lät som om sucken ekade mellan väggarna i det tomma huset.<br />
<br />
<i>"Det har hänt något, snälla ring mig"</i> skrev hon i ett sms till Sam, för han svarade inte när hon ringde.<br />
<br />
Hon reste sig upp och gick mot ytterdörren, där hon såg att Liemannen satt och betraktade henne. Aurora rös då hon märkte att hen följde henne när hon gick.<br />
<br />
När hon öppnat dörren stannade hon i gaveln.<br />
<br />
-Inte ÄN. väste hon mot Liemannen.<br />
<br />
Det lät som om Liemannen skrockade under huvan men Aurora fortsatte gå, hon hade en spelning att göra.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg55hybdh5-7YTYP0ZTWPc3jEu-kIvE7dPlTJ5HQ3__zx2gig3DVQlBYJWFGqWHBePfU2vQy1g-5y5N2FlC0cLk5vU1RZbBx7sB7qrA4SvyKFPS8VVRntwhsukhvRkdCj2kP4lWn0j3CqM/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg55hybdh5-7YTYP0ZTWPc3jEu-kIvE7dPlTJ5HQ3__zx2gig3DVQlBYJWFGqWHBePfU2vQy1g-5y5N2FlC0cLk5vU1RZbBx7sB7qrA4SvyKFPS8VVRntwhsukhvRkdCj2kP4lWn0j3CqM/s640/11.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon var sen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon hatade att vara sen och ägaren till baren såg inte glad ut, hon log ursäktande och skyndade sig upp på scen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När hon stod där och lamporna lyste på henne frös hon.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon bara stod där.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Musiken löd.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon kände tårana komma och såg hur publiken skruvade obekvämt på sig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon tog ett djupt andetag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>"Glöm aldrig, var stark"</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Orden ekade inom henne och hon såg sin pappas leende.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon tog ett andetag till och sjöng.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon grät och hon sjöng med mer kraft än vad hon aldrig gjort förut, och publiken skrek av glädje.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiADoP6QYQCT-cK3XjfJtVGHgVOUXBWhdBlO0o0tVcXngir-fGHmPRvyFHOt4S2AYxjRHpOkCJ2I8BHM4it-h1dLuASo6aERURkC3MdzB-liYohTok2mWidY22zQBrMfksN_fmPRoHFx3I/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiADoP6QYQCT-cK3XjfJtVGHgVOUXBWhdBlO0o0tVcXngir-fGHmPRvyFHOt4S2AYxjRHpOkCJ2I8BHM4it-h1dLuASo6aERURkC3MdzB-liYohTok2mWidY22zQBrMfksN_fmPRoHFx3I/s640/12.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Hela kvällen var overklig.<br />
Hon skakade händer, fick beröm, sålde skivor.<br />
Men när hon kom hem såg hon att det hade kommit ny frost.<br />
Huset kändes kallare än vad det någonsin gjort förut.<br />
<br />
Till och med kallare än när de bodde i bara två rum utan isolering.<br />
<br />
Hon hämtade sin mammas urna och satte ner den i marken bredvid sin pappas.<br />
Hennes föräldrar var äntligen återförenade igen.<br />
<br />
Tårarna kom igen och Aurora stod och betraktade det hela innan hon gick in.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgy-RYgkWygGHSlfy2I25U-d1oVoWNcsMKKyUdc-l0Fm2SDRuooB8RkwkWC1ZG7KD0U1iFtRThqeKciSggRUT62OKtfREjuHlfepU-0WCVUKLwxCX9Lnq2-SgvXqlk69iStMf1Ckr1xnG8/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgy-RYgkWygGHSlfy2I25U-d1oVoWNcsMKKyUdc-l0Fm2SDRuooB8RkwkWC1ZG7KD0U1iFtRThqeKciSggRUT62OKtfREjuHlfepU-0WCVUKLwxCX9Lnq2-SgvXqlk69iStMf1Ckr1xnG8/s640/13.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Hon kände att hon behövde tröst och beslöt sig för att ta över sina föräldrars rum, hon lade sig i deras säng men det kändes inte rätt.<br />
<br />
Hon tittade på väggarna. Hon skrek rakt ut och började riva ner tapeterna, hon sparkade på borden och grät och skrek om vart annat.<br />
<br />
Det är inte rättvist!<br />
Hur ska hon klara sig helt ensam?<br />
<br />
När hon var klar såg hin de väggar som fanns under, de var i trä, och det var en tapet de haft när hon var barn. Hon beslöt sig för att sälja sin och sina föräldrars säng och skaffa en helt ny.<br />
<br />
Rummet var nu lagom bekant och tryggt, men det var inte heller längre hennes föräldrars rum.<br />
Hon lade sig för att sova och somnade så tungt som du bara kan göra efter du gråtit tills det inte finns några tårar kvar.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLlbAZxo4FjxaYNvH1gP_FB_O9Mtf1kJeUXueFBcbuggG5yp0ub3g_2FXt0oaC1vWHX_19dwDwUeTpfi0yowBZE0pfFps1bYoeSw4KGU3u4ibB_8yL91d02qPoW_O4SpMzRje6iOoZvRI/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLlbAZxo4FjxaYNvH1gP_FB_O9Mtf1kJeUXueFBcbuggG5yp0ub3g_2FXt0oaC1vWHX_19dwDwUeTpfi0yowBZE0pfFps1bYoeSw4KGU3u4ibB_8yL91d02qPoW_O4SpMzRje6iOoZvRI/s640/14.jpg" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-90748889510051340212015-08-25T06:10:00.000-07:002015-08-25T06:10:27.028-07:003.6 Att sjunga från hjärtat.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora såg sig i spegeln.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon sörjde fortfarande, men idag var en viktigt dag. Hon skulle provspela för två olika personer och försöka få in extra pengar genom att stå och sjunga i parken på ett mindre event. De behövde pengarna, det var vinter så moderns trädgård gav inget att sälja.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon tänkte på sin pappa. Hon ville göra honom stolt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon gick på den svåraste provspelningen och fick inte jobbet. "Kom tillbaka när du övat mer" fick hon till svar, det gjorde ont men hon vägrade ge upp.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nästa provspelning gick bättre, hon skulle få sjunga på scen för första gången! Lyckan över detta gjorde det mycket enklare och roligare att stå och sjunga i parken, där hon tjänade in nästan 300 simdaler!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij-Q1Ibs53lyPO7bhBAs-6fhzhFBy9cUXTecwHI8B9A2CzYr91npj5mZCJ_5pARupEzKAeqLsBdqZaPo21G9zyehBRfAtx_1s25SZMu2YhB7xZdhLF7cJqfwcHYov34TSz5R3_AxWbC4g/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="530" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij-Q1Ibs53lyPO7bhBAs-6fhzhFBy9cUXTecwHI8B9A2CzYr91npj5mZCJ_5pARupEzKAeqLsBdqZaPo21G9zyehBRfAtx_1s25SZMu2YhB7xZdhLF7cJqfwcHYov34TSz5R3_AxWbC4g/s640/1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Decan drog sig undan även om Aurora var hemma, mer än tidigare.<br />
Det kändes hela tiden som om hon letade efter Xi, hon kom på sig själv ropa på honom, sträcka sig efter honom, och möttes av luft.<br />
<br />
Hon försökte läsa på biblioteket men fann ingen ro. När hon kom hem hittade hon en sista potion av Xis vårrullar och ris, hon åt det långsamt medan tårarna strömmade ner för hennes ansikte.<br />
<br />
Hon hörde hur Aurora kom hem och log mot henne, men sa inget. Aurora såg glad ut, men det verkade som om hon kom på varför det var så tyst hemma och leendet bleknade. Hon gick rakt in i badrummet för att duscha sig varm.<br />
<br />
Decan gick ut i trädgården och märkte att all snö regnat bort, hon gick till Xis gravsten och grät och sörjde högt.<br />
<br />
-Vad ska jag göra utan dig? Det är så tomt, jag trodde inte det var möjligt att känna sig så här ensam...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtpxIleg39Gqw6vt6klPxUN_J1-_5_6G6HcUQlnBrduZRoiVv4xUuHFLv6PkcEgF0Zyx6UoE1TCC_D7Lz81C5XlgriPjJLDHDbQqP7h1vbdLEyi3q34TDYxKdJ8m-zZjn2hl80Q6COh6s/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtpxIleg39Gqw6vt6klPxUN_J1-_5_6G6HcUQlnBrduZRoiVv4xUuHFLv6PkcEgF0Zyx6UoE1TCC_D7Lz81C5XlgriPjJLDHDbQqP7h1vbdLEyi3q34TDYxKdJ8m-zZjn2hl80Q6COh6s/s640/2.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
När Decans tårar var slut gick hon in och lade sig.<br />
Då visade det sig att det finns krafter starkare än döden.<br />
<br />
Xi kunde inte lämna sin fru ensam och Decan sprang och mötte spöket, det var bara en skugga av vad Xi varit men en skugga var bättre än ingenting.<br />
<br />
Efter ha viskat och kramats så sparrade de tillsammans en stund, Xi vann igen, 2-1 till Xi nu, och Decan skrattade och njöt av att låtsas som att allt var som vanligt, om så bara för en stund.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZDi4C7pMzMDvXMynYuQDQ53r29yWSv-i8djqjFqPSB14chUDlhRKEppp35UoB6sibVzWUJRJU1N4u40uuIno_WXVpSZ1rbhnPmz_70sDbMM9K0gPf6s6N25GvncyvctkgOyV5gcOtLQI/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="594" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZDi4C7pMzMDvXMynYuQDQ53r29yWSv-i8djqjFqPSB14chUDlhRKEppp35UoB6sibVzWUJRJU1N4u40uuIno_WXVpSZ1rbhnPmz_70sDbMM9K0gPf6s6N25GvncyvctkgOyV5gcOtLQI/s640/3.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Att träffa Xi gav Decan ro, det kanske var egoistiskt men hon längtade till den andra sidan. Hon längtade efter att få återse sin make igen. Hon älskade sin dotter, men det var alltid Xi och Aurora som stod varandra närmast.<br />
<br />
Decan spenderade tid i regnet med att meditera, det gav henne ro. Det gav henne styrka att fortsätta.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj097Ikcm1zZvGPzAqjzlA6zbJgmel8kYloOFMfl4F9IfHjMVcHbe_mBUoT4YFibpQrEV1OuOYUEm3FHZ8QQCxLHG80EnUHII8hHggy5BguzYLXgtRrpLG4Hr7op_ghC-BAKSl1Jy-b3Qo/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj097Ikcm1zZvGPzAqjzlA6zbJgmel8kYloOFMfl4F9IfHjMVcHbe_mBUoT4YFibpQrEV1OuOYUEm3FHZ8QQCxLHG80EnUHII8hHggy5BguzYLXgtRrpLG4Hr7op_ghC-BAKSl1Jy-b3Qo/s640/4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Decan använda sin sorg för att sjunga, och idag hade hon sin första spelning i Festivalparken. Hon hade även lite skivor med sig som hon tänkte försöka sälja efteråt.<br />
<br />
Aurora sjöng från hjärtat och tänkte på sin pappa, hon skulle göra honom stolt och spelningen blev lyckad.<br />
<br />
Ägaren till parken blev väldigt imponerad, och Aurora skulle komma tillbaka redan i morgon!<br />
Innan Decan begav sig hem så sålde hon flera skivor till dem som var i publiken, hon kände sig som en riktigt sångare... som om hon var på väg någonstans!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbX0dRBRyiDpQif2HyreurGJh0a2uDefJ3y2tZqDJIZCBvzATV2pG4BhXNkcsWtpl5RNy5UPxjyU04m1HdZPm9pGjw5ckC45MCHhDpRDycP0P6UliZDKPMCD9PWYbmGP5Dgh13IjRilvI/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbX0dRBRyiDpQif2HyreurGJh0a2uDefJ3y2tZqDJIZCBvzATV2pG4BhXNkcsWtpl5RNy5UPxjyU04m1HdZPm9pGjw5ckC45MCHhDpRDycP0P6UliZDKPMCD9PWYbmGP5Dgh13IjRilvI/s640/5.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
När hon gick upp på scen blev hon automatisk befordrad vilket betydde nya scenkläder, något som hon aldrig skulle haft råd med själv. Hon hade sin mormor Danielles halsband på sig. Hon hade aldrig träffat henne, men hon visste att det var en stark människa. Som hon inspirerades av!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYkvv9QTR3MLWLVzUCAxz_ul9qedk_QqD2rDwolNRi9YDbxQUOU8iaS5ovIXvh4jUYuKTAUzAcmQvHniDjCdwxWRhXicQ1RmMHeVn9NitZp8I097aLq3mtcvpdTECXVCcyiKI8IJSoDK0/s1600/PicMonkey+Collage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYkvv9QTR3MLWLVzUCAxz_ul9qedk_QqD2rDwolNRi9YDbxQUOU8iaS5ovIXvh4jUYuKTAUzAcmQvHniDjCdwxWRhXicQ1RmMHeVn9NitZp8I097aLq3mtcvpdTECXVCcyiKI8IJSoDK0/s640/PicMonkey+Collage.jpg" width="552" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan var knappt hemma alls, precis som sin dotter. Aurora begravde sig i arbetet och glömde av allt annat. Hon sov eller åt knappt. Det hjälpte henne hantera sorgen och det hade blivit som en besatthet hos henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Idag hade hon bjudit in Sam att kolla. De umgicks innan och det var trevligt att bara träffa honom en stund. Hon visste att han hade ett ton med tålamod som alltid väntade på henne, hon vet inte om hon själv hade klarat av det.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Efter spelningen träffades de igen och Sam var helt överväldigad.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Du var helt fantastisk.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Tack Sam, det betyder mycket för mig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag sa ju aldrig att jag skaffat ett nytt jobb, jag har bestämt mig för att börja med musik, du har inspirerat mig till det!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora blev så lycklig över detta, lyckligare än vad hon varit på länge. Äntligen hade allt börja gå bra igen, och hon hoppades verkligen att det skulle hålla i sig...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9fofb6k1upf2lKx8AU1tzjConiR5HJc3yT_c-ZOCKMrGEjBRzqgVJ0flpkaUgHCpzbVrRqli3QJpf2kHUcfY8wZzL2CCn1QUURUh0TXhvrcci6JKr2Cp9Hxl-b-rjKbFrKvb-O3fX3Zw/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9fofb6k1upf2lKx8AU1tzjConiR5HJc3yT_c-ZOCKMrGEjBRzqgVJ0flpkaUgHCpzbVrRqli3QJpf2kHUcfY8wZzL2CCn1QUURUh0TXhvrcci6JKr2Cp9Hxl-b-rjKbFrKvb-O3fX3Zw/s640/7.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-21051927628822799092015-08-19T11:35:00.000-07:002015-08-19T11:35:29.168-07:003.5 En fin dag med oväntade avslut.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora ville ha en liten fest, Sam hade inte träffat hennes föräldrar på länge så hon frågade om han ville komma över på middag senare.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sam tackade ja och Aurora gick för att prata med sin mamma, hon satte sig vid bordet där hennes mamma åt lunch.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Kommer han över?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Yes, han kommer lite senare. Behöver ni hjälp med matlagningen?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Det är nog din far som lagar mat, och han kör bara ut oss ur köket om vi försöker!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De skrattade lite tillsammans och brast ut i asgarv när Xi kom ingående i köket.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vad skrattar ni åt?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Inget! sa de båda i kör, och Xi blinkade åt dem och gick ut för att hämta tidningen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Mamma, förresten. Det är något jag vill berätta för dig... Aurora tog ett djupt andetag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan lade ner gaffeln och såg henne i ögonen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Angående att du sjunger på stan?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Hur.. Men... har Pappa sagt något eller?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jaså! Xi vet? Bah, den lurefaxen, han har inte sagt ett ord. Men jag hörde det när jag var i stan. Och, ja. Bar försiktig, det vet du ju. Men jag förstår att du vill skaffa dig en karriär, så kör hårt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora kramade sin mamma och mötte sin pappa i hallen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Gick det bra? Hur tog hon det?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Men, hur visste du?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Äsch, jag kände på mig att det var dags för dig att berätta det bara.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Pappa... tack för att...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Nej, du behöver inte tacka. Gör bara mitt jobb vettu. Xi blinkade åt henne igen och gav henne en snabb kram.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvkbL1fmK4kPDccRFg9vLDGPECOY7g6Rd4I71GCvwAmOCsOXkdP80rovx8mzokl0fmuCseSpXsle7NHwNYNn_-vJoDIin9EnvZaBYQdzo8vbxFQkR0MmcQrAlp-ylh3yqr4k_sNOa_pKk/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvkbL1fmK4kPDccRFg9vLDGPECOY7g6Rd4I71GCvwAmOCsOXkdP80rovx8mzokl0fmuCseSpXsle7NHwNYNn_-vJoDIin9EnvZaBYQdzo8vbxFQkR0MmcQrAlp-ylh3yqr4k_sNOa_pKk/s640/1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Likt Decan förutspått fick de inte hjälpa till i köket, utan satt vid matbordet och pratade och skojade med Sam. Xi inflek i mellanåt i deras samtal och skrattade med dem. Det var en underbar vinterdag.<br />
<br />
Efter de ätit började Xi dansa med Decan och Aurora och Sam följde efter dem. När de alla var riktigt varma bestämde de sig för att ha ett snöbollskrig!<br />
<br />
-Nähä ni! Jag fixar efterrätt sålänge! sa Decan, som blev så stel i lederna av kylan.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDQ4Kf-Soxtbg0hEgNgvs_EagILxQ2f8RFRf3bWTSwA3h6N95cu1IKsAgsNQwEcTCSyu6x9-Ogt9pDm_muQXPOfs0UdN7kmBLpZ6En6-GDGYnq0KoiLChPnyZqcX96V6JqHvCLjc6Bl6g/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="484" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDQ4Kf-Soxtbg0hEgNgvs_EagILxQ2f8RFRf3bWTSwA3h6N95cu1IKsAgsNQwEcTCSyu6x9-Ogt9pDm_muQXPOfs0UdN7kmBLpZ6En6-GDGYnq0KoiLChPnyZqcX96V6JqHvCLjc6Bl6g/s640/3.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
De åt alla efterrätt tillsammans, och satt och slökollade på film när Xi skulle ställa undan maten som var kvar.<br />
<br />
Helt plötsligt blev det kallt i rummet.<br />
Xi insåg med en gång vad som skedde.<br />
-Decan! ropade han och kollade storögt på sin fru.<br />
<br />
Decan flög upp ur soffan, skrikandes medan Aurora blev alldeles stel.<br />
-Sam, du måste gå. Sa Aurora lågt och Sam försvann, detta var ett tillfälle för familjen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCEx0c0V67WU3LJ45c9SvjgDXf7ZGLhrdFHtHn4U4wwomZEOSFR8ionrDLwH3bM8dX0iV0NksKfCDSowmzkC3WGl8JCWtd8HRwRNHIm6DUtPlfKE3cnmNX6US0RxPcURTMT4PHUdHwwSg/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCEx0c0V67WU3LJ45c9SvjgDXf7ZGLhrdFHtHn4U4wwomZEOSFR8ionrDLwH3bM8dX0iV0NksKfCDSowmzkC3WGl8JCWtd8HRwRNHIm6DUtPlfKE3cnmNX6US0RxPcURTMT4PHUdHwwSg/s640/4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
-XI, nej. Inte ännu! ropade Decan förtvivlat.<br />
<br />
Men hon kunde lika gärna försöka vrida tillbaka tiden.<br />
Liemannen var här.<br />
Decan och Aurora grät otröstligt medan den svarta skepnaden kom från från intet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihVTXIgBYGCAKK3A9_RS1Gy0-J-yAI2jFzPLYH43FkqIDO6gny5hqGKKqQ2lDc_IThlZnETQ1IX4zr3HhAHou9iH0v76Z5m0ue244IQMCN29Kj74eQNj7WNdRZnjysCGTAj_gA0KkWYfE/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihVTXIgBYGCAKK3A9_RS1Gy0-J-yAI2jFzPLYH43FkqIDO6gny5hqGKKqQ2lDc_IThlZnETQ1IX4zr3HhAHou9iH0v76Z5m0ue244IQMCN29Kj74eQNj7WNdRZnjysCGTAj_gA0KkWYfE/s640/5.jpg" width="492" /></a></div>
<br />
Liemannen talade med Xi men ingen kunde uppfatta vad han sa.<br />
<br />
Xi tittade på sin familj, och sa några sista ord.<br />
<br />
-Aurora, var försiktig, men sluta aldrig leva. Jag älskar dig.<br />
Sedan tittade han på Decan och fortsatte:<br />
<br />
-Decan, min älskade. Tills vi möts igen, du är den starkaste människa jag träffat. Lär Decan allt du kan. Jag väntar på dig...<br />
<br />
Hans röst var som en svag vind eller som ett eko... och det som fanns kvar av honom försvann likt rök.<br />
<br />
Liemannen försvann några sekunder efter, men innan han drog såg det ut som han tittade på Decan, och hon fick en obehaglig känsla i magen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxhzfIPzH2K6HNJy9A3e5AjxG81k1g2feSoAMoibAPNL8kRR6Q4qQWDyJ4upY0J75bTsLPXqganyAckL_u801X_okAuJiXL16DE0TYygn0brigHqOZxxdxDI7cNjGSkyPD1IhZTSG5C9M/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxhzfIPzH2K6HNJy9A3e5AjxG81k1g2feSoAMoibAPNL8kRR6Q4qQWDyJ4upY0J75bTsLPXqganyAckL_u801X_okAuJiXL16DE0TYygn0brigHqOZxxdxDI7cNjGSkyPD1IhZTSG5C9M/s640/6.jpg" width="586" /></a></div>
<br />
De grät länge, och Aurora satte på te som de drack i tystnad.<br />
Till slut orkade de inte mer för denna kvällen.<br />
<br />
De skulle ta godnatt, när Decan äntligen öppnade munnen, hon berättade om hur hon och Xi träffades och om höjdpunkterna i deras liv.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8vGbx1qFt5fef9KrwhYoWdTyX7cKlKd8zrkMBpjw3HZ_-hHxUTxU23EjIY4SgT7DugFRzMc0HgtX8k4pwJQr5wAmE0UInKUGOWQtDQE0jpXtOVUptU0wCa_5IgQV6snXa0y-lz89oslk/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8vGbx1qFt5fef9KrwhYoWdTyX7cKlKd8zrkMBpjw3HZ_-hHxUTxU23EjIY4SgT7DugFRzMc0HgtX8k4pwJQr5wAmE0UInKUGOWQtDQE0jpXtOVUptU0wCa_5IgQV6snXa0y-lz89oslk/s640/7.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
När de träffades i Simala.<br />
Startade familj, i ett annat land, långt borta.<br />
När de byggde ett eget hus från grunden.<br />
Dagen då de ingick äktenskap.<br />
Och hur även om de åldrades, blev skröpliga tillsammans, så hade de aldrig tråkigt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiy15GqlE_iITArXcFKpQZcNyfusXkJEChoFPPFtTsFRkRCU96hYzAW7evwyuYitsChJUequOyLY6aizGJT83V5CSWuE4PcnTdFere1Cg8O3wDOZ8akyHbuepJx9VmUBEbTEqkoDRtWzkU/s1600/PicMonkey+Collage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiy15GqlE_iITArXcFKpQZcNyfusXkJEChoFPPFtTsFRkRCU96hYzAW7evwyuYitsChJUequOyLY6aizGJT83V5CSWuE4PcnTdFere1Cg8O3wDOZ8akyHbuepJx9VmUBEbTEqkoDRtWzkU/s640/PicMonkey+Collage.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De ordnade en grav till honom i hörnet av trädgården, under palmer mot havet. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora planetade bambu vid graven vilket fick Decan att snyfta in i halsduken.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var som en påminnelse om hans hemland.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora började gå in när hon märkte att hennes mamma stannade kvar.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon kramade henne igen, och gick sedan in ensam.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan ville vara själv ett tag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguzE374y0aQW6Ladueif4OffhQ7-g3GtDTfbtmxT9cK0jBQObW34pnkkGaO0EQlu9NYS76GrWEmUq6p43JRsuvzSOHFtToSD8g8vomYcMyaI618l8waplHkO_6-vvYN9HDo8_f62NTK1M/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguzE374y0aQW6Ladueif4OffhQ7-g3GtDTfbtmxT9cK0jBQObW34pnkkGaO0EQlu9NYS76GrWEmUq6p43JRsuvzSOHFtToSD8g8vomYcMyaI618l8waplHkO_6-vvYN9HDo8_f62NTK1M/s640/8.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora gick och la sig och det var tidigt på morgonen så hon somnade tungt innan huvudet nuddat kudden.<br />
<br />
Hon hörde inte när hennes mamma gick in och lade sig i med en av Xis tröjor på sig, kramande hans kudde.<br />
<br />
Hon hörde inte när dörren öppnades igen och någon främmande bröt sig in i deras hem.<br />
<br />
Så tungt sov hon, att hon inte hörde när kvinnan stod och betraktade henne.<br />
Skrattandes...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnQX35jAhyphenhyphen86K8f471NeWOoRswZrM-wjT9xFAaOEZD45R1CeRSmqJHL4ueWydOpj-YIPdXrwoFglp5LNW5Um7sJwnanUXJddRM2LuSm2fmQyK4rVZBkBKPtsP2wvjdHPqDfM56nN01nbc/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnQX35jAhyphenhyphen86K8f471NeWOoRswZrM-wjT9xFAaOEZD45R1CeRSmqJHL4ueWydOpj-YIPdXrwoFglp5LNW5Um7sJwnanUXJddRM2LuSm2fmQyK4rVZBkBKPtsP2wvjdHPqDfM56nN01nbc/s640/9.jpg" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-62483751724251215132015-08-16T11:42:00.002-07:002015-08-16T11:42:35.201-07:003.4 Ett omen?<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vintern var nästan här, och livet var lugnt i Sunset valley. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan var på väg till biblioteken när Xi sa att han hellre ville vara hemma och vila. Decan kände en tyngd på sina axlar. De var gamla nu, det är normalt att vara trött men ju äldre hon blev ju mer orolig blev hon över hur deras dotter Aurora skulle klara sig. Hon visste att Xi kände samma sak.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan kom fram och hittade en avancerad bok om trädgårdar och slog sig ner och läste, men hon kände sig ensam. Det var en ovanlig känsla för henne. Hon brukade trivas men saknaden av Haruka fanns fortfarande där.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När hon skulle gå hörde hon några ungdomar prata högt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Men har du sett den nya gatumusikanten? Aurora tror jag hon heter! Hon är jättebra, mycket bättre än de gamla vanliga musikanterna som en sätt förut.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Ja, jag har faktiskt sett henne, hon är ny va?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan stannade upp, ja. Aurora hade varit frånvarande allt mer, hon hade alltså börjat sjunga på stan. Hon suckade och begav sig hemåt, det kanske var lika bra? De hade varit trygga här, ingen verkar känna till att de bor här och Aurora måste skaffa sig en karriär. Hon kan inte leva instängd hela livet, hon är sin mors dotter och Decan vet hur hon själv kände över att vara instängd.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Väl hemma hörde hon Xi sparra på baksidan, hon smög sig fram för att överraska honom men han hörde henne och attackerade först. De sparrade ett tag och Decan vann, nästan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Kom nu gamling, så tar vi en dusch och sover igen. Jag trodde du redan lagt dig? sa Decan till Xi.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Det hade jag, men jag kände att jag ville skingra tankarna lite.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan kysste sin man och tog hans hand för att gå in.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwGiQ7tg142HMqXL9tBFm42zuMKBx3ChI2vRo_qn7uMDC65HdwYdmOeOEiDQCX0Z6Y668-byuNZ97ztBkN09Om8nA8Ujatjj_9J8kNGGFsTbMJCwpBZO_RLxi-q4iC3-38SuMUA4tMKAE/s1600/1_1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwGiQ7tg142HMqXL9tBFm42zuMKBx3ChI2vRo_qn7uMDC65HdwYdmOeOEiDQCX0Z6Y668-byuNZ97ztBkN09Om8nA8Ujatjj_9J8kNGGFsTbMJCwpBZO_RLxi-q4iC3-38SuMUA4tMKAE/s640/1_1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Det var tidig morgon och Aurora hörde sina föräldrar sova tungt, när hon öppnade dörren så såg hon att den första snön hade kommit. Den var vit, mjuk och ren.<br />
<br />
Vilket fick henne att känna sig ännu sämre till mods. Hon hatade att ljuga. Hon måste berätta vad hon gör för sin mamma.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzjRX_0sIu9LBH-VuEaoRnquVS6H1W9Oa9SYUaxCzCFbOkDWhSproSsxSq3Vx4alCjqbbNbMVxuqJd7SVlKbnl2PgGRPEcpBAWuNRWOeV38ts4yufuIYbDGQ3vKR2pSz34iP7QpISOtIc/s1600/1_2a.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzjRX_0sIu9LBH-VuEaoRnquVS6H1W9Oa9SYUaxCzCFbOkDWhSproSsxSq3Vx4alCjqbbNbMVxuqJd7SVlKbnl2PgGRPEcpBAWuNRWOeV38ts4yufuIYbDGQ3vKR2pSz34iP7QpISOtIc/s640/1_2a.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Det blev varmare över dagen och den lilla snön som kommit hann smälta bort, men det var en bitande kyla i luften som antydde att den kommer komma tillbaka snart.<br />
<br />
Aurora satt hade sjungit i parken ett tag innan hon begett sig för att försöka plugga lite om sociala medier innan hon skulle träffa en kvinna på intervju.<br />
<br />
<i>Sociala medier, det är var en behöver kunna för att lyckas!</i> tänkte hon för sig själv, men hon kunde inte slappna av.<br />
<br />
När hon träffade kvinnan Ann i festivalparken var hon väldigt nervös men svalde ner det hela.<br />
Hon gav henne ett smakprov på vad hon kunde och Ann blev nöjd över vad hon såg!<br />
<br />
-Du får en anställning! Du börjar på en gång.<br />
<br />
Det betydde att Aurora nu behövde sjunga ännu oftare, vilket hon älskade. Men det pushade ännu mer på att hon var tvungen att berätta för sin mamma. Hon jobbade hela dagen och när hon kom hem var hon för trött.<br />
<br />
Familjen åt mat tillsammans och Decan frågade inte vad hon hållit hus alls, vilket hon brukade. Anade hon något?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6xFV_n8eFugdqygVRM2FPxsRi7BiEQ2sIwsNuwecy_2w_U0TILhoI0dcns71z_Gh5LPHiqOjG5pFK0Fiykgh8JFN6DRdCorzd2IMaZkrXvreUbvMwzi1ysqVw7aQs__iuYZKJ4ObbweM/s1600/1_2b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="554" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6xFV_n8eFugdqygVRM2FPxsRi7BiEQ2sIwsNuwecy_2w_U0TILhoI0dcns71z_Gh5LPHiqOjG5pFK0Fiykgh8JFN6DRdCorzd2IMaZkrXvreUbvMwzi1ysqVw7aQs__iuYZKJ4ObbweM/s640/1_2b.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Senare i veckan var snön tillbaka, och nu verkade den vara här för att stanna. Auroras föräldrar var borta mycket, hotellnätter, middagar och liknade. De verkade för första gången, vad Aurora kunde minnas, avslappnade. En kan inte vara orolig hur länge som helst.<br />
<br />
Aurora har tagit sitt eget löfte på allvar och passar in sitt förhållande med Sam på sin lediga tid, samtidigt som hon umgås med sina föräldrar när de väl är hemma.<br />
<br />
Men idag skulle de till badhuset så Aurora sa helt enkelt att hon skulle träffa Sam i stadsparken och de bar henne bara hälsa honom.<br />
<br />
Detta var så nära ett normalt liv som Aurora någonsin har haft.<br />
<br />
I parken åkte de skridskor, hade snöbollskrig och bara umgicks. Sam var lite nedstämd, hon visste att det var för de inte träffades så ofta längre. Men hon tänkte att hon skulle försöka ta sig mer tid till honom, hon älskade honom trots allt.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsOQhxdMgKlUefLBCOjeDfy6h3VQ9nEYGTF-OOJM3t1VQsmDFUUGa5DHYTumrsFuGxW4DmLPY7qT35lOJwZ61m6rNmz-Lunb__dCRsZpGHewGKY2bQZhndj7CQPFUUipXgxorBzsqN41k/s1600/1_3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="392" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsOQhxdMgKlUefLBCOjeDfy6h3VQ9nEYGTF-OOJM3t1VQsmDFUUGa5DHYTumrsFuGxW4DmLPY7qT35lOJwZ61m6rNmz-Lunb__dCRsZpGHewGKY2bQZhndj7CQPFUUipXgxorBzsqN41k/s640/1_3.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Efter deras dejt passade Aurora på att jobba lite extra.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon försökte få in pengar så att hennes föräldrar skulle slippa tänka på det, de hade tagit hand om henne hela livet, nu var det hennes tur.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJBnG_IGP9WaO4R5BHwj3auoOjIGZ2EdN6f5cOpieXLInEUdnkoXABzKV51VU7xiU8x7-6PiiO6rTXRDNgHCnk3S0aSY918fzzbk5GgAsvAKl-CZh0wC4fayuNxKyLa0qjGsQ_8u4UDaI/s1600/1_4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="376" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJBnG_IGP9WaO4R5BHwj3auoOjIGZ2EdN6f5cOpieXLInEUdnkoXABzKV51VU7xiU8x7-6PiiO6rTXRDNgHCnk3S0aSY918fzzbk5GgAsvAKl-CZh0wC4fayuNxKyLa0qjGsQ_8u4UDaI/s640/1_4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När Decan och Xi kom hem från badhuset var de fortfarande röda i ansiktet av värmen i batun, de skämtade med varandra och åt snacks i sängen medan de tittade på en film på plattan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Helt plötsligt petade Xi på Decan och pekade mot andra sidan rummet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var Haruka! Eller, Harukas spöke om inte annat. De båda satt helt tysta medan Haruka sniffade omkring och lade sig i sin hundkorg som Decan inte lät någon slänga.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon var glad över att se sin kära vän men fick samtidigt en känsla om att det var en varning. Något kommer hända snart och Haruka hade tagit sig från andra sidan graven för att vakta dem.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Var hon bara fåning, eller var det faktiskt ett omen?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8SkxVmtBgp49GL4SiYBiaq4VNRFn9U2C2qFyjQngJw64APqy-5llr6WGNLlMFoKMxN4FQd5r0W9-z1MGkVTq73nmC1-kQXhBCS13tY-OnH6sjBzq3xnVt0wJewcKhjIUi7Pg-uF-sleQ/s1600/1_5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="376" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8SkxVmtBgp49GL4SiYBiaq4VNRFn9U2C2qFyjQngJw64APqy-5llr6WGNLlMFoKMxN4FQd5r0W9-z1MGkVTq73nmC1-kQXhBCS13tY-OnH6sjBzq3xnVt0wJewcKhjIUi7Pg-uF-sleQ/s640/1_5.jpg" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-46061319460521466382015-06-21T09:21:00.002-07:002015-06-21T09:21:57.588-07:003.3 Aurora växer upp!<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hösten var i sin fulla blom, så att säga. De sista blommorna hade nu slagit ut och trädgården dignade utav frukt och grönsaker som väntade på att bli skördade. Både Xi och Aurora fick hjälpa till för att allt skulle hinnas skördas. Aurora jobbade allt mer i trädgården eftersom hennes föräldrar orkade allt mindre.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Även om båda var i bra skick och inte hade så mycket problem med kroppen på grund av sitt aktiva levene så blev de trötta snabbare än förr.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVYP9_n8304s-tLz0uO__2_jFrlaJO4-1bsEbEhb-sNTm2iz042gAm0Ck0qhKuzDYIs4CEyN-p7ma_R7tyYESQ6qOduoM_qUNpHuuW_fvD7zAlOQgBxDfTsdnBPsrlhhgO-BVR19do0aM/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVYP9_n8304s-tLz0uO__2_jFrlaJO4-1bsEbEhb-sNTm2iz042gAm0Ck0qhKuzDYIs4CEyN-p7ma_R7tyYESQ6qOduoM_qUNpHuuW_fvD7zAlOQgBxDfTsdnBPsrlhhgO-BVR19do0aM/s640/3.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Det var dagen före Auroras födelse dag då De skördat så mycket pumpor att de sparade tre, istället för att sälja dem. De skulle bli lyktor som skulle skrämma bort oknytt och onda andar nu när mörkret kom allt tidigare.</div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Xi gjorde en fånig, Aurora ett spöke och Decan.... gjorde en... katt?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitaOY3lq7NT-K8zqZVs4VCP-cZmkJULTOaVZ2K6Ck-8dMWoQ0bOEsJoabA43Qp5oHl-yKhyDppYu67unhMDAxk5nNjv4H2dQxo-C0lAXQD87r3PjGbN9of_nKzMEs6Jhl_3BI2zp0TMHA/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitaOY3lq7NT-K8zqZVs4VCP-cZmkJULTOaVZ2K6Ck-8dMWoQ0bOEsJoabA43Qp5oHl-yKhyDppYu67unhMDAxk5nNjv4H2dQxo-C0lAXQD87r3PjGbN9of_nKzMEs6Jhl_3BI2zp0TMHA/s640/1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Eftersom skörden bringat en större inkomst har familjen allt mer börjat bygga om i huset. Först genom att bygga ett ordentligt kök och matsal, större badrum och även gjort Auroras rum lite större. Dock var det bara köket som såg direkt annorlunda ut.<br />
<br />
Xi spenderade en tid med att uppgradera diskmaskin och skräpkrossare, och uppnådde där med den sista nivån inom hantverk och skulle nu få rabatt på möbler och bygge... lite sen när de redan uppgraderat allt, men ändå!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT3YMqsvR7fem2pVMMCmblOZ_ttUjLbZslbmhHCGX_DCwszWaoMNCmVng5fxdT1Lt3NkG-CJICGCUWaLv9-Ar77YEqCDlsnrI7i332yuz6rF61YckeF7nx5zYcwSombMtA4KA-T5dCqxE/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT3YMqsvR7fem2pVMMCmblOZ_ttUjLbZslbmhHCGX_DCwszWaoMNCmVng5fxdT1Lt3NkG-CJICGCUWaLv9-Ar77YEqCDlsnrI7i332yuz6rF61YckeF7nx5zYcwSombMtA4KA-T5dCqxE/s640/2.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora förväntade sig en traditionell födelsedag med Sushi och tårta med sina föräldrar men Xi hade lyckats övertala Decan att göra något speciellt. Han satte sig med sin dotter i hallen och sa att de hade planerat en överraskning.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Medan de väntade frågade han vad hon ville göra i livet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag vill bli sångare. Jag vill resa över världen och sjunga, och göra folk glada med låtar jag skrivit själv. Det började med de kinesiska sångerna du alltid sjöng för mig som barn, jag har skrivit flera låtar själv och....</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
*pling*</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det ringde på dörren. Xi log stort medan Aurora förvirrat tittade på honom.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Öppna dörren då! Låt inte gästerna vänta!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Gästerna?</i> tänkte Aurora förvirrat och öppnade. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Där stod Sam, hennes älskade Sam! Och han var inte ensam! Det var lite folk som hennes föräldrar lärt känna på olika sätt som nästan var i hennes ålder. Då gick det upp för henne. Hon skulle få ha en riktigt födelsedagsfest!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon tittade på sin pappa som bara log som svar, detta var bättre än någon annan present!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora dansade länge med Sam och skämtade med personerna som var där.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlsGTM5tK-KJYpgbn-sHhzwmmNw7hvyEsnF6MtUlV2n1ICE-DqAY44uReNWgpcuUjSgCdTiMyWqj_vimeTBd0cOyBHv2VBCzd2WMXBexnT1DgxEOMkdi12J7W_oaE0l5QGRQqm8J3tLbM/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlsGTM5tK-KJYpgbn-sHhzwmmNw7hvyEsnF6MtUlV2n1ICE-DqAY44uReNWgpcuUjSgCdTiMyWqj_vimeTBd0cOyBHv2VBCzd2WMXBexnT1DgxEOMkdi12J7W_oaE0l5QGRQqm8J3tLbM/s640/4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Precis när hungern började infinna sig ringde det på dörren igen och hon möttes av en väldigt surigt pizzabud!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora som bara ätit pizza några få gånger i sitt liv, på grund av hennes föräldrars rädsla över att hon skulle bli upptäckt av omvärlden skrek till av lycka! Alla på festen åt, och var glada. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Vilken perfekt kväll!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIhUhW_sK4RwAcb7NujOMbrBMm744l8NqGdohQfmVwGQ8a5cL4h344QJ1XHT8E50F57FqCaMEZfjgy1kf1mKV9XZhXK058vO2fuv7F5ZSxmJ7dqlHFkaSwthr6I7Z2GkEnan_alB5jTr8/s1600/5a.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIhUhW_sK4RwAcb7NujOMbrBMm744l8NqGdohQfmVwGQ8a5cL4h344QJ1XHT8E50F57FqCaMEZfjgy1kf1mKV9XZhXK058vO2fuv7F5ZSxmJ7dqlHFkaSwthr6I7Z2GkEnan_alB5jTr8/s640/5a.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
När pizzan var uppäten och kvällen började gå mot sitt slut var det dags för tårtan.<br />
Aurora tänkte en stund innan hon blåste ut ljusen.<br />
<br />
<i>Jag önskar mig ett normalt liv, med människor omkring mig. Där jag kan gå i stan utan att behöva kolla bakåt hela tiden, i rädsla av att någon ska komma och kidnappa mig eller något.</i><br />
<br />
Det var en simpel och sorglig önskan, Aurora ville mest av allt, bara vara som andra.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9cg6-Yg3dHPwfmuSRzUygd9ONT6pyYu9-V-mhCChLkkjMXrP2hjXTk0Nd3zpmpxyUSwgKTJp2fE75PJDG-ZqX6c2u3t69pYIw2m_8mw-6niz0e2tl7H4yH9hFp6-h-9LuzzxYoPvXgK0/s1600/5b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9cg6-Yg3dHPwfmuSRzUygd9ONT6pyYu9-V-mhCChLkkjMXrP2hjXTk0Nd3zpmpxyUSwgKTJp2fE75PJDG-ZqX6c2u3t69pYIw2m_8mw-6niz0e2tl7H4yH9hFp6-h-9LuzzxYoPvXgK0/s640/5b.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora som ungdom! Hon har ärvt sin mormors lockiga hår, och det var i en brun färg med lite orange slingor från sin mor. Hon hade varken sin mammas ljusa hår eller sin pappas svarta, men Decan sa att det var likt hennes mormors. Något som var en tröst för Aurora, en slags trygghet. Även om hon inte visste varför.<br />
<br />
Det var inte bara saker i sitt utseende hon fick till arv utan Decan gav nu vidare sin mammas örhängen och halsband till Aurora. Hon torkade tårar när hon gav dem till sin dotter och tänkte på sin tvillingsyster Danielle. Levde hon fortfarande? Var hon lycklig? Hur var det med sin familj? Hon försökte att fokusera på Aurora och hennes lyckliga stund men det fanns alltid ett hål i hennes hjärta.<br />
<br />
<b><u>Auroras egenskaper:</u></b><br />
<br />
<ul>
<li>Älskar naturen</li>
<li>God</li>
<li>Tungsovare</li>
<li>Virtuös</li>
<li><b>Klumpig</b></li>
</ul>
<br />
<br />
<b><u>Auroras livsönskan</u></b><br />
Att bli en sångare<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMJdmZjxwKA9BIdjzb6k_fXDoikF2w_qrsfaQQ8Fi0aGfijYBg-00BUBN_xiknJU4fZFqVWu_2ZeE74zMPKNnMTW1syEbclWXNYVohxDqmDGcPSOsRSNCe-bb-Ry4RZ7OdQL640i3NYG8/s1600/6a.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMJdmZjxwKA9BIdjzb6k_fXDoikF2w_qrsfaQQ8Fi0aGfijYBg-00BUBN_xiknJU4fZFqVWu_2ZeE74zMPKNnMTW1syEbclWXNYVohxDqmDGcPSOsRSNCe-bb-Ry4RZ7OdQL640i3NYG8/s640/6a.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Aurora i vardagskläder och finkläder.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
(Aurora är en av de finaste simmarna jag fått fram i en legacy, hoppas att hon kommer få många vackra barn! Självfallet både på in och utsida! :P)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU4cQ4dQ4Y5AOPPO_wCiCqqOg6uF-IXYcQzbWzM0CL_ySo4MAU2rsd54YcvLvOppQmNtGmylYTlLHgo1aN-So-x196TuWZS6NZ9fOBwQJydl9d-GIDwtO7mVRFc0EwfeDOXEzDWmS9Q0I/s1600/6b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU4cQ4dQ4Y5AOPPO_wCiCqqOg6uF-IXYcQzbWzM0CL_ySo4MAU2rsd54YcvLvOppQmNtGmylYTlLHgo1aN-So-x196TuWZS6NZ9fOBwQJydl9d-GIDwtO7mVRFc0EwfeDOXEzDWmS9Q0I/s640/6b.jpg" width="446" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Aurora i Badkläder, Pyjamas, Sportkläder, Utomhuskläder</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Folket började bege sig hem men Aurora frågade Sam om han ville stanna över natten något han tackade Ja till. De hade aldrig sovit ihop.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan såg lite arg ut men Xi sa att han hade en rabatt kupong på stadens hotell och sa att det var längesedan de gjorde något tillsammans. Han tittade på Decan och log, hans dotter var stor och behövde frihet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan gick dock fram till Aurora innan de skulle åka och tog henne avsides. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-I vår familj tar vi själva första steget och tar plats. Var alltid stark och gör bara det som känns rätt, i alla lägen. Du är både en Mwari, som utvandrat från sitt hemland och kämpat dig hit där du är idag, och en Yuan, som kämpat emot förbannelser och jäkelskap. Du är stark. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan kramade sin dotter som var något överlumpad av sin mammas tillgivenhet, men det kändes som en ledstjärna tändes i henne efter hört sin moders ord.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora och Sam låg och pratade i Auroras nya säng fram till tidigt på morgonen. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0Hz1duEQTpFKFkzv9pO3yCTOrWeABPVe-dD_tke5VGP4LQpcSvxEW7SHofambDWOpNiouhA1LU5cNyiDiq1PP0k1b-_hSxZA307JNBxK-PHzXAw18C65zLaV_A8aEDLdpWekMzP9qJHA/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0Hz1duEQTpFKFkzv9pO3yCTOrWeABPVe-dD_tke5VGP4LQpcSvxEW7SHofambDWOpNiouhA1LU5cNyiDiq1PP0k1b-_hSxZA307JNBxK-PHzXAw18C65zLaV_A8aEDLdpWekMzP9qJHA/s640/7.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora tog sin mors ord på allvar, även om det kanske inte var på det sätt som hon hade tänkt sig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguiIt5VnpI-XmOBfqDRkV0BeAmJyGX_hoqOXcls636wi_m073wba86SDB4FtHAWrzrFDuyJEgDkV1dJAHi1C8i1QfsiTX3OcQxgHOSerGEW4haWdJTEf2NSNXrz6ZEL2SFURTPLNFIWLw/s1600/8a.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguiIt5VnpI-XmOBfqDRkV0BeAmJyGX_hoqOXcls636wi_m073wba86SDB4FtHAWrzrFDuyJEgDkV1dJAHi1C8i1QfsiTX3OcQxgHOSerGEW4haWdJTEf2NSNXrz6ZEL2SFURTPLNFIWLw/s640/8a.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora sov tillsammans i samma säng för första gången, det var mycket bättre än gången då hon lånade hans brors säng.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3NXcJnJLv4rmI5TuuAZK5ST-MuaN0s7k_lTNLfbBOI8ggOjcfeZ0Nh3gHQ2qCEBb2oxF1rQ_m2h37PgEsNQpvOkcX5EAQs83W2Lbf5KujXAerYtFRfOMTMxt6gJfG7kF8GfRBZ2GXTVs/s1600/8b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3NXcJnJLv4rmI5TuuAZK5ST-MuaN0s7k_lTNLfbBOI8ggOjcfeZ0Nh3gHQ2qCEBb2oxF1rQ_m2h37PgEsNQpvOkcX5EAQs83W2Lbf5KujXAerYtFRfOMTMxt6gJfG7kF8GfRBZ2GXTVs/s640/8b.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Morgonen efter hade hennes föräldrar fortfarande inte kommit hem så hon gick ut och tog hand om trädgården innan hon tog in tidningen. Sam hade redan åkt iväg till sitt jobb och hon njöt för stunden av ensamheten.<br />
<br />
När hon kom till annonserna såg hon att det söktes personer som kunde arbete med att framföra sångogram. Hon kände hur hon fick fjärilar i magen.<br />
<br />
Eftersom hon var ensam hemma passade hon på att ringa dem med en gång, det var en man som svarade med en väldigt melodisk röst.<br />
<br />
-Kom till parken och framför lite sångogram och sjung lite så ska vi se om du passar. Jag ringer och återkommer senare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFMkylMmhhZD6P7BTYJUDyzwKTro-yRoat1VpYfkMFd70vZmKj67M1fQYP9tvD2qei2ZQmU9dYfSXdpkqBOv2IgsuAeGKngjbHDzppIRgOGJcenpgvAhlIlHIzoHJ0YqwkrX4VqOK58-Y/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFMkylMmhhZD6P7BTYJUDyzwKTro-yRoat1VpYfkMFd70vZmKj67M1fQYP9tvD2qei2ZQmU9dYfSXdpkqBOv2IgsuAeGKngjbHDzppIRgOGJcenpgvAhlIlHIzoHJ0YqwkrX4VqOK58-Y/s640/9.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora blev alldeles till sig och struntade i sina föräldrars varningar och ringde en taxi med en gång. Det var så spännande och nervöst att hennes händer skakade.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7usTFutybf7SuJfzV8sbqWMmCxU7vmaeqsbLwbslcKBxT-9YJP2UwszsqoPvOKEI-7nvVt74u-6LyI7TPxrqyphUbCJfhhzW3uqFqZFx0ykYCwCdss3rUvLKMDFMZUMOi8Rot_f6Wmvg/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7usTFutybf7SuJfzV8sbqWMmCxU7vmaeqsbLwbslcKBxT-9YJP2UwszsqoPvOKEI-7nvVt74u-6LyI7TPxrqyphUbCJfhhzW3uqFqZFx0ykYCwCdss3rUvLKMDFMZUMOi8Rot_f6Wmvg/s640/10.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon hade tur och otur på samma gång. Sångogrammen gick bra, men det började regna och blev kallt vilket skrämde bort de mesta från parken. Hon gjorde ändå ett tappert försök så när hon sedan packat ihop för att ta sig hem ringde hennes chef igen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag såg dig i parken idag. I spöregn lyckades du ändå se glad ut och sjunga rent, jobbet är ditt. Åk hem och värm dig nu så du inte blir sjuk.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora hoppade upp och ner av glädje. Hon tänkte inte på hur hon skulle berätta detta för sina föräldrar, den dagen den sorgen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När hon kom hem bloggade hon om sin födelse, natt och arbete. Hon hade börjat blogga allt mer det sista och de senaste inläggen hade gått framåt! Hon önskade att hon vågat lägga upp bilder på sig själv, som en resa i hennes liv, men hon vågade inte det. Inte ännu. Eller?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmgLZKKCPKCh5W5TZ1xy_3hcgYiZ9ikdcO9frM9hdpDaUUsCGF8BK29A9saEieSaq59pjxPOV3AbbvyGlRs6MX9LbKRSv6UqgeXxdz0JfJO8Rqhhus3pBrPJC5dBXmJ6xgN1-AZtFihWU/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmgLZKKCPKCh5W5TZ1xy_3hcgYiZ9ikdcO9frM9hdpDaUUsCGF8BK29A9saEieSaq59pjxPOV3AbbvyGlRs6MX9LbKRSv6UqgeXxdz0JfJO8Rqhhus3pBrPJC5dBXmJ6xgN1-AZtFihWU/s640/11.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Bonus!</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora var iväg på utflykt till en bistro med skolan innan hon fyllde år och fick med sig en dekorativ bentobox som souvenir. Blir glad över hur fina detaljer det finns i sims!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbJQcznGmgSopMTOo92lshxP9PIn9-6b9lYolVW-FY91djEyTsNVbqfMml_RwQRGlRTJu5QwHngetLlB3zmxjnLLyaXxA9iq576ryib6S07S8sFTGfJanGWCCEt1YHXb_SKx2HCbJDtO8/s1600/bonus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="494" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbJQcznGmgSopMTOo92lshxP9PIn9-6b9lYolVW-FY91djEyTsNVbqfMml_RwQRGlRTJu5QwHngetLlB3zmxjnLLyaXxA9iq576ryib6S07S8sFTGfJanGWCCEt1YHXb_SKx2HCbJDtO8/s640/bonus.jpg" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-58992404378290256642015-05-10T06:34:00.000-07:002015-05-13T07:31:04.395-07:003.2 Ungdomsfest och Bröllop!<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora tyckte det var tråkigt att bara vara ensam hemma, första dagen var det skönt men nu var det bara tråkigt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon beslöt sig för att leva upp till sitt löfte till sig själv och börja leva mer. Hon åkte därför till stadens pool och badade lite. Det var konstigt att bada i pool. Vattnet luktade illa och var alldeles klart. Hon saknade havet och insåg att det var längesedan hon var vid havet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Efter att ha simmat en stund började magen kurra och Aurora åt en burgare som serverades bredvid tomten. Hon tänkte åka hem men hon ville inte komma hem till ett tomt hus. Innan har Haruka alltid hållit ett öga på henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8gKdJYReKWP0jIulNm4WmJWbjbHBncyWQnxUAw61un45OcCLr5l_SxL5VSdLbpx-NZOP5kgfwKZnVc5n4LcqwGwPiRHTFKpKPWRU187izpzDyWnG_hOqfqxNqaK1_7UGoz9FVW-g_xps/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8gKdJYReKWP0jIulNm4WmJWbjbHBncyWQnxUAw61un45OcCLr5l_SxL5VSdLbpx-NZOP5kgfwKZnVc5n4LcqwGwPiRHTFKpKPWRU187izpzDyWnG_hOqfqxNqaK1_7UGoz9FVW-g_xps/s640/1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
När hon skulle gå hemmåt gjorde hon en helomvändning och gick istället hem till Sam.<br />
Det var som tur var Sam som öppnade dörren.<br />
<br />
-Hej. Vad kul att se dig här! Oh. jaag. lekte med min bror och syster... därför.. sminket Sam lät förlägen eftersom han inte tänkt på sminkningen när han öppnade dörren<br />
-haha, det klär dig! skämtade Aurora<br />
<br />
Det var tyst en stund och Sam log mot Aurora och väntade på att hon skulle fortsätta.<br />
-Jag.. förlåt mina föräldrar har åkt bort och det är så tomt, jag bara tänkte om du... ville hitta på något. Men jag kan gå om jag stör.<br />
<br />
Sam kramade Aurora och sa att hon fick stanna så länge hon ville. Till och med sova över.<br />
<br />
Hon satte sig i soffan och tittade på när de tre syskonen gjorde charader och framträdde. Det slog henne att Sam och hans bror Leigh var kopior av varandra medan systern endast var lite lik sina bröder.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKpn85g8-pZ0xT888KwhIwF7q6y4Ll-Bo31QsuTckusMVTbk8OoJgvz2FL_qywy-d1atIsFVtDZ6gWS1KqqxkOKa5Fs6Xh88A8EQzXjlwyHjRm6gWtB6W6MvFQ01VeyVsYouws3xurgvg/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="508" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKpn85g8-pZ0xT888KwhIwF7q6y4Ll-Bo31QsuTckusMVTbk8OoJgvz2FL_qywy-d1atIsFVtDZ6gWS1KqqxkOKa5Fs6Xh88A8EQzXjlwyHjRm6gWtB6W6MvFQ01VeyVsYouws3xurgvg/s640/2.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Kvällen gick snabbt och för första gången på länge så skrattade Aurora, det var skönt att komma bort lite.<br />
<br />
Sams pappa var där när de åt middag och Aurora tappade andan hur lika bröderna var sin pappa, förutom.. deras ögon. och vissa andra drag. Men när Jamie kom hem såg hon att de inte var alls lika sin mamma. Bara systern var lik sin mamma. Hon tänkte att hon skulle fråga Sam mer om det sedan men de fick inte en privat stund fören de skulle sova.<br />
<br />
Aurora fick låna Leighs säng och somnade så snart hon lagt sig. Det hade varit en lång dag.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh87LHmm3o0pxsqGA5zF3t8ablZt-QTz-XrZV3j9DuLs26Ln0SyuR8q3-UpzHWWuP6sCYUSljW0t8M9RC06ordELcfyo1OOiytdYF_QXLqOceTkn6VB5jn3L8x9Ab6gFf5K_cKF3dWrzT4/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh87LHmm3o0pxsqGA5zF3t8ablZt-QTz-XrZV3j9DuLs26Ln0SyuR8q3-UpzHWWuP6sCYUSljW0t8M9RC06ordELcfyo1OOiytdYF_QXLqOceTkn6VB5jn3L8x9Ab6gFf5K_cKF3dWrzT4/s640/3.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora vaknar och inser att hon är ensam i rummet. Ja det verkar som om hon var ensam i hela huset. Hon smyger ner och hör Sam sjunga tyst för sig själv. Hon stannar i trappan och lutar sig mot väggen en stund. Hon lyssnar. Det är någon melodi hon inte hört förut men det hela ger henne fjärilar i magen.<br />
<br />
-Aurora? frågar Sam som måste hört hur de knäppt till i trappsteget hon stod på.<br />
<br />
Aurora gick in i köket och såg att han höll på att laga frukost.<br />
-Jag hoppas du är hungrig! Jag tänkte att vi skulle käka lite och sedan kan vi plugga lite tillsammans om du vill?<br />
<br />
Aurora nickade och satt vid bordet medan Sam stekte pannkakor. De åt tillsammans och skämtade lite smått. Det var trevligt.<br />
<br />
Efter tog Aurora från sin skolbok och Sam tog bara fram ett gammalt häfte.<br />
-Har du inga läxor?<br />
-Mja, alltså. Jag går inte i skolan längre.<br />
<br />
Aurora tittade på Sam och insåg att han måste fyllt år för han var äldre nu.<br />
-Jag... jag har missat din födelsedag, jag är så ledsen jag..<br />
-Har haft fullt upp med annat. Jag förstår det, jag tänkte att det kanske mest varit jobbigt att komma eftersom det var dagen efter Haruka dog...<br />
-Du har rätt, men jag känner mig så dum som..<br />
<br />
Aurora kysste sam istället för att fortsätta prata.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi3gz-XbgiT1s4dHwlNFtnhqdbO7-lTaNNgw78nccyseMz3Q5SGTu8srn5Dv4HTEpKY9808vDFsZIs1ZpLWf4ZPlyf8_tq9w03ylG7CzU3s_K6-cHG89U7kDvIiuOc9p2Kg30eQTxUOSw/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi3gz-XbgiT1s4dHwlNFtnhqdbO7-lTaNNgw78nccyseMz3Q5SGTu8srn5Dv4HTEpKY9808vDFsZIs1ZpLWf4ZPlyf8_tq9w03ylG7CzU3s_K6-cHG89U7kDvIiuOc9p2Kg30eQTxUOSw/s640/4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora åkte hem strax efter de ätit frukost och pluggat lite. De fick ändå inte så mycket gjort. När hon kom hem gick hon till Harukas grav och grät. Efteråt kändes det bättre. Det hade gått flera dagar sedan hon dog och hon kände att hjärtat höll på att läkas.<br />
<br />
Haruka är bara iväg på ett annat äventyr.<br />
<br />
Med känslan av att en sten lättat från hennes bröst tog hon hand om sin mammas trädgård. Hon var inte alls lika duktig som sin mamma men hon gjorde sitt bästa. Hon trivdes att vara utomhus och njuta av värmen. Sommaren var skön men hade börjat gå mot sitt slut.<br />
<br />
Snart kom hösten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAlGBxFbLGFYReEorZQvXrWuJvISjg2BjUSxjxYjiw9ViPGCVPsdVJqN5P5XqkGKxx6ieihhfyVlPCkS3ZC8hYqiNOuI3CwbUZOXe9E_QRzTqxYayUZ1qdVEWvX5AmV3FF4kwe5hfFl6U/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAlGBxFbLGFYReEorZQvXrWuJvISjg2BjUSxjxYjiw9ViPGCVPsdVJqN5P5XqkGKxx6ieihhfyVlPCkS3ZC8hYqiNOuI3CwbUZOXe9E_QRzTqxYayUZ1qdVEWvX5AmV3FF4kwe5hfFl6U/s640/5.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
På kvällen ringde Aurora Sam och frågade om de skulle ha en liten fest. Sam och och hade med sig sin bror.<br />
<br />
De dansade och skojade tills Aurora fick ett sms från sin pappa som sa att de var på väg hem. Aurora avblåste genast festen och började städa undan så att hennes föräldrar inte skulle se att hon haft både Sam och hans bror på besök.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0Dl6Q0q-0jTFKIXneGxC8kjYla7qNRsb0KN5Iqaw8ROw7ACBF4qbOFZ3_mmc5t5HHUqk4ef_bPExzlFPBU23qb3C0s8rOJ60MDQ3kPTjLwor3KOaxa6lLCciKHDEz14tTirqU7Ihld-o/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0Dl6Q0q-0jTFKIXneGxC8kjYla7qNRsb0KN5Iqaw8ROw7ACBF4qbOFZ3_mmc5t5HHUqk4ef_bPExzlFPBU23qb3C0s8rOJ60MDQ3kPTjLwor3KOaxa6lLCciKHDEz14tTirqU7Ihld-o/s640/7.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
När de kommer hem berättar Aurora att hon gjort sitt bästa med trädgården men att några behövde speciell hjälp så Decan gick ut för att ta hand om dem medan Xi skulle laga lite middag.<br />
<br />
-Aurora...<br />
-Ja pappa?<br />
-Har du haft fest?<br />
-Eh.. va? nej.. Jag förstår inte varför..<br />
-Aurora.<br />
-Ja.<br />
-Vilka var här?<br />
-Sam och hans bror.<br />
-Okej. Men det skötte du snyggt ändå! sa Xi med glimten i ögat. Han kunde inte vara sträng även om han velat.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN58jB-MohhfwHlYDWawMBlFWdfdNlvJVyr4nXnp4OZUSLNbM4-7JslRxfGEfXa8FE-UzoSbPlAYg4IKv7NouNCswrXQUNMOolv7YWvZdA5_wCj5qilZCq2-EsrzPAp5kezO57q0Pgasw/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhN58jB-MohhfwHlYDWawMBlFWdfdNlvJVyr4nXnp4OZUSLNbM4-7JslRxfGEfXa8FE-UzoSbPlAYg4IKv7NouNCswrXQUNMOolv7YWvZdA5_wCj5qilZCq2-EsrzPAp5kezO57q0Pgasw/s640/8.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora passade på att lägga upp ett inlägg på sin nyskapade blogg om händelsen. Hon hade bloggat lite det sista men inte sagt något till sina föräldrar då hon inte var säker på hur de skulle reagera. Det gick trögt i början men nu hade det börjat gå frammåt.<br />
<br />
Hon tjänade till och med in lite pengar på bloggandet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihwtxJ_NjzS1YxPwyKnf_-kWV4IAC7LdkM47HC8uwodlnS96wEVEDuNnA5bFR7n8Yv3JW-c-_5Dx3r_VAlvi1wRD3b_Iw11_YobnExz8TFfk3NmBHihzdzlDviqYGWxu2zvE2sozac5Ac/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihwtxJ_NjzS1YxPwyKnf_-kWV4IAC7LdkM47HC8uwodlnS96wEVEDuNnA5bFR7n8Yv3JW-c-_5Dx3r_VAlvi1wRD3b_Iw11_YobnExz8TFfk3NmBHihzdzlDviqYGWxu2zvE2sozac5Ac/s640/9.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Morgonen efter vaknade alla tidigt. Det var söndag och det var inte vilken söndag som helst.<br />
Decan och Xi hade bestämt sig för att hålla ett litet bröllop.<br />
<br />
Det var bara Aurora och Sam som skulle bevittna det hela men det var så de ville ha det.<br />
Paret började morgonen med att sköra trädgården som så här i slutet på sommaren höll på att frodas och ge mycket frukt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidgz1TPUN0g0nvxvE-eZp8_lWMf6iFW0zL3QthdigC3GR2UZv6-rnMZKTvvGVpM48pXR4Xiv9_0-DbTGFtV5mJ7vc8TjemgVIiSCQLyN1AA7a_24bVphZTLTujD8vPoZGTA3dKyOg4_QA/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidgz1TPUN0g0nvxvE-eZp8_lWMf6iFW0zL3QthdigC3GR2UZv6-rnMZKTvvGVpM48pXR4Xiv9_0-DbTGFtV5mJ7vc8TjemgVIiSCQLyN1AA7a_24bVphZTLTujD8vPoZGTA3dKyOg4_QA/s640/10.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Men sedan var det dags. Aurora kunde inte låta bli att gråta när hon hörde sina föräldrar utbyta bröllopslöften och ringar.<br />
<br />
Hon ville gifta sig en dag, fast hon ville ha en stor fest! Som i sagorna.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAsXbMTibRGOKUOkStNk0oDMaA5BkIL-B2xMo99ETKti6xEK-EFEpMxLVuoyHN0JQ9LKpFPl4KnFKEMseaq2gnDH6LPHezCJLAGrhc1tVPE8CWHfXCcYT0t-apDCRTuykBZwcrsQpXn78/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="302" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAsXbMTibRGOKUOkStNk0oDMaA5BkIL-B2xMo99ETKti6xEK-EFEpMxLVuoyHN0JQ9LKpFPl4KnFKEMseaq2gnDH6LPHezCJLAGrhc1tVPE8CWHfXCcYT0t-apDCRTuykBZwcrsQpXn78/s640/11.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Det började små regna i slutet av ceremonin något som paret skrattade åt men inte brydde sig om. Deras giftermål var för dem själva och regn passade dem perfekt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQqQ1aMoqQhRx8lc5xaGhja4bUQUcMe9xJY0V1447FowIrgHBDvWmz8JN-sGXz3kLxqU0LKYfxAdjVpkGVjetTQUYvmlrnm0v3bBrnx7iea5cP1HxZYyxGk_aFmCr96OjmkKo9j9nZTFY/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="302" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQqQ1aMoqQhRx8lc5xaGhja4bUQUcMe9xJY0V1447FowIrgHBDvWmz8JN-sGXz3kLxqU0LKYfxAdjVpkGVjetTQUYvmlrnm0v3bBrnx7iea5cP1HxZYyxGk_aFmCr96OjmkKo9j9nZTFY/s640/12.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Decan skulle precis skära upp bröllopstårtan när regnet började ösa ner på allvar så det fick gå in med tårtan innan den regnade bort.<br />
<br />
Väl inne åt de alla så mycket tårta det kunde. Decan var lite tyst, det märktes att hon saknade Haruka.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_B5vLH-u3rWRkljE1NR5vseqTwgtAdMRc3LuqHSOhwha2_kgqNnCqYZQ5iBTzdOM0iNjD4spTEUAYWorKAaUipqtU2Edf46Q0X8oBit-pydrxzmoyaZ0TIRiHlREC2Ayk9qXzngrhJ9c/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_B5vLH-u3rWRkljE1NR5vseqTwgtAdMRc3LuqHSOhwha2_kgqNnCqYZQ5iBTzdOM0iNjD4spTEUAYWorKAaUipqtU2Edf46Q0X8oBit-pydrxzmoyaZ0TIRiHlREC2Ayk9qXzngrhJ9c/s640/13.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Sam stannde länge och innan han gick vill Aurora ta en bild till sin blogg, hon ville säga offentligt att de var pojkvän och flickvän.<br />
<br />
Hon gömde dock ansiktet lite imot Sams hals, hon ville inte visa hela ansiktet i bloggen på grund av att hon ändå ville hålla sig lite anonym.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiRC6vnV69cngM_036jcS7kAz6_vDtozaS9lewmSBXqdsp9mNDos67zDpzdXtvswNWoBPkae7QFRQkDSA7uq0tJ2YlDjxHvNeVyLGVTzshVRZkDw9PNGXRq8pHMCDtSBiC6ARl2IZ8_Gs/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiRC6vnV69cngM_036jcS7kAz6_vDtozaS9lewmSBXqdsp9mNDos67zDpzdXtvswNWoBPkae7QFRQkDSA7uq0tJ2YlDjxHvNeVyLGVTzshVRZkDw9PNGXRq8pHMCDtSBiC6ARl2IZ8_Gs/s640/14.jpg" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-82115466648807028052015-05-09T09:05:00.000-07:002015-05-09T09:05:23.227-07:003.1 Ett smärtfyllt farväl.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Månen stiger över Sunset Valley. Sommaren är här och nätterna är svala och ljusa.</div>
Haruka sover djupt efter att ha lekt med Decan hela dagen, och Xi ligger och viskar med Xi i deras säng för att inte väcka henne.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men de är inte de enda som är vakna.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzj1NNxj4gb2vJkKWM9maiE9PboIzKUkzcZszQAHNTx8dAkIxc8cM88T0AaCgrGzl_Su64QWYDeFkLhJmic8ZVN2KM95WQhcWc4z0Adah9aDM6_g-rQ6O6qEROWBfE6uzdm17_LPggtwk/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzj1NNxj4gb2vJkKWM9maiE9PboIzKUkzcZszQAHNTx8dAkIxc8cM88T0AaCgrGzl_Su64QWYDeFkLhJmic8ZVN2KM95WQhcWc4z0Adah9aDM6_g-rQ6O6qEROWBfE6uzdm17_LPggtwk/s640/1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
En utomjording springer tyst fram till familjen Mwaris hus och undersöker det från alla vinklar.<br />
Personen tar fram en apparat som hen använder för att göra olika typer av mätningar. Apparaten verkade även spela in det utomjordingen sa med viskande röst.<br />
<br />
Aurora som inte kunde sova var uppe och åt en macka och tyckte att hon hörde något, så hon gick och tittade ut genom hallfönstret och såg att det stod... någon i deras trädgård.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhK05zE7IIEEkLamDyhYzv8YpYtRqzDK1AQ2CqE81hHdvSVFsTX-D4jqxGwv8N62p3GpazMbKdwhqqhsnOO2jUn3kwdWcla-hN10MqNHMq-bJ4ejvZzSvsyTLoNRb0Mb9manPV6EDH0dq8/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="472" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhK05zE7IIEEkLamDyhYzv8YpYtRqzDK1AQ2CqE81hHdvSVFsTX-D4jqxGwv8N62p3GpazMbKdwhqqhsnOO2jUn3kwdWcla-hN10MqNHMq-bJ4ejvZzSvsyTLoNRb0Mb9manPV6EDH0dq8/s640/2.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora gick ut och utomjordningen stannade upp och vände sig om och gick emot henne. Hen hade stora svara ögon, grön hud, spetsiga öron... Hen hade något bekant över sig.<br />
<br />
-Vem.... vem är du?<br />
-Xksaijs SjhuI a'Sui?<br />
-Jag förstår inte?<br />
<br />
Utomjorden tittade stumt på Aurora ett ögonblick. Sedan verkade något gå upp för hen som tryckte på en knapp på sin dräckt.<br />
<br />
-Nu? Förstår du nu? svarade en metallisk röst.<br />
-Ja, vem är du?<br />
-Jag är F'oxs. Jag undersöker en avvikelse på denna platsen.<br />
-Avvikelse?<br />
-Ja, du bland annat. Och en humanid till?<br />
-Min mamma... sa Aurora.<br />
<br />
Aurora blev rädd, vad kommer denna utomjording göra med henne? Vilken sida står hen på?<br />
<br />
-Jag vet vem du är. sa F'oxs som om hen läst hennes tankar.<br />
-Snälla, skada mig inte, vi har inte gjort något, vi...<br />
-Ta det lugnt. Jag undersöker bara, jag känner till ert fall. Vi försöker skydda er, men ni försvann länge. Men jag vet inte om jag kommer rapportera in detta. Jag ska göra en uträkning för att se vad som kommer hålla er mest säkra.<br />
-Tack, jag..<br />
-Du behöver inte tacka. Jag gör mitt jobb. F'oxs skakade Auroras hand och gick sedan ner till stranden bakom huset. Aurora tyckte sig se ett snabbt ljus flyga förbi men hon var inte säker. Hon kände sig plötsligt sömnig och gick in för att sedan sova tungt resten av natten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9tc5rnAAtJOhot29ikr_1USr2ZIm_19A7EUfn-Lr4-4eU9tV4FAh62XCfy2nAx3_kBDirFJAqSPKuyOxTjWxbI6vNEsHl5X6gm92PyVBjO5SRGOkOnvuzwPqB7wteF7x19BH3t9teC1M/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="472" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9tc5rnAAtJOhot29ikr_1USr2ZIm_19A7EUfn-Lr4-4eU9tV4FAh62XCfy2nAx3_kBDirFJAqSPKuyOxTjWxbI6vNEsHl5X6gm92PyVBjO5SRGOkOnvuzwPqB7wteF7x19BH3t9teC1M/s640/3.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Dagen efter forsatte Aurora att träna på sina kampsportskills när hon hör att någon kommer upp bakom henne. Det var Sam! Hon blev överväldigad ett ögonblick då hon glömt av att de bestämt att han skulle komma hit idag. Och träffa hennes föräldrar.<br />
<br />
Sam var nervös men Aurora lugnade honom. Hon visste att det inte var någon ide att hon var nervös och stressade upp sig hon också.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUJl4-p-_yM7kJJU-ADG-utbNyR1GyRKibFwuPVtbrXm97RVLfdkX3QEFZ5juIaJHL2N3r74cxgYpGek87hKFZTma1eyFTKv9VnPddvXah9nJarGA0KeMoHbv1XdRTDvCIvd75YtBXfNg/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUJl4-p-_yM7kJJU-ADG-utbNyR1GyRKibFwuPVtbrXm97RVLfdkX3QEFZ5juIaJHL2N3r74cxgYpGek87hKFZTma1eyFTKv9VnPddvXah9nJarGA0KeMoHbv1XdRTDvCIvd75YtBXfNg/s640/6.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Decan tvättade av sig själv efter att hon badad Haruka som rullat sig i hennes trädgård och Xi satt och läste tidningen.<br />
<br />
De tappade båda hakan när de såg att det stod någon bakom Aurora och alla satte sig vid köksbordet.<br />
-Så. Det här är Sam. Han är min... vän. Vi gick på balen tillsammans. Vi tänkte fortsätta träffas, men jag ville att ni alla skulle träffa varandra.<br />
<br />
Decan var den första som sa något vilket förvånade Aurora.<br />
-Så, välkommen in i familjen då Sam!<br />
<br />
Sam tackade och gnuggade händerna nervöst. Xi som annars brukar vara den trevliga och pratsamma muttrade mest och tittade strängt på Sam.<br />
<br />
Aurora förstod att han var orolig och försökte lätta upp stämningen.<br />
-Jag och Sam tänkte plugga nu sa Aurora och tog fram sina skolböcker, Xi och Decan förstod piken och gick ut i det fina vädret istället.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU2wahZ8WY_eqM6ZlEIQNaX4EXy8FlZN6bpk8mGa0RV84jBHUKK3IxfEbYgLVLj4yi7JV42zgwChfJ5tBjMD1AgSflt3_EXz-6B396PiantHHY-kLnqLm2xL9j6lKiHZvtVoHROaKTSMo/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU2wahZ8WY_eqM6ZlEIQNaX4EXy8FlZN6bpk8mGa0RV84jBHUKK3IxfEbYgLVLj4yi7JV42zgwChfJ5tBjMD1AgSflt3_EXz-6B396PiantHHY-kLnqLm2xL9j6lKiHZvtVoHROaKTSMo/s640/7.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Utomhus ser Decan att Haruka beter sig konstigt och springer fram till henne och när hon når fram inser hon vad som är på väg att hända.<br />
<br />
Hon skriker rakt ut och Xi kommer springande och ser vad som händer.<br />
Haruka är på väg att lämna jordelivet.<br />
<br />
Haruka vänder sig mot Decan och säger.<br />
-Farväl tvåbening. Det kommer nog att komma någon i mitt ställe i framtiden, vem vet. Men min tid är över. Ta hand om dig och din valp.<br />
<br />
Decan försöker svara men Haruka hör inte längre. Hon hälsar på Liemannen som om det vore en gammalvän.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5RoOl0VzNWcSX1WvRBedj5kKaffDXYyUbKwu9Cvr0mPqu-OuIM4a4I1Cobds91INguNCzQyqVjQDauflQRiwjdFdzOJPS25vcJrm1SaiP8UPPoSIyICJIsgl0RoyWJCxHzKGUcLX5IUc/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5RoOl0VzNWcSX1WvRBedj5kKaffDXYyUbKwu9Cvr0mPqu-OuIM4a4I1Cobds91INguNCzQyqVjQDauflQRiwjdFdzOJPS25vcJrm1SaiP8UPPoSIyICJIsgl0RoyWJCxHzKGUcLX5IUc/s640/9.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Liemannen tar upp Haruka i famnen och viskar till henne. Decan hör inte vad de säger men Haruka skrattade sitt morrande skratt, vilket var en klen tröst, men ändå en tröst.<br />
<br />
Liemannen öppnar ett ljus och kastar upp en pinne i det och Haruka följer efter.<br />
Decan bryter ihop och Xi håller henne i sin famn.<br />
<br />
De har vandrat tillsammans så länge och så långt. Decan kan inte förstå att det redan är slut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijyzP4iexxC5icl3lmcuOLmHtASehyphenhyphenH2bx-dl4xaTlxVL-4IR42dux2e12oKsm8RHk_PRElb4SfMmWJel5Fca-U10pGRj66OSuIORH_ayTgDk69A_X5zt-4qZ0a5jSbwPWWpLzk_9tmw8/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijyzP4iexxC5icl3lmcuOLmHtASehyphenhyphenH2bx-dl4xaTlxVL-4IR42dux2e12oKsm8RHk_PRElb4SfMmWJel5Fca-U10pGRj66OSuIORH_ayTgDk69A_X5zt-4qZ0a5jSbwPWWpLzk_9tmw8/s640/10.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Decan och Xi fixar en gravplats till Haruka nära dammen, här brukade hon jaga insekter och rulla sig i leran vid dammen.<br />
<br />
Här är hennes sista vila.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZH2ariIrcnhf2pXGN87PpqvQUcGc0WmImSpDMcMESJsjGaQCqFsVq1TeCjKBGlU-L429LDvWTLC2xGpuaMJ86ravECyA1YR1QC8LinktVQULQOU0U2dd8mfY4_8cr018N3ny3ew7YTwI/s1600/10b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZH2ariIrcnhf2pXGN87PpqvQUcGc0WmImSpDMcMESJsjGaQCqFsVq1TeCjKBGlU-L429LDvWTLC2xGpuaMJ86ravECyA1YR1QC8LinktVQULQOU0U2dd8mfY4_8cr018N3ny3ew7YTwI/s640/10b.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Decan stannar kvar vid Harukas gravsten och Xi går in och tar Aurora åt sidan och berättar vad som hänt.<br />
<br />
Aurora går fram mot Sam som tar emot henne i sin famn. Han var verkligen hennes bästa vän. En fantastisk trygghet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMp_duOFLaDUQFG_p3jLCdSHYjGGboNEVBucPlMT7GWCJ5SWB7wmrq8aTdnnFdarBDMTxH4YYjhQZebe7xgO2-iJvnAtuhPNnAKHI1HJGrh3xb19h9CYf6xPa1o5wu2hROFeUR1rpmsMI/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMp_duOFLaDUQFG_p3jLCdSHYjGGboNEVBucPlMT7GWCJ5SWB7wmrq8aTdnnFdarBDMTxH4YYjhQZebe7xgO2-iJvnAtuhPNnAKHI1HJGrh3xb19h9CYf6xPa1o5wu2hROFeUR1rpmsMI/s640/11.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Sam stannar ganska länge, och äter till och med en tyst middag med familjen innan han ska ta sig hem. Han följde Aurora till sitt rum och sa att han hittar ut själv, på vägen ut möter han Decan.<br />
<br />
-Du har ett bekant utseende.<br />
-Oh...<br />
-Det är okej, jag är bekant med.... personer långt, långt bortifrån om du förtstår vad jag menar.<br />
-Är du? Menar du att ni... också är... inte helt härifrån?<br />
-Ja, men Aurora får berätta själv när hon känner sig redo. Jag behåller din hemlighet tills du vill dela med dig av den.<br />
- Tack jag... Visste inte hur jag skulle berätta det men nu känns det enklare.<br />
<br />
Sam går mot ytterdörren men stannar ett ögonblick.<br />
<br />
-Jag beklagar verkligen vad som hände med Haruka, hon verkade vara en trevlig grävling. sa Sam och lämnade sedan huset.<br />
<br />
-Det var hon. Det var hon verkligen. sa Decan ut i luften.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSsZ8wd9xV2XSFBdI9-GnTVyPsMWz2m67ZtwT0o97o1lCEbDrM-HeTIgxN0COzoR3ULHLNyFEQzrz19ODtYEuYSTVyRMSD2rSvFNb0nAkAXL4JXge6tXeqTf_o9Jhgtrr9jyJXj9eZv94/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSsZ8wd9xV2XSFBdI9-GnTVyPsMWz2m67ZtwT0o97o1lCEbDrM-HeTIgxN0COzoR3ULHLNyFEQzrz19ODtYEuYSTVyRMSD2rSvFNb0nAkAXL4JXge6tXeqTf_o9Jhgtrr9jyJXj9eZv94/s640/12.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Dagen efter flöt långsamt på, det var tystare än någonsin i huset. Decan fick ett samtal från sin chef som undrade om hon akut kunde åka på en resa i hennes ställe och Decan säger att hon återkommer snart.<br />
<br />
Hon pratade med Xi om det som säger att en resa skulle göra henne gått, Aurora har Sam som kan hålla henne sällskap om hon tyckte det var okej att de åkte.<br />
<br />
Xi gick upp till sin dotter och frågade om det var okej, vilket Aurora lovade. Hon hade nog tyckt det varit skönt att vara ensam ett tag ändå.<br />
<br />
På kvällen åkte taxin iväg, och Decan suckade.<br />
Xi hade rätt. En resa gör dem nog gott.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2AMjp2t9VGwSkxm9hyzs9IW_a45ebBRu37aDSmaAJiWWgcBbMIuk6-h6oBY5Eh3mW-f7wGtPj5-Kp_eyllCqfo3f3gXQ70vW3sfrw-ZELeL2WvO3Eo7b1JRvFMJyKT620UHPmVwAUOsQ/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2AMjp2t9VGwSkxm9hyzs9IW_a45ebBRu37aDSmaAJiWWgcBbMIuk6-h6oBY5Eh3mW-f7wGtPj5-Kp_eyllCqfo3f3gXQ70vW3sfrw-ZELeL2WvO3Eo7b1JRvFMJyKT620UHPmVwAUOsQ/s640/13.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora gör inte mycket kvällen efter att hennes föräldrar åkt. Hon åt middag framför tvn och somnade sedan framför den.<br />
<br />
När solen sakta började stiga upp över Sunset Valley igen och torka upp nattens regn stod någon utanför dörren. Det var en polis. Eller i alla fall en man klädd som en polis som undersökte först dörren och sedan gick runt huset.<br />
<br />
Men vad han gjorde gick inte att se.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlN1qKDB1NhTDNi4BVYRPEm2J086b_psIBOardl9izO5wTx6cgFyXWO-N9oMHehlMCrlNSpxZnc8wGrisL8OJyXavt6hODboxWOpCyXC65ijnNXKGyGjzMrEjfPbGmljDQD2kfIdq89e8/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlN1qKDB1NhTDNi4BVYRPEm2J086b_psIBOardl9izO5wTx6cgFyXWO-N9oMHehlMCrlNSpxZnc8wGrisL8OJyXavt6hODboxWOpCyXC65ijnNXKGyGjzMrEjfPbGmljDQD2kfIdq89e8/s640/14.jpg" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-83966083890141424812015-05-03T03:52:00.000-07:002015-05-03T03:52:07.252-07:003. Aurora får veta sitt ursprung och gör ett val.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Solen stiger och Decan vaknar med ett ryck.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
När hon går ut ur sovrummet ser hon att Xi somnat i soffan med telefonen i handen. Haruka sitter på golvet och ger henne en menande blick.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vad?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Gå upp. svarar Haruka trött, efter att Decan hade somnat hade hon letat efter Aurora i natten, hon kände sig alldeles för gammal för sånt här.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan gick upp och såg sin dotter ligga i sin säng i en balklänning.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
En våga av lättnad och avslappning svepte över henne mer ersattes snart av ilska.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-VART HAR DU VARIT?!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora vaknade med ett ryck och såg sig förvirrat omkring. Hennes mamma var arg, mer än arg. Ursinnig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-jag. eehh..</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Har du en ANING om hur länge vi letat efter dig? Polisen är indragen! Det lilla skydd du hade är nu förstört.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag var ute.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-VART? Förstår du inte hur farligt detta är? Och vart har du fått kläderna ifrån?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag köpte den, på nätet. Jag var på bal. Med Sam.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-På bal? PÅ BAL? Hur kan du göra något så omoget? Alla har varit utomsig av oro på grund av dig!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Ja, det var omoget! FÖR JAG ÄR OMOGEN! Jag är en tonåring, hela mitt liv har jag varit i detta huset och på denna tomten. Jag vill leva! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Men det är för farligt!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vem bryr sig! Pappa har berättat om hur du rymde till Shang Simala och hur din familj var orolig, så du ska inte säga någonting!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan blev tyst.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var sant.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon hade gjort exakt samma sak, och hon rymde ut på kvällarna nästan varje natt. Men det är skillnad! Eller?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpj_M1oRCFA45I-3cNcN4c5VdiqoW30-Y6eZYQxpQ4UX0I4yyIYLFDx1YxpE0P_NceBOKT7UBkKSzZmCZYuJv2zUTiR9BY89TMi_ZMLxwQscLfIJOyeTq2snWlCG6uheI3lPB40U8UDYM/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpj_M1oRCFA45I-3cNcN4c5VdiqoW30-Y6eZYQxpQ4UX0I4yyIYLFDx1YxpE0P_NceBOKT7UBkKSzZmCZYuJv2zUTiR9BY89TMi_ZMLxwQscLfIJOyeTq2snWlCG6uheI3lPB40U8UDYM/s1600/1.jpg" height="610" width="640" /></a></div>
<br />
Xi hade vaknat av skriken och sprungit upp och fått syn på sin dotter.<br />
Med ögonen fulla av tårar hade han kramat henne hårt.<br />
<br />
-Förlåt pappa.. viskade Aurora<br />
-Schh, det är okej. Vi tar det sen.<br />
<br />
Decan tittade på dem och insåg att hon grät. Hon gick ner och satte på kaffe.<br />
<br />
Vad är de för liv de lever? De kan inte alltid leva så här.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi721xQoK4Ru52nCRxf8yIfy92E6Pa1JvHjI4gE1MsqsdrF44THBKDYWTDbG6TFywo2kY88g8-qyYJD_rOUibPWgNyXQ7i04eE98upvU8iympvxx7QVXNWluTR_x8NBnNwxv1ULZYhIq14/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi721xQoK4Ru52nCRxf8yIfy92E6Pa1JvHjI4gE1MsqsdrF44THBKDYWTDbG6TFywo2kY88g8-qyYJD_rOUibPWgNyXQ7i04eE98upvU8iympvxx7QVXNWluTR_x8NBnNwxv1ULZYhIq14/s1600/2.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora smög ner och tog lite mat från kylskåpet.<br />
Hon hörde sina föräldrar gräla i rummet bredvid så hon smög.<br />
<br />
Hon hade fått utegångsförbud. Inte för att det gjorde någon skillnad. Hon antog att det var det enda hennes föräldrar kunde komma på.<br />
<br />
Telefonen vibrerade i hennes ficka, det var Sam som skickat ett sms. Han skrev att han var ledsen över allt som hänt men det var inte Aurora.<br />
<br />
Hon hade varit på bal. Som alla andra i hennes ålder.<br />
Det var värt tusen utegångsförbud.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_4SPEeOc6_ChN2RJ5s1ifap90FgGSvofcd5SNjtBNYd01qZek9t4gb8suJgVBUFKLAz0ZG0jrrHKPv64LZFZRJ6gsr8zJId67GwCOs1FCnyvbfZuQQ6AhTDNfJz7P12tGycIRvBP9_KY/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_4SPEeOc6_ChN2RJ5s1ifap90FgGSvofcd5SNjtBNYd01qZek9t4gb8suJgVBUFKLAz0ZG0jrrHKPv64LZFZRJ6gsr8zJId67GwCOs1FCnyvbfZuQQ6AhTDNfJz7P12tGycIRvBP9_KY/s1600/3.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Dagen efter stod bussen och tutade utanför.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora försökte smita ut med hennes föräldrar stod utanför dörren och väntade så hon gick in igen och satte sig och surade. Det var inte rättvist! Det finns inga "monster" i världen, vad är det ens som är så farligt? Alla andra får ju gå ut!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi och Decan pratade med varandra, de kom inte fram till någon direkt lösning.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Hon kan inte vara instängd för alltid, du vet det. Hur hade du känt dig?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
Decan suckade och tittade in i Xis ögon. Han hade rätt, men vad ska de göra då?<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vi måste berätta allt. Om min förbannelse och din...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Förbannelse. Det finns inga andra ord för det. Min mamma blev lurad. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi såg ledsen ut. De bara stod där och tittade på varandra. De visste inte vad de skulle ta sig till.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwbRqneK242P7JSV32BD79xi-okf0g5vKuh6F0yYsMaM3v1ddbqMo4nfxU5ZvI7lsnrWuGOeF9wSPbQKVpClfXGCH4w4xFiDFH2N2umab3OBBEkGwZv_o2Jr_o7BJ36xKQd6AkfMFTeYE/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwbRqneK242P7JSV32BD79xi-okf0g5vKuh6F0yYsMaM3v1ddbqMo4nfxU5ZvI7lsnrWuGOeF9wSPbQKVpClfXGCH4w4xFiDFH2N2umab3OBBEkGwZv_o2Jr_o7BJ36xKQd6AkfMFTeYE/s1600/4.jpg" height="640" width="634" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Dagarna gick på som vanligt...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Tills det hade gått en vecka efter vad som hänt, Aurora satt mest och surade i sitt rum. De lät henne smsa och prata med Sam i telefon, så länge i alla fall. Tills de kommit på vad de skulle ta sig till.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det blev Decans födelsedag. Aurora var fortfarande lite stel mot sin mamma men kunde inte vara sur på sin mammas födelsedag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
De åt sushi till middag, som alla älskade, och innan Decan blåste ut ljusen sjöng Xi för henne. Aurora skämdes lite över sina föräldrar men Decan log mot Xi och kysste honom, hon var lycklig. Hon älskade sin familj.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiW1_K2GOCS6rdA-dCE3_hU-cnGDMkT1mBzY_K7glC8xGfZinCcc3ZRAvc1EYXEiGDZcnqSrT8pKKGc6rtX16p2vdHfiWaMEn8m21c1nOPwiRFnUkBAuxJlz7ct4Ya2U37L1S4ix9fevo/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiW1_K2GOCS6rdA-dCE3_hU-cnGDMkT1mBzY_K7glC8xGfZinCcc3ZRAvc1EYXEiGDZcnqSrT8pKKGc6rtX16p2vdHfiWaMEn8m21c1nOPwiRFnUkBAuxJlz7ct4Ya2U37L1S4ix9fevo/s1600/5.jpg" height="520" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan blev väldigt lik sin mor när hon blev äldre, hon fortsatte att fläta håret så att öronen inte syntes, men hennes orangea hår hade nu blivit gråare än Xis, men det gjorde inget. Hon var fortfarande lika stark som innan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiorf4DdOD2FLHoyBRthUwzTFUF6SUIOPNLiWmBsYyXjb4o9KKxwzD4XIsBzU-WLAJujuC2crCultfBsug4e8a5DJbI0g9al4epWs29FOYPyc4P99MZppC7wjmOYIs5CPqJJejZYFz0EY8/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiorf4DdOD2FLHoyBRthUwzTFUF6SUIOPNLiWmBsYyXjb4o9KKxwzD4XIsBzU-WLAJujuC2crCultfBsug4e8a5DJbI0g9al4epWs29FOYPyc4P99MZppC7wjmOYIs5CPqJJejZYFz0EY8/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
När alla satt sig för att äta tårta så uppstod det en tystnad.<br />
Decan suckade och tittade sedan på Xi.<br />
<br />
-Det är dags.<br />
<br />
Xi nickade och Aurora kollade frågande på sina föräldrar.<br />
<br />
-Det hela började långt innan du var född. Det började med min mamma, Sophia. Sophia föddes i en familj i Appaloosa plains. Hennes föräldrar kom från olika länder men träffades och blev förälskade. Hennes pappa var duktig med hästar så det flyttade till Appaloosa för att kunna tävla med dem. De fick två barn, Abeje och Lamar.<br />
<br />
-Men mormor Sophia då?<br />
<br />
-Precis. När Sophia föddes döptes hon till Lamar för att hennes föräldrar trodde att hon var en pojke. För att på utsidan såg det ut så. Den enda som förstod Sophia som barn var hennes mormor som kallades Nan. När Nan dog blev det för mycket för Sophia, ingen i hennes familj förstod sig på henne, och hon ville leva sitt liv som den hon var. Inte den de trodde att hon var.<br />
<br />
Hon flyttade till Monte Vista, där hon genomgick en operation som gav henne en utsida som matchade sin insida och tog namnet Sophia.<br />
<br />
-Men. Hur kunde du födas då?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
-Jag kommer dit. Det kom en läkare som gav Sophia en dryck som skulle göra så att hon reproducerade sig med sig själv, men det var inte hela sanningen. Det var även gener från en befolkning från en annan planet. Sophia födde två döttrar, tvillingar. Mig och min... Min syster, Dani.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
-Syster?</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
-Ja, Danielle. Hon har bara vår mammas gener, och gifte sig med en underbar kvinna som hette Siri och adpoterade en son. Vi skulle inte kunna få barn så vår läkare, men i efterhand vet vi inte om hon bara ljög... Jag träffade Xi och vi blev gravid med dig. Då berättade min mamma att det var folk ute efter dig och mig, på grund av våra gener. Du verkar inte ärvt mina öron, men det är mitt blod i dina ådror så vi var tvungen att fly hit.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
Aurora satt tyst en stund.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
-Det är mycket att smälta in... jag börjar nu förstå er rädsla och allt men de kan ju inte hitta oss här? Eller hur?</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
-Det är inte allt. sa Xi. Aurora tittade stumt på sin pappa när han fortsatta sin berättelse.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
-Min farmor... Hon blev tillsammans med fel man. En annan kvinnas man rättare sagt. Kvinnan var en häxa och kastade en förbannelse över henne och sa att varje flicka som föds med hennes blod kommer att förbannas på det ena eller andra sättet och möta ett svårt öde. Vi vet inte om det är sant, för hon fick bara söner och min pappa lika så. Så... ja. Vi har gjort allt för att skydda dig, men vi kan inte skydda dig för alltid.</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; margin: 0px; orphans: auto; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 1; word-spacing: 0px;">
Aurora reste sig och gick till sitt rum och såg att hennes föräldrar höll om varandra. Det var så mycket som hon förstod nu.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg8KdglDj8SfSeDrSLTBCbT06SP70PdzK_dANZIXurG_NWt1fczB2sC5N0eb4rchW-O-iWgaY19OkSlxuT8OR8mNq9hW-tEITv8YAJIJIfo9AIgIYe2SWLOMaRyjpAq4sGe0zG_czCAdk/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg8KdglDj8SfSeDrSLTBCbT06SP70PdzK_dANZIXurG_NWt1fczB2sC5N0eb4rchW-O-iWgaY19OkSlxuT8OR8mNq9hW-tEITv8YAJIJIfo9AIgIYe2SWLOMaRyjpAq4sGe0zG_czCAdk/s1600/7.jpg" height="446" width="640" /></a></div>
<br />
Dagen flöt på och det var tyst i huset.<br />
Morgonen efter tränade i Kampsport när han hörde en harkling bakom sig.<br />
-Lär mig, jag vill kunna försvara mig. sa Aurora.<br />
<br />
Xi nickade glatt, hon hade aldrig visat direkt intresse för kampsport innan och ville lära henne allt han kunde. Det skulle få honom att känna sig mycket lugnare om han visste att hon kunde slåss.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR9Gr_hq59J7e8HC2XgI3cBJgmc9EhizdGpbrfvrkI6SroWdd4nfjc7NWSXp9nYiZSydkKn1cDDqatXVYp1rSl4eXTUwc9u2A-_aZz_8IC15bQsvD1U4guYAaqAyOHRPElBAp7l5e_qBU/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR9Gr_hq59J7e8HC2XgI3cBJgmc9EhizdGpbrfvrkI6SroWdd4nfjc7NWSXp9nYiZSydkKn1cDDqatXVYp1rSl4eXTUwc9u2A-_aZz_8IC15bQsvD1U4guYAaqAyOHRPElBAp7l5e_qBU/s1600/9.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Efter någon timma kom Decan ut. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vad sägs som en match, GUBBE? sa hon utmanande.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Haha, kom an du bara! sa Xi och de ställde upp sig emot varnadra.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora kollade en stund när de sparrade mot varandra, och även om hennes mamma hade tränat mycket var Xi mycket mer erfaren och vann.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon gick in för att äta lunch och hennes föräldrar stannade kvar. Decan smekte Xis kind och tittade in i hans ögon.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som dig. sa hon.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8G4y9NLntgSfB6Cz3abfhpkr1NbTPcnN7Y_s3SK8XIegHwnrrPKQNsoZr8tqGhz4SBh2kuC57GkhN_XJEYaBCy_pprMvDK2xLHTV9vVSJeR6MCpYNqX5QA-5Oi7e3_hqkSDtrvYjKBsM/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8G4y9NLntgSfB6Cz3abfhpkr1NbTPcnN7Y_s3SK8XIegHwnrrPKQNsoZr8tqGhz4SBh2kuC57GkhN_XJEYaBCy_pprMvDK2xLHTV9vVSJeR6MCpYNqX5QA-5Oi7e3_hqkSDtrvYjKBsM/s1600/10.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Låt oss spara detta ögonblick, sa Decan och tog ett foto på dem.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi som var lika förälskad som första gången svepte ner Decan i en djup kyss.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEU61Vjn2hLLewcP-0wrQrX0JLtoBzHGZtxBGvrLH9-qTy_nHW1HWpaIGYWYhtT7dVupM0umN4Po74DlroQWpJ_MFPTI5ACqsYYFJ9c6A2ZLM3llejyaK0rUP1pa7_5HCE164sLNCyLYU/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEU61Vjn2hLLewcP-0wrQrX0JLtoBzHGZtxBGvrLH9-qTy_nHW1HWpaIGYWYhtT7dVupM0umN4Po74DlroQWpJ_MFPTI5ACqsYYFJ9c6A2ZLM3llejyaK0rUP1pa7_5HCE164sLNCyLYU/s1600/11.jpg" height="640" width="546" /></a></div>
<br />
Efter en stund tog Decan sig loss och tittade allvarsamt på Xi.<br />
<br />
-Det är dags för något jag aldrig trodde skulle hända.<br />
<br />
Decan gick ner på knä och Xi titttade förvirrat på henne när hon tog upp en ask.<br />
<br />
-Vill du gifta dig med mig? och Decan hann knappt avsluta frågan innan Xi svarat Ja och tog henne i sin famn för att kyssa henne igen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjHoWfXoKutLAC8lCzW1_rb0ON0EFQXE5Fj9DtDIsgwvqDVMsHSc1E0Ae5XGPoMOKJ0iNRYwloCofb7-v-NHESUvtJtgu6CZt9QQ0RtGLmMMXIMkWet8kWWd9JqCO8OWLW4rph8sZw6Mg/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjHoWfXoKutLAC8lCzW1_rb0ON0EFQXE5Fj9DtDIsgwvqDVMsHSc1E0Ae5XGPoMOKJ0iNRYwloCofb7-v-NHESUvtJtgu6CZt9QQ0RtGLmMMXIMkWet8kWWd9JqCO8OWLW4rph8sZw6Mg/s1600/12.jpg" height="408" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora stod och såg allt i sitt rum. Hon kände en tår längst med kinden.<br />
Skulle hon aldrig få uppleva detta?<br />
<br />
Hon tänkte på sin familj, och hur starka kvinnor som funnits i den, hon gjorde ett val.<br />
Hon skulle kämpa. Hon skulle leva. Kosta vad det kosta vill.<br />
<br />
Aurora tog upp telefonen och slog in Sams telefonnummer.<br />
-Hej Sam, vill du komma hit? Det är dags att du får träffa mina föräldrar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4QQhnknLE_k-AIuzdCMGycwUs4IteRT4XLwMfTiNc_i3yiazfuvXK3vu1ZJFGHHOfyLEqcqQrevitZBthicI7k_JuEUFeEjj5y_41nsxLa4aMq7w5pDIrgkyH-nuEedr9JGPhvzC2600/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4QQhnknLE_k-AIuzdCMGycwUs4IteRT4XLwMfTiNc_i3yiazfuvXK3vu1ZJFGHHOfyLEqcqQrevitZBthicI7k_JuEUFeEjj5y_41nsxLa4aMq7w5pDIrgkyH-nuEedr9JGPhvzC2600/s1600/13.jpg" height="408" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-5126384759445245352015-03-22T08:51:00.000-07:002015-03-22T08:51:24.819-07:002.26 Aurora försvinner.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Våren är i full blom och Xi fortsätter att träna hårt, kampsport var något han älskade att göra. Det påminde honom om sin barndom och hur hårt han slet när han var liten.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Och bara för att man är gammal så betyder det inte att man inte kan vara i god form!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYRR6ztzVgqVweUt5ZTBgQhqupHB7_quGZxYSIvVsKO1tpObVDvI07wEL6ZswvgF95hqP2dsVWSL0zvFEdvthiHFFoLwKD_vmOpvyhXnJZpbUfgaHaSqzGvaIkUBvKjuiOwgjF_G28oQE/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYRR6ztzVgqVweUt5ZTBgQhqupHB7_quGZxYSIvVsKO1tpObVDvI07wEL6ZswvgF95hqP2dsVWSL0zvFEdvthiHFFoLwKD_vmOpvyhXnJZpbUfgaHaSqzGvaIkUBvKjuiOwgjF_G28oQE/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Decan stod och tittade ut över havet, hon älskade denna tomten. Hon älskade detta landet, detta klimatet.<br />
<br />
Hon var trött på Monte Vistas kvava värme och njöt av att se vinden och se havet kasta sig mot klipporna.<br />
<br />
En skarp smärta fyllde Decans bröst. Hon saknade Danielle. Hon undrade hur det var med Siri och deras son David. Hon visste att detta var det bästa för alla men hon undrar ibland om detta verkligen var enda sättet. Det verkar ju inte som om de var i någon fara.<br />
<br />
Kunde hennes mamma haft fel?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzZ-Gyupw90MJmmiUG_rxkkzoKFhfK5IYuo9EdAkCkRhs67wfdcouuxF7BaMQQkBBUc63wsP-RxH_wr3T-Uy0OL3erKKoVLvWHKKO4QXAQ8_y8BPZLDohVlBS7rfwW0KCNjIGF5pCLaww/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzZ-Gyupw90MJmmiUG_rxkkzoKFhfK5IYuo9EdAkCkRhs67wfdcouuxF7BaMQQkBBUc63wsP-RxH_wr3T-Uy0OL3erKKoVLvWHKKO4QXAQ8_y8BPZLDohVlBS7rfwW0KCNjIGF5pCLaww/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Decan var inte den enda som var i djupa tankar.<br />
Aurora stod i köket och var något förtvivlad.<br />
Hon hade köpt en klänning och ett par skor på faktura för balen. Men hon har inga pengar så hon kan inte betala den. Så hennes föräldrar kommer se räkningen och hon vet att de inte har råd egentligen...<br />
<br />
Skulle hon verkligen göra detta? Vad skulle hennes föräldrar säga om de visste vad hon planerade?<br />
<br />
Aurora skakade på huvudet. Hon har gjort sitt val, hon tittade på klockan och såg att det snart är dags och hon får passa på medan hennes föräldrar inte var inne.<br />
<br />
Det är inte helt och hållit hennes fel! Det är klart att hon vill leva! Alla andra ungdomar ska ju på balen varför skulle inte hon få gå?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_i6YE3yLpcaqhAWa3g2dYSKDCxntbsuvAzUmi3gRvE9Hqf3tbLiQaN_SyXprWfkr9XPs_FcB4NrG1iM8sHmQAYaclErbr-wpmJkdm9MgehG7HDilOY4ShHXVuKIZuw9dWtVi7tGYDc5Q/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_i6YE3yLpcaqhAWa3g2dYSKDCxntbsuvAzUmi3gRvE9Hqf3tbLiQaN_SyXprWfkr9XPs_FcB4NrG1iM8sHmQAYaclErbr-wpmJkdm9MgehG7HDilOY4ShHXVuKIZuw9dWtVi7tGYDc5Q/s1600/7.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Hon tittade sig i spegeln. Hon rättade till sitt bruna hår. De ljusa nästan orangea slingorna syntes inte så tydligt längre, de syntes mer förr, när hon var liten. Aurora såg både sin pappa och mamma i sitt utseende. Hon fick dålig samvete, mest för sin pappas skull. Hon hatade att ljuga för honom.<br />
<br />
Men hon vill vara som alla andra. Hon vill vara fri.<br />
<br />
Utanför stod en limousin, Sam hade tydligen slagit på stort! Hon hoppade in i och insåg att hon var ensam, så klart blev hon hämtad först.<br />
<br />
Mängder av känslor strömmade över henne men främst spänning och iver. Hon ska på bal!<br />
MED SAM!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2S95FD8K01XNeYpfIFmfUDEY8GEmQaqA3LiE1UhuK55OwPfJGPPkx4SyG6sfOZzBQu8DD-uHtcsTdEbrZFrifIqc86unezKaoU6IPq6UZmuuKF7KJYuyb3SLyWOr5Bwh1yr67FM2sc0Y/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2S95FD8K01XNeYpfIFmfUDEY8GEmQaqA3LiE1UhuK55OwPfJGPPkx4SyG6sfOZzBQu8DD-uHtcsTdEbrZFrifIqc86unezKaoU6IPq6UZmuuKF7KJYuyb3SLyWOr5Bwh1yr67FM2sc0Y/s1600/8.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
Klockan var mycket.<br />
Decan såg ut över tomten.<br />
Vart var Aurora? Hon hade inte sett henne på nästan hela dagen, det är ju inte helt ovanligt men hon hade en känsla i magen av obehag.<br />
<br />
Decan gick ner till stranden och insåg att Aurora inte var där. Hon sprang tillbaka upp och ropade och kollade hemma igen men ingen var där. Xi var på biblioteket.<br />
<br />
Hon försökte ringa Auroras telefon men det var ingen som svarade. Hon gick ut i sin trädgård och försökte ta det lugnt, hon petade i rabatten och ringde Xi istället.<br />
<br />
-Hej, jag ska snart...<br />
-Aurora är borta.<br />
-Va? Sen... är hon inte på str..<br />
-Jag har SJÄLVKLART kollat på stranden hon är inte där. Och det ser inte ut som hon varit där heller. Vad ska vi göra?<br />
-Jag ringer en taxi och börjar åka runt i staden. Stanna du hemma och vänta ifall hon kommer hem, jag kontaktar polisen också.<br />
<br />
Decan gick fram och tillbaka i rabatten ett tag till tills att hon gjorde mer skada än nytta. Hon gick och satta sig i sängen med Haruka brevid sig.<br />
<br />
-Tror du hon är okej?<br />
-Det måste hon vara, förlåt, jag hörde inte när hon smög ut...<br />
-Det är inte ditt fel gamla grävling sa Decan och klappade Haruka.<br />
<br />
Haruka har blivit gammal, Decan med för den sakens skull. Hon kunde inte hålla reda på allt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIsIFHrYOVy-IMuDtBYQc27BRgXOTpW4Gx5YINqstTJHx5mFzu2SKa1idBht69s5XIB7Rp8xQHEcHX9HnHQTj2fcOke_PTO-UGmqVDbLuARfLNWcyCRp3YUz4WHzyZO_wEkmAIqrObK6g/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIsIFHrYOVy-IMuDtBYQc27BRgXOTpW4Gx5YINqstTJHx5mFzu2SKa1idBht69s5XIB7Rp8xQHEcHX9HnHQTj2fcOke_PTO-UGmqVDbLuARfLNWcyCRp3YUz4WHzyZO_wEkmAIqrObK6g/s1600/9.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Efter många timmar somnade Decan och Haruka sida vid sida.<br />
Xi åkte fortfarande runt i cirklar och polisen hade nu slagit följe med honom.<br />
De hade frågor angående att de aldrig hört talas om henne innan, och undrade varför hon inte gick i skolan men Xi sa att det fick vänta.<br />
<br />
De måste hitta deras dotter nu.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTDFEB_So3FYTnaeL4OL5awzgBv6Q47YWAiqKDpjvTCY5glrfEFnGp_rKCkufvBVvXNzbSc6GT4xJ6G4_-FVbdBoxbksjYES2MDLIQB-9tqcHqFSTqLcSoFPePqmR7j02ps-L6H7N48SY/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTDFEB_So3FYTnaeL4OL5awzgBv6Q47YWAiqKDpjvTCY5glrfEFnGp_rKCkufvBVvXNzbSc6GT4xJ6G4_-FVbdBoxbksjYES2MDLIQB-9tqcHqFSTqLcSoFPePqmR7j02ps-L6H7N48SY/s1600/10.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Det hade precis börjat ljusna och Decan sov djupt, stressen och oron hade gjort både henne och Haruka helt utslagna.<br />
<br />
Xi satt på polisstationen och gick igenom bitar om varför de flyttat dit och varför Aurora inte gick i skolan.<br />
<br />
Aurora hade precis blivit avsläppt efter att ha spenderat natten med Sam. Under balens gång hade de dansat allt närmare och till slut kysst varandra. Berusad av nya känslor och sin första kyss glömde Aurora av tiden. Hon var så trött när hon kom hem att hon knappt tog sig upp för trappan och slängde sig på sängen.<br />
<br />
Hon hade inte en aning om hennes föräldrars oro.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6E2Ce42_QBwk-Sx9mY3mvl5O4oItWCxQzmb_Dz_9yfue0ZYwpcyjjFYA_6sjqEDxjJBfr_sez4_gUYNUf-orei4F-uPnew65OHccQ6F78IuiKDxlXRNp6NLi_3Qj-3vE84ZJo_ggHDpU/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6E2Ce42_QBwk-Sx9mY3mvl5O4oItWCxQzmb_Dz_9yfue0ZYwpcyjjFYA_6sjqEDxjJBfr_sez4_gUYNUf-orei4F-uPnew65OHccQ6F78IuiKDxlXRNp6NLi_3Qj-3vE84ZJo_ggHDpU/s1600/11.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
På sin byrå ställde hon fotot som fotografen tagit på dem och log när hon somnade med klänningen på.<br />
<br />
Om hon visste vilka problem hon ställt till med hade hon nog inte somnat så lätt...<br />
Eller om hon visste vilka konsekvenser denna kvällen skulle ge.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo-jPBdweTy6fCCVNJACes41QT4ko3W0b3TTStSkZRwWDp-KhyphenhyphenFLzmTuxFjjwdHia8eOcMF7moxSmphFthGrL4YF-oFRvEXLp5DcZEnBK6rHcQmV-lreAKHt-vp0OlznHcqps1BHOh9TQ/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjo-jPBdweTy6fCCVNJACes41QT4ko3W0b3TTStSkZRwWDp-KhyphenhyphenFLzmTuxFjjwdHia8eOcMF7moxSmphFthGrL4YF-oFRvEXLp5DcZEnBK6rHcQmV-lreAKHt-vp0OlznHcqps1BHOh9TQ/s1600/12.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-46395256224254702392015-03-17T07:50:00.000-07:002015-03-17T07:50:56.240-07:002.25 Auroras tonårsfest!<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora var själv för första gången och det kändes först väldigt konstigt men också spännande och nytt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ett av villkoren till att Aurora skulle lämnas själv var att hon tog hand om trädgården. I form av att skörda och vattna i alla fall. Hon såg att vissa växter behövde beskäras men hon vågade inte röra dem. Precis när hon försöker klura ut hur sprinklern fungerar ringer hennes mobil och hon svarar.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Sam?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Hej! Är du ensam hemma nu?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Ja! Det känns så konstigt... oh, OJ!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sprinklern satte igång och blötte ner henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Är allt okej?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Ja, jag... Jag snubblade bara! <i>Oh nej var för sa jag så?!</i> Tänkte Aurora.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Men vad sägs om att ha en liten fest?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Fest? Men jag känner inga andra än dig!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-So? Vi kan ha en fest!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora funderade på det och det var verkligen en superbra ide!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Ja! Men kom hit om två timmar!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Bra då ses vi då?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBKAQRseDufiX-6SPINpHO8awR96jM7gGLT_GcIPLc7g6zSZeyzZlC_Zs9pzuomXcmDIkIUOTMdazq9x446mgSpZWeQ0GpzgI-Nc1V3JNqujn0PMCqNZfKGBe30w087wm1DXazowXl8cw/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBKAQRseDufiX-6SPINpHO8awR96jM7gGLT_GcIPLc7g6zSZeyzZlC_Zs9pzuomXcmDIkIUOTMdazq9x446mgSpZWeQ0GpzgI-Nc1V3JNqujn0PMCqNZfKGBe30w087wm1DXazowXl8cw/s1600/7.jpg" height="248" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora skyndade sig in.<br />
-Oh nej! Hon såg att handfatet hade gått sönder igen och skvätt vatten över hela golvet och insåg att hon inte ens städat badrummet.<br />
<br />
-Detta är ingen bra ide. sa Haruka som stod och tittade på när Aurora kämpade med att fixa handfatet.<br />
<br />
Aurora ryckte till, hon hade aldrig riktigt pratat med Haruka innan. Haruka pratade lite med henne när hon var barn men det var länge sedan nu. Hon trodde bara Haruka pratade med hennes mamma.<br />
<br />
-Nej det är det inte.<br />
-Jo det är det, du borde inte släppa in honom du vet inte vem han är. Eller vad han är för den sakens skull.<br />
-Vad menar du med det?<br />
<br />
Haruka tittade stumt på henne ett ögonblick innan hon gick ut i trädgården.<br />
<i><br /></i>
<i>Vad menade hon med "vad han är"? </i>tänkte Aurora och försökte skrubba rent handfatet och torka av golvet samtidigt.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3f0JU5MyLu7n-nlGYdRn7n5teVCHDfhXK86nLH85d8ISYBT1VE8z7nFeTxWe7fHEa3TA-I2l2LkWdZRU_4WSese_1f4vmVfVchlRcB_Ew9IcsHJTGIAUTI1HZTS5mIjBbbthu9d6d9sQ/s1600/8+(1).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3f0JU5MyLu7n-nlGYdRn7n5teVCHDfhXK86nLH85d8ISYBT1VE8z7nFeTxWe7fHEa3TA-I2l2LkWdZRU_4WSese_1f4vmVfVchlRcB_Ew9IcsHJTGIAUTI1HZTS5mIjBbbthu9d6d9sQ/s1600/8+(1).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Men det spelade ingen roll hur mycket hon skyndade sig, helt plötsligt ringde det på dörren och hon sprang och öppnade.<br />
<br />
-Hej Sam!<br />
-Så jag ska äntligen få se ditt hem!<br />
-Ja, välkommen!<br />
-Jag tyckte mig se en grävling i trädgården? Ni kanske ska ringa någon som tar hand om det?<br />
<br />
Aurora skrattade och förklarade att det var Haruka, och att hon bodde med dem. Om Sam tyckte det var konstigt så dolde han det väl. Det är ju inte så vanligt att man delar hem med en grävling.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFY-vEusgsOLEwcn9Sx4AVfrYZQKE282e08hvbtLmXCYS_H9M3ZkfvhztTXF-uM9JDw3cpn-PjMhtNss4AWr3mdJxXzQ312kxl2fKL3_sjSCIz7U_OGZUOJoQNpmmKEtAlDQuq1CbQWnU/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFY-vEusgsOLEwcn9Sx4AVfrYZQKE282e08hvbtLmXCYS_H9M3ZkfvhztTXF-uM9JDw3cpn-PjMhtNss4AWr3mdJxXzQ312kxl2fKL3_sjSCIz7U_OGZUOJoQNpmmKEtAlDQuq1CbQWnU/s1600/9.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Efter att de pratat och ätit pannkakor så satte Aurora på stereon och Sam började dansa och Aurora gjorde honom sällskap.<br />
<br />
Hon hade inte märkt att det blivit blött på golvet men Sam skojade om att det var som att dansa i en vattenpöl och skvätte omkring vattnet, Aurora skrattade och gjorde likadant. Hon hade aldrig haft så här roligt förut!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEMybNQG-3cJJQoK9uxG39hvCUpCF3J5MzzolZVO4sgG45Ln_E0NWGHveItDOI0KgvYZsaSxHE2G1I8G574SZOjdeZnLwtHSyAiPHVEbUdqgUj1CmpykVqn0J0h4DY_Ryj-Xp0QsH1nXI/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEMybNQG-3cJJQoK9uxG39hvCUpCF3J5MzzolZVO4sgG45Ln_E0NWGHveItDOI0KgvYZsaSxHE2G1I8G574SZOjdeZnLwtHSyAiPHVEbUdqgUj1CmpykVqn0J0h4DY_Ryj-Xp0QsH1nXI/s1600/10.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Efter ett tag var det inga fartfyllda låtar kvar utan kom en långsam melodi och Aurora tog tag i Sam och drog honom emot sig.<br />
<br />
Han verkade inte bry sig om att hon råkade trampa honom på tårna eller det faktum att det var hon som förde. De var upptagna med att fnissa och titta på varandra.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVsWgX4SZNIoSDIt5X9_sNeJYytzLLVeTD5qTT4WhxnGEu2_4V5dgLvu_51i8iKw9dALRKwhV348pi-9X2-lgV9751IdXPf6EFrgQnayywta62e8UxSEc8-X1vAyg0-aFhx4FDgMqRzv0/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVsWgX4SZNIoSDIt5X9_sNeJYytzLLVeTD5qTT4WhxnGEu2_4V5dgLvu_51i8iKw9dALRKwhV348pi-9X2-lgV9751IdXPf6EFrgQnayywta62e8UxSEc8-X1vAyg0-aFhx4FDgMqRzv0/s1600/11.jpg" height="338" width="640" /></a></div>
<br />
Helt plötsligt kom Haruka inspringande och skällde. Aurora tittade surt på henne.<br />
-Haruka! Haruka sluta! Du skämmer ut mig!<br />
-De kommer. sa Haruka och Sam tittade skrämt på henne, men Aurora förstod att hon inte hade tid att förklara just nu.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP6hSuhMJa14HDhXHv5fupPQMmaAC_R6Nn81wvNJwZD6enuXsET7iK4NLJcf_j9t2xRx-8FU1LmVx2BEDlhr-SRUpwEdUTPIVhM_EmCBHk97jJpWWAz2zlegFw0Xn1DUi9fwEA8aGcpcI/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP6hSuhMJa14HDhXHv5fupPQMmaAC_R6Nn81wvNJwZD6enuXsET7iK4NLJcf_j9t2xRx-8FU1LmVx2BEDlhr-SRUpwEdUTPIVhM_EmCBHk97jJpWWAz2zlegFw0Xn1DUi9fwEA8aGcpcI/s1600/12.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
-Sam, du måste gå nu. Snälla spring.<br />
-Men varför, kan jag inte bara få träffa dina föräldrar så kanske de förstår...<br />
-Nej! Sam du måste gå. GÅ! Nu! Hon puttade Sam mot dörren och när han såg hur pressad hon var kramade han bara hennes hand innan han sprang.<br />
<br />
Aurora såg sig om.<br />
<br />
Hon hade inte städat. Hon hade lovat att städa för då skulle de äta pizza när hennes föräldrar kom hem. Och om de kom hem och sett att hon inte städat kommer de undra vad hon gjort hela dagen!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYK35_PiIPSukoB-tfmf4dMOj1q-HBnEseSTGUV-e9hFy_T7ocp3Zp0FTOQ2Q6LfnLNPAyvKV8Be98Sqc_ft5i9iAYWDVV5Lr20ayi5GbSxRkjxoTvBiOJuW0Js7toQQe_GDZF2rnLqPE/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYK35_PiIPSukoB-tfmf4dMOj1q-HBnEseSTGUV-e9hFy_T7ocp3Zp0FTOQ2Q6LfnLNPAyvKV8Be98Sqc_ft5i9iAYWDVV5Lr20ayi5GbSxRkjxoTvBiOJuW0Js7toQQe_GDZF2rnLqPE/s1600/13.jpg" height="338" width="640" /></a></div>
<br />
Hon torkade snabbt av golvet och handfatet i köket och städade klart badrummet så snabbt hon bara kunde.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrqn0xm9KDNA6aV7a5q5VKe9JoI1kRUddebTAJcwUMVMhWVeXOt2N513pXx9JjcGwJzR8nAC2063kMfqEYF2DnshztVhVFm__NS5ZOFdVXafUE7xLWGBCAd5K7nOS5oDwTmD4-IMTMK2Q/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrqn0xm9KDNA6aV7a5q5VKe9JoI1kRUddebTAJcwUMVMhWVeXOt2N513pXx9JjcGwJzR8nAC2063kMfqEYF2DnshztVhVFm__NS5ZOFdVXafUE7xLWGBCAd5K7nOS5oDwTmD4-IMTMK2Q/s1600/14.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Innan hon var klar körde det in en taxi som stannade vid tomten.<br />
Hade Aurora städat klart? Skulle hennes föräldrar märka det?<br />
Såg det Sam som cyklade förbi dem på vägen?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg89PHr1yP0P9E-65tmTiu66vAtRR8nXIQOF4RnTpUfMGqOoK44IB00dMYu57BqAbf7761q65YUYYV-eXc5LUOzviem27hXAPtqZr6IXshlPdew4TDi7DnPR9jBic-J7x5qSR4UTOhByW0/s1600/15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg89PHr1yP0P9E-65tmTiu66vAtRR8nXIQOF4RnTpUfMGqOoK44IB00dMYu57BqAbf7761q65YUYYV-eXc5LUOzviem27hXAPtqZr6IXshlPdew4TDi7DnPR9jBic-J7x5qSR4UTOhByW0/s1600/15.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-75206927893601156602015-03-15T09:57:00.002-07:002015-03-15T09:57:45.059-07:002.24 Decan och Xis resa.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan stod i sin trädgård och njöt av dagen. Hon var nervös inför morgondagen men hon försökte att inte tänka på det just nu.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
All fokus på plantorna, de behövde det. Och familjen behövde pengarna plantorna tjänade in.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I morgon skulle och Xi åka bort. De skulle vara borta i två nätter för att åka och lämna över örterna Decan hade planterat.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men det betydde att de var tvungna att lämna Aurora ensam.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I två dagar.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig6jjPaF2x1utfj5K-zGvfB1KiZGnxEeGMX5W51adHNc9wOuSR8H0v8VVuOW3a2Sgp8QhhQ-dkfp34yuinG8Cd4brYjfQEvX1HUUQHSh6jnbEBhw7s9RZJd_0GqxnJ7eGRB4s1Jkyuo7w/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig6jjPaF2x1utfj5K-zGvfB1KiZGnxEeGMX5W51adHNc9wOuSR8H0v8VVuOW3a2Sgp8QhhQ-dkfp34yuinG8Cd4brYjfQEvX1HUUQHSh6jnbEBhw7s9RZJd_0GqxnJ7eGRB4s1Jkyuo7w/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora var så upptagen med sina känslor att hon inte tänkte sig för, så när Sam ringde så svarade hon även om hon stod i hallen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De pratade och skrattade och fnissade att hon inte först märkte att hennes mamma öppnade dörren men hon slängde snabbt på luren.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vad.. vem pratade du med? frågade Decan och tittade på sin rodnande dotter.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag pratade med... med mig själv. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Med dig själv? Decan såg misstänksam ut.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Ja, alltså. Jag låtsades att jag pratade med någon... Jag hade tråkigt det är fånigt jag vet...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Nej men förlåt, det var inte meningen att störa dig! sa Decan lättat. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs1GBw_Dy08JNBGJCUj_pUDzyPEDDAnhAmyxWS5uxnNwnQ-Y8oZKDZOsYeXKxo5fFKq8synN5ohG2hU_RcxQujPkdYNQHBM9YkNfFsiOfUTUEFUBPCoriuD2K5VDVp85CEHei68Oxl_io/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs1GBw_Dy08JNBGJCUj_pUDzyPEDDAnhAmyxWS5uxnNwnQ-Y8oZKDZOsYeXKxo5fFKq8synN5ohG2hU_RcxQujPkdYNQHBM9YkNfFsiOfUTUEFUBPCoriuD2K5VDVp85CEHei68Oxl_io/s1600/2.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Den kvällen gick Aurora återigen till stranden men det var inget konstigt med det. Men hon fick kämpa hårt för att inte avslöja sin glädje.<br />
<br />
När hon kom ner stod Sam där och hon sprang fram och de kramades snabbt och klumigt.<br />
-Hur var det i skolan? frågade Aurora.<br />
<br />
Sam berättade om det vanliga skollivet som inte intresserade honom men Aurora insöp varje ord och ställde frågor om vad alla gjorde, hade på sig eller såg ut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9iH1jJcoPpMLvUOef8FLl6Nwb8zA9ditotVlvrPCa_8lCBbxxdsscwoyMKcHKDLuY-T88LWybpTb3RxTJJau3bp_GvGEBwM_VRHpk802K8K5WXHYeip4l5y8oR55O0Z6wCBaTsAxsPso/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9iH1jJcoPpMLvUOef8FLl6Nwb8zA9ditotVlvrPCa_8lCBbxxdsscwoyMKcHKDLuY-T88LWybpTb3RxTJJau3bp_GvGEBwM_VRHpk802K8K5WXHYeip4l5y8oR55O0Z6wCBaTsAxsPso/s1600/3.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
-Det är väldigt stjärnklart i kväll. sa Sam och tittade upp på himlen. Hans ögon fylldes av något som såg ut som längtan när han betraktade himlen. Aurora tittade också upp. Det var en vacker kväll men hon förstod inte vad han såg som var så fantastiskt.<br />
<br />
Sam satte sig ner för att kunna titta utan att bli yr och Aurora satte sig på stranden bredvid honom. När hon satt sig ner märkte hon hur satte handen på Sams hand och de tittade på varandra och rodnade.<br />
<br />
De satt tillsammans så en stund och när kylan blev allt mer påtagligt satte de sig närmare varandra.<br />
<br />
Efter ett tag kände båda att det började bli dags att ta sig hem även om ingen vill gå.<br />
<br />
Sam böjde sig fram och började viska i Auroras öra.<br />
<br />
<i>-Vill du göra något helt galet?</i><br />
<i>-Vad?</i><br />
<i>-Vill du gå på balen med mig?</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUIWeh1lkrRYxwfb5KLMF-SFRlrlcDqeeeLzqbcjtzQJNg_c5hdAOjDk60r9aQh2V37hxXb_4xvwkMcCHXa-W_Q_DXNskLVwUotN0eEJdATIMb2w7yifwP_87y6NjXzP5LDrtt_vcBFj0/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUIWeh1lkrRYxwfb5KLMF-SFRlrlcDqeeeLzqbcjtzQJNg_c5hdAOjDk60r9aQh2V37hxXb_4xvwkMcCHXa-W_Q_DXNskLVwUotN0eEJdATIMb2w7yifwP_87y6NjXzP5LDrtt_vcBFj0/s1600/4.jpg" height="516" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora ställde sig upp och tittade ut mot havet och tuggade på sin läpp medan hon tänkte. Vad skulle hennes föräldrar säga om de fick veta detta? Men, tänk att gå på bal, med Sam!<br />
<br />
-Ja, ja det vill jag. Sa Aurora och vände sig om.<br />
Sam kramade henne hårt och nära.<br />
<br />
-Du har gjort mig väldigt lycklig. sa Sam lågt in i Auroras hår. Hon log och höll honom hårt. Hon ville kyssa honom men vågade inte riktigt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV1hnPU9mtazCzvqvxbD8GPEz6FXV-4eH-xY8T0O6xDpOFGW7Dc71tDrNderbtlh-nUNlPvalZlHHgGIwjiiYnCr4pX5gaKT7Adsd_FOBkWxk56Uvaj_v1cAy_kk8PN7TLBKS88ruYfUI/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV1hnPU9mtazCzvqvxbD8GPEz6FXV-4eH-xY8T0O6xDpOFGW7Dc71tDrNderbtlh-nUNlPvalZlHHgGIwjiiYnCr4pX5gaKT7Adsd_FOBkWxk56Uvaj_v1cAy_kk8PN7TLBKS88ruYfUI/s1600/5.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Den natten kunde Aurora knapps sova alls, och var lite snuvig efter att ha varit ute så länge i kylan, När Xi ropade på henne och inte fick svar gick han upp och såg att hon sov som en stock och nös till i sömnen.<br />
<br />
Han pussade sin dotter på pannan innan han åkte.<br />
-Gör inget dumt nu, vi är så oroliga för dig.<br />
<br />
Decan stod ute på trädgården och tittade upp mot Auroras rum.<br />
-Hon kommer klarar sig va?<br />
-Jag är här och vaktar henne. svarade Haruka.<br />
-Du? Haha, du är bara en skruttig gammal grävling!<br />
<br />
Haruka morrade halvt på skoj och halvt på alllvar och nafsade efter Decan.<br />
<br />
Decan lyckades precis få undan benet och skrattade tillsammans med sin bästa vän.<br />
Hon skulle sakna Haruka på resan men visste att det var bäst om hon var med Aurora.<br />
<br />
Decan och Xi satte sig i taxin och körde iväg, nu fick det bära eller brista.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3ffTNNccpYfe50a7TgtHdSJFPhFArdzDKAaQaAH1PlrqcqQEj2SFxepdiMEfjpxcl3uD2mF2Bd9FOsQvALWEuP7iHoCM1V3yLT4r8jf-wVR12c3pUcZqnPRAk5h28M3zUP5xSiErrjSQ/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3ffTNNccpYfe50a7TgtHdSJFPhFArdzDKAaQaAH1PlrqcqQEj2SFxepdiMEfjpxcl3uD2mF2Bd9FOsQvALWEuP7iHoCM1V3yLT4r8jf-wVR12c3pUcZqnPRAk5h28M3zUP5xSiErrjSQ/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-48096239789536442482015-03-07T07:21:00.004-08:002015-03-07T07:21:50.549-08:002.23 Aurora får en ny vän.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan stod och förberedde frukosten och fnittrade åt något Haruka sa till henne när Aurora snabbt gick förbi dem och raka vägen in i badrummet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan tänkte fråga vad hon hade för planer för dagen men såg att Aurora vaknat på helt fel sida och tänkte att det var bäst att låta bli.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjL8z7kafyNT0Z_y9pzqw92E4JqcrMWDKNAnGOSyf0Sgx_mvnvCUmLnzmOUnzWKFk5aeoCNxkxdnYGid4AA77i0mCmoxplqr_VsHIK8tyPrOf6SQLmFP61RPmfiILFbM-GzLrkh1eDnD0/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjL8z7kafyNT0Z_y9pzqw92E4JqcrMWDKNAnGOSyf0Sgx_mvnvCUmLnzmOUnzWKFk5aeoCNxkxdnYGid4AA77i0mCmoxplqr_VsHIK8tyPrOf6SQLmFP61RPmfiILFbM-GzLrkh1eDnD0/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora gjorde sig i ordning tog på sig kläder, Hon gick ut och ställde sig på verandan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det regnade, så hon väntade tills hon fick syn på skolbussen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon kunde höra Vicke ropa på henne, men hon var trött på att andra sade till henne vad hon skulle göra så när bussen kom sprang hon ut till den.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Bussen var tom som vanligt men hon var ändå väldigt nervös. Hennes plan var att bara stanna till lunchtid innan hon skulle ta sig hem och äta så att hennes föräldrar inte misstänkte något. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men vad hon inte räknat med var att hon skulle träffa någon...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Du är inte ny, visst har du varit här förut? sa en kille med långt hår som hela tiden föll i ansiktet på honom.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora stelnade till på skolgården. Hon trodde att hon alltid lyckats vara där obemärkt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Det är lugnt, jag ska inte berätta din hemlighet. Jag har ingen att berätta det ändå... han skrattade nervöst.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora tittade upp på killen och såg att han såg annorlunda ut, hon kunde först inte sätta fingret på vad det var förrens hon insåg att han hade väldigt stora ögon. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Han slog ner blicken och lät håret falla fram igen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vem är du? frågade Aurora.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Ingen alls egentligen. Men den stora frågan är vem du är?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Aurora. svarade hon och vände sig om. Hon ångrade sig, detta var inte en bra ide och hon måste hem nu.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vänta, snälla...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var något i killens röst som fick henne att stanna och vända sig om.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Får jag träffa dig igen?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora tänkte efter. Detta var inte en bra ide, henne föräldrar hade blivit väldigt arga om de fick veta... OM, de fick veta.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Okej, möt mig vid stranden längst ut på den norra udden. Vet du vart det ligger?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vid den gamla övergivna Sea Side-tomten?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Den är inte övergiven! sa Aurora något förnärmat och skyndade sig hem.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSBgg17Nh-HauMyk6iOSRSA7zWrg_0Zqza_VEstISsNMjpo1q2HXVZYrpbpmHSp6aRfImg9viztWp-zisoVtUgYU8TMqCGDHPHjRC5ojRLGNonZtmnwEpuRVwo7ZHayZdk-ehtWwfgR2Y/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSBgg17Nh-HauMyk6iOSRSA7zWrg_0Zqza_VEstISsNMjpo1q2HXVZYrpbpmHSp6aRfImg9viztWp-zisoVtUgYU8TMqCGDHPHjRC5ojRLGNonZtmnwEpuRVwo7ZHayZdk-ehtWwfgR2Y/s1600/2.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Hon hade tur och lyckades komma hem innan någon hade lämnat hemmet. Haruka sneglade på henne och Aurora visste att hon visste att hon gjort något hon inte får. Men böjde sig ner och kliade henne på magen tills blicken mjuknade. Haruka var för gammal för att orka bry sig om allt här i världen.<br />
<br />
-Vart har du varit? frågade Xi över tidningen.<br />
-På stranden, jag har kollat på stenar och snäckor, till ett slott jag bygger. Jag ville simma men det är för kallt...<br />
-Oh ja, du får nog vänta ett tag till så du inte blir sjuk.<br />
<br />
Aurora slängde i sig lite lunch och gick sedan mot ytterdörren<br />
-Ska du ut igen?<br />
-Jaaa pappa! Jag vill bygga klart!<br />
-Har du gjort dina läxor?<br />
<br />
Aurora suckade. "SKIT! Det hade jag glömt av" tänkte hon. Hon försökte komma på något att säga medan hon tuggade på insidan av kinden.<br />
<br />
-Äsch, gör dem i kväll då. Men bara för idag! sa Xi. Aurora kramade honom, hennes älskade lättlurade pappa!<br />
<br />
När hon kom ner till stranden stod han där.<br />
Och hon kände ett pirr i magen som hon inte känt förut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCakyQw5_OoVGKCS_ild2YsIFsLcs8MaIC-Inh1DmOs5GMTX22CgPFpPC59avTztNMTLzaKmVA0ZN1Ed80MZnvOguATSATt-7hFi-I0XlJNkwIRi4I9DuHJZUn7o_HPim1gPyzuIEoo4U/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCakyQw5_OoVGKCS_ild2YsIFsLcs8MaIC-Inh1DmOs5GMTX22CgPFpPC59avTztNMTLzaKmVA0ZN1Ed80MZnvOguATSATt-7hFi-I0XlJNkwIRi4I9DuHJZUn7o_HPim1gPyzuIEoo4U/s1600/3.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
När hon stod bredvid honom räckte han fram handen.<br />
-Mitt namn är Sam<br />
-Mitt är Aurora.<br />
-Vilket annorlunda och fint namn. sa Sam uppriktigt och Aurora rodnade och tittade ner i marken.<br />
<br />
De båda tonåringarna pratade länge om allt och inget och kom sedan in på serietidningar något som Aurora tyckte om att läsa på plattan, det visade sig att Sam också var ett stort fan av serietidningar.<br />
<br />
-Brr. Det börjar bli kallt sa Sam.<br />
-Ja förlåt att vi inte kan gå in, jag... får inte ta hem folk.<br />
-Det är okej, jag gillar inte att ta hem folk heller, min pappa är... speciell.<br />
-Hur så<br />
-Äsch, vi kan ta det en annan gång.<br />
<br />
Aurora som satt i sanden bredvid Sam tittade ut över havet och var tyst en stund. Det började bli dags att gå hem.<br />
<br />
-Min mamma är inte heller som andra. Så jag tror jag förstår.<br />
Sam nickade.<br />
<br />
-Aurora?<br />
-Ja?<br />
-Hur kommer det sig att du inte går i skolan?<br />
<br />
Aurora kramade sina knän och tänkte efter. Hon hade insett att det inte fanns några faktiskta monster i världen, att det snarare är så att hennes föräldrar var överbeskyddande över henne av andra anledningar. Fast efter att ha läst tidningar har hon märkt att människor också kunde vara monster, kanske var det de som de menade?<br />
<br />
-Ja... Jag gör bara inte det. Egentligen får jag inte lämna tomten alls. Förutom att jag får komma hit då. Jag har spendera större delen av min barndom vid denna stranden.<br />
-När du inte smitit iväg till skolan då? sa Sam.<br />
-Haha, ja förutom de dagarna.<br />
<br />
Aurora reste sig upp och Sam förstod att det var dags att gå.<br />
<br />
-Får jag träffa dig igen?<br />
Aurora rodnade och nickade.<br />
<br />
De bytta telefonnummer innan Sam tog en omväg därifrån.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgta39SMoeGGto6tqnOe82DVXL-YXayb2OsfKpvDkp-dNjPdfbN9fs1eItP1Dq9vWa7RacbUp8fMOmsTN3eXbXfZFYN8HZdDlr3sbPjqZMcAIMrqTH4qxjEXskcFB73inu3Y_QnmgYgNYc/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgta39SMoeGGto6tqnOe82DVXL-YXayb2OsfKpvDkp-dNjPdfbN9fs1eItP1Dq9vWa7RacbUp8fMOmsTN3eXbXfZFYN8HZdDlr3sbPjqZMcAIMrqTH4qxjEXskcFB73inu3Y_QnmgYgNYc/s1600/4.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora hade precis kommit innanför dörren när Xi kastade en sträng blick emot henne och hon förstod vad han menade och gjorde sina läxor med en gång. Dock var hennes tankar någon helt annanstans.<br />
<br />
När hon var klar och ätit middag drog hon sig tillbaka i sitt rum med plattan. Hon bestämde sig för att kolla upp några serier som Sam hade tipsat om.<br />
<br />
Det var precis efter att Aurora hade bytt om till pyjamas när hennes telefon plingade till hon kastade sig över den och visst var det Sam som smsade och sa att han hade haft det trevligt idag.<br />
<br />
-Du borde inte göra det där. hördes en röst bakom henne.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi97Tu1X_cyxDJQl__EaItCTN2ssEsY7wLDVY5ZGj6fmPZmmRrTdi5CsViDQQ55-wtnvV11F0fg8BOvSCNkYPcYGNcdOXQEdoySAwUlIMNE7LW66XjKf1ffXR-U97eHYH8JHMlnZdoNe0/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi97Tu1X_cyxDJQl__EaItCTN2ssEsY7wLDVY5ZGj6fmPZmmRrTdi5CsViDQQ55-wtnvV11F0fg8BOvSCNkYPcYGNcdOXQEdoySAwUlIMNE7LW66XjKf1ffXR-U97eHYH8JHMlnZdoNe0/s1600/8.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
-Vicke! Du skräms. Aurora hade inte märkt att Vicke stod precis bakom henne.<br />
-Du borde inte smita iväg, dina föräldrar har sagt att du inte får.<br />
-Men jag KAN inte leva instängd här längre, jag är snart vuxen jag vill leva!<br />
<br />
Vicke såg ledsen ut.<br />
-Förlåt Vicke, du är fortfarande min bästa vän.<br />
-Inte länge till, du behöver mig inte längre. Det är nog dags för mig att dra mig vidare snart.<br />
-Vicke, snälla<br />
<br />
Vicke kramade Aurora innan hen gick tillbaka till dockform.<br />
<br />
Att bli vuxen är inte lätt och Aurora kunde inte somna, hon låg bara och såg ut över havet.<br />
Vad skulle hon ta<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ6chCaN7Ym3aKSq2Fd2JQviZDET68G8A0nBmc0AXsydNuU-xig6gtORpl1tHIRIqfM79JNPsCn3ETMq-K_Bye4i2ZxkItuFjBTCbWApE82WHeKoTvfAzhHOIREYAFc4JIeg4jiKLdFUg/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ6chCaN7Ym3aKSq2Fd2JQviZDET68G8A0nBmc0AXsydNuU-xig6gtORpl1tHIRIqfM79JNPsCn3ETMq-K_Bye4i2ZxkItuFjBTCbWApE82WHeKoTvfAzhHOIREYAFc4JIeg4jiKLdFUg/s1600/9.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-23585052762188152802015-02-24T13:47:00.001-08:002015-02-24T13:47:44.369-08:002.22 Ombyggnad och Auroras födelsedag!<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan, Xi och Aurora kämpade hårt med att renovera huset. De fick köpa det billigaste möjligast. De köpte plankor på tippen som de själva filade ner osv. Men de var ganska nöjda till slut!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De hade velat ha en våning till men det får vänta tills att de hade mer pengar.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrkKcfcG8qMDjpAB8xfcz6ftH53QQN7sbil0w7E367x54zQBm9TpBCjZVErni2l_XJQctMRJ0_uNjZYN_RPXlZl2LWhyphenhyphene8Ovsn6uCI1e5wWYCsdpogeF0HIoKJaViJ-KQ-VjahRQsbXfE/s1600/x1hus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrkKcfcG8qMDjpAB8xfcz6ftH53QQN7sbil0w7E367x54zQBm9TpBCjZVErni2l_XJQctMRJ0_uNjZYN_RPXlZl2LWhyphenhyphene8Ovsn6uCI1e5wWYCsdpogeF0HIoKJaViJ-KQ-VjahRQsbXfE/s1600/x1hus.jpg" height="252" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Något som var väldigt skönt var att de nu hade en hall, som gick direkt till badrummet och köket. Dock så var det ingen dörr som skärmade av utan bara ett valv, vilket fick huset att kännas luftigt. De hade dock inte råd att byta tapter i köket ännu och huset saknar fortfarande ordentlig matsal, men allt i sinom tid!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht7spA1l3r-Eh35Omn1wq6qTBRcmEPJjitIax6gXCqZGwhBV-i3cQk3XrEWYK6jpNUkFrXxD3CSwWf56q1SHZ4NX5DFTpEj6SFRIr0wPjZCiNIF4ycbCIjaAF9r9k_WajlUo8EIhiiiIA/s1600/x6+sov2+(3).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht7spA1l3r-Eh35Omn1wq6qTBRcmEPJjitIax6gXCqZGwhBV-i3cQk3XrEWYK6jpNUkFrXxD3CSwWf56q1SHZ4NX5DFTpEj6SFRIr0wPjZCiNIF4ycbCIjaAF9r9k_WajlUo8EIhiiiIA/s1600/x6+sov2+(3).jpg" height="222" width="640" /></a></div>
Vardagsrummet. Här var det Aurora som valde väggarna, hon ville ha en skarp kontrast till de övriga mjuka färgerna och valde en ljus och vårig grön.<br />
<br />
Dessutom, så räckte pengarna till en tv! Till allas lycka!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizHeKiZB1jERPEk0hmPiW_LtBN6xWKUenbmv1Uw3v8vzk9npSnuPNyfdN6fQZQU3Ia50l70F3P1plKspi4QMfC1AfCC4bk4oFapwYQv9V9w5dtz5HWXpzaY7yW7hBv2iQ-ickj3PgFh4Y/s1600/x6+sov2+(4).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizHeKiZB1jERPEk0hmPiW_LtBN6xWKUenbmv1Uw3v8vzk9npSnuPNyfdN6fQZQU3Ia50l70F3P1plKspi4QMfC1AfCC4bk4oFapwYQv9V9w5dtz5HWXpzaY7yW7hBv2iQ-ickj3PgFh4Y/s1600/x6+sov2+(4).jpg" height="258" width="640" /></a></div>
<br />
Något alla vill åtgärda var att skaffa ännu ett badrum men detta fick räcka så länge, Xi valde fondväggen vilket verkligen för ett trevligt intryck i badrummet,<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjc2r424AmAAN2hYheQv9Yk-VhZF5E_BsPduhmspdcBEHBbPPcJQG5DgCFwS7LcoyVG7ba2xlvHHfVHBetQN4a8o4ngRvHjSocN6Yy5NspwPK55zGaOP_RrioccHbmmQV0xg-fyazij_2M/s1600/x6+sov2+(2).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjc2r424AmAAN2hYheQv9Yk-VhZF5E_BsPduhmspdcBEHBbPPcJQG5DgCFwS7LcoyVG7ba2xlvHHfVHBetQN4a8o4ngRvHjSocN6Yy5NspwPK55zGaOP_RrioccHbmmQV0xg-fyazij_2M/s1600/x6+sov2+(2).jpg" height="222" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora som snart fyllde år fick en garderob och spegel som hon önskade sig, hon fick även lite pengar över för att inreda rummet mer, så hon köpte flera planscher och en planta.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon valde även att byta tapeter då hon kände att hon började bli för stor för näbbmus i kläder, barn växer alltid upp för fort!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7496YpXVbMl-DJU8NHDMqNfeQ1qhj1KpkXnxgnIF3LHGj-zgL_5gFcRTwF1GZu8Bdjqlcria-9ODBnh23AWf_g-6xfciKYu_GtucG64PwB7KuJy2rjaAfOOIflJ4ySSi9jEbZQf5eQ3I/s1600/x6+sov2+(1).jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7496YpXVbMl-DJU8NHDMqNfeQ1qhj1KpkXnxgnIF3LHGj-zgL_5gFcRTwF1GZu8Bdjqlcria-9ODBnh23AWf_g-6xfciKYu_GtucG64PwB7KuJy2rjaAfOOIflJ4ySSi9jEbZQf5eQ3I/s1600/x6+sov2+(1).jpg" height="258" width="640" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Och nu, åter till berättelsen.<br />
<br />
Decan hade börjat förberedda maten, Aurora satt vid bordet och gjorde läxorna. Decan tittade på sin dotter, hon var orolig. Var hennes dotter det minsta lik henne själv så är risken stor att hon rymmer lika mycket. Hon suckade. Hon hade inte varit hemma mycket det senaste åren. Jobbat mycket med fiskandet och trädgården.... och ja. Hon var ute och gick mycket i skogarna.<br />
<br />
Men hon känner sig snabbt så instängd, hon älskar sin familj men hade det inte varit för utflykterna så hade hon inte klarat av att leva så här.<br />
<br />
-Xi! Tar du över maten jag ska plocka lite örter!<br />
<br />
Xi kom ut från vardagsrummet och tog över middagen medan hon gick ut till sin nu ganska storvuxna trädgård.<br />
<br />
När hon kom in igen hade Xi sölat över hela spisen, men vad gör det? Hon stod och insöp ögonblicket en stund.<br />
<br />
Haruka tittade på henne, hon böjde sig ner och klappade henne allt mer gråa ansikte.<br />
<br />
-Vi börjar bli gamla nu, inte sant grävling?<br />
-Så sant som det är sagt tvåbening sa Haruka.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDjSolehdtjnHG49FcdO9C33VmIcgkzIrGjKazPLD-VKEcWLMH8W304dSgQ18mvTGW7matw_SCbe5xzPSuzeCF4c8BQQcXCMZkiKmYDEzcbRlVKhNUCZm5jurZR9Mc3d8tLfRfQqDjO0Y/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDjSolehdtjnHG49FcdO9C33VmIcgkzIrGjKazPLD-VKEcWLMH8W304dSgQ18mvTGW7matw_SCbe5xzPSuzeCF4c8BQQcXCMZkiKmYDEzcbRlVKhNUCZm5jurZR9Mc3d8tLfRfQqDjO0Y/s1600/1.jpg" height="528" width="640" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<i>Dagen efter...</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: left;">
"Idag är det dags. Idag är min födelsedag" tänkte Aurora och tittade ut på stranden som hon kände lika väl som sitt hem.</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Hon var spänd och orolig och nervös och glad. Allt på samma gång, var livet som tonåring annorlunda?</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
-Vicke, idag går vi till stranden tycker jag.</div>
<div style="text-align: left;">
-Leka! Leka-leka-leka!</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Aurora nickade.</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Dock fann hon allt mindre intresse i barndomens lekar. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixBOaJblQ3yCKkKfyoDTnTHSG-4pWhIyKfDSK7roWr6XH1TW-U4Lv_hzpduh82kzpWpPB37GGTZJiOnu9kuLjoi1cT6rjPoX4I0_Z2N6qpBm3OshEIUEde9srx5E0hFZZYA_0jscAgCoI/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixBOaJblQ3yCKkKfyoDTnTHSG-4pWhIyKfDSK7roWr6XH1TW-U4Lv_hzpduh82kzpWpPB37GGTZJiOnu9kuLjoi1cT6rjPoX4I0_Z2N6qpBm3OshEIUEde9srx5E0hFZZYA_0jscAgCoI/s1600/2.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Aurora och Vicke spenderade dagen vid stranden. Medan Aurora byggde ett sandslott satt Vicke en bit bort och tittade på henne.<br />
<br />
De pratade inte mycket, Aurora hade annat i tankarna.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU7jPh_ZkoHjCbQ6VCyvT3kU7IunLpO5ZkPFXgvsLkczp7gPQNYqifjCcAq5zzCd1dpLQ1Mwgg8UUDdlGnLDAAbe2NkIFVkyPtuCLtirZx7W1_Q_ayIwaJNtLTZtqKjfKtvjwRK7d1K6Q/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU7jPh_ZkoHjCbQ6VCyvT3kU7IunLpO5ZkPFXgvsLkczp7gPQNYqifjCcAq5zzCd1dpLQ1Mwgg8UUDdlGnLDAAbe2NkIFVkyPtuCLtirZx7W1_Q_ayIwaJNtLTZtqKjfKtvjwRK7d1K6Q/s1600/5.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det började bli mörkt och hon visste att hon borde gå hem, hon hittade dock väldigt fina blommor som hon beslöt sig för att lukta på. De luktade som rosor även om de inte var rosor.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Rosor var Auroras favoritblomma.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZYIyw2LW0y_1XjD7trkEStdX8p9AHGxoR6llEvJed-c4vcXVYsxjqfjmbSgP_Un9X2XCbsBr3gQLTosSBb9S41YEeqYKxX5tSp8fDAbUkcY-60ShI9eSXhwjPock9nx79R3l5K9-HYns/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZYIyw2LW0y_1XjD7trkEStdX8p9AHGxoR6llEvJed-c4vcXVYsxjqfjmbSgP_Un9X2XCbsBr3gQLTosSBb9S41YEeqYKxX5tSp8fDAbUkcY-60ShI9eSXhwjPock9nx79R3l5K9-HYns/s1600/4.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Hon tänkte gå hem när hon slog tån i en sten som låg på marken.<br />
En perfekt macksten.<br />
Hon tog dem och samlade på sig några till innan hon gick och såg ut över havet.<br />
<br />
Solnedgången färgade himlen rosa och blå, och såg inbjudande ut, hela världen såg inbjudande ut.<br />
<br />
-Dumma dig! Dumma monster! Finns ni ens?! Jag vill bara gå i skolan och träffa folk och vara som andra! Aurora kände en plötslig ilska och frustration över allt och kastade argt stenarna mot vattnet.<br />
<br />
Men efter ett par kast lät hon armen sjunka. Vad tjänade det till?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcSOUNFxXWbdjeVWZXH-aR717QUCg96N1eDNHvSHP3xHXgDLGfAFlnXRNi1PzJdom2bwJZuU4oZU6OARF7A1sg1w6TQTO89i3-tx69JjRyJ66WsZTSnH0yx8j3uczS_nJ6wgvfhfC7a6A/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcSOUNFxXWbdjeVWZXH-aR717QUCg96N1eDNHvSHP3xHXgDLGfAFlnXRNi1PzJdom2bwJZuU4oZU6OARF7A1sg1w6TQTO89i3-tx69JjRyJ66WsZTSnH0yx8j3uczS_nJ6wgvfhfC7a6A/s1600/6.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
När hon kom hem hade hennes föräldrar lagat sushi, och vårrullar och annan god mat från hennes pappas hemland.<br />
<br />
Hon visste inte mycket om sitt kinesiska arv, men hon gillade sin pappas kläder och mat, det var så hemtrevligt och kärt för henne. Hon kramade sin pappa hårt.<br />
<br />
Han försöker sitt bästa i alla fall.<br />
<br />
När Aurora växte upp började Xi gråta förfärligt.<br />
<br />
-Nej men, är det så förfärligt? skojade Aurora och tittade på sin opassande frisyr.<br />
-Du är vacker, vackrast! Din pappa är bara en mes ibland.<br />
<br />
Xi skrattade och puttade kärleksfullt till Decan.<br />
<br />
Hur livet än såg ut för Aurora så älskade hon sin familj.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDlK-3xq-DHRJSjZEIrhPfL78AvzAYhYqMRIr-fSvHuw0hIIIes8LyL9YiyVLpKEBZIBPumioWAFe1rZTYgX-PLnzFcY0_-06TsCTTje_idSo1ec51YzUejTYs5dIg9cTo7j5Qur8djO4/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDlK-3xq-DHRJSjZEIrhPfL78AvzAYhYqMRIr-fSvHuw0hIIIes8LyL9YiyVLpKEBZIBPumioWAFe1rZTYgX-PLnzFcY0_-06TsCTTje_idSo1ec51YzUejTYs5dIg9cTo7j5Qur8djO4/s1600/7.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora efter en klippning och lite klädbyten, är hon bekant? Hör och häpna för nu händer det något speciellt! Denna random legacy går över i en <b>DISNEY LEGACY CHALLANGE!</b><br />
<br />
<b>Auroras egenskaper:</b><br />
Älskar naturen<br />
God<br />
Tungsovare<br />
Virtuös<br />
<br />
<b>Auroras livsmål:</b><br />
Att bli en sångare!<br />
<br />
Hur det nu ska gå när hon inte ens får lämna tomten?!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbYV97KeHk1HpcObTqOPvZ4UAiybW7wCXgtP06xAhltNL7bZtH1-IoUbXK7a1170YERNwwTKOFrHMh1a3Ms1IuZINSpJ9aAyg6oVT-cVnqmESYlUKRd9knTe0b89UmaVnGtb_RLOtp0WQ/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbYV97KeHk1HpcObTqOPvZ4UAiybW7wCXgtP06xAhltNL7bZtH1-IoUbXK7a1170YERNwwTKOFrHMh1a3Ms1IuZINSpJ9aAyg6oVT-cVnqmESYlUKRd9knTe0b89UmaVnGtb_RLOtp0WQ/s1600/8.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora i hennes olika outfits! Hon älskar rosa och ljusa pastellfärger, och visst klär hon bra i det?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_fGNZpvireFFIKN-yggVNTysgZHMoOKFTfrxdS4CLbnDNdbHBoOdFM7KUVVrM0kqgC2k6GJ1CXhslZSg7sbxgpy60op0-dVAHfPQODCFDHSaYjwnJU4u1UP8t1ZqoTrYo2I9e4BEDwxs/s1600/9b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_fGNZpvireFFIKN-yggVNTysgZHMoOKFTfrxdS4CLbnDNdbHBoOdFM7KUVVrM0kqgC2k6GJ1CXhslZSg7sbxgpy60op0-dVAHfPQODCFDHSaYjwnJU4u1UP8t1ZqoTrYo2I9e4BEDwxs/s1600/9b.jpg" height="400" width="321" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan och Xi myste i sitt sovrum, snart var det Xis födelsedag också. Vad hände egentligen med tiden?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men det är inget de tänker på nu, idag har varit en bra dag och paret njuter av livet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizZRnDOkmRF0qrF_VW2ucOKdranaYdsRKHCBVKT3i_59NaEmAtawmEE3OMa4o54IVNu-J2i2JKRVCxkrvtoc9pz2dLmCWESPR8zCvMTN-W9rrzB4H-DF7pfTresZk1wjR1mdHeBhzvT5c/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizZRnDOkmRF0qrF_VW2ucOKdranaYdsRKHCBVKT3i_59NaEmAtawmEE3OMa4o54IVNu-J2i2JKRVCxkrvtoc9pz2dLmCWESPR8zCvMTN-W9rrzB4H-DF7pfTresZk1wjR1mdHeBhzvT5c/s1600/9.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Våningen över skulle Aurora gå och lägga sig men inte innan hon format en plan.<br />
Hon skulle minsann leva sitt liv som hon ville, även om det fick vara i smyg.<br />
<br />
Det nya livet börjar i morgon...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO4lNRvMCguCAesG2JkZzTb8AeU8uzPl_qFpKSrKxTLjUEw1Nt3BzbiNLunceqdCN1ku8Fcanz9X1kSFsNRClGwSt61KcCpmEohcnAwh1Wa52kAI_Cn5Sg1K_zkxM7ErKqXmOcC7qqpD8/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO4lNRvMCguCAesG2JkZzTb8AeU8uzPl_qFpKSrKxTLjUEw1Nt3BzbiNLunceqdCN1ku8Fcanz9X1kSFsNRClGwSt61KcCpmEohcnAwh1Wa52kAI_Cn5Sg1K_zkxM7ErKqXmOcC7qqpD8/s1600/10.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-80502989000153046532015-02-23T06:36:00.001-08:002015-02-23T06:36:15.959-08:002.21 Blåpanik!<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aurora öppnade försiktigt dörren och
såg sin pappa framför spisen. Hon visste inte vad hennes mamma var
men hon förstod att hon kunde komma hem när som helst.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hon tog en chansning och sprang mot
badrummet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8lXisYxHPQuE5iSsDQ7s6x8U3ZiMEWD_Qt4KouCicfmTfAn6cdk9iOtu0pir1TG4fTyYFyOiFUuqHXEc08WYofR_MwqujBB0EjsipBXcwgHyFg78Oi792T_vENgt0h6fPXbef0GcrK14/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8lXisYxHPQuE5iSsDQ7s6x8U3ZiMEWD_Qt4KouCicfmTfAn6cdk9iOtu0pir1TG4fTyYFyOiFUuqHXEc08WYofR_MwqujBB0EjsipBXcwgHyFg78Oi792T_vENgt0h6fPXbef0GcrK14/s1600/1.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Hon tog en lång dusch och skrubbade
sig hårt.<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Aurora maten är snart klar!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Jag är inte hungrig</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Va? Du har ju varit borta hela dagen?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hon tog på sig kläderna och ställde
sig framför spegeln och tappade hakan. Färgen var kvar. Vad ska hon
göra nu?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vicke kom in i badrummet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Allt okej?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Nej! Vad ska jag göra jag är alldles
blå de kommer förstå att jag rymt igen...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Spring upp på ditt rum!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aurora förstod att Vicke hade rätt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Vad gör pappa nu?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Han är upptagen med maten. Svarade
Vicke efter hen tittat ut.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia3LUsNTAOu74faIvbWBEqXIiKONwcLOWC0mjbvvFldHQ02XgqLdGwMhdeU4c4m_vEV6fREQ7PZaMN0s1jhmV2SCqzJTZmwizePjk1vmtLPUdxfyTSt6v4wtnNed6xQ2JB1LdqaZ9Vpkc/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia3LUsNTAOu74faIvbWBEqXIiKONwcLOWC0mjbvvFldHQ02XgqLdGwMhdeU4c4m_vEV6fREQ7PZaMN0s1jhmV2SCqzJTZmwizePjk1vmtLPUdxfyTSt6v4wtnNed6xQ2JB1LdqaZ9Vpkc/s1600/2.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aurora sprang emot trappora och trodde
hon skulle komma undan när hennes mage kurrade högt av hunger.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Inte hungrig va? Xi kollade upp på
henne.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Hörru du, stanna! Kom ner hit! Han
lät inte arg mest förvånand.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hon gick ner för trapporna men tittade
diskret på sin hand, FÄRGEN VAR BORTA! Hade han sett det?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Varför försöker du smita iväg?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Jag, ehh.. Jag har disk på rummet om
jag ville ta bort innan du såg det...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Xi suckade.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Aurora, du måste sluta lämna disk
överallt. Jag har köpt en diskmaskin nu. Jag ska installera den
efter middagen. Din mamma talade om att vi kanske ska bygga ut huset
lite så får se om när vi hinner med det.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aurora tog en tallrik mat och glufsade
i sig. Maten var faktiskt ganska god idag, hennes pappa blev allt
bättre på att laga mat.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtkD8KTAjcbFgsH1e4wKInvjsWsd6eS_6W7TatcbZXIBDJXhnlWv2lSvDSn0vI3OlCwn-LuXRS86Wf2U1vhnEfSGnJzQthiz6baB2YMswBk6qiqWRPSMVjcyOQtZDiRAi-Y2EBRBj0cYs/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtkD8KTAjcbFgsH1e4wKInvjsWsd6eS_6W7TatcbZXIBDJXhnlWv2lSvDSn0vI3OlCwn-LuXRS86Wf2U1vhnEfSGnJzQthiz6baB2YMswBk6qiqWRPSMVjcyOQtZDiRAi-Y2EBRBj0cYs/s1600/3.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
De hade båda ätit upp och Xi hade
installerat diskmaskinen även om Decan inte kommit hem. De
diskmaskinen var väldigt högljudd och Xi suckade, men så fick han
en ide, han sprang och hämtade beskriviningen och började läsa i
den. Han täntke att han nog kan installera om den så den låter
mindre!<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aurpra satt vid bordet och pluggade
när decan kom hem och åt mat vid bordet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Jag har tänkt att vi ska gör huset
lite större, men jag vet inte om vi borde vänta eller inte. Vad
tycker du? Jag tänker att du kanske vill ha något nytt till ditt
rum? Du fyller ju år ganska snart, är det något speciellt du
önskar dig?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Jag vet inte... kanske en spegel? En
ny garderob och såå.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Hm det ska vi nog kunna fixa sa Decan
och man såg hur hon planerade det hela i detta nu.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtQf4bGpUb2Xt1PriDE2qFbO-PNjNVwMN1GBILJ9zzrTnvXzAWlAsHjfVGnhdKZYIEzlh8LvsanmliPvy9iwAHK0s8iT0eBM98V2yE_zRgO9B94uHiErXE_vYPpT2SCE41DZuzH48OlD4/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtQf4bGpUb2Xt1PriDE2qFbO-PNjNVwMN1GBILJ9zzrTnvXzAWlAsHjfVGnhdKZYIEzlh8LvsanmliPvy9iwAHK0s8iT0eBM98V2yE_zRgO9B94uHiErXE_vYPpT2SCE41DZuzH48OlD4/s1600/4.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aurora var klar med läxan när Vicke
kom fram igen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Tack Vicke, hade aldrig klarat det
utan dig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
-Det var inget, vi är ju bästa
vänner!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Aurora var glad över sin vän men törstade fortfarande efter andra i hennes ålder och efter äventyr.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men det är inte många dagar kvar tills att hon blir tonåring, och då kommer det nog vara lättare för henne att smita ut.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXg4WyvzRSvVdJLgkYVjRnfQ-hb46wbsMMjg-ygPKoji8oRO2cwYIPKjzvxM679rgCK3c9mmkz83vMJMvg25ooa6D7RScoKoqkrQyfVVqrxQeHslwe4HBrs9jTX0ptMRNrx2t9RP3fX7Q/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXg4WyvzRSvVdJLgkYVjRnfQ-hb46wbsMMjg-ygPKoji8oRO2cwYIPKjzvxM679rgCK3c9mmkz83vMJMvg25ooa6D7RScoKoqkrQyfVVqrxQeHslwe4HBrs9jTX0ptMRNrx2t9RP3fX7Q/s1600/5.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-62079974825475012372015-02-10T13:41:00.000-08:002015-02-10T13:41:23.032-08:002.20 Aurora kommer hem.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora följer efter andra barn som gick från bussen till skolan. Hon följde efter den största strömmen och följer efter dem in i ett klassrum. Som tur var en dubbelklass så Aurora var ganska obemärkt. Det var en lektion i matematik och Aurora hänger med ganska bra i vad som säger. Hennes föräldrar hade varit noga med att hennes hemmautbildning ska vara lika bra som den som gavs i skolan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var så spännande och Aurora hade fjärilar i hela magen. Hon hade spenderat större delen av dagen att bara betrakta de andra barnen, men hon hade svårt att interagera med dem. Några av barnen sneglade ohyfsat på henne och hon kände sig delvis väldigt utsatt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Som tur var såg hon då bussen, det var bussen för dem som slutat tidigt så hon skyndade sig dit. Bussen var nästan tom och Aurora hade börjat inse vad hon gjort och insåg att hennes föräldrar kanske märkt att hon var borta...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv7mFdmtx3mu3EC154yJsaBjjdmBFE7CyntcQR7ZYArDkbbEDmuiUjAjPtWYx6V97kde240YXSoitxMk5kQUmgXsquyE8wQS8ENv-7gS4d0PUchKJLAvoibj2lDA82peOG8FtBgBaLPWs/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv7mFdmtx3mu3EC154yJsaBjjdmBFE7CyntcQR7ZYArDkbbEDmuiUjAjPtWYx6V97kde240YXSoitxMk5kQUmgXsquyE8wQS8ENv-7gS4d0PUchKJLAvoibj2lDA82peOG8FtBgBaLPWs/s1600/1.jpg" height="300" width="640" /></a></div>
<br />
Auroras försvinnande hade inte gått förbi obemärkt. Xi hade hjälpt Decan i sin träning och sedan gått in för att göra lunch och insett att Aurora var borta. Han blev rädd och när Decan kom berättar han vad som hänt och var arg.<br />
<br />
-Lugna ner dig Xi, vi hittar henne<br />
-DET VET INTE DU! TÄNK OM DE TAGIT HENNE<br />
-Xi, andas.<br />
<br />
Xi tog ett djupt andetag och hans ögon fylldes av tårar.<br />
<br />
-Snälla förlåt mig Decan jag är bara så orolig<br />
-Det är okej, jag förstår. sa Decan, och det gjorde hon. Hon var också rädd, en konstig rädsla hon aldrig känt förut, som om världen försvunnit under hennes fötter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv7QqX0XYcUT77GcnKAtFcgUhg2L05go7oc1kMkdETkIPdAhXk2Z8QUTBxdcRzouKkuAvyBrJ9bMnFeYIR248H6Udj-uqCTYAMTVqWDlQwnUc6hbtppUXZa_t4qw-EPEtz8pWR7PaDPwI/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv7QqX0XYcUT77GcnKAtFcgUhg2L05go7oc1kMkdETkIPdAhXk2Z8QUTBxdcRzouKkuAvyBrJ9bMnFeYIR248H6Udj-uqCTYAMTVqWDlQwnUc6hbtppUXZa_t4qw-EPEtz8pWR7PaDPwI/s1600/2.jpg" height="300" width="640" /></a></div>
<br />
De stod och bara tittade på varandra.<br />
-XI! sa Decan som kommit på något<br />
-Vad!?<br />
-HARUKA!! Decan pekar mot vägen och ser Haruka komma springande emot dem.<br />
<br />
-Vad säger du? HON GJORDE VAD? Och hon är på väg hem?<br />
<br />
-Vad säger hon?! sa Xi som inte talade grävling.<br />
-Hon stack med bussen till skolan och Haruka följde efter henne, men hon är på väg hem nu.<br />
<br />
Decan höll Xi hårt som grät av lycka och oro.<br />
Decan andades ut i den kalla vårluften.<br />hon hade aldrig varit så rädd förut, och för någon annan skull? Hon trodde inte det var möjligt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7dOavoG8TX_Idm8GHx6fKR8bEDmCxf-AvbErYI0W5kIwlP1Zbjhtbi33WPplbUuY8hAHPgyozNQMCtLn-BVSL-FIVcadQ5H8apaR7H747ZkTgTlqa3EE3KO1bUllGG1xOLOwC9r2L9ko/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7dOavoG8TX_Idm8GHx6fKR8bEDmCxf-AvbErYI0W5kIwlP1Zbjhtbi33WPplbUuY8hAHPgyozNQMCtLn-BVSL-FIVcadQ5H8apaR7H747ZkTgTlqa3EE3KO1bUllGG1xOLOwC9r2L9ko/s1600/3.jpg" height="300" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora svalde hårt.<br />
Hon såg sina föräldrar stå och hålla om varandra, och hon förstod att de visste att hon försvunnit.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwi_jEK5uarpt9S45uCL0c3TXn8vr9c0QlvYo-7ceGvAZuLkCTnUU9_EhorjBM4hs4w1cOfpWI8SR9lLufbZSx2Kk__7ni89wlaBOT0Uh1MR9ytlA1XVmEH1c3LFT9RVxoP6bUXpsjvic/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwi_jEK5uarpt9S45uCL0c3TXn8vr9c0QlvYo-7ceGvAZuLkCTnUU9_EhorjBM4hs4w1cOfpWI8SR9lLufbZSx2Kk__7ni89wlaBOT0Uh1MR9ytlA1XVmEH1c3LFT9RVxoP6bUXpsjvic/s1600/4.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Hennes pappa vände sig om och fick syn på henne och gick långsamt emot henne och hon såg hur han torkade sina ögon. Han var ursinnig.<br />
<br />
-Vad tror du att du håller på med?! Du VET att du inte får lämna tomten!<br />
-Jag är trött på att vara fast här! Jag vill träffa folk!<br />
-Men det får du inte! Det är FARLIGT! Du har din familj! Haruka! Och du har dina vänner online!<br />
-Det är inte samma sak.<br />
-Vi... vi vill bara inte förlora dig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHbkockzz9kU_hIuTe2slGQ4wQ1g7zGstTvvcNCDuiVHCIryn_DdawGxUsAy4-M-6AsjcZhqHthFajSSibLfJLvfqIjkZHYjCbmUjVUPI0h7QfHAJDA34nBVGdt4ivSAyx4e8vJTYANBY/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHbkockzz9kU_hIuTe2slGQ4wQ1g7zGstTvvcNCDuiVHCIryn_DdawGxUsAy4-M-6AsjcZhqHthFajSSibLfJLvfqIjkZHYjCbmUjVUPI0h7QfHAJDA34nBVGdt4ivSAyx4e8vJTYANBY/s1600/5.jpg" height="300" width="640" /></a></div>
<br />
Han kramade sin dotter hårt och Aurora ångrade sig. Hon var självklart sur på sin pappa för att han skällt på henne men hon skämdes lite för att hon märkte hur ledsen och orolig han var.<br />
<br />
-Förlåt. Jag... Jag vill bara se världen.<br />
-Inte nu snälla, inte förens du blivit vuxen, snälla. Vi vill bara skydda dig.<br />
-Mot vad?<br />
-Mot... Farliga saker.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8GGzcCpceoBzGA-3g4n2avqteFmEC404IdCrIa9NaQJ3yQiiEsJZvDHljqHhshtr3TYurpP0zQC5UIn_tugAoE7qJSxuhEf7jdT0NO_DCNwVT24HdUTcls9zNTuXO_sP46UM_UoOmdVM/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8GGzcCpceoBzGA-3g4n2avqteFmEC404IdCrIa9NaQJ3yQiiEsJZvDHljqHhshtr3TYurpP0zQC5UIn_tugAoE7qJSxuhEf7jdT0NO_DCNwVT24HdUTcls9zNTuXO_sP46UM_UoOmdVM/s1600/6.jpg" height="300" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora hade fått rumsarrest.<br />
Hon hade åter igen gått över i att vara sur på sina föräldrar. Hon väntade tills alla hade somnat och åt upp den sista lilla glassen som fanns i frysen.<br />
<br />
Hon visste att glassen var köpt speciellt för att fira olika saker men det struntade hon i, hon var arg och ville straffa sina föräldrar på något sätt.<br />
<br />
När hon ätit upp den ångrade hon sig lite så hon gick ut för att slänga förpackningen i soporna så att det var mindre risk att hennes föräldrar kom på henne.<br />
<br />
Väl ute såg hon Vicke.<br />
Hen var i dockform.<br />
<br />
Men det var som om Vick visste att hon var ledsen och förvandlades och sprang fram till henne och kramade henne.<br />
<br />
-Hur gick det?<br />
-Alla är arga på mig, till och med Haruka är sur. sa Aurora.<br />
-Äsch, struntsamma, ska vi leka istället?<br />
<br />
De lekte en stund men Aurora var trött efter den långa dagen så hon gick in och la sig.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYMZMyDp-M6mvEob2GFch0uBJYZ4eTlifc1Yvr2ui06MD7R8gtHaiwRXYEvcdv49KPZ3WRWFKLcYJYsW0lLZ8YnWuhFvPKX9ej-_uW5SLpTMZS0w0qZg0xbvpqgDp8p8tVG6G_l1UkGPY/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYMZMyDp-M6mvEob2GFch0uBJYZ4eTlifc1Yvr2ui06MD7R8gtHaiwRXYEvcdv49KPZ3WRWFKLcYJYsW0lLZ8YnWuhFvPKX9ej-_uW5SLpTMZS0w0qZg0xbvpqgDp8p8tVG6G_l1UkGPY/s1600/7.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
Haruka hade stått vid dörren och betraktat hennes minsta steg och när hon var på väg in sa hon lågt:<br />
-Nu stannar du inne valp.<br />
<br />
Aurora nickade och gick in.<br />
<br />
Haruka sov ute, hon hade lovat Xi att vakta huset och Aurora. Hon kände att det gjorde hon bäst vid ytterdörren.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS4rXGKdLEUe2-KRH4OfAipMqdbsScD46CNlJfCOSbfnD3dpblwFRtM-FJP1XiDbvHu_kOY79tNQhpMeThNw36hiWLniiixzS92xx9vucjGV3Np1WjtQnU2VSsPoZ4hBPPSsTdNUAE0F0/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS4rXGKdLEUe2-KRH4OfAipMqdbsScD46CNlJfCOSbfnD3dpblwFRtM-FJP1XiDbvHu_kOY79tNQhpMeThNw36hiWLniiixzS92xx9vucjGV3Np1WjtQnU2VSsPoZ4hBPPSsTdNUAE0F0/s1600/8.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora hade blivir förkyld av att hon varit ute och lekt på natten och spendera dagen sovandes, de tyckte det var konstigt att hon sov så mycket.<br />
-Det är säkert alla intryck från igår och att hon är sjuk! sa Xi.<br />
<br />
De var länge sedan de hade en stund helt för dem själva.<br />
De spenderade morgonen med att kyssar och tala viskande till varandra och smet in i sovrummet en stund. Sedan låg de bara bredvid varandra i varandras famn och njöt av sällskapet.<br />
<br />
Idag skulle de bara slappa.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQbdmZ1zxEgJbABhE8ybvL5MlEPj47ybV0KYdVJhdMShkvP5045qoUCqXKe5CUNQx1GFGYzGzxdPLL684lYuWoIGDSZDOjS9ZWYFWIzwUnTD-khSzwpriVX8WzqYjQMawYYdCXPUojBBw/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQbdmZ1zxEgJbABhE8ybvL5MlEPj47ybV0KYdVJhdMShkvP5045qoUCqXKe5CUNQx1GFGYzGzxdPLL684lYuWoIGDSZDOjS9ZWYFWIzwUnTD-khSzwpriVX8WzqYjQMawYYdCXPUojBBw/s1600/9.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Efter ett par dagar i sängen hade Aurora blivit uttråkad.<br />
<br />
-Ska vi leka? sa Vicke och Aurora bara skakade på huvudet.<br />
-Vad tänker du göra? sa Haurka. Haruka hade fyllt år, men inte sagt något direkt om det men hon var ny mycket gråare i ansiktet än tidigare. Hon var också bitskare än förr, men det blir väl alla när de blir äldre.<br />
<br />
-Inget, ta det lugnt, jag vill bara ha lite luft. Och jag är ledsen att jag smet iväg, jag ska inte göra det igen, okej Harry?<br />
<br />
Haruka morrade, hon hatade det smeknamnet. Men hon älskade Aurora, den dumma valpen. Hon älskad henne av hela sitt grävlingshjärta.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi5rEwnjSLaSiCi1wit16pV-Dtwl6HQCADSGqtVqlcD7B7QUYwANIWEvgJCM7kgoqLAl2kpKyhf5tsr40YJX0IC3L4FOXAPptcIq26h3H1avKntchr4PSzkKGVHFkdrzrQJuBtUmTg6CY/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi5rEwnjSLaSiCi1wit16pV-Dtwl6HQCADSGqtVqlcD7B7QUYwANIWEvgJCM7kgoqLAl2kpKyhf5tsr40YJX0IC3L4FOXAPptcIq26h3H1avKntchr4PSzkKGVHFkdrzrQJuBtUmTg6CY/s1600/10.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora borstade tänderna när det knackade på dörren.<br />
-Decan är det du?<br />
-Nej pappa det är jag!<br />
-Kan jag komma in?<br />
-Ja jag har precis borstat klart<br />
<br />
Xi kom in. Han tittade på sin dotter och kliade sig i nacken.<br />
<br />
-Alltså, jag förstår att du behöver komma iväg från tomten. Men du får inte skjuta bort oss eller lura oss. Jag och din mamma pratade, vi tänkte att du kan få gå till ödestranden bakom huset. Din mamma ska visa dig hur man tar sig dit. Men du måste fortfarande SÄGA till okej?<br />
<br />
-Oh, får jag vara där själv också?<br />
-Hm, ja. Om du säger till. Xi var inte förtjust i idén men tänkte att det är bättre att hon går dit än smiter.<br />
<br />
Ytterdörren slog igen.<br />
<br />
-Aurora? ropade Decan<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbRZClstXBR36iD9GNu2YlViMIQfq-MX7qXQQcOwfZA0yznN9-t55QcFw867scwZGs_IFRubSB1rjMgS4K3Xe3A-VTJBbB9bwafUxrpAVeXa5XnyDb-WC6d_0tt5g7ZJ1n7kpXRU-tGwg/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbRZClstXBR36iD9GNu2YlViMIQfq-MX7qXQQcOwfZA0yznN9-t55QcFw867scwZGs_IFRubSB1rjMgS4K3Xe3A-VTJBbB9bwafUxrpAVeXa5XnyDb-WC6d_0tt5g7ZJ1n7kpXRU-tGwg/s1600/11.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora kom ut och Xi följde efter henne. Decan tittade på honom och han nickade till svar.<br />
<br />
-Vi kommer att gå dit men det kommer en båt och hämtar mig sen för jag måste iväg och sälja grödorna jag skrödat. Okej?<br />
<br />
Aurora nickade. Hon älskade sin mamma och hennes mamma älskade henne men Decan kunde verkligen inte prata bekvämt med barn.<br />
<br />
De gick till stranden som verkligen låg precis bakom huset.<br />
Innan taxibåten kom kom Aurora på en sak.<br />
<br />
-Pappa sa att jag inte får lämna tomten för att ni måste skydda mig, men han sa inte mot vad.<br />
<br />
Decan spärrade upp ögonen och stelnade till.<br />
-Öhhm.. det är... monster.. Ja, onda monster. Stora hemska varelser som finns där ute. Så du måste stanna här eller på tomten. För annars... kommer de... kidnappa dig! Ja, kidnappa dig!<br />
<br />
Båten hade nått fram till stranden och Decan suckade av lättnad.<br />
-Oj där är båten! Måste gå, men nu pratar vi inte mer om det här okej? Och gå RAKA vägen hem.<br />
-Okej.<br />
-Lova mig Aurora.<br />
-Jag lovar mamma svarade Aurora.<br />
<br />
Hon stannade och lekte en stund men tröttnade efter en stund. Vädret var inte speciellt bra, så hon gick hem igen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFV1SdjL0qhyNFgu9GVppmt0qncvJSxKPwEJ1dBgHyacnI9ODHJkVH3lRlbciNaWLS1LohOyebi9i-betiMPIVQjynipxGBBpLeH-tHnoDQ29WsBzganzAByg3htcadukKdhrt7-V4LVw/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFV1SdjL0qhyNFgu9GVppmt0qncvJSxKPwEJ1dBgHyacnI9ODHJkVH3lRlbciNaWLS1LohOyebi9i-betiMPIVQjynipxGBBpLeH-tHnoDQ29WsBzganzAByg3htcadukKdhrt7-V4LVw/s1600/12.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
Det tog ett tag men långsamt började hennes föräldrar lite på henne igen, men bara om Haruka var med henne. Xi hade börjat åka allt mer till bibliotek för att studera, varje gång köpte han en lott på vägen. Hans aldrig något till någon för han visste att det var dumt. Man vinner aldrig, men han ville ändå försöka.<br />
<br />
Decan spenderade mycket tid i trädgården och trivdes väl med det. När Aurora var hemma var Haruka med henne. De började bli gamla båda två men när de var där ute i trädgården och skämtade och skrattade tillsammans, då kände de sig unga igen.<br />
<br />
Decan hade även börjat med att rädda smådjur i området. Folk hade börjat ringa henne om de hittade en förrymd sköldpadda eller skadad fågel. Hon åkte ut och hämtade dem och skötte om dem innan hon släppte ut dem igen. Hon hade alltid trivts bäst med djur.<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL0v2Wu34Q7v2dqWveGpEsHlcwxnFbifhkfnpgBDHzc4VIQoe2NdZRKpRRp6BPucAOjBRklPuC6LP1TUEpwAtHl9VT8zze0pNaBiQHqqZopi1WQ7D77Hxxo2fLyXyp7jAYqFCE4pi2KaA/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL0v2Wu34Q7v2dqWveGpEsHlcwxnFbifhkfnpgBDHzc4VIQoe2NdZRKpRRp6BPucAOjBRklPuC6LP1TUEpwAtHl9VT8zze0pNaBiQHqqZopi1WQ7D77Hxxo2fLyXyp7jAYqFCE4pi2KaA/s1600/13.jpg" height="640" width="640" /></a>Familjen åt middag tillsammans. Xi skulle iväg till biblioteket och Decan skulle ut och promenera och se vad hon fann.<br />
<br />
-Vad ska du göra? frågade Xi Aurora.<br />
-Plugga och leka med Vicke.<br />
-Vicke alltså, ni är bra vänner ni!<br />
-De bästa, Vicke berättade att...<br />
-Berättade? Kan leksaken tala?<br />
-Det är ingen leksak, Vicke är min vän.<br />
<br />
Xi nickade och tittade på Decan som granskade sin dotter. De skulle nog tala om detta när de var ensamma..<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7RfDnDliAuZ6r11JdejhRtvTMotJO0twh9ZF36aDvtsJqIi-2ohCMyLhm7eEPEj1rGPCpAWmw1QBdk2ikHsF4KJAR6cRwiVJWC0Jy6spRgsUVRG0ylLChTLzjD5KyJl_bNFn6jkuKixk/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7RfDnDliAuZ6r11JdejhRtvTMotJO0twh9ZF36aDvtsJqIi-2ohCMyLhm7eEPEj1rGPCpAWmw1QBdk2ikHsF4KJAR6cRwiVJWC0Jy6spRgsUVRG0ylLChTLzjD5KyJl_bNFn6jkuKixk/s1600/14.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Decan gav sig iväg och hittade massa containrar som hon dumpstrade i, det var något hon inte gjort sedan hon var ungdom men det var en kick i att leta i bland skräpet och finna små guldkorn!<br />
<br />
Hon hittade två ädelstenar, en ovanlig japansk skalbagge och lite saker till hemmet som var precis som nya! Sicken lycka!<br />
<br />
På vägen hem hittade hon också två guldklimpar och lite blommor. En stor vinst tyckte Decan som gav sig hemmåt med lycka i stegen!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZNDs3NKLNspHE7PisuupDZ_phyphenhyphenIPf5qZmARtx0PW4wd5hkjCOagYC50Gs97m5o7FAyq7bogC5PK7v4YO3cf5oc_VMiNkapaLxp_g4UnglXoquuvgixipt55BsO-NGFEYxy7iEJYNd8gg/s1600/15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZNDs3NKLNspHE7PisuupDZ_phyphenhyphenIPf5qZmARtx0PW4wd5hkjCOagYC50Gs97m5o7FAyq7bogC5PK7v4YO3cf5oc_VMiNkapaLxp_g4UnglXoquuvgixipt55BsO-NGFEYxy7iEJYNd8gg/s1600/15.jpg" height="584" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora hade varit vid stranden och beslöt sig för att ta en annan väg hem, det fanns en omväg som borde gå hem till henne till slut.<br />
<br />
När hon kom upp till vägen insåg att hon inte visste riktigt vart hon var. Hon såg ett blått hus lite längre bort. Hon såg en gammal cykel ligga slängd längst vägen och beslöt sig för att låna den för att cykla dit för att fråga om vägen.<br />
<br />
Det visade sig vara en Elixiraffär! Kvinnan som ägde butiken hälsade på henne när hon kom in, och Aurora förklarade att hon var vilse så berättade kvinnan att hon bara gått åt fel hål! Det var betryggande tyckte Aurora som skulle gå hem igen men kvinnan var så snäll och affären såg så spännade ut att hon frågade vad hon sålde.<br />
<br />
-Elixir, magiska stavar, stenar och annat som har med magi att göra förklarade affärsinnehavaren.<br />
-Oh har du något elixir som gör att andra kan se min låtsaskompis?<br />
-Låtsaskompis? Det finns inga såna elixir, låtsaskompisar finns bara för dig själv.<br />
<br />
Aurora blev irritera över vad hon sa, hon betedde sig som om Vicke bara var en fantasi och de var hen verkligen inte!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWH8uHKkoN9cMggnFHrbaJ5c5QIxqLqXQkM9cUybNRjjlPkNHORMBXKfH27kSYihDb9NMQsXFNqa_jyK2Sn9GvNg-u-Bd47YF4n9ZIFq5-dH27WFuqdf8CD9nMWvcGJV2wNn0S-VvChJ0/s1600/16.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWH8uHKkoN9cMggnFHrbaJ5c5QIxqLqXQkM9cUybNRjjlPkNHORMBXKfH27kSYihDb9NMQsXFNqa_jyK2Sn9GvNg-u-Bd47YF4n9ZIFq5-dH27WFuqdf8CD9nMWvcGJV2wNn0S-VvChJ0/s1600/16.jpg" height="596" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora tog bakvägen ut och såg massa fjärilar som hon fångade, hon visste att hennes mamma brukade sälja fjärilar så hon tänkte att hon kunde säga att hon fångat dem vid stranden.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEXMXjuFlAGkC_qC1rAHyJGMXHQp9i-pLBGSplO6i2jr8_9g02kgqwZBtZtYnHN3h-_D_6NXVawKSrJG1abPCgT0Ck7l8lg00SQN5MGBMUr7wxxbcPQQ1uu4qrZUz41EBeQnXH9c7pF5A/s1600/18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEXMXjuFlAGkC_qC1rAHyJGMXHQp9i-pLBGSplO6i2jr8_9g02kgqwZBtZtYnHN3h-_D_6NXVawKSrJG1abPCgT0Ck7l8lg00SQN5MGBMUr7wxxbcPQQ1uu4qrZUz41EBeQnXH9c7pF5A/s1600/18.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Hon skulle precis ta sig hem igen när hon såg en spännande bärbuske!<br />
Hon tänkte bara gå förbi, det är urbota dumt att äta bär från en främmande buske men... det såg så gott ut att hon tog en endaste.<br />
<br />
Och hon kände en fantastisk känsla i kroppen och kände hur hela kroppen blev varm, men hur glad känslan än var var hon allt annat än glad när hon såg ner på sin hand och såg att hennes hud färgats blå...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixfhFwBGFjEeJq3A-KpTnvYABMDjwLbtLvcAer-uPdpWNfsEUIPyqa2galUhBGnpY7N1XpmZigEY6bIvxoe1UdAHNotbpBzRdPamQLLGTpkqNws9-x2hMhPgiz8j2J60_duIUuDue8Zaw/s1600/19.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixfhFwBGFjEeJq3A-KpTnvYABMDjwLbtLvcAer-uPdpWNfsEUIPyqa2galUhBGnpY7N1XpmZigEY6bIvxoe1UdAHNotbpBzRdPamQLLGTpkqNws9-x2hMhPgiz8j2J60_duIUuDue8Zaw/s1600/19.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
Hon slängde sig på cyklen och cyklade snabbt tillbaka till omvägen där hon funnit cykeln och beslöt sig att skynda tillbaka till stranden.<br />
<br />
Hon hade hoppats på att ingen märkt att hon försvunnit men hur skulle hon förklara att hon var blå!?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzehTAXglSvzcO7UdEf6WN11X41Mvux3JsI3SKRrjfko0Ge8xRR_Yv-BlrGMG__L4Z0HMxlSExvluIXFmuf6uE3ADHJ3rSmipvvWoHdVfb-xqOFOMjISelzerceqaGq0rPBQgc_DyEMko/s1600/20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzehTAXglSvzcO7UdEf6WN11X41Mvux3JsI3SKRrjfko0Ge8xRR_Yv-BlrGMG__L4Z0HMxlSExvluIXFmuf6uE3ADHJ3rSmipvvWoHdVfb-xqOFOMjISelzerceqaGq0rPBQgc_DyEMko/s1600/20.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-15833370756849984982015-02-05T09:22:00.000-08:002015-02-05T09:22:04.173-08:002.19. Aurora har en plan.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Våren var äntligen här! En dag när de vaknade var snön borta! De spenderade alla mycket tid utomhus då alla var trötta på kyla.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi passade på att träna Decan i kampsport, något som gick, sådär.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Nej högre, och med baksidan av handen</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag använder baksidan av handen XI. sa Decan sammanbitet, men det gjorde hon inte. men Xi hade ett tålamod av guld och hjälpte henne att utvecklas.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan fiskade också en del, men hon hade tröttnat på att fiska. Hennes impulsiva och rastlösa natur gjorde det svårt för henne att hålla på med en sak för länge men hon var inte säker på vad hon annars skulle göra för att få in pengar.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcgShKup0DOb8Ez7X74lGJTAhbURZDSCIHg-a2CrxrLIobNyF1ddLiGDOMwvhxLopFWMof0EEl1F84pThYfViKqSa7ZISaWj4uGygbkb6rM51c52vN7Xe7Ai2FLN0Vf1QgIvMhfWhKIFA/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcgShKup0DOb8Ez7X74lGJTAhbURZDSCIHg-a2CrxrLIobNyF1ddLiGDOMwvhxLopFWMof0EEl1F84pThYfViKqSa7ZISaWj4uGygbkb6rM51c52vN7Xe7Ai2FLN0Vf1QgIvMhfWhKIFA/s1600/1.jpg" height="238" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora åt pannkakor som mellanmål, hennes pappa hade lagat dem och de var faktiskt helt okej. Han brände inte allt nu för tiden. Hon förstod inte varför hennes mamma inte lagade mat oftare, hennes var ju i alla fall inte bränd.<br />
<br />
Sedan var det dags att göra läxor. Hon gjorde läxorna via en platta och Xi hade korta lektioner inom olika ämnen, men hon längtade utifrån hemmet.<br />
<br />
Hon ville ha sällskap!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXPPulIYQNgCKn1W-VGXi7RapTHRuOBoTsDT1qUEPpEeDDKe6Vbwj2alGzGcRxMqe1zJ7h9HgP9Iw1jiyr5Rvx18PO4Lg5peSHOTrTre3fSkEeYbvxhQO6LDKZIZDmDqsEr0dCFbVNDFk/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXPPulIYQNgCKn1W-VGXi7RapTHRuOBoTsDT1qUEPpEeDDKe6Vbwj2alGzGcRxMqe1zJ7h9HgP9Iw1jiyr5Rvx18PO4Lg5peSHOTrTre3fSkEeYbvxhQO6LDKZIZDmDqsEr0dCFbVNDFk/s1600/2.jpg" height="238" width="640" /></a></div>
<br />
Xi trivdes som hemmapappa. Han älskade att umgås med sin dotter och han och Haruka hade börjat bli ganska bra vänner!<br />
<br />
Hon "talade" inte med honom som Decan sa att hon gjorde med henne men de hade roligt ihop.<br />
Ibland, speciellt på kvällarna kunde han, Haruka och Aurora ta korta skogspromenader i området men de gick aldrig mot staden.<br />
<br />
Decan gjorde dem sällskap ibland, men ofta tog hon en annan väg hem.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggq7eCiXphdpgBVb4Sj4Wq3pc7aQChl1vUM_3eCqjHrWXB4vuvopFOuOr3lyzzGF-ITGS749sMXtJPCardOvpOoUtwwAj7yRZEkl_MZRaPqtlrrUMaNpt7-1-HV_KBIJe26SaTLzYp59Q/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggq7eCiXphdpgBVb4Sj4Wq3pc7aQChl1vUM_3eCqjHrWXB4vuvopFOuOr3lyzzGF-ITGS749sMXtJPCardOvpOoUtwwAj7yRZEkl_MZRaPqtlrrUMaNpt7-1-HV_KBIJe26SaTLzYp59Q/s1600/3.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora hade upptäckte Sociala medier! Hon kunde hålla på med telefonen i timmar och skriva på forum och läsa om saker hon tyckte var intressant.<br />
<br />
Oftast satt Vicke bredvid henne, precis som hen gjorde nu.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAcvjPVZDf5hqBWsQu5zovRLyUdkGct-yRVyDriqrMkps9iWVvBN1wGN3xDcb__LpzXyPut57d336wrrwz49sg2bKF1g833nnTz5WWCEfUSs1flf-6auIBpkQunETPzCfPxSP-udrn4rA/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAcvjPVZDf5hqBWsQu5zovRLyUdkGct-yRVyDriqrMkps9iWVvBN1wGN3xDcb__LpzXyPut57d336wrrwz49sg2bKF1g833nnTz5WWCEfUSs1flf-6auIBpkQunETPzCfPxSP-udrn4rA/s1600/4.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora suckade och lade ner telefonen. Sällskap online var inte samma som i verkliga livet. Hon var intresserad av människor, men det var sällan man såg människor så här långt ut från stan.<br />
<br />
Men då hände något. Vicke började skaka och flög rakt upp i luften! Hen började glittra och förvandlades framför Auroras ögon. Hen växte och blev lika stor som Aurora och hon sprang fram med hackan på vid gavel.<br />
<br />
-Men Vicke, vad händer!?<br />
-Oh, du behöver mig ju, så här är jag!<br />
<br />
Aurora blev överlycklig och de började genast att leka tjuv och polis! Haruka morrade lite när hon först fick se på Vicke som bara stod och tittade på henne. De tittade på varandra en stund sedan fnös Haruka och lade sig att sova igen, det räckte för Aurora.<br />
<br />
Var Vicke accepterad av Haruka så måste hen vara okej!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjNxyWP3uSl5M3_gehp-cyJe8arstn_M821u8oFZks3X5JYUj46YiEFGNmtRq-SS12zBH3VAvYi9ON71FgZdJ5ETG-Cfl3CGVj5zknrPNDuVFOjGhgvC1zHkWOMWfDEyfquVatOoMv0tg/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjNxyWP3uSl5M3_gehp-cyJe8arstn_M821u8oFZks3X5JYUj46YiEFGNmtRq-SS12zBH3VAvYi9ON71FgZdJ5ETG-Cfl3CGVj5zknrPNDuVFOjGhgvC1zHkWOMWfDEyfquVatOoMv0tg/s1600/5.jpg" height="300" width="640" /></a></div>
<br />
-Men hur kommer det sig att du lever? frågade Aurora<br />
-För att du behöver mig, du känner dig ensam här i huset därför är jag här!<br />
-Okej!<br />
<br />
Aurora tänkte en stund och betraktade Vicke.<br />
<br />
-Vicke, är du kille eller tjej?<br />
-Spelar det någon roll? sa Vicke och lade huvudet på sned.<br />
-Nej, faktiskt inte. sa Aurora och sprack upp i ett leende. Vicke var Vicke, mer än så behöver hon inte veta.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr5FQVrXlYXDtZjOdMCr2RVvMwFJmIxDuf-IndA-gw4yLLI8erH8x90oH4lcOOAH0j2TnDSqi24TgbqqbUi9ckA3nHaIVkUvGZp88J0FJY06PVMniYaIR4t04LEvOpofKSMGx-g2z2Vz0/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr5FQVrXlYXDtZjOdMCr2RVvMwFJmIxDuf-IndA-gw4yLLI8erH8x90oH4lcOOAH0j2TnDSqi24TgbqqbUi9ckA3nHaIVkUvGZp88J0FJY06PVMniYaIR4t04LEvOpofKSMGx-g2z2Vz0/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Xi och Decan log och sov, de hade nattat Aurora för länge sedan men hon kunde inte sova så hon smög ut.<br />
<br />
Haruka låtsades sova men följde hennes minsta steg. Hon visste vad hon skulle. Hon skulle ut på tomten, rota efter grodor i buskarna, plocka blommor och kanske fiska lite.<br />
<br />
Aurora hade försökt lära sig fiska som sin mamma men det var inte riktigt något för henne. Hon gjorde det mest för att hon inte hade annat att göra.<br />
<br />
Hon tänkte att hon inte alls var lik sin mamma, men bara det faktum att hon smög ut mitt i natten gjorde dem mer lika än vad någon av dem visste.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyB7U_WTnRwFtNRQPiaGz8WpETxG3LYFgpwknU8NXy0G6lLzLHtAM-cJgVXz2alJPQ-TKRKFNXGTrBPz3UbRWo_wSjlk_1SkXoHa7er5YQ3g8KoOb11NhS-54DQp0u9oEjfxefYSTBmrQ/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyB7U_WTnRwFtNRQPiaGz8WpETxG3LYFgpwknU8NXy0G6lLzLHtAM-cJgVXz2alJPQ-TKRKFNXGTrBPz3UbRWo_wSjlk_1SkXoHa7er5YQ3g8KoOb11NhS-54DQp0u9oEjfxefYSTBmrQ/s1600/7.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Strax efter att Aurora smygit sig upp och lagt sig med Haruka vid fötterna vaknade Decan.<br />
Hon var uttråkad, så uttråkad att hon vaknade av det.<br />
<br />
Hon kollade på klockan och insåg att det var mitt i natten.<br />
Hon gick upp tog på sig joggingkläder och började i hastig takt gå runt i skogen och bergen omkring huset och stod snart på en hög kulle och såg ut över staden.<br />
<br />
Hela staden såg stängd ut.<br />
Hela staden förutom... Biblioteket!<br />
<br />
Med raska steg tog sig Decan ner till staden, och mycket riktigt var det öppet. Hon smög sig in och såg att det inte var någon där. Vilket var tur, hon hade inte orkat vika in öronen eller måla över näsan.<br />
<br />
Det var skönt att bara vara där och vara sig själv, helt ensam.<br />
Decan stannade upp när hon hittade en bok om trädgårdsarbete, vilket var något hon hade börjat tycka allt bättre om. Det gick snabbt, man gjorde många olika saker och samtidigt var det något som var väldigt avslappnande.<br />
<br />
Solen hade börjat gå upp när Decan insåg att hon läst hela natten, och snart skulle det komma folk dit! Hon skyndade sig hem, men kände att en idé hade tagit form.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6wpu58PDZlyEnr956BYvkXYltk1l6npWnKrV0uYzDEoU8XTBKmWQp9yihuYLvZpEp0Pz4u_4vvCukYAo6QxF66186ml96_dJWLmtBdRJdtxsr7qmp_eItdcHoZGqLCDhiz31q0Qr98eE/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6wpu58PDZlyEnr956BYvkXYltk1l6npWnKrV0uYzDEoU8XTBKmWQp9yihuYLvZpEp0Pz4u_4vvCukYAo6QxF66186ml96_dJWLmtBdRJdtxsr7qmp_eItdcHoZGqLCDhiz31q0Qr98eE/s1600/8.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Dagarna flöt på som de ofta gör. Långsamt växte Aurora allt mer och Xi förundrades över hur han kunde se både sig själv och Decan i deras dotter.<br />
<br />
Enda sedan Aurora var liten hade Xi läst för henne, och det gjorde han fortfarande. Det var en stund som båda var väldigt förtjusta i. De senaste nätterna hade Aurora haft mardrömmar, så hon fick sova i sina föräldrars säng. Xi bar upp henne när hon väl somnat så det var inte så farligt.<br />
<br />
Haruka sov alltid med Aurora, och det gjorde henne lite mer trygg men ibland kunde inte ens Haruka jaga bort hennes mardrömmar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA1l0WzEsyI-onOy4WGpef0VMRkiBR_vcb0kNLzpASzSPvnfzeFg1OgIfs5EMihMuBdhYQcIUYu8i0x7h96yakrVvI4CpsK7u0V0gL2NgD9czo_ZEkg1khJUrF2ukgaTjMe_1hCPgbm0o/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA1l0WzEsyI-onOy4WGpef0VMRkiBR_vcb0kNLzpASzSPvnfzeFg1OgIfs5EMihMuBdhYQcIUYu8i0x7h96yakrVvI4CpsK7u0V0gL2NgD9czo_ZEkg1khJUrF2ukgaTjMe_1hCPgbm0o/s1600/9.jpg" height="362" width="640" /></a></div>
<br />
Decan hade hållt på hela natten, hon höll på att omstrukturera hela trädgården för hon hade tagit alla frön hon samlat på sig och även de frön hon fått av sin mamma som hon samlat på sig innan henne.<br />
<br />
Nu hade hon kunskapen som hon saknat innan. Hon blev avbruten när hennes telefon ringde, det var jobbet.<br />
<br />
Hon beklagade vad hon hade att säga men att hon bestämt sig för att sluta fiska, hon ville satsa på trädgårdsarbete istället. Hennes chef blev inte allt för irriterad eftersom han även höll i att skicka ut grönsaker och frukt till olika affärer i staden.<br />
<br />
Så, det blev bara ett litet skifte, men Decan kände att det var det som var bäst!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHVq-AJ9shocnK0jg5C56Acn_Le586fCo11NaRHQlsXpa9QCoOZ8yQS-OjKuDa0dOH34ThoATHSQWfaZK3moufhgPPbhkxhwUudaLaiZCPT3RuhdOrOsqObljlsP-aDQpUHntrFgb_1Zg/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHVq-AJ9shocnK0jg5C56Acn_Le586fCo11NaRHQlsXpa9QCoOZ8yQS-OjKuDa0dOH34ThoATHSQWfaZK3moufhgPPbhkxhwUudaLaiZCPT3RuhdOrOsqObljlsP-aDQpUHntrFgb_1Zg/s1600/11.jpg" height="362" width="640" /></a></div>
<br />
Decan skyndade sig ner till stan för att skriva på papper och resten av familjen sov. Men Aurora vaknade, och det var som en plan hade skapats medan hon sov.<br />
<br />
Hon satte sig i sängen och smög ner för trapporna utan att vecka Haruka. Hon bytte snabbt om och lyssnade vid dörren till hennes föräldrars sovrum. Hon hörde sin pappas snarkningar så hon förstod att det var nu eller aldrig.<br />
<br />
Hon gick ut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWGat18rXLPYjOPlNCdotKq2pjdV0236TnLvPxghSM1BdQ6D-muqs9C9vWdo9tDdAApRXUsELbiMcvbmp8RfuO9B7b0jKeLmPgMlFrJoHn6aROCN_bIMg-1to7hkJYtRALQ-z6YNN5Ck4/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWGat18rXLPYjOPlNCdotKq2pjdV0236TnLvPxghSM1BdQ6D-muqs9C9vWdo9tDdAApRXUsELbiMcvbmp8RfuO9B7b0jKeLmPgMlFrJoHn6aROCN_bIMg-1to7hkJYtRALQ-z6YNN5Ck4/s1600/12.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Hon hade fjärilar i magen men hon hade bestämt sig. Hennes ansikte hade ett bestämt uttryck och hon gick med bestämda steg till vägen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI2dxTivfxa76zjm3e2UbRQl4c3fUDTnEAGU-GXWc8K81BtUu9o24YhKcX1q5UT60w9gYmq7tQ6Ms8xEoCxy8P8rwr-mfeCAp-0Ru9-a1Ck-23cKwWChvjRbIhAJMZvJVn4vY5Hch3IlM/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI2dxTivfxa76zjm3e2UbRQl4c3fUDTnEAGU-GXWc8K81BtUu9o24YhKcX1q5UT60w9gYmq7tQ6Ms8xEoCxy8P8rwr-mfeCAp-0Ru9-a1Ck-23cKwWChvjRbIhAJMZvJVn4vY5Hch3IlM/s1600/13.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Vicke kom springade och ropade på henne:<br />
-Aurora, Aurora vänta!<br />
-Vad är det Vicke? hon förstod att hen ville stoppa henne.<br />
-Du får ju inte! Så du borde inte.<br />
<br />
Aurora tittade på Vicke med det bestämda uttrycket.<br />
<br />
-Men jag VILL. Så jag TÄNKER göra det. Sedan fortsatte hon att gå.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLOGm7mWN12knBfRef_v_aYjvopnP080uFJyzE6SJdviZDAmdqesLdukz0vtGDqU9I7hDtJmdZRidZETNnmiLKhefrx7hW87JuINVMvKnvyQIIClDkis1nkl5x2peXd6Fph9wuiy-dCzQ/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLOGm7mWN12knBfRef_v_aYjvopnP080uFJyzE6SJdviZDAmdqesLdukz0vtGDqU9I7hDtJmdZRidZETNnmiLKhefrx7hW87JuINVMvKnvyQIIClDkis1nkl5x2peXd6Fph9wuiy-dCzQ/s1600/14.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Där stod den.<br />
Skolbussen.<br />
<br />
<br />
Den åkte alltid upp hit för att vända, sedan stod den stilla en stund medan chauffören höll på med massa papper (Aurora misstänkte att det var en lista över vilka barn som var sjuka och liknande).<br />
<br />
Hon gick bara rakt fram till bussen.<br />
Dörren öppnades.<br />
Aurora klev in i bussen och satte sig i ett säte vid fönstret.<br />
<br />
Bussen körde iväg.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiowg6YcIMj24qaStc0S3ce5E3_339TLOdYMxXm5xo4U43LM1hNm7qb0atBFbYee2zu6bZuR7Koqc9uQzAbMV_mjmfO89HEsfikDdH8zXplor8iVcW3nZaZa7BMsQojd16GlFIax8ib5qA/s1600/15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiowg6YcIMj24qaStc0S3ce5E3_339TLOdYMxXm5xo4U43LM1hNm7qb0atBFbYee2zu6bZuR7Koqc9uQzAbMV_mjmfO89HEsfikDdH8zXplor8iVcW3nZaZa7BMsQojd16GlFIax8ib5qA/s1600/15.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-88226350754377316292015-02-02T11:51:00.001-08:002015-02-02T11:51:24.277-08:002.18 "Får jag gå i skolan?"<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Våren närmade sig, men det verkade inte vintern förstått ännu. Det var snöigt och kallt i Sunset Valley.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var kväll och klockan var sent, det var dags att gå att lägga sig, i alla fall för husets yngre inneboende.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
På bilden ser man även utbyggnaden som är Auroras rum :)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU26RAoPEhrI88HADVq9-P4csNZvMPrrRgcGRcWVJZV0jS_EFObPRC2phnt5ZETp-R9UtAYjF-b2qdA3euNYAb2tBmmA-yA06dIieZLrp353sKWyh_cHM0L4H9x4K67UNRRh89oZJNZ3I/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU26RAoPEhrI88HADVq9-P4csNZvMPrrRgcGRcWVJZV0jS_EFObPRC2phnt5ZETp-R9UtAYjF-b2qdA3euNYAb2tBmmA-yA06dIieZLrp353sKWyh_cHM0L4H9x4K67UNRRh89oZJNZ3I/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Det var väldigt kallt och vindigt idag så det blev inget fiske för Decan, men däremot visste hon platser där man kunde hitta stenar så hon hade samlat in lite sten. (silver, safir och järn)<br />
<br />
Hon lyckades också hitta en boveteblomma (MITT I VINTERN?) och lite eldflugor!<br />
<br />
Det ger inte så mycket pengar men de behöver all inkomst de kan få.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRqhEIInT72fpGBXzxqnyAKYFNajdVLISv4HhpZMQAMzRbSIhUAH_vvY9ACM51815W2zajmD-FGF6kMq8KTb8vnDKI7bP3VlK4zRBtugCyZWdsQVnbymzVujCJZ7sVjYO-HSHiSc6yMDc/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRqhEIInT72fpGBXzxqnyAKYFNajdVLISv4HhpZMQAMzRbSIhUAH_vvY9ACM51815W2zajmD-FGF6kMq8KTb8vnDKI7bP3VlK4zRBtugCyZWdsQVnbymzVujCJZ7sVjYO-HSHiSc6yMDc/s1600/2.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
-Nu är det dags att sova Aurora!<br />
-Snart pappa!<br />
-Nej, det är sent nu!<br />
-Snälla bara fem minuter till?<br />
-Okej, FEM minuter!<br />
<br />
Xi hade svårt att vara sträng, och Aurora visste att fem minuter betydde minst tio! Hon letade i leksakslådan och lekte med fåret en stund. Men eftersom hon redan lekt med fåret två gånger idag. Hon tog istället upp Vicke och lekte med den en stund.<br />
<br />
Hon hade haft den så länge nu att det kändes som en vän på riktigt.<br />
<br />
Hon kände sig lite ensam, hon önskade att hon hade haft vänner men hennes föräldrar vill inte att hon skulle gå ut, speciellt inte lämna tomten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiz-IcCcg3HkWTdov4BCK9C4aVTLb5IegxZEtdiN4ww7rukL45JX2W1RijatbXh6LvziuZCZTe1Y9nsnOV20r56_wvsHZKXq0XsCtA3Rc_qIDgu4sDnMUmgn5mLA1Hlhd75jjNbWcgd8l0/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiz-IcCcg3HkWTdov4BCK9C4aVTLb5IegxZEtdiN4ww7rukL45JX2W1RijatbXh6LvziuZCZTe1Y9nsnOV20r56_wvsHZKXq0XsCtA3Rc_qIDgu4sDnMUmgn5mLA1Hlhd75jjNbWcgd8l0/s1600/3.jpg" height="472" width="640" /></a></div>
<br />
Det var söndag, i morgon skulle skolan sätta igång och Xi försökte att göra allt för att hålla Aurora på andra tankar. De hade fortfarande inte bestämt sig hur de skulle göra med den saken.<br />
<br />
Aurora lekte vid köksbordet och Xi gjorde frukost. Decan hade inte vaknat ännu.<br />
Först spillde Xi våffeldeg över hela spisen sedan brände han dem, så det fick bli pannkakor istället.<br />
<br />
Familjen samlades runt bordet och åt tillsammans.<br />
Det var viktigt att de alla åt tillsammans, Xi påpekade detta för Decan som annars ofta kom sent till måltiderna.<br />
<br />
Det var främst för Auroras skull, hon träffade inte sin mamma så mycket.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcM_nbgUNedjZgkJWH7aoB7h8aVjkyUV5g0TrS_DYcHzcwKW2fgrpZ15zEcs_70WBqvRcxX62c5h84blICmggLDtdnJKu9MLg3w1lsfid49eKSuTUrxqNypHP8GhKA_5XyCJ0ng0GCANw/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcM_nbgUNedjZgkJWH7aoB7h8aVjkyUV5g0TrS_DYcHzcwKW2fgrpZ15zEcs_70WBqvRcxX62c5h84blICmggLDtdnJKu9MLg3w1lsfid49eKSuTUrxqNypHP8GhKA_5XyCJ0ng0GCANw/s1600/4.jpg" height="472" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora lekte och läste och badade och... ja det fanns inte mycket mer att göra. Hon gick ut och tittade på sin pappa när han tränade.<br />
<br />
Hon tyckte det var häftigt att se hur han hoppade och sparkade pinnarna som om det var den lättaste saken i världen.<br />
<br />
-Pappa, kan du lära mig?<br />
-Självklart min prinsessa, men det får bli när ers höghet är äldre!<br />
<br />
Aurora fnissade, hon hade glömt av att hon hade papperskronan på sig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVNvUhygJlIkG8UbYL8gwAD_Dez858WlgvEpSUEMvEzaudQEgrjJMC8-EWslxroao0tOvdxO9yzH8NjpZyMDgIIob6cwApbBcQnFS1bgSbcvSVn_f3ruxIRHg4lsVk4aI182YOQZFUIyg/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVNvUhygJlIkG8UbYL8gwAD_Dez858WlgvEpSUEMvEzaudQEgrjJMC8-EWslxroao0tOvdxO9yzH8NjpZyMDgIIob6cwApbBcQnFS1bgSbcvSVn_f3ruxIRHg4lsVk4aI182YOQZFUIyg/s1600/5.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
De gick in tillsammans och Xi tog ett snabbt bad innan han skulle sätta igång med middagen med Aurora stod i vägen för honom.<br />
<br />
-När börjar skolan?<br />
-I morgon...<br />
-Får jag gå i skolan?<br />
-Ja-jag vet inte. Vi vet inte vad som blir bäst.<br />
-Måste man inte gå i skolan?<br />
-Man kan bli hemskolad också, det är när man lär sig av sina föräldrar.<br />
-Jaha okej! Aurora var lättad över att hon skulle få utbildning, för det hade hon läst i tidningar och böcker att det var viktigt, men hon var besviken över att inte få svar om hon fick gå i skolan med andra barn.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLlj49KQ3EhrifYfyfCll9vNUerqKIZbjTnG3jJDZiQn3G6S3r7Ne4-u9JfDq7cVNxt_0OaXkhLdUxiJfNyce99QP_OzXhnOIFH9lnnmPznSDCI4_GxeMqI2fy-YYFT80H8KLVXapMytU/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLlj49KQ3EhrifYfyfCll9vNUerqKIZbjTnG3jJDZiQn3G6S3r7Ne4-u9JfDq7cVNxt_0OaXkhLdUxiJfNyce99QP_OzXhnOIFH9lnnmPznSDCI4_GxeMqI2fy-YYFT80H8KLVXapMytU/s1600/7.jpg" height="278" width="640" /></a></div>
<br />
Decan var inte hemma för att hjälpa Xi som lät Aurora bestämma middagen (Limepaj till middag, ja vad gör man inte för att undvika jobbiga samtalsämnen?) utan hade fått ett jobb till på konstgalleriet.<br />
<br />
Det tog flera timmar men hon blev väldigt nöjd. Hon hade målat av viktiga personer som levt i staden, hon var inte säker på vilka de var, men hon tyckte att de såg ut som de gjorde på fotografierna hon fått.<br />
<br />
Chefen på konstgalleriet var överlycklig och Decan fick 1000 simdaler för jobbet!<br />
<br />
"Då har vi mat ett tag till i alla fall, kanske till och med kan köpa en tv" tänkte Decan när hon skyndade sig hem.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi81VBY35E6foVhx1xmHt-I1jRT3nEXaEmTYpkiXsvyDvMDltChPEOVvO7gJmV0vF5KApyLdb2ahNzORnd8OmRD7nSfgvDqwgoOGbcaZlSNdElW7-3Uv4HDa1w_vz_pTy2jWIGsjHbopHw/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi81VBY35E6foVhx1xmHt-I1jRT3nEXaEmTYpkiXsvyDvMDltChPEOVvO7gJmV0vF5KApyLdb2ahNzORnd8OmRD7nSfgvDqwgoOGbcaZlSNdElW7-3Uv4HDa1w_vz_pTy2jWIGsjHbopHw/s1600/8.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-84771071196789594862015-01-31T04:38:00.001-08:002015-01-31T09:56:23.196-08:002.17 Aurora växer upp till barn!<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora har inte sett mycket av världen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det mesta hon har sett är baksidan av huset.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi har tagit med henne till stan ett par gånger men de unga föräldrarna blir allt mer oroliga över att någon ska upptäcka henne så de lämnar sällen hemmet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora sitter mest och leker med sin docka eller med Haruka, som sällan lämnar hennes sida.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5vczNB6497jsYef84kekesMSI3LniHdgGdGmNe_GI2Ir29SDP36WpWGrb6zELuDm-_l6MxJqx7zfzqMh_4XMOEviMv12SF2-q5X9fpkn-lpDTExmFmVKDkdcQKSmQ2IvZ6c9yQV5OHCQ/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5vczNB6497jsYef84kekesMSI3LniHdgGdGmNe_GI2Ir29SDP36WpWGrb6zELuDm-_l6MxJqx7zfzqMh_4XMOEviMv12SF2-q5X9fpkn-lpDTExmFmVKDkdcQKSmQ2IvZ6c9yQV5OHCQ/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Det var ruskigt väder ute, nästan storm. Decan hade begett sig till stranden som låg i närheten av deras hus och hon och Xi hade bestämt att Aurora kunde komma till stranden idag. Det skulle inte vara många som vågade sig ut i det här vädret. Haruka höll sig i bakgrunden och höll koll.<br />
<br />
Aurora verkade dock inte jätteintresserad av sin omgivning. Hon kurade mest ihop sig hos Xi och sökte flykt från vinden.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoGgO_hgPQAlZwFXR3jDmdbq9tcI3E2BAgOXSrmbwf0pFvaYBgheWBEI7Lt3IRqwM4Hd2GyhUJD4S-Qb8eBR6MDuTb1vD3JIuWUsK5b0d5ojqKIbCmN12ol82tdAMv4Hjfaft33I4oUTU/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoGgO_hgPQAlZwFXR3jDmdbq9tcI3E2BAgOXSrmbwf0pFvaYBgheWBEI7Lt3IRqwM4Hd2GyhUJD4S-Qb8eBR6MDuTb1vD3JIuWUsK5b0d5ojqKIbCmN12ol82tdAMv4Hjfaft33I4oUTU/s1600/2.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Dock ville inte Xi ta den branta baken från huset till stranden så han tog taxibåt, det var ju en liten risk men de hoppades på att det inte skulle vara någon fara. De var en ganska vanlig familj nu, det är ju inte att nyinflyttade inte rör sig mycket bland folk, speciellt inte när man bodde så långt bort som på tomten Seaside.<br />
<br />
Aurora hade aldrig åkt båt innan och klappade i händerna och skrattade hela vägen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuBbL25dQlsAFF9Lpm-nQsB2TMJdHO1tf3y5sQr94gs4ZF_u1e9Pf8retuUw6l4ReLzd76urB9g0LigBzLF7h6RAscTDVDVk5mNm5nhHUf7CPQJBVvf-Ftv9_wZTenKM0UxXW6h2iumVY/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuBbL25dQlsAFF9Lpm-nQsB2TMJdHO1tf3y5sQr94gs4ZF_u1e9Pf8retuUw6l4ReLzd76urB9g0LigBzLF7h6RAscTDVDVk5mNm5nhHUf7CPQJBVvf-Ftv9_wZTenKM0UxXW6h2iumVY/s1600/3.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
När de kom fram kysste Decan Xi och kramade Aurora. Hon var dock tvungen att fortsätta fiska.<br />
De visste att Auroras födelsedag närmade sig och de ville att hon skulle ha ett eget rum. Decan mindes att det var visserligen trevligt att dela rum med sin syster men att det alltid känns bäst att ha ett eget rum.<br />
<br />
Xi och Aurora satt i sanden och lekte med sand-snön.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPSSDd7l2iBV7C5j2PXc2UjJUzPAyD4TTvwyGvCtmsVOgV3Y4TxuCn7eFdBY2hzhbQfOmxMh4RHcUN0_-l_Kl8Hf8xGZPst0_DH-3GqzjTRyNW4U8HOyxeQOjLlCk7SmS3zOtH3xgvtXo/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPSSDd7l2iBV7C5j2PXc2UjJUzPAyD4TTvwyGvCtmsVOgV3Y4TxuCn7eFdBY2hzhbQfOmxMh4RHcUN0_-l_Kl8Hf8xGZPst0_DH-3GqzjTRyNW4U8HOyxeQOjLlCk7SmS3zOtH3xgvtXo/s1600/4.jpg" height="266" width="640" /></a></div>
<br />
När de kom hem gav de Aurora ett varmt bad och mat, eftersom Haruka höll koll på henne tänkte de att de kunde gå ut en stund och leka i snön!<br />
<br />
De byggde en snögubbe och pratade och skrattade precis som förälskade gör. Decan trodde aldrig att hon skulle skaffa en egen familj men här var hon. Och hon trivdes ganska bra.<br />
<br />
Hon kände sig instängd ibland men det räddades av att hon fick spendera mycket tid ensam när hon fiskade.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgezIMd216jataEEZwg4ZmDrHjpX9SxJURqGrrFrkkOv4zZG0WBsOmy3tGUa213-g9209veNT4hWQfYLe_809sxi0yGqK2GSOSAmsAMcIEO4cHkNJiGpVZjcDbDdbuMRF3dusjPKVe4VVs/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgezIMd216jataEEZwg4ZmDrHjpX9SxJURqGrrFrkkOv4zZG0WBsOmy3tGUa213-g9209veNT4hWQfYLe_809sxi0yGqK2GSOSAmsAMcIEO4cHkNJiGpVZjcDbDdbuMRF3dusjPKVe4VVs/s1600/5.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Inomhus lekte Aurora IGEN med sin leksak. Kanske dock inte så konstigt då hon inte hade så jättemycket leksaker, efter bränderna och att allt annat föll sönder så hade de inte gått om pengar. Speciellt inte eftersom Decan inte fick så mycket fisk i denna vintern. Och hennes plantor hade helt stannat av och gått i vintervila.<br />
<br />
Men de njöt ändå av vintern. De umgicks mycket och spenderade dagarna med att leka i snön och läsa böcker inomhus.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiJr-BGqYLTd8F8qAA6o5b_c53hD5LEelYPUhtRQMLNYno8lTe7YKCssGC8DDktUn4cxf26Q5yiGvJImYSxamCQ5cAT-tlf2Y1tQMXoyQNYr7htolb5vHohKlsCq7hXcwY1syPY6eRaFI/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiJr-BGqYLTd8F8qAA6o5b_c53hD5LEelYPUhtRQMLNYno8lTe7YKCssGC8DDktUn4cxf26Q5yiGvJImYSxamCQ5cAT-tlf2Y1tQMXoyQNYr7htolb5vHohKlsCq7hXcwY1syPY6eRaFI/s1600/6.jpg" height="560" width="640" /></a></div>
<br />
Man bygger inte bara snögubbar utan kan även ha snöbollskrig. Decan höll på att vinna men Xi räddades av klockan, det var dags att gå in och fira födelsedag!<br />
<br />
De hade inte köpt någon tårta utan bara kakor och saft. De hade lagat en extra lyxig makaronlåda med massa gott till och hoppades att Aurora skulle tycka om det hela.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1_P58PJyz7UEhYZlM3K8m-wIulkxsGRQZh7oO8fGwh8MszbuZAPdgKme9CBHHOMndKvO0fLDPEaC3heIbEaJ9y8vjWc6kcOMaPHA3CoC-__IBp66ri62e54L8ado2STatVparqj_lRh0/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1_P58PJyz7UEhYZlM3K8m-wIulkxsGRQZh7oO8fGwh8MszbuZAPdgKme9CBHHOMndKvO0fLDPEaC3heIbEaJ9y8vjWc6kcOMaPHA3CoC-__IBp66ri62e54L8ado2STatVparqj_lRh0/s1600/7.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Efter middagen så var det dags! Det var som om Aurora behövde liiiite extra energi för att kunna växa!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSFuXE_5km-4AipUYK9kORA8-3XIGDms5Bqr8FY0wHIBiELGMzb9dBMa-ZnlaLcMbKfN5a8OdxevkjnwbZwgj-YlWxOgtdRVd3JIodd_p9kRpHaoHq-gSi6cqo0W7RjZiD8VAOYnYQsn4/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSFuXE_5km-4AipUYK9kORA8-3XIGDms5Bqr8FY0wHIBiELGMzb9dBMa-ZnlaLcMbKfN5a8OdxevkjnwbZwgj-YlWxOgtdRVd3JIodd_p9kRpHaoHq-gSi6cqo0W7RjZiD8VAOYnYQsn4/s1600/8.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora som småbarn! Hon fick en fin present av sina föräldrar, de hade köpt fina kläder till henne. Det var billigare att köpa kläder än att köpa massa andra paket, dessa var dessutom begagnade så istället för att få bara en ny klänning fick hon flera uppsättningar.<br />
<br />
Aurora blev överlycklig och tog på sig en av de finaste klänningarna och ville ha den till vardags. Hon älskade den rosa färgen.<br />
<br />
Hon hade ärvt sin mammas väldigt lockiga hår, så Decan hjälpte henne sätta upp det i tofsar för att de inte skulle trassla in sig.<br />
<br />
Aurora stod länge i spegeln och tittade på sina tofsar och klänning.<br />
<br />
-Tack mamma och pappa, allt är så fint! sa Aurora innan hon satte sig och åt massa kakor.<br />
<br />
<b><u><br /></u></b>
<b><u>Auroras egenskaper:</u></b><br />God<br />Älskar naturen<br />Tungsovare<br />
<br />
Auroras favoriter: Fransk musik, Limepaj och Havsblå.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0ZJVf0A1LNUDSj9DS-2r74CkYiAqghmZSkOoCPcUO09V7H2Omp51bEcdoN8jaxnS68bmwPsH-sxPh7gtitjqZilLUOTSo5noIPTr91Pq9p4QTc6G7YZOArhjD_nKtAj2oiKVjMhNFPqU/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0ZJVf0A1LNUDSj9DS-2r74CkYiAqghmZSkOoCPcUO09V7H2Omp51bEcdoN8jaxnS68bmwPsH-sxPh7gtitjqZilLUOTSo5noIPTr91Pq9p4QTc6G7YZOArhjD_nKtAj2oiKVjMhNFPqU/s1600/9.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Xi och Aurora spenderade kvällen med att läsa böcker medan Decan smög iväg och fixade det sista, de hade nämligen en ännu finare present till sin dotter förutom kläderna.<br />
<br />
Decan ropade på resten av familjen när hon var klar. Aurora kom ut till "vardagsrummet" och såg en trappa som inte varit där innan. Hon förstod vad det innebar och kramade Decan hårt. Decan kramade tillbaka men följde inte med upp. Det var mycket sällskap påe n dag som det var.<br />
<br />
Xi följde med Aurora upp och var också överväldigad med vad Decan lyckats med på så liten budget.<br />
<br />
Aurora hade inte bara en helt ny säng, matta och skrivbord, utan även en lekkista!<br />
-Ni måste kämpat så mycket med att ha råd med allt det här! sa Aurora och kramade sin pappa hårt. Xi fick tårar i ögonen men torkade av dem på handen. Han ville inte att Aurora skulle tro att han var ledsen. Han var bara glad över att se sin dotter så glad.<br />
<br />
Aurora kollade på allt i rummet och lade sig sedan i sängen och somnade snabbt, det hade varit en väldigt bra dag och hon var helt slut över allt som hänt!<br />
<br />
Men på den nedre våningen talade Decan och Xi lågt med varandra. Aurora hade kommit till den åldern när hon egentligen ska börja skolan, men ingen av dem var förtjust i tanken.<br />
<br />
Hur skulle de lösa det? Hemskolning? Skulle de följa med till skola?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg_eLc06Zhl1ZWlJKc3OH45z0dhgJC3ywdldg9zndwFVlD7PqV_9kPKr5bg1vE0xsUS1hADYRz_zZBsUF8kT2Ho4blW-VZUkxsbgVRRF1F6QUI3_LpAlGeXiOThjryttj7ojteXdlNqyY/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg_eLc06Zhl1ZWlJKc3OH45z0dhgJC3ywdldg9zndwFVlD7PqV_9kPKr5bg1vE0xsUS1hADYRz_zZBsUF8kT2Ho4blW-VZUkxsbgVRRF1F6QUI3_LpAlGeXiOThjryttj7ojteXdlNqyY/s1600/10.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-78713272552542108132015-01-26T12:30:00.000-08:002015-01-26T12:30:42.144-08:002.16 Vinter i Sunset Valley<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora växte fort, och dagarna flög förbi. Decan fiskade, tog hand om trädgården och letade efter smådjur, blommor och insekter och, ja vad som helst som kunde tjäna in lite pengar helt enkelt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi var mest hemma men Aurora men kunde ibland hjälpa grannar med lite småsaker, så som att fixa en tv eller liknande.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOH30Ja4ZZtlfO4p79oeinu60GBXeqbpYgr2hcxq6IpRyIqoeBkOD_vEXipIOPAay5JNyjS-nwaoT0kYBvBWmeCp3_cxk4f1ti7PVwoOCwS9scijwwub_6T78CPMemJPYOv8smw0Khg10/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOH30Ja4ZZtlfO4p79oeinu60GBXeqbpYgr2hcxq6IpRyIqoeBkOD_vEXipIOPAay5JNyjS-nwaoT0kYBvBWmeCp3_cxk4f1ti7PVwoOCwS9scijwwub_6T78CPMemJPYOv8smw0Khg10/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Dagarna gick förbi så snabbt att ingen, inte ens Decan insåg att det var hennes födelsedag. Mitt i natten vaknade hon och förstod att det var hennes födelsedag. Hon var glad en stund men kände sedan hur magen blev tung av sorg.<br />
<br />
Detta var hennes första födelsedag ensam.<br />
<br />
Hon sa inget direkt till Xi, men han märkte självfallet att de nu var i samma ålder men eftersom Decan inte tog upp det gjorde inte han heller det. Han försökte bara att finnas där för henne och vara extra mycket till stöd. <br />
<br />
Däremot lyckades Decan dra på sig en medelålderskris...<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrt8tcTTMUQ2riUZum5GQHhGEI3Qbd4cpsTprDrjvbOLTdTQqJMvyltL6gpJVw1BsqVgHYWgTTaMH3WDtWysiXSipsGGTn0duaUl0NeptWRV5-yLugP6kNRFLPcc8SISgvHbxqYNzMdWc/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrt8tcTTMUQ2riUZum5GQHhGEI3Qbd4cpsTprDrjvbOLTdTQqJMvyltL6gpJVw1BsqVgHYWgTTaMH3WDtWysiXSipsGGTn0duaUl0NeptWRV5-yLugP6kNRFLPcc8SISgvHbxqYNzMdWc/s1600/2.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
För att muntra upp Decan gav han henne en kupong till skönhetskupongen som han egentligen tänkt sälja. Decan begav sig dit men kan inte säga att hon blev nöjd alls. Stylisten verkade ha helt andra saker i tankarna och Decan kände mest att det hela mest påminde henne om sitt gamla liv.<br />
<br />
Hon stod stilla medan stylisten fixade med hennes kläder och mindes den dagen då hennes mamma berättade att hon var speciell. Eller ja, hennes gener var speciella, och någon vill åt dem.<br />
<br />
Decan önskade nästan att hon aldrig vetat om det. Hon kände sig som en relativt vanlig person, eller ja inte som alla andra men inte speciell heller.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjaiwdrVhSIz4Wm32Ngo3h8tdGSaf0CDKZUXbuYv5MWprIjAbDzSGWvhJbQiE7gb7-U-oji7PDwLahRAAbMUESojks-eNRlDrV2BK3IqR7-_44yQo47PnN3nbppX04o7Vp3ekj2L-1hYA/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjaiwdrVhSIz4Wm32Ngo3h8tdGSaf0CDKZUXbuYv5MWprIjAbDzSGWvhJbQiE7gb7-U-oji7PDwLahRAAbMUESojks-eNRlDrV2BK3IqR7-_44yQo47PnN3nbppX04o7Vp3ekj2L-1hYA/s1600/3.jpg" height="424" width="640" /></a></div>
<br />
När bild på Decan som äldre! Tycker att man ser att hon är väldigt lik Sophia men ändå inte. Man kan ju inte annat än undra hur Danielle ser ut :(<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpw2rx9FsWkiYxUEepDkQyyAq8yl7kVbE4AAKEqAMmdEQRn25uW8uKca9cNoyvcD8_x-F45FZu63zqJTcCQUFqZHB3hyphenhyphenTcafabOS6PXm3VEef5-7n4yaDHJSy183DnmHg_lm2KxI7UuIo/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpw2rx9FsWkiYxUEepDkQyyAq8yl7kVbE4AAKEqAMmdEQRn25uW8uKca9cNoyvcD8_x-F45FZu63zqJTcCQUFqZHB3hyphenhyphenTcafabOS6PXm3VEef5-7n4yaDHJSy183DnmHg_lm2KxI7UuIo/s1600/9.jpg" height="360" style="cursor: move;" width="640" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpw2rx9FsWkiYxUEepDkQyyAq8yl7kVbE4AAKEqAMmdEQRn25uW8uKca9cNoyvcD8_x-F45FZu63zqJTcCQUFqZHB3hyphenhyphenTcafabOS6PXm3VEef5-7n4yaDHJSy183DnmHg_lm2KxI7UuIo/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a></div>
Xi som hade tagit med sig två verktyg som man använder när man tränar kampsport passade på att använda den tid han hade till att träna. Aurora som sov länge och tungt verkade inte märka av att han var utanför.<br />
<br />
Dock lärde Xi sig att man INTE ska börja med en rymdsten när man ska lära sig knäcka bräder.... Xi stukade handen :(<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpw2rx9FsWkiYxUEepDkQyyAq8yl7kVbE4AAKEqAMmdEQRn25uW8uKca9cNoyvcD8_x-F45FZu63zqJTcCQUFqZHB3hyphenhyphenTcafabOS6PXm3VEef5-7n4yaDHJSy183DnmHg_lm2KxI7UuIo/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfR7251U_5-1oSoH9UpRhJs1VJr4hX7TOeR9CQt3_to3EnVwrDQGfqcoKVzC-K-DSWr1Py4RvoYKn9RS8ZhMdvklOf-yeWccI5vERb8kjBzJr4FcEEt9bV855h-ZdFugEcD_nEKBAkV-c/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfR7251U_5-1oSoH9UpRhJs1VJr4hX7TOeR9CQt3_to3EnVwrDQGfqcoKVzC-K-DSWr1Py4RvoYKn9RS8ZhMdvklOf-yeWccI5vERb8kjBzJr4FcEEt9bV855h-ZdFugEcD_nEKBAkV-c/s1600/4.jpg" height="424" width="640" /></a></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Det är aldrig dåligt att vara i bra form så Xi hjälpte Decan att utveckla sina skills inom kampsport, hon upptäckte att hon tyckte det var väldigt roligt och fick ett nytt bälte! Alltid bra ifall något skulle hända. </div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
De pratade om det och kom överens om att Aurora skulle få lära sig kampsport när hon blev äldre också.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSxyAzedSGRviXxMlNHJnmlSK9nWlrV4Arovvf4nxBfsq2kZ6D5si6fJ59LS4bwmZcHx8sYoa6tDGF8M-o9q5wvRmYLEp3N1Xnv73spuW-pUAkzilI_3ySbQgEL0ndAINKkc6I9NuJttk/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSxyAzedSGRviXxMlNHJnmlSK9nWlrV4Arovvf4nxBfsq2kZ6D5si6fJ59LS4bwmZcHx8sYoa6tDGF8M-o9q5wvRmYLEp3N1Xnv73spuW-pUAkzilI_3ySbQgEL0ndAINKkc6I9NuJttk/s1600/5.jpg" height="424" width="640" /></a></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Xi gav inte upp hoppet om att lära sig knäcka brädor men började nu med playwoodskivor istället, vilket fungerade MYCKET bättre.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwSfq7beW1PU_ZNPOXTMZsvnnDfmgQh6-d4c83-wuqauqKSNw5zZQfizrJwa6Lb_rnQJgu8y8ECSS0DzOSR7cmK_DOhaLD4nCwLY9I3g45Z7ePjZuRvKZSFukKOLAYQ20Ov0vWo7i15jQ/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwSfq7beW1PU_ZNPOXTMZsvnnDfmgQh6-d4c83-wuqauqKSNw5zZQfizrJwa6Lb_rnQJgu8y8ECSS0DzOSR7cmK_DOhaLD4nCwLY9I3g45Z7ePjZuRvKZSFukKOLAYQ20Ov0vWo7i15jQ/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Det tråkiga med att ha dåligt med pengar är att allt går sönder hela tiden, men det positiva med att ha någon så händig som Xi i hemmet är att det går att fixa gratis.<br />
<br />
Även om det var tröttsamt.<br />
<br />
Decan vägrade låta Xi fixa något elektriskt (även om han gjorde det i smyg) efter att hennes mamma dött av en elchock.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP_HrELtioGWmpSc6JKHI_pXkUzhIs_2nF_gxMe-hV_EDbdTBkD7cIp9Q8H8zrQcikII1tPY3UkmiYMIqp98dqbSYspQ1DuhbhgfDoejvOp3qWFrykn8He_p0O2z08fGzr3dgJIKUCIhk/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP_HrELtioGWmpSc6JKHI_pXkUzhIs_2nF_gxMe-hV_EDbdTBkD7cIp9Q8H8zrQcikII1tPY3UkmiYMIqp98dqbSYspQ1DuhbhgfDoejvOp3qWFrykn8He_p0O2z08fGzr3dgJIKUCIhk/s1600/8.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Dagarna gick förbi och det var kallt och hemskt ute, det var inte så väl isolerat i deras hem så det var ofta kallt inne. Det slutade ofta med att alla sov i samma säng för att hålla värmen något Decan inte var så förtjust med, enstöring som hon är.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men med vintern kommer det något roligt, Snöflingedagen! De hade inte riktigt råd att köpa så mycket dekorationer då Auroras födelsedag närmade sig med stora steg.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De köpte i alla fall en extra fin blomma och varsin julstrumpa som de kunde lägga små paket i.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjz-BBUnJlFfuaGrCqiNPdroa1ise0UoO59ZA2X7M0Ido0l7hlE09CAOFYIQn3FYJPJXR2HOq9YBTi1-1xTsSu_BO0U4HmbYSqWgxLACQB_eoFyvL3I2vlqET1GXUVUBk0krLBq069i-g8/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjz-BBUnJlFfuaGrCqiNPdroa1ise0UoO59ZA2X7M0Ido0l7hlE09CAOFYIQn3FYJPJXR2HOq9YBTi1-1xTsSu_BO0U4HmbYSqWgxLACQB_eoFyvL3I2vlqET1GXUVUBk0krLBq069i-g8/s1600/7.jpg" height="424" width="640" /></a></div>
<br />
Dagen D var här! Snöflingedagen! Decan var helt lyrisk och Xi var väldigt förundrad. Han var självfallet medveten om vad snöflingedagen var för något men hade aldrig varit med och firat det själv.<br />
<br />
Det ringde på dörren på förmiddagen och in kom två grannar med massa paket, den ena var en kvinna som hette Claudia som Decan ibland brukade fiska med. Mannen hette Michael och var personen som Xi fixade en tv åt för ett par dagar sedan.<br />
<br />
De båda kände varandra och visste att Decan och Xi hade det dåligt ställt så de ville överraska dem med mat och klappar.<br />
<br />
-Men, inte visste jag att ni hade barn! sa Claudia och lyfte upp Aurora som fnittrade och skrattade när hon blev lyft, precis som om hon blev lyft av främlingar varje dag.<br />
<br />
Decan stelnade till vid frågan och Claudia kända den tryckta stämningen så när Xi började servera maten gick hon direkt dit utan att säga något mer.<br />
<br />
Stämningen lättade dock när det var dags att öppna klappar, det var inget speciellt de fick, ännu en radio och en blomma men det betydde ändå att de kunde sälja lite saker de har hemma och där med vara ett steg närmare ett eget till Aurora.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcvQ1WcXiZkfYtXQHEA2etxZt2TCIG6Fc5Jr1CXTLlpXuvH7TCy-yHMvjt3TplPIF_J8IGY0y_d-rJc1aCfZtVR6koPnLSgXIPSwbord6uxElEICs-JJb7TaE-linTtAv2aSKGfifX6Nc/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcvQ1WcXiZkfYtXQHEA2etxZt2TCIG6Fc5Jr1CXTLlpXuvH7TCy-yHMvjt3TplPIF_J8IGY0y_d-rJc1aCfZtVR6koPnLSgXIPSwbord6uxElEICs-JJb7TaE-linTtAv2aSKGfifX6Nc/s1600/10.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-10102019508145422112015-01-23T00:56:00.000-08:002015-01-23T00:56:52.717-08:002.15 Auroras födelsedag.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det är lunch och Decan och Aurora sover middag. Xi är ensam uppe och lagar makaroner med ost! Det var längesedan det åt något sådant men det är trots allt Auroras födelsedag så de tänkte slå på stort idag.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Dock är Xi något ofokuserad och helt plötsligt börjar det brinna. Xi känner rädslan över att förlora sin familj, men han har egenskapen Modig, så han tar ett djupt andetag innan han släckte elden.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan stod i dörröppningen med ett yrvaket och skräckslaget uttryck.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vad händer?!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Det är ingen fara, men det brann. Vi måste nog försöka investera i en ny spis snart.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Och dusch.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Aaaah, just det. Xi suckade.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Duschen gick sönder igår, och han lyckades inte fixa den. Spisen verkade okej dock så dusch fick gå före. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Men han suckade bittert över den brända förstörda maten.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY1dfLt-rcfr3gBIn-poYvZr6WmNBITcQYsTHu8DHia4EZPd_1o1zjc55Ca7Ycq0AWJ-VX_v72A2ofyjVcqGDu0sARBXty6Ebh4DZdUr55UUyO0AvsxJ4JGoB2AgZRbvAYVYJm10S0Xfg/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY1dfLt-rcfr3gBIn-poYvZr6WmNBITcQYsTHu8DHia4EZPd_1o1zjc55Ca7Ycq0AWJ-VX_v72A2ofyjVcqGDu0sARBXty6Ebh4DZdUr55UUyO0AvsxJ4JGoB2AgZRbvAYVYJm10S0Xfg/s1600/1.jpg" height="374" width="640" /></a></div>
<br />
Xi hade dock en överraskning.<br />
-Hämta Aurora så ska jag ta fram den.<br />
-Ta fram vaaaad? Decan var galen av nyfikenhet och ville knappt gå in i sovrummet men eftersom Xi vägrade berätta gick hon och väckte en väldigt sömndrucken Aurora.<br />
<br />
När hon kom ut gjorde hon ett litet utrop.<br />
-OH! EN TÅRTA! hon kände hur det vattnades i munnen.<br />
<br />
Hon tog fram Aurora och blåste ut ljuset åt henne, hur kunde det vara dags för födelsedag redan?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWUn_3NzA22ngK2F1t7q3uq8e1omtXG2uEpUggdCNzSnrbfJiW9uH17Nefynp8i0T4RaDEO-kQz0m61KKyumxolMbZ_qSQNi7r_H4gWywRF1YSxkSLtHTBheIaYoqyf38Vi_i5v4s-HAI/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWUn_3NzA22ngK2F1t7q3uq8e1omtXG2uEpUggdCNzSnrbfJiW9uH17Nefynp8i0T4RaDEO-kQz0m61KKyumxolMbZ_qSQNi7r_H4gWywRF1YSxkSLtHTBheIaYoqyf38Vi_i5v4s-HAI/s1600/2.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Aurora, är både lik sin mamma och pappa. Hon har något gula ögon och ljusbruna/gula slingor som antagligen kommer ifrån hennes mamma.<br />
<br />
Auroras egenskaper:<br />
Tungsovare<br />
Älskar naturen<br />
<br />
<br />
<br />
Måste säga att hon blev väldigt söt, ska bli spännande att se hur hon ser ut när hon växer upp.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh97BJMiMi-KhzoDxLYAtz717qQtEVRKPbN0Yjutwmay-7gP7eC4WUEOn8-KqbfQ1rNxvCwHTDAgIyihoe5-ojvBxckaACMNwyh_njgKCU467ZRtM-YZFQ4qaoUvMPUaV4bUt9hr-xFiJ8/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh97BJMiMi-KhzoDxLYAtz717qQtEVRKPbN0Yjutwmay-7gP7eC4WUEOn8-KqbfQ1rNxvCwHTDAgIyihoe5-ojvBxckaACMNwyh_njgKCU467ZRtM-YZFQ4qaoUvMPUaV4bUt9hr-xFiJ8/s1600/3.jpg" height="400" width="362" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora fick också lite tårta och gick sedan och lekte medan hennes föräldrar fortsatte att äta en stund. De njöt av varje tugga av tårtan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vilken fin docka, har du köpt den? frågade Xi när han upptäckte vad Aurora lekte med.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Nej... Jag trodde du gjorde det? sa Decan och tittade förvirrat på Xi, han ryckte på axlarna till svar. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ingen av dem visste vart den kom ifrån men när de undersökte den verkade den inte vara annat än en vanlig leksak så de lät henne ha den. Aurora blev nämligen väldigt ledsen när man tog den ifrån henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora lekte en stund till innan hon började bli sömnig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIqUihjAG3KzF1-0s5YaI9qIgzF9_phPSQDUvgJO6vWO6qMXDggQ1isR9fD7Fy59XuJlHqiHZo16aDn2A9E_HDuAJIBtsWmvFvT-_H6R3tdklRNoIyJ496T2DWPS8hMgMza3Pgkpg7PBM/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIqUihjAG3KzF1-0s5YaI9qIgzF9_phPSQDUvgJO6vWO6qMXDggQ1isR9fD7Fy59XuJlHqiHZo16aDn2A9E_HDuAJIBtsWmvFvT-_H6R3tdklRNoIyJ496T2DWPS8hMgMza3Pgkpg7PBM/s1600/4.jpg" height="374" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora i sin spjälsäng och Decans gamla teddybjörn.<br />
Även om Xi som inte hade något emot att ta hand om Aurora när hon vaknade nattetid, tyckte att de skulle bli skönt med några extra timmars sömn nu när hon blivit äldre.<br />
<br />
Deras säng var ganska billig och knölig så man fick inte så bra sömn som det var.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiBteF2q621bjLnkQeLsfVAcHeKAISYbHLbgE23ddhjGSdBRNCxKwyPOgR6aPjrkLQ1vCMcs8XuWSrTWdPkxko15LJXKjzZh83jWXs4g7mFoXYSdoz2J4_FUorfFXsmLgba1Fjwh0K4VY/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiBteF2q621bjLnkQeLsfVAcHeKAISYbHLbgE23ddhjGSdBRNCxKwyPOgR6aPjrkLQ1vCMcs8XuWSrTWdPkxko15LJXKjzZh83jWXs4g7mFoXYSdoz2J4_FUorfFXsmLgba1Fjwh0K4VY/s1600/5.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Dagen efter spenderade Decan med sin trädgård och fiskandes, de behövde pengar. Hyran kommer idag.<br />
<br />
Xi räknade på det hela och tänkte att de borde ha råd med ett nytt badkar, vilket är bra då Aurora nu var för stor för att badas i vasken.<br />
<br />
Haruka hade följt med Decan idag, antagligen för att hon kände att Decan var ledsen över att hon mest vakade över Aurora nu. men hon fick med sig en överraskning hem.<br />
<br />
Loppor.<br />
<br />
När Decan och Xi insåg det var det inget snack om saken så de köpte ett badkar och tvättade rent Haruka som inte var speciellt förtjust i varken bad eller loppor.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-jFc7A5oxLbcDjWpXN8ZJQb2JDz5ytZW4CBXCD8EGXExVGEzBpNSai3HhQFAxVPzOdBhOjxq8CjEIyVbzMWVG-ByL1W1efuLji_IqtuaOhjmq1Iw3C6e7E-kuMWMNDhPC-WuTpu17D4k/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-jFc7A5oxLbcDjWpXN8ZJQb2JDz5ytZW4CBXCD8EGXExVGEzBpNSai3HhQFAxVPzOdBhOjxq8CjEIyVbzMWVG-ByL1W1efuLji_IqtuaOhjmq1Iw3C6e7E-kuMWMNDhPC-WuTpu17D4k/s1600/8.jpg" height="374" width="640" /></a></div>
<br />
Medan Haruka och Decan var i badrummet potttränade Xi Aurora som var väldigt duktig.<br />
Han klappade hennes hår och rättade till hennes rosett.<br />
<br />
Han kände att han skulle göra allt i sin makt för att hon skulle ha det bra. Men hur det skulle bli med skolgång? De var rädda för att släppa iväg henne långa stunder varje dag men samtidigt måste ju hon få utbildning.<br />
<br />
Xi sköt bort tanken så länge, det var lång tid kvar tills att hon fyllde år.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZWBYjSPdu-1uBCqxbP2S_ee2RW5M-1yGJcGgn9FHxqd5maAhxkW29t0YT8qY2RSdPkU5B6u9xQCQeGjjCQLrSCPpo9Vnuc7RhXXmycNddd1kIoTAd-PB4dEE4wNY4qRxeb9oMNxIjK2I/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZWBYjSPdu-1uBCqxbP2S_ee2RW5M-1yGJcGgn9FHxqd5maAhxkW29t0YT8qY2RSdPkU5B6u9xQCQeGjjCQLrSCPpo9Vnuc7RhXXmycNddd1kIoTAd-PB4dEE4wNY4qRxeb9oMNxIjK2I/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
Xi tog ut Aurora på baksidan och Decan bestämde sig för att laga lite middag men, vad händer? Spisen börjar brinna igen. Decan bara skrek rakt ut i panik och Xi slet till sig Aurora och sprang mot dörren men när han såg röken ropade han på Haruka som var precis bakom honom. Han satte ner Aurora och Haruka ställde sig bredvid henne.<br />
<br />
Han tvekade en sekund men han visste att Decan litade på Haruka med sitt liv så han lämnade henne och sprang in och tog tag i Decan och drog henne bakomsig. Hon stod helt stel i kroppen.<br />
<br />
Han tog upp brandsläckaren och släckte elden igen. Men denna gången gick inte spisen att rädda.<br />
<br />
Decan hyperventilerade och han tog henne i sin famn tills hon började slappna av.<br />
<br />
-Vi kastar ut spisen nu. Vi får.... vi får fixa det på något sätt...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnPTrupux4NSEWIGiDJDWaUiZkaGqONwZSOYCP7NIQpP3-RT9g6FGTU7SKAorL65YEMjjni0lBN0uKi4g6F_BIcVJlsGhY9s7jJSLW6YlhcwYtQ-bsY4njUOA1H7Fa70iV2R-AhLBKSQ0/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnPTrupux4NSEWIGiDJDWaUiZkaGqONwZSOYCP7NIQpP3-RT9g6FGTU7SKAorL65YEMjjni0lBN0uKi4g6F_BIcVJlsGhY9s7jJSLW6YlhcwYtQ-bsY4njUOA1H7Fa70iV2R-AhLBKSQ0/s1600/7.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Xi gick ut och hämtade räkningarna. Pengarna räckte inte. Han och Decan gick igenom saker som fick säljas, Auroras gungstol, sovrumsmattan, den trasiga duschen, sängbordet, sina plantor, allt som Decan samlat in som de tänkt äta. Då räckte det nästan.<br />
<br />
Decan kollade tidningen och såg en annons.<br />
-Kan du ta hand om Aurora själv ikväll? Har hittat något.<br />
-Xi nickade frånvarande, han försökte få ekonomin att gå ihop.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTIjF_3zBi2VvG1ACnO7VI9gSBtAImVqgDH9eOc4AAMw45ObboRf8ZFgpJOyTmATp0440sd2Anq7YJhmowrNsE0kejJcn7ebn2kwH2ruhII1xAESt5XkERayUyO935BgCkGSe_Vgo16JQ/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTIjF_3zBi2VvG1ACnO7VI9gSBtAImVqgDH9eOc4AAMw45ObboRf8ZFgpJOyTmATp0440sd2Anq7YJhmowrNsE0kejJcn7ebn2kwH2ruhII1xAESt5XkERayUyO935BgCkGSe_Vgo16JQ/s1600/9.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Aurora gick runt i sin gåstol och Xi städade det lilla huset, han snubblade över Haruka som låg och tuggade på en leksak.<br />
-Gah, hjälp. Kan du inte ligga i din säng istället?<br />
<br />
Haruka tittade på honom och fnös. Hon hade aldrig sagt ett ord till honom, men Decan hade fulla samtal med henne. Men Decan var speciell på många sätt så han accepterade det bara som det var.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjENsdu7hLsebpmwafJo_6Cu18UMFLTpacZi_n3ueB919Ig-BBqOoxkCHMg5pdzZRbApZ1c1cOOt7897DZgPM8LQmiI9StL6MXOAAZlHaCRnI92gYNzYW-YMC4_Jf-nWEiTDnsCTt2hpUc/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjENsdu7hLsebpmwafJo_6Cu18UMFLTpacZi_n3ueB919Ig-BBqOoxkCHMg5pdzZRbApZ1c1cOOt7897DZgPM8LQmiI9StL6MXOAAZlHaCRnI92gYNzYW-YMC4_Jf-nWEiTDnsCTt2hpUc/s1600/10.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Decan dök utanför konstmuseet där det var en utställning fokuserad på spraykonst. Hon pratade med en som jobbade där.<br />
-Är det okej om jag sprayar något här utanför?<br />
-Kan du spraya! sa kvinnan hon pratade med glatt.<br />
<br />
Decan nickade till svar och kvinnan tänkte efter en stund och sa sedan:<br />
-Vet du vad, du får betalt om det blir fint!<br />
<br />
Decan gick ut och sprayade det bästa hon kunde och var nöjd med resultatet, och det var också konstmuseet. 1000 simdaler fick Decan som hoppade av glädje!<br />
<br />
Hon skyndade sig hem och hon och Xi köpte en spis, lite dyrare denna gången. De investerade även i en brandvarnare denna gången, det räckte med bränder för ett tag nu.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmeOx5PnmB6HOccqWqPBm7o6tsubwlNS-BEYX_8CAw2BY2oR1gPSqb1NoL8BrcUXQ15CxWrzYJhs3fF-xF3nYBPYpwQUAuV-J1DLtHZAATAN7TP2LyYjvkl2-MZri2do_g3x29W2S-Yew/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmeOx5PnmB6HOccqWqPBm7o6tsubwlNS-BEYX_8CAw2BY2oR1gPSqb1NoL8BrcUXQ15CxWrzYJhs3fF-xF3nYBPYpwQUAuV-J1DLtHZAATAN7TP2LyYjvkl2-MZri2do_g3x29W2S-Yew/s1600/11.jpg" height="374" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-1308223134906321942015-01-21T04:33:00.000-08:002015-01-21T04:33:19.685-08:002.14 Ekonomiska problem.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De upptäckte snabbt att det inte var en bra ide att inreda hemma före kylskåpet. Maten höll på att ta slut och de hade nästan inga pengar kvar alls.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var tur att Xi var sparsam och kunde klippa ut kuponger och hålla kolla på ekonomin, Decan hade aldrig behövt tänka på ekonomi innan.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQZ_wdu1gyfgelNblKu_Sb348X5NtKWwgce41DBTKou3x6ysVkLNQZ5ntkrpubBcPQyeKd7t0T_w3LwWsiBR82zITe96H5Au52wSRtrxnljNkUCw4KjbAqlD6kUF7A_Wu-m8rGFk329Xo/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQZ_wdu1gyfgelNblKu_Sb348X5NtKWwgce41DBTKou3x6ysVkLNQZ5ntkrpubBcPQyeKd7t0T_w3LwWsiBR82zITe96H5Au52wSRtrxnljNkUCw4KjbAqlD6kUF7A_Wu-m8rGFk329Xo/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Xi bestämde sig för att ta sig till biblioteket och läsa lite om teknik och logik, han funderade på att skaffa jobb sedan när Aurora vad större. Han förstod att Decan älskade sin dotter men hon hade inte den naturliga föräldrarinsikten som Xi hade. Han förstod med en gång om Aurora var hungrig eller sällskapssjuk. Decan blev stel och orolig och visste inte riktigt vad hon skulle göra.<br />
<br />
Men hon gjorde sitt bästa.<br />
<br />
Aurora sov tungt i Xis famn, hon sov väldigt mycket, men det gör väl alla småbarn?<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIQQ0i8nJqQRiTMuD5HeInqfU8P-HfhifXpfrg5zrK_CAj3OmyqvC7f9ncD3_ndysJmxIMomVx3r1S0v2XrTqikIf3Db1b4oAzjvwLxy2rkZinayXCGk2rsOw8jck99g8kH1bX2q4ygBg/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIQQ0i8nJqQRiTMuD5HeInqfU8P-HfhifXpfrg5zrK_CAj3OmyqvC7f9ncD3_ndysJmxIMomVx3r1S0v2XrTqikIf3Db1b4oAzjvwLxy2rkZinayXCGk2rsOw8jck99g8kH1bX2q4ygBg/s1600/2.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Decan hade också tagit sig in i stan med Haruka men mötes av stirrande blickar och viskande röster. Hon hade aldrig förstått att hur folk än stirrade på henne hemma i Monte Vista så visste de flesta om Decan och var ganska vana vis hennes utseende. Men här hade de aldrig sett något liknanxde.<br />
<br />
Hon hade precis kommit in till centrum när hon kände hur paniken växte. Det var för mycket folk. Det var för mycket stirrande blickar. Hon sprang iväg och gömde sig bakom hus och buskar. Hennes många år av att smyga omkring nattetid hjälpte henne och hon tog sig hem relativt osedd. Men hon ville aldrig besöka staden igen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9nEOo1PRWkhwkf6cKBGQL6VRjUhIaS7Ibs3tuoO4j2IRh2b4dVKXqamY3-bHKYyrNE0ejOcqA-lrjGD616cXu7vRQokQclOvyohxNPwc94Oyk53Y97nSk5wqT5SIDPuyMefvteZROahM/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9nEOo1PRWkhwkf6cKBGQL6VRjUhIaS7Ibs3tuoO4j2IRh2b4dVKXqamY3-bHKYyrNE0ejOcqA-lrjGD616cXu7vRQokQclOvyohxNPwc94Oyk53Y97nSk5wqT5SIDPuyMefvteZROahM/s1600/3.jpg" height="212" width="640" /></a></div>
<br />
Xi var den som vanligtvis tog Aurora när hon vaknade på nätterna. Decan drömde om äventyr med Haruka och Haruka drömde om äventyr i soppor.<br />
<br />Men Xi, han höll det lilla knytet i sin famn och sjöng vaggvisor hans mamma sjungit för honom. Hur trött och irriterad han en var när han vaknade så släppte det när han höll i Aurora.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhApy-VKTvvpaVMFhCAJqHh9mZmzBDBXWwXs_SFW7n-WJZdkLYNDkYG9GAHmcfYHB7wQODr4hqz6xGHY8-DsT8ot4e4mIj52SvdKxIEWZxNIUU9wRX6NvViEUQufqsuBVyhVY4exkVQg2s/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhApy-VKTvvpaVMFhCAJqHh9mZmzBDBXWwXs_SFW7n-WJZdkLYNDkYG9GAHmcfYHB7wQODr4hqz6xGHY8-DsT8ot4e4mIj52SvdKxIEWZxNIUU9wRX6NvViEUQufqsuBVyhVY4exkVQg2s/s1600/5.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Men Decan försökte verkligen sitt bästa. Xi hade gått upp flera gånger den natten så när Aurora vaknade och behövde tröstas var Decan där. Han betraktade sin familj.<br />
<br />
Allt hade gått så fort, de hade inte känt varandra alls länge men nu hade de en familj. Det var en skrämmande men också underbar känsla. Känslorna han kände för Decan svalnade inte, de växte i takt med att Aurora växte. Han älskade att se deras drag i deras dotter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTM9ScbX6GUtc1oJZP5oengKJ68cO_yAfT6sfrKE6s7_wTINgHcVFWOnZtrVQJi1c09zPpv3jX7ZHaxF620HhpO2ap05_SQDygzN-0mX3IEhM2L95lkAcY4Fg-OCp0oxGLN_ayNc-ReF4/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTM9ScbX6GUtc1oJZP5oengKJ68cO_yAfT6sfrKE6s7_wTINgHcVFWOnZtrVQJi1c09zPpv3jX7ZHaxF620HhpO2ap05_SQDygzN-0mX3IEhM2L95lkAcY4Fg-OCp0oxGLN_ayNc-ReF4/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Även om förändringen var jobbig för Decan och även Xi. Xi var inte riktigt van vid klimatet i landet och hade ibland svårt att första vad vissa sa men eftersom han hade en naturlig charm fungerade det mesta. Haruka däremot, stormtrivdes. Detta var ett land med rätt klimat. Det var svala vindar och en mjuk hetta istället för den torra hettan i Monte Vista.<br />
<br />
Hon hade aldrig trivts riktigt i Monte Vista, hon befann sig där för att hon behövdes, inte för att hon ville.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOelWe8mkyqZNEnh7fa_FUsYjcRYtZAV0fvDphT5-7n_s2TfbP14xOhIoUSlAB7yi3d_FqeKcztdwlPk8sxf3JoqgdvzjqAR3fOxM3zPb9LFL_EWPNqTebnMpDXym5rd-_EJepBr3VKcU/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOelWe8mkyqZNEnh7fa_FUsYjcRYtZAV0fvDphT5-7n_s2TfbP14xOhIoUSlAB7yi3d_FqeKcztdwlPk8sxf3JoqgdvzjqAR3fOxM3zPb9LFL_EWPNqTebnMpDXym5rd-_EJepBr3VKcU/s1600/7.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Dagarna gick och hungern växte. Nästan all mat var slut och Decan fick en snilleblixt. Efter många år av att betrakta naturen visste hon hur man kunde hitta både det ena och det andra. Hon planterade lite frön hon hittat och hoppades att de skulle växa snabbt. Tillsammans med Xis sparsamhet behövde de aldrig svälta även om de var hungriga.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7LSD_I1My6fFZuoRyOjj-idYwZNRl9xtQtRn2UIenr8UZVMnKeXKx01-yH1GExCjc-lC2K8kdkT9rCg-TbdQSfldHD_pwuHhCefXx5seV_tpwG7V8uwP-SaxDkdrNgwQq3lch-bwMyVo/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7LSD_I1My6fFZuoRyOjj-idYwZNRl9xtQtRn2UIenr8UZVMnKeXKx01-yH1GExCjc-lC2K8kdkT9rCg-TbdQSfldHD_pwuHhCefXx5seV_tpwG7V8uwP-SaxDkdrNgwQq3lch-bwMyVo/s1600/8.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
De åt en enkelsallad av grönsaker Decan funnit och Xi köpt på rea. De hade ätit sallad i flera dagar men ingen av dem klagade. De var trygga här, de hade tak över huvudet och de fanns något att äta. De visste att de kunde ha det värre.<br />
<br />
-Xi, jag har tänkt på en sak.. sade Decan vid middagen och Xi tittade upp och lyssnade på henne.<br />
-Jag behöver nog smälta in mer, de kommer hitta oss annars. Men jag vet inte hur. Jag är född sån här, men om jag inte smälter in mer så kan jag nog inte lämna hemmet alls.<br />
<br />
Xi tittade på Decan och såg ledsen ut. Han visste att det hon sa var sant.<br />
-Jag älskar dig för den du är, och jag blir arg på världen som hänger upp sig på att vi ibland ser olika ut.<br />
-Du är bra. sa Decan. Det var en enkel mening men Xi visste att hon menade det, det var ord som värmde hans hjärta.<br />
-Du är bäst. svarade han och höll hennes hand.<br />
<br />
Ibland var de bara de nyblivna och förälskade paret de faktiskt var.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtXz15foEPCoKBWv8qhbKgoH_GLTjcF3MScgBLL1LOmK-EwPk-Jd23s7fKL4gWlVWvVvg6d_DeWWYlpOr4ZobGNTUV5R3PeBej315iUjSUCPsiOzRmopfMpFo1kGA7RQvfHSK3eb8cJzE/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtXz15foEPCoKBWv8qhbKgoH_GLTjcF3MScgBLL1LOmK-EwPk-Jd23s7fKL4gWlVWvVvg6d_DeWWYlpOr4ZobGNTUV5R3PeBej315iUjSUCPsiOzRmopfMpFo1kGA7RQvfHSK3eb8cJzE/s1600/9.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Bredvid dem hade Aurora somnat i sin stol, Xi var lite orolig över att hon sov mycket, men ho var ju en Tungsovare och bebis. Hon behöver väl all energi hon han behöva för att växa.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxcenTpBD8T7uWDC_mcbx52M4trMoVxPvwSL5BnGOx8T3ltzTcWWwRBifd6eGfZkx_4U_4AZUvukCvQkv5K2x6Ky-xzLhFprwKoHLR1noFTswfRqwV1dutFmH69ArX3QXm9fkKuzPtT78/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxcenTpBD8T7uWDC_mcbx52M4trMoVxPvwSL5BnGOx8T3ltzTcWWwRBifd6eGfZkx_4U_4AZUvukCvQkv5K2x6Ky-xzLhFprwKoHLR1noFTswfRqwV1dutFmH69ArX3QXm9fkKuzPtT78/s1600/10.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Dagen efter stod Decan och stirrade ut över havet och fick ännu en snilleblixt över hur hon kan tjäna pengar utan att jobba, vara ledig men enda bidrag med mat.<br />
<br />
Hon ringde stadshuset.<br />
-Behöver ni fiskare?<br />
-Ja faktiskt! Det är ganska få egenföretagare som fokuserar på fiske så är du intresserad är det bara att komma och skriva på papperna med en gång!<br />
<br />
Decan lade på luren och tänkte inte en tanke utan begav sig direkt mot staden.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCvgw4C8Ur8OU13Fm5H6xoH5obJjsCtgE_tQwKnzJgj4Iqg_2xEwiuSrvSHNCGLZTfJMH0xF8J84xbXPYdoCv0hY1kjXGE9hc10qhE6IHto0X9zu0HxFysF9JNfrUPOvqqaVdqGQyOBlc/s1600/11a.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCvgw4C8Ur8OU13Fm5H6xoH5obJjsCtgE_tQwKnzJgj4Iqg_2xEwiuSrvSHNCGLZTfJMH0xF8J84xbXPYdoCv0hY1kjXGE9hc10qhE6IHto0X9zu0HxFysF9JNfrUPOvqqaVdqGQyOBlc/s1600/11a.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Decan var så uppe i varv att hon inte tänkte på sekreterarens konstiga blickar på hennes öra och nos, det var inte förens när hon gått ut ur stadshuset och såg hur en pappa med barn stirrade på henne hon insåg att hon lämnat tomten.<br />
<br />
Hon hade tur och såg en taxi som körde hem henne till tomten snabbt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg76CMq7mq673MF1DqFl1IOt5t0RngGDxgImM5UKhG8MwKGCeBV69FznYrn_WCrrdVm5sP01hyzVVdrShcE-jgyLwkXkxQ4JrpqS0VtiCek1AiuSN9EFg_d7ZoZ7YEfBumVoDlZ5GAB23c/s1600/11b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg76CMq7mq673MF1DqFl1IOt5t0RngGDxgImM5UKhG8MwKGCeBV69FznYrn_WCrrdVm5sP01hyzVVdrShcE-jgyLwkXkxQ4JrpqS0VtiCek1AiuSN9EFg_d7ZoZ7YEfBumVoDlZ5GAB23c/s1600/11b.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Xi var hemma med Aurora medan Decan bestämde sig för att utforska stranden bakom huset närmare. Hon blev förvånad när Haruka sa att hon inte ville följa med men kände att hon behövde komma ut lite så hon gav sig iväg ändå.<br />
<br />
Hon hittade fina eldflugor som hon lekte lite med. Hon funderade på att fånga dem och sälja dem men de var så fina att hon kände att hon struntade i det.<br />
<br />
Istället fiskade hon en lång stund och fick flera fiskar som hon tänkte sälja. När hon blev kall och tänkte återvända hem såg hon flera träd och en planta i ena hörnet av stranden och upptäckte att det var limeträd och en vattenmelonplanta!<br />
<br />
Hon skördade dem allihop och gick hem med stolta steg, nu hade de råd med både hyra OCH mat!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifeXM-44We0BYkFx9GqEGl2LMVN6395sPo3nhPljkk9CevJdWYKqHeDGUHZHSVgcPzN2tlc3za0gIAtBI-88R66xpupL3KJuTJ5iM5F1TInXUeGrFXsASSnDTKi8aF6nqFc6vLtBDX8qU/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifeXM-44We0BYkFx9GqEGl2LMVN6395sPo3nhPljkk9CevJdWYKqHeDGUHZHSVgcPzN2tlc3za0gIAtBI-88R66xpupL3KJuTJ5iM5F1TInXUeGrFXsASSnDTKi8aF6nqFc6vLtBDX8qU/s1600/12.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
När Decan kom hem sov nästan hela familjen, men Haruka trippade upp för att se vem det var som kom.<br />
-Där är du. Fångst?<br />
Decan höll upp sin fångst av fiskar och frukt och Haruka skrattade sitt morrande skratt och högg lekfullt efter fisken.<br />
<br />
När Decan packat ordning allt satte hon sig och borstade igenom Haruka något som de inte gjort på länge.<br />
<br />
Det var trevligt för dem båda att ha en stund för sig själva, och det kändes nästan som om de var hemma i Monte Vista och allt var som vanligt.<br />
<br />
-Du kommer vaka över Aurora nu va? sa Decan med lite sorg i rösten.<br />
-Du är ingen valp längre. Måste ta hand om valpen.<br />
<br />
Decan nickade. Hon förstod. Men det var inte roligt för det, hon hoppades bara att deras äventyr inte var över för alltid.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC0UDyKjurT4A9fk6b8lYrGAlC4fVO0MsOvg8U3Qor6TOvHReXNCt1aXRjPzTDpN1vqWDwwmD-AwAiedH2jvOCbUT9mHNO4QeNDiSHBvKlELTPrW_oZDvx6mZB-ukwmb61wHkmy5c67xo/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC0UDyKjurT4A9fk6b8lYrGAlC4fVO0MsOvg8U3Qor6TOvHReXNCt1aXRjPzTDpN1vqWDwwmD-AwAiedH2jvOCbUT9mHNO4QeNDiSHBvKlELTPrW_oZDvx6mZB-ukwmb61wHkmy5c67xo/s1600/13.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Dagen efter åkte Xi och Aurora in till staden för att sälja allt som Decan samlat in. Xi hade erbjudit sig att göra det och Decan var tacksam.<br />
<br />
Hon såg när Haruka smög efter Xi och visste att hon kommer smyga sig efter taxin och ta en genväg in i stan för att sedan ta en omväg hem.<br />
<br />
Det var så hon brukade göra.<br />
<br />
Decan njöt av ensamheten. Hon gick in i badrummet och tog tag i en borste och borstade ner sitt stora hår. Det tog tid men tillslut lyckades hon få ordning på det hela.<br />
<br />
Hon vek in öronen och flätade håret hårt och tog sedan fram en foundation som egentligen var Danielles men som hon råkat få med sig i flytten. Hon tog på ett tjockt lager och betraktade sig själv.<br />
<br />
Hon såg så konstig ut. Som en helt annan person.<br />
Bra.<br />
<br />
Hon tänkte fortfarande låta håret och öronen vara fria hemma, men nu kan hon gå ut och känna sig säkrare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7MR0R5H6dAtiWzyrK5Pda69GK6-Ofj3WYZ0gfNiZvQ69m5s2_n6XVoNuV7ePO1x9kgZAjpfLVUfP_vDJljkxjzHtOWDKlI2bpH3hcgK_NAkBQiRIjX-R68H-oe5ztrYSUE9h1Nh8KNzs/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7MR0R5H6dAtiWzyrK5Pda69GK6-Ofj3WYZ0gfNiZvQ69m5s2_n6XVoNuV7ePO1x9kgZAjpfLVUfP_vDJljkxjzHtOWDKlI2bpH3hcgK_NAkBQiRIjX-R68H-oe5ztrYSUE9h1Nh8KNzs/s1600/14.jpg" height="212" width="640" /></a></div>
<br />
Xi tappade hakan totalt när han kom hem och Decan skrattade åt hans min men skrattet tystnade när hon kände sig osäker.<br />
<br />
-Gillar du det inte? frågade hon och tittade ner i golvet.<br />
-Du är lika vacker som alltid! sa Xi och Decan började fnittra. Han stämde upp i sång och Decan lyssnade när hans fylliga mörka röst fyllde hemmet.<br />
<br />
-Du måste inte göra det här, vi kan tvinga staden att vänja sig. sa Xi och den lättsamma stämningen gick över i en mer allvarsam.<br />
<br />
-Jag vet, men jag vill. Vi har inte bara oss själva att tänka på. Decan tittade mot Haruka som åt ur sin matskål och tyckte att hon såg nöjd ut med vad hon sagt.<br />
<br />
De unga föräldrarna höll varandra hårt och länge.<br />
<br />
Vad gör man inte för familjen?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhY02rrBpQCWiJjMfuTZ2mOVBFKOs1deN7ERR1Ane7VdqwfW6sAt43rxp9v_IPCZGiXrCBXtQ0VJ3ccfjDUsZMyeY1o8qEZL7mklxmgNwgAGw6T_xhb_SnXJ5YPR2m8Dl8UiZFucVc9xVY/s1600/15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhY02rrBpQCWiJjMfuTZ2mOVBFKOs1deN7ERR1Ane7VdqwfW6sAt43rxp9v_IPCZGiXrCBXtQ0VJ3ccfjDUsZMyeY1o8qEZL7mklxmgNwgAGw6T_xhb_SnXJ5YPR2m8Dl8UiZFucVc9xVY/s1600/15.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-76002059991913683612015-01-18T12:06:00.000-08:002015-01-18T12:06:56.297-08:002.13 En helt ny start.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
För att vara på den säkra sidan så åkte det med en taxi till änden av stan, Haruka satt längst fram och höll ställningarna. Chauffören verkade tycka att det var lite konstigt med en grävling i bilen men Xi gav honom lite extra dricks så han sa aldrig något.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5m0jCxJEI3s9rnI4jMOOkcPDKIT66BvL_KsFGoYlS0PkvGa-uA-q01BqVnXbJewVa2s9wg7d5nNEuaE1G7rle_XCOtnNYDNuM62emx52TL5DKtet_LlRQW16nGVuaga6sbPken0fEXls/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5m0jCxJEI3s9rnI4jMOOkcPDKIT66BvL_KsFGoYlS0PkvGa-uA-q01BqVnXbJewVa2s9wg7d5nNEuaE1G7rle_XCOtnNYDNuM62emx52TL5DKtet_LlRQW16nGVuaga6sbPken0fEXls/s1600/5.jpg" height="484" width="640" /></a></div>
<br />
De hoppade av i en skogsdunge och passade på att sträcka på benen, de hade en lång resa framför sig.<br />
-Hej jag vill beställa en taxi från Monte Vista. Ja jag vet att det är långt, men vi betalar. Kontant. Okej, då ses vi om ett tag. Xi lade på luren och tog Aurora i sin famn.<br />
<br />
-Kommer dem? frågade Decan<br />
-Ja, de skulle skynda sig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjU0AXpVflpvMo7O5dcc0BOYnEpkspvI4EqG9Em4oJWKPjeY_zvsVwIby6MSsw0e6EeqmPLNgcbD-iYQNg1gKodW1U6sGDfs51HLx67FW0ysisuE40W0PgBAh6QrDnFLXeFq5r_LvaSZRo/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjU0AXpVflpvMo7O5dcc0BOYnEpkspvI4EqG9Em4oJWKPjeY_zvsVwIby6MSsw0e6EeqmPLNgcbD-iYQNg1gKodW1U6sGDfs51HLx67FW0ysisuE40W0PgBAh6QrDnFLXeFq5r_LvaSZRo/s1600/6.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Stjärnorna stod högt på himlen när taxin kom. De gick alla in i bilen och Aurora och Xi somnade ganska snabbt.<br />
<br />
Efter en stund somnade Haruka som låg i Decans knä också. Men Decan tittade ut och tog farväl av sin stad. Hon åkte över samma bra som Sophia gjorde när hon anlände till staden, levandes i en ful gammal husvagn.<br />
<br />
Hennes syster och hennes familj skulle leva kvar här. Hon tänkte att Danielle utan tvekan skulle bli borgmästare i den här staden. David skulle säkert växa upp till att bli en fantastisk dansare, eller vad han ville göra.<br />
<br />
Men hon skulle inte vara en del av det. En tår föll från hennes kind.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgt_mpch4YJfu1vYKVb9aYb10dz_XRZ3WfzmdCdyV574W3HrpgtfL8zVCic-AW48CEy8L9h2yOzAWI9Keo5vWRw1Ks16DRiUeXyQzRfNjGjq7S2fqbmfMaunUHoeZwQHK44EV9lsanJxJI/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgt_mpch4YJfu1vYKVb9aYb10dz_XRZ3WfzmdCdyV574W3HrpgtfL8zVCic-AW48CEy8L9h2yOzAWI9Keo5vWRw1Ks16DRiUeXyQzRfNjGjq7S2fqbmfMaunUHoeZwQHK44EV9lsanJxJI/s1600/7.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
De tittade ut över Sunset Valley. Här skulle de slå sig ner. Aurora måste vara säker här, men för säkerhetens skull skulle de göra allt för att skydda henne.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyE42Zi-GDHW7VXMFLsr15aeoqDmiaXsCR9YeohDr2HhiuEfp3MIrQPqCSXiNJECoYE2Ggko3jDbeBM9UyA6eBiR5QBXvag66zMUA1EWbD4YdJWwMnOIEupAzXlOFp2D44lkHWAfN6Xdo/s1600/Screenshot-4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyE42Zi-GDHW7VXMFLsr15aeoqDmiaXsCR9YeohDr2HhiuEfp3MIrQPqCSXiNJECoYE2Ggko3jDbeBM9UyA6eBiR5QBXvag66zMUA1EWbD4YdJWwMnOIEupAzXlOFp2D44lkHWAfN6Xdo/s1600/Screenshot-4.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
De stod i skuld efter att ha tagit lån för att köpa tomten men med pengarna de hade lyckades de bygga en liten stuga. De hade inget annat än det absolut nödvändigaste och tapeterna släppte nästan från väggarna och golvet flisade sig, men det var ett hem.<br />
<br />
Deras lilla hem.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF8zn5W74vPDJbXWEOqkOgJnKkMYvNcpAsVPrCrelIUEJBkuldRmAHZpyFNJQkjwL2xsyyQBHaAu4DrsGX9QCBzNDKm6N9HuPaqTADH7f72_uxSHmxJSrEmzSpyMOWRNoBK1e8Z9UYiS4/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF8zn5W74vPDJbXWEOqkOgJnKkMYvNcpAsVPrCrelIUEJBkuldRmAHZpyFNJQkjwL2xsyyQBHaAu4DrsGX9QCBzNDKm6N9HuPaqTADH7f72_uxSHmxJSrEmzSpyMOWRNoBK1e8Z9UYiS4/s1600/3.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De sov alla i samma rum, Aurora, Haruka, Decan och Xi. Det var ett mysigt och trevligt rum med mörka och jordnära färger. Aurora som spenderade den mesta av sin sovande verkade dock trivas i sin spjälsäng.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Haruka var mest där Aurora var och verkade nästan vaka över henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRVnpAD4AMBt_3tHR0MGamS40LrfBk1Yr4TuhHh1YjOTN3r-LMufvEyb5pXSI0YgKUsX8moEnwWU9SKgDjnmx-nMsnU6NUpG7NOciAHfu-vnlwLYOtApZnGzad0UeQi0vPuzpOFedDzXw/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRVnpAD4AMBt_3tHR0MGamS40LrfBk1Yr4TuhHh1YjOTN3r-LMufvEyb5pXSI0YgKUsX8moEnwWU9SKgDjnmx-nMsnU6NUpG7NOciAHfu-vnlwLYOtApZnGzad0UeQi0vPuzpOFedDzXw/s1600/1.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Kök, matsal, hall och vardagsrum, varför göra det svårt? Mycket smidigare att ha allt i ett och samma rum! Eller ja, det får fungera när man inte har råd med mer än det. De hade tur att hittade lite av möblerna begagnat, annars hade de nog aldrig kunnat köpa så mycket!</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPrDe0v10lFveIT4OHQi3ItnMkcNdQ7yLppIpFfug1nTvQIOpJCAxfK3RIOW66cqiHqUBgH7bKoNKqn9AOvtEYL8WcjBIGYYr6mPxeYhoBMWA1I8Z-hMfKDlu5knPjriIPSnAVYV3sYSY/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPrDe0v10lFveIT4OHQi3ItnMkcNdQ7yLppIpFfug1nTvQIOpJCAxfK3RIOW66cqiHqUBgH7bKoNKqn9AOvtEYL8WcjBIGYYr6mPxeYhoBMWA1I8Z-hMfKDlu5knPjriIPSnAVYV3sYSY/s1600/2.jpg" height="212" width="640" /></a></div>
<br />
De har även, om ett ett väldigt spartanskt, badrum.<br />
<br />
Men hur ska de överleva? Xi kan inte direkt återgå som sitt jobb som professor då han varken kände för det, hade möjlighet eller vågade. De hade bestämt sig att ha en total nystart så det skulle bli svårare att hitta dem.<br />
<br />
Decan hade aldrig jobbat, vart skulle de få pengar ifrån?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXIXTf0-vRJ3q1aiMezUgJgu8XzYXYg1auZzkTErjk7FXIzwT-kTOOzwpQ44TewilhjRKVUB-IQym3GiexP7AzHV4KBPiG8-JZtjR4GUGtpUfozcLeK7ypjrjfyEXynMaDbAWzKaghOPk/s1600/6+(2).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXIXTf0-vRJ3q1aiMezUgJgu8XzYXYg1auZzkTErjk7FXIzwT-kTOOzwpQ44TewilhjRKVUB-IQym3GiexP7AzHV4KBPiG8-JZtjR4GUGtpUfozcLeK7ypjrjfyEXynMaDbAWzKaghOPk/s1600/6+(2).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<span id="goog_735980674"></span><span id="goog_735980675"></span><br />
<br />
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-28094389813061787622015-01-11T14:06:00.002-08:002015-01-11T14:06:47.379-08:002.12 Tvillingarna tar farväl.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det var dags. De hade sålt alla Deacans saker, till och med skatterna hon fann i Shang Simala. Innan där splittade det på de pengar som fanns i hushållet så när Decan flyttar så har hon 10.000 simdaler. Det är mer pengar än vad hon någonsin sett. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi hade köpt tomten på lån, så det väntades en räkning ganska snart, men de hoppades att de hade råd att betala den ganska snabbt (1.300 simdaler)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hon stod och samlade in sina betyg och tavlor. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>"Den som minst troligt lämnar hemmet"</i>. Decan kunde inte låta bli att skratta. De hade haft rätt under andra omständigheter, men nu lämnar hon hemmet, med råge.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbXxcZ3u1e71EoM9BR4_tdOLYCvs0M4H6Soad00ObRABSMLwPBpUDA2wvM9r0I7lhlvJOGFU1WlymBRsQrHWm0fd-DLp9Ts-zmLSAWcYHA7dJkdjRQnULGxEcrx9bhbtUeMIQGEPGJEoE/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbXxcZ3u1e71EoM9BR4_tdOLYCvs0M4H6Soad00ObRABSMLwPBpUDA2wvM9r0I7lhlvJOGFU1WlymBRsQrHWm0fd-DLp9Ts-zmLSAWcYHA7dJkdjRQnULGxEcrx9bhbtUeMIQGEPGJEoE/s1600/1.jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
De samlades utanför för att ta farväl. Danielle suckade när det började regna och Siri fällde upp ett paraply men Decan som älskade regn och vatten log. Hon såg det som ett bra tecken. Det var sent, de hoppades att de kunde flytta mer obemärkt på natten och lite oväder hjälper bara till ytterligare.<br />
<br />
De sade farväl ganska stelt och sakligt. Som om de skulle ses igen om ett litet tag. Men i luften hänge en känsla av sorg, Siri försökte hela tiden le men hade tårar i ögonen. Danielle sa först hejdå till Xi och främst Aurora medan Siri och Decan sa farväl.<br />
<br />
-Du tar hand om dig nu va? Och skriv, om du kan. Men inte om det inte känns säkert. Har du mackor med dig? Och glöm inte...<br />
-Det är okej. Tack, du behöver inte alltid tänka på allt. Ta hand om dig nu, lycka till med studierna.<br />
<br />
Siri suckade och tårarna svämmade över när hon kramade Decan hårt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguE338Um8c_U4jzBDGpGRmXzcEkye3PWpOtxKozuE-c5ZKiiZzNZ_o-nkzREKWe8L6vGHBz7hLqRquqDScbAz7O2oquddG_gPyaMlDKjheltx0DHAVZI6vTnZ-JRI4Sibzhq7LRve4Dr4/s1600/1b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguE338Um8c_U4jzBDGpGRmXzcEkye3PWpOtxKozuE-c5ZKiiZzNZ_o-nkzREKWe8L6vGHBz7hLqRquqDScbAz7O2oquddG_gPyaMlDKjheltx0DHAVZI6vTnZ-JRI4Sibzhq7LRve4Dr4/s1600/1b.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
Decan har alltid otur, och som om idag inte var en dag jobbigt nog så slog åskan ner, inte bredvid eller i Siris paraply utan rakt i henne.<br />
<br />
-Vad!? Alla stirrade chockat på henne tills det insåg att hon var okej började alla skratta.<br />
-Jag ska bara, duscha av mig snabbt, ge mig en minut. sa Decan och sprang in igen.<br />
<br />
Xi passade på att prata extra med Danielle.<br />
-Jag ville bara säga att, du är hennes gudmor, eller ja. Ni båda är det. sa Xi och log mot Siri. Detta var tydligen droppen och Siri brast i gråt på riktigt och gick in i huset.<br />
<br />
-Tack, vi uppskattar det verkligen. Du håller ett öga på henne va?<br />
-Aurora?<br />
-Decan.<br />
Xi skrattade,<br />
-Jag förstod det, ja det kommer jag göra. Jag vet att hon är som hon är. Men det är viktigt för henne att känna sig fri och jag har inga problem med att vara hemma med Aurora och så, det löser sig. Det lovar jag.<br />
<br />
Danielle kramade hans axel och gav sedan honom och Aurora en sista kram.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQfVEW-8mwLn-1ZuSv-s1oZGNs6d5e9VIrA1zrGN60u9Jpo2ETJmqpkanU6_PhWBN9YKQOss3Ya7HMY4Z6IwnttPqq3mmkr4LFdxAbjITKtk0S5JNNR2PNC7ZA-1sDhGbYqpb3KQdNY1c/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQfVEW-8mwLn-1ZuSv-s1oZGNs6d5e9VIrA1zrGN60u9Jpo2ETJmqpkanU6_PhWBN9YKQOss3Ya7HMY4Z6IwnttPqq3mmkr4LFdxAbjITKtk0S5JNNR2PNC7ZA-1sDhGbYqpb3KQdNY1c/s1600/2.jpg" height="484" width="640" /></a></div>
<br />
Taxin hade kommit och eftersom Decan nu var klar gick han i förväg med Haruka och Aurora och lät tvillingarna ta farväl ifred.<br />
<br />
-Ta hand om dig.<br />
-Ja, du med.<br />
-Jag menar det Decan, du kan inte bara sticka iväg så där igen, tänk på din dotter.<br />
-Förlåt för det Danni.<br />
<br />
Danielle suckade lite irriterat men kramade sin syster stelt, men snart slappnade de båda av och höll varandra hårt.<br />
-Jag kommer sakna dig.<br />
-Jag kommer sakna dig med Decan, förlåt för allt.<br />
<br />
De stod där ett tag, i varandras famn. Som när de var små.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiNd2856oLoalDptaTOIEzY4aCU1pG5eOIvOCN__5H1bp9rKdICOj8JV0lGz65FirschhoNk66KvAJWAwYZolwL9rDd8eBXQCS25SucACPPjoZymnIJImgqfMlE8YaY5PD5GrvzproNqU/s1600/PicMonkey+Collage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiNd2856oLoalDptaTOIEzY4aCU1pG5eOIvOCN__5H1bp9rKdICOj8JV0lGz65FirschhoNk66KvAJWAwYZolwL9rDd8eBXQCS25SucACPPjoZymnIJImgqfMlE8YaY5PD5GrvzproNqU/s1600/PicMonkey+Collage.jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
Decan gick in i taxin och Danielle tittade efter dem och Decan lade handen mot fönstret och Danielle vinkade.<br />
<br />
När taxin körde iväg tittade Decan på sitt barndomshem för, kanske sista gången. Danielle vände sig om och gick mot huset, hon gick in till sin familj, som nu krympt rejält i storlek.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisQCjIrOox4uATekljUAdXzmuH12bBo2N1tgCmFQxXCYWqaea7rWgkfQbtUTErClPopx-NDYcjwhA_VoX_Xt8sFUsb3kXfR2eKhJXGLrW-WZcOSXcaNHO8XtglkiBh4GNsmH90zg9ufD8/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisQCjIrOox4uATekljUAdXzmuH12bBo2N1tgCmFQxXCYWqaea7rWgkfQbtUTErClPopx-NDYcjwhA_VoX_Xt8sFUsb3kXfR2eKhJXGLrW-WZcOSXcaNHO8XtglkiBh4GNsmH90zg9ufD8/s1600/4.jpg" height="484" width="640" /></a></div>
TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-12515649547403341352015-01-09T12:47:00.000-08:002015-01-09T12:52:02.577-08:002.11 Barn och post på väg!<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi Yuan, Decans pojkvän har varit med ett tag, men eftersom de ofta pratar ensamma så har det inte framgått så mycket om honom som person.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Han är uppvuxen i Shang Simla med sina föräldrar och en lillebror. När Xi blev gammal nog flyttade hans föräldrar ut och han bodde ensam med sin lillebror tills att han gifte sig. Han bror flyttade ut till ett litet hus medan han bodde kvar i föräldrarhemmet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi jobbar som professor i historia på stadens museum och jobbar delvis med att hitta och värdera artefakter i området. Han har stora kunskaper om kampsport och mediterar gärna. Han är lugn och stillsam som person och gillar att prata.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Han och hans bror har glidit ifrån varandra men när han flyttade gav han huset till honom och hans fru för att följa Decan och deras barn.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Egenskaper:</div>
<ul>
<li>Modig</li>
<li>Flörtig</li>
<li>Händig</li>
<li>Atletisk</li>
<li>Sparsam</li>
</ul>
<div>
Favoriter: Fransk musik, Karlssonbonara, svart.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJoG2sVqXBbnEDu4Ld5pbVSp1Y3YDvUtWEE_KEjWdPdbclPl0BqCU7ZEZo_MjDsgKY6xSl3UFEOZ_xx69ZQyjTUeYyMhfmIKGWTG_QjXM2BCvW7PAHfriuIpXlRRdaRweEfR1dX6-Er2k/s1600/decan+f%C3%B6der+(4).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJoG2sVqXBbnEDu4Ld5pbVSp1Y3YDvUtWEE_KEjWdPdbclPl0BqCU7ZEZo_MjDsgKY6xSl3UFEOZ_xx69ZQyjTUeYyMhfmIKGWTG_QjXM2BCvW7PAHfriuIpXlRRdaRweEfR1dX6-Er2k/s1600/decan+f%C3%B6der+(4).jpg" height="640" width="612" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi hade bara stannat en dag när det helt plötsligt var dags, Decan var på väg för att äta frukost när det hände och Danielle och David hade precis åkt iväg. Siri försökte var lugn men försökte övertyga Decan att åka till sjukhuset.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vi måste åka, ingen föder hemma nu för tiden!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag kan inte! Vem vet vem som kommer vara där! De kan ta barnet ifrån oss.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Men tänk om något händer!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi försökte vara lugn men, ja, det gick inte så bra. Han var alldeles för uppstressad och hoppade mest omkring.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Som tur var gick allt bra och strax höll Decan sin dotter i sina händer. Hon kände kärlek inför sitt barn, men kände sig inte som en moder. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Aurora, ska hon heta. sa Decan. Hon var inte säker på vart hon hört namnet men tyckte att det passade.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Auroras egenskaper:</div>
<br />
<div>
<ul>
<li>Tungsovare</li>
<li>Älskar Naturen</li>
</ul>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzlgMDY73dwdCDKvm9AwPY7i9lCRItUbOQ_gwcbZv_2FV2bJC58ktr92XamOjLoYhNIwFLTxReeHrUQaRbtN7zuYikSBAJgulFfdbY-YDJw2vfp__Pw6X4RJtgeNSacx7b2dmrtMnqBo/s1600/d.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzlgMDY73dwdCDKvm9AwPY7i9lCRItUbOQ_gwcbZv_2FV2bJC58ktr92XamOjLoYhNIwFLTxReeHrUQaRbtN7zuYikSBAJgulFfdbY-YDJw2vfp__Pw6X4RJtgeNSacx7b2dmrtMnqBo/s1600/d.jpg" height="260" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
En förlossning är ansträngande för kroppen så hon gav snabbt Aurora till Xi som höll henne nära sig. Hon var precis på att börja gråta när Xi lade henne i sin famn och själv en vaggvisa hans mamma sjöng för honom när han var liten.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Aurora tystnade och tittade på honom. Xi kände en värme i kroppen han aldrig känt förut. Han kände hur han skulle göra allt i världen för att skydda henne. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Han kunde inte låta bli att tänka på den där förbannelsen, men det var säkert inte sant. Det var ju ingen som visste eftersom alla barn som fötts efter den kastades var pojkar, men han brukade inte tro på sånt.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhABiH3LMus4KQ-tT52KeuuiUkBU5gK9qFCXP9eFYMc79wlfXosR2ugYFq9ENeWz1XNr9Kcd64wOd4r8dRQa4ldw6lsR98i72HPkcpdow6CJ-0hVkhbxMtY16zZi6UqfI0aGWlId6H3u1A/s1600/decan+f%C3%B6der+(3).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhABiH3LMus4KQ-tT52KeuuiUkBU5gK9qFCXP9eFYMc79wlfXosR2ugYFq9ENeWz1XNr9Kcd64wOd4r8dRQa4ldw6lsR98i72HPkcpdow6CJ-0hVkhbxMtY16zZi6UqfI0aGWlId6H3u1A/s1600/decan+f%C3%B6der+(3).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
Senare på eftermiddagen klev Decan upp, hon smög ut i köket och drack direkt från juicepaketet och tittade ut igenom fönstret. Allt såg ut som vanligt tills....<br />
<br />
De hade fått post.<br />
Hon hade en känsla av att det var viktigt.<br />
<br />
De hade alla kommit överrens över att hon skulle hålla sig inne tills de bestämt sig hur de skulle göra men nu struntade hon i det. Hon tittade sig snabbt omkring och sprang ut till brevlådan.<br />
<br />
Bland posten fanns ett kuvert med hennes namn på, hon kände att det var något där i men kunde inte lista ut var det var men så fort hon sprungit in slet hon upp det och fann ett foto med adress. Hon förstod med en gång.<br />
<br />
Det var detta hennes mamma pratade om.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPClJwhSbOGhnxV8OvIH4XovVMwJItbRUSeepx12pJofNlgN2_oQTrpPi-Q8Mb1KOrrn2TH3oL62jUhAArLLrj5oWsbHhP0YMCCfLF1qcm_QCJIik191T0NWankPEt3hlT_PNXeZKex_A/s1600/jkl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPClJwhSbOGhnxV8OvIH4XovVMwJItbRUSeepx12pJofNlgN2_oQTrpPi-Q8Mb1KOrrn2TH3oL62jUhAArLLrj5oWsbHhP0YMCCfLF1qcm_QCJIik191T0NWankPEt3hlT_PNXeZKex_A/s1600/jkl.jpg" height="260" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi som satt och mediterade i rummet där Aurora sov hörde först inte när hon ropade på honom men ryckte till när hon höjde rösten.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Oj, jag var visst långt borta. Har det hänt något?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan räckte fram kortet och han stirrade förvirrat på det.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Vad... vad är det? Jag förstår inte?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Decan förklarade sin plan, och berättade om hur den ursprungligen kom från hennes mamma och hur utomjordingen Goel också var med på det hela.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Xi nickade.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Det är enda sättet va?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag tror det. på så sätt kan vi alla vara trygga...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga43b1ilwKFOWQ388ENhbRa-8DM-OtQPiRa050640QbvqEvW644yVqRIqw42ZenISdGjlpg4Z6xVDZJ5EreW8N9TynrEFV07ya3ro4C6OGGAtSBNeA_3AaVo-ERVXKTPrZNMR_DW6w6vM/s1600/PicMonkey+Collagefhj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga43b1ilwKFOWQ388ENhbRa-8DM-OtQPiRa050640QbvqEvW644yVqRIqw42ZenISdGjlpg4Z6xVDZJ5EreW8N9TynrEFV07ya3ro4C6OGGAtSBNeA_3AaVo-ERVXKTPrZNMR_DW6w6vM/s1600/PicMonkey+Collagefhj.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
När Danielle kom hem satte de sig alla vid bordet. David var på baletträningen men det var lika bra. De kom snabbt överens om att det var enklare att förklara för honom i efterhand.<br />
<br />
Danielle och Siri avbröt inte när Decan berättade hur deras mamma sagt att hon fixat allt och att svaret skulle komma på posten.<br />
<br />
-Vad kom på posten? frågade Danielle stelt. Hon gillade inte vart samtalet ledde.<br />
<br />
Decan lade fram fotografiet som visade en vacker men nedgången tomt i en stad långt, långt borta.<br />
<br />
Danielle tog upp och tittade på kortet.<br />
Siri grät.<br />
Danielle klappade henne på axeln.<br />
<br />
-Finns det inget annat sätt? frågade hon men hon visste svaret. Hon frågade inte vad staden hette eftersom de visste att ju mer de visste ju sämre hade det varit.<br />
<br />
-Kommer vi aldrig ses igen efter detta? frågade Danielle när de hade lämnat bordet och tvillingarna var ensamma.<br />
-Jag hoppas det.<br />
-Jag med, jag kommer sakna dig.<br />
<br />
De omslöt varandra i en kram innan de gick åt olika håll. Det var saker som behövdes förbereddas inför flytten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijMCkX9YsaQCN4NsSq0sjSf9hd2-Yh1D8KC0asUcd3KiT5IXs9sXGZ1so63CbFC1GZaK1hDIe5WBmQNWpHSYjkN-AzIgt1ahNsdtuChZ34s4EEBUAUs6WEay_AHpcvdthff5gaaU0Zzbs/s1600/PicMonkey+Collage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijMCkX9YsaQCN4NsSq0sjSf9hd2-Yh1D8KC0asUcd3KiT5IXs9sXGZ1so63CbFC1GZaK1hDIe5WBmQNWpHSYjkN-AzIgt1ahNsdtuChZ34s4EEBUAUs6WEay_AHpcvdthff5gaaU0Zzbs/s1600/PicMonkey+Collage.jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Fotografiet som kom med brevet:<br />
På baksidan står det:<br />
<br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">"Här är tomten, ni får den billigt då den stått tom länge. </span><br />
<span style="font-family: Courier New, Courier, monospace;">Släng eller sälj skräpet."</span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvDbB0CAVi0jccv6H0ecKBR25ZzGtAhz6n8iSO7K8a-swRtP7EiDOzIdC2QoXkPF_kT5TGItbgDukgy54jpTF2oq0t6d_VKwSM9hjfwC4gntvpYfLriQ57CUUWrug5LjMwHmIMpoZsYcQ/s1600/ssl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvDbB0CAVi0jccv6H0ecKBR25ZzGtAhz6n8iSO7K8a-swRtP7EiDOzIdC2QoXkPF_kT5TGItbgDukgy54jpTF2oq0t6d_VKwSM9hjfwC4gntvpYfLriQ57CUUWrug5LjMwHmIMpoZsYcQ/s1600/ssl.jpg" height="640" width="530" /></a></div>
<br />
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6231886922717939305.post-51150656129486590062015-01-06T12:50:00.000-08:002015-01-06T12:50:02.380-08:002.10 Till världens ände.<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hösten var här. Haruka var inte den enda som var överlycklig, Siri älskade också hösten. Danielle älskade Siri, så var glad bara hon var glad och Decan brydde sig inte särskilt mycket om årstider. Det var positivt att det inte var lika kvavt, men det var allt. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvTEiREVMp97G7Y_JltFlNwqQJ7lSaYYFkJFShjYdQ42nIQzOuUDS-6O4ENYjbdBm3Isxs2WB0-P7rdsJ5cJ9IIu2q0x0p583-o0758oh6Md1xEpE9hgBexXGIFXs3cwu4OPd9IP0FrgE/s1600/1+(1).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvTEiREVMp97G7Y_JltFlNwqQJ7lSaYYFkJFShjYdQ42nIQzOuUDS-6O4ENYjbdBm3Isxs2WB0-P7rdsJ5cJ9IIu2q0x0p583-o0758oh6Md1xEpE9hgBexXGIFXs3cwu4OPd9IP0FrgE/s1600/1+(1).jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
Siri och Danielle var inte bara lyckliga över hösten, utan även för att David var hos dem. David var lite blyg och stel i början men slappnade av ganska snabbt och var som barn är mest. Lekandes, skrattandes och överallt hela tiden!<br />
<br />
Här är David i sitt nya rum! (Sophias gamla)<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixz5iLjdcQb_2sKQuRfPu0zktLM49fOAQXzYYIz_SVrBh6kiI_V5NjZi3_NTQw8kimYhjRuGloWsfeuMDxEwodLIHyAwl4iQV59u4JK5EI1QjGYlVPekqSqHL83sZrcBZ2nY2ZEXP3JfU/s1600/1+(2).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixz5iLjdcQb_2sKQuRfPu0zktLM49fOAQXzYYIz_SVrBh6kiI_V5NjZi3_NTQw8kimYhjRuGloWsfeuMDxEwodLIHyAwl4iQV59u4JK5EI1QjGYlVPekqSqHL83sZrcBZ2nY2ZEXP3JfU/s1600/1+(2).jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
David tyckte att skolan var okej, men tyckte läxorna var tråkiga. Siri brukade sitta med honom så att de blev gjorda. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
De upptäckte snart att det gick bättre att göra läxorna utomhus än inomhus, kanske för att man kom ifrån den tråkigamiljön. Siri som själv älskade att dansa var glad att David också gjorde det. Hon hade själv aldrig dansat balett men tyckte det var kul att titta på honom när han tränade och försökte göra samma sak som honom.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Mycket var frid och fröjd, men inte allt.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEib0fmDy3E0Cy63K6Ms7ijXYFmUgdCoVQ6C_FbCrRnxqPooe09-xuyL10dgN7xTH6G_HuIO9xpiWQX3Lwh4T5P7Sp62BmeBHyTz4jDrSih3T2mc-Nd4e_S0CrYjO1YwfLwDzUE54c7-Q/s1600/1+(3).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEib0fmDy3E0Cy63K6Ms7ijXYFmUgdCoVQ6C_FbCrRnxqPooe09-xuyL10dgN7xTH6G_HuIO9xpiWQX3Lwh4T5P7Sp62BmeBHyTz4jDrSih3T2mc-Nd4e_S0CrYjO1YwfLwDzUE54c7-Q/s1600/1+(3).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
Decan spenderade mycket tid i sitt rum. Hon mådde inte bra, varken psykiskt eller fysiskt.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
En kväll gick Danielle in för att väcka Decan för det var dags för middag. Hon kom in precis när Decan var på väg upp men stannar och blir stel i kroppen.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Decan vi ska äta n....</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon stirrade ut igenom fönstret och såg en man där. När han såg att han var betraktat stack han snabbt därifrån. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vad sjutton var det? sa Decan och Danielle ställde sig beskyddande framför sin syster medan hon spanade ut igenom fönstret.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Jag vet inte, men han stirrade på det, ska vi ringa polisen?</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Decan skakade på huvudet. Det var inte första gången någon spanat på henne. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Jag tror de vet.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vet vad? frågade Danielle och tittade sedan förskräckt på hennes mage.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon bet sig i läppen och man såg hur hon tänkte så det knakade. Decan betraktade och kände att hon verkligen tyckte om sin syster egentligen. De var bara alldeles för olika. Men, hon var den smartaste person Decan kände.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Jag vet inte vad vi ska göra, men vi måste komma på något snart. Så fort barnet är fött är ni båda i fara, om inte innan där.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqPcZQf9qiwZwgdkcKtnA1k96qyeQKie4ZIknsJym4B9Ejj44iEej-6WnB-k65fzmEn0IJaIS_28Rb42cejBGdRxBWp-aR6-ra-KTrClLGAMVKYUhK6AD2N4SAcl4dku3OoOgno7VrXy8/s1600/1+(4).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqPcZQf9qiwZwgdkcKtnA1k96qyeQKie4ZIknsJym4B9Ejj44iEej-6WnB-k65fzmEn0IJaIS_28Rb42cejBGdRxBWp-aR6-ra-KTrClLGAMVKYUhK6AD2N4SAcl4dku3OoOgno7VrXy8/s1600/1+(4).jpg" height="568" width="640" /></a></div>
<br />
Decan åt med familjen och Siri sa inget om att hon var distraherad utan bara tittade på Danielle som gav henne en blick som sa "vi tar det sedan" och sedan skötte hon och David samtalet.<br />
Danielle var väldigt intresserad av allt vad David sa. Hon dyrkade honom. Decan visste inte att Danielle tyckte om barn men nu var det väldigt tydligt.<br />
<br />
Decan kände hur magen knöt sig.<br />
Hon gillade inte barn.<br />
Hon förstod inte hur man skulle bete sig eller vad de ville ha.<br />
<br />
När hon ätit klart ringde hon Xi, hon var tvungen att berätta nu. Magen hade svällt ytterligare och det gick inte längre att dölja.<br />
<br />
Om "de" nu var henne på spåren så var hon tvungen att göra något åt det. Xi var en bra person, när Decan sa att de var tvunga att prata tog han sig tid även om det var en hel tidszon emellan dem. När hon sa att det var viktigt lovade han att komma om några dagar, så fort jobbet tillät.<br />
<br />
Decan som inte kunde få ro gick ut. Hon vågade inte lämna tomten men kände sig instängd inomhus.<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtwVoBnd1JtWvHmjkhZgS_42_emidWI9aUKhSaCaRFQb16-8GGBBP6v6N75KP_UVwhf6x3Nxu3Dkn5RLnf5MorqvhT_FUjvgrU5vqt3xPvREfLKJ2A1cLmSn39_XbnGafTwU3_k8pvQ88/s1600/1+(5).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtwVoBnd1JtWvHmjkhZgS_42_emidWI9aUKhSaCaRFQb16-8GGBBP6v6N75KP_UVwhf6x3Nxu3Dkn5RLnf5MorqvhT_FUjvgrU5vqt3xPvREfLKJ2A1cLmSn39_XbnGafTwU3_k8pvQ88/s1600/1+(5).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon vandrade runt på tomtet när hon såg ett ljus och hörde ett konstigt ljud. Ett susande. Det lät bekant men hon förstod inte varför. Hon kunde verkligen inte placera ljudet, det lät nästan som en tekokare.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon gick runt huset och såg en konstig farkost, och.... en utomjording.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon har träffat utomjordingar förr, var det samma kvinna som hennes mamma kände? Kvinnan såg henne inte, utan fällde bara upp ett paraply och började utforska tomten.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNGOew5I0AFMtVk3Kum1oh0VGKXpeK7Q7xWbsrYiB9OyLkx29Qe-UFg-j_8b51ehbQg40N_3y31QV_R-47spsE7I4g1m_9iKcLueoabFti5BScxRBfzBtsfQue8Tixyx2ObTt1H1sZ1wI/s1600/1+(6).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNGOew5I0AFMtVk3Kum1oh0VGKXpeK7Q7xWbsrYiB9OyLkx29Qe-UFg-j_8b51ehbQg40N_3y31QV_R-47spsE7I4g1m_9iKcLueoabFti5BScxRBfzBtsfQue8Tixyx2ObTt1H1sZ1wI/s1600/1+(6).jpg" height="320" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
Decan smög på kvinnan, och hörde hur Haruka i sin tur smög på henne. Haruka lämnade inte Decan sida för en sekund.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Kvinnan gick bakom hörnet men stannade sedan och sa:</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Jag vet att du är där. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Rösten lät ihålig och annorlunda, men den lät inte arg.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Förlåt, jag.. Vad gör du här? </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Jag letar efter dig. Jag antar att din moder berättat om din bakgrund?</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon var väldigt rakt på sak, men det var något Decan gillade. Hon hade aldrig förstått varför man skulle gå som katt runt het gröt.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Ja, och nu har det skett. Det som inte skulle kunna ske.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vi vet. Men vi är inte dem enda. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vad ska jag göra? Jag vill inte att barnet ska komma till skada, och jag vill verkligen inte utsätta min syster och hennes familj för skada. Kan du hjälpa mig? </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Ja det kan jag.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Men hur? Vad ska jag göra?</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Försvinna.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Decan tystnade och stirrade på kvinnan. Vad menade hon? Hur skulle hon... </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Om jag lämnar staden kommer de söka efter mig, men kommer de lämna Danielle och hennes familj i fred? </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vi kommer självfallet hålla ett öga på dem. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Decan skakade hennes hand och log.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Tack, jag är tacksam men.. Hur ska jag försvinna? </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Det får du fixa själv, men vi kommer sopa undan dina spår så de inte finner er.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Samtalet började ta slut och kvinnans farkost kom tillbaka och Decan förstod att det började bli dags att ta farväl.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vad heter du? frågade hon</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Goel. Hon sträckte fram sin hand igen och skakade den. Sedan gick hon mot farkosten. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vilka är "dem" förresten? ropade Decan efter henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Goel stannade upp en sekund och vände sig om.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Dåliga personer. Mer svar än så fick hon inte.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsM3-BP-L7Xd7TypVcNviPQqcPuage8UCcMDJAozYlSUD1FGm5GUgE5XJ-suqaWcFSKBMPpYeI1OR962Gag0q4Ev5_jz-kJsluFbL4mGcwG5KiwXUtLuiFyf2ThAU_dlleA6iLAfsqFsk/s1600/1+(7).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsM3-BP-L7Xd7TypVcNviPQqcPuage8UCcMDJAozYlSUD1FGm5GUgE5XJ-suqaWcFSKBMPpYeI1OR962Gag0q4Ev5_jz-kJsluFbL4mGcwG5KiwXUtLuiFyf2ThAU_dlleA6iLAfsqFsk/s1600/1+(7).jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
Decan gick in och bytte om. Hennes kläder var dyngsura eftersom det hade regnat medan hon samtalat med Goel. Hon tänkte gå och lägga sig när hon såg en skugga i köket. Nej, det var inte en skugga, det var ett ljus?</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon gick dit och såg en ande.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon var inte helt ovan vid andar. Hon hade hängt mycket på kyrkogården och sett många på avstånd eller när de spökade i föremål. Men aldrig så här nära.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Det var hennes mamma.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hon sprang fram och kände hur ögonen tårades. Hon började berätta allt som hänt men var inte säker på om hennes mammas ande förstod. Andar var bara en vag avbild av den levande människan.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Sophia tröstade och lugnade henne men kommenterade inget över allt hon berättade.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Mamma, vad ska jag göra? Goel sa att jag måste försvinna, men jag vet inte hur, jag vet inte vart.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Jag har fixat allt. Jag har fixat allt. Vänta på posten. Sophias röst lät avlägsen.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vad menar du? Jag förstår inte...</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Vänta på posten. Där kommer svar.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTIoXlHpZw9J1YEZHQQ0-GoYhGNW2dyVUjqyX5g0w3jsV7HRF6KnLURhssUZOy6d_Imqy6tp9XgBGWVlKG97r8ymz8DjPUimGktBLIJrkxjqjRlO4XhqjoeEnxHYiEQ5QTb9kI850mXpw/s1600/1+(9).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTIoXlHpZw9J1YEZHQQ0-GoYhGNW2dyVUjqyX5g0w3jsV7HRF6KnLURhssUZOy6d_Imqy6tp9XgBGWVlKG97r8ymz8DjPUimGktBLIJrkxjqjRlO4XhqjoeEnxHYiEQ5QTb9kI850mXpw/s1600/1+(9).jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Solen började stiga och Decan förstod att tiden snart var ute.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sophia lade handen på Decans kind och tittade på henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
-Jag kommer alltid vaka över er.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Sedan lade hon handen på Decans mage och viskade till barnet. Decan log, hon kände hur mycket hon saknade sin mamma och förbannade hennes död. Men nu kände hon sig ändå lugnad av att få träffa i alla fall hennes ande.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiD0e5s6adFhStTS6qYcx2N9ZYzb6pGq3u62U_gv3bF0gRmkRShdAn83xGnWT5jCoAL75XCh8DABnp5soRDXVgeBv-rVkBucIRvEVhwvuEcxKMMpaboUk0JTuwiaYYtEComHrU8i6p3Io0/s1600/1+(10).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiD0e5s6adFhStTS6qYcx2N9ZYzb6pGq3u62U_gv3bF0gRmkRShdAn83xGnWT5jCoAL75XCh8DABnp5soRDXVgeBv-rVkBucIRvEVhwvuEcxKMMpaboUk0JTuwiaYYtEComHrU8i6p3Io0/s1600/1+(10).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
Sophia försvann i ett dis.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Decan tog ett djupt andetag.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Vad som en måste göras, måste göras. Hon var tvungen att skydda sin familj. Hela sin familj.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoHrXM23u0QJeY0a4EzfyTIiTD2TyWsJ0vQmE55EGMu98UF1YX09cXonUX033A9MShbz2adp4B3cGs4mQkYR1Bi2g-ghjcyYRVi2J3dgj4h5KHVFxcHigSZu56LCLApQoeWHN7enDT2qU/s1600/1+(11).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoHrXM23u0QJeY0a4EzfyTIiTD2TyWsJ0vQmE55EGMu98UF1YX09cXonUX033A9MShbz2adp4B3cGs4mQkYR1Bi2g-ghjcyYRVi2J3dgj4h5KHVFxcHigSZu56LCLApQoeWHN7enDT2qU/s1600/1+(11).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
På andra sidan världen satt Xi i sin trädgård.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han mediterade.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han hade kommit till insikten att han var tvungen att lämna denna platsen, och han kommer aldrig komma tillbaka. Han bara kände det på sig. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han hade packat sin väska lätt och skänkt bort sina ägodelar. Huset som gått i arv, fick hans bror. De var bra vänner men hade glidit ifrån varandra det senare åren.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Det var dags. Han skulle vidare.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuaXuYumDosKbY3WQv9650qRpYkJzjc9sLRoNBVtV-HCRNBfOuPVw2Itb0nCzLhALRQRT21sh0B-cpezAXOOJleuqpjRD1cC5AH6hzVhnZiWd0HQS0lQBPJXWupBOv8Zr8mImNu8DGfp0/s1600/1+(12).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuaXuYumDosKbY3WQv9650qRpYkJzjc9sLRoNBVtV-HCRNBfOuPVw2Itb0nCzLhALRQRT21sh0B-cpezAXOOJleuqpjRD1cC5AH6hzVhnZiWd0HQS0lQBPJXWupBOv8Zr8mImNu8DGfp0/s1600/1+(12).jpg" height="360" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
Kvällen efter där var han framme vid Decans hem.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han såg henne bakifrån och tittade med ett leende på hennes stora hår.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han gick fram emot henne, eftersom det snöat under dagen hörde hon hans steg och vände sig om. Han tappade hakan när han fick syn på henne.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
På hennes mage.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han släppte väskan och Decan tittade skamset ner i marken.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han lyfte upp hennes haka och tog henne i sin famn. </div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Var inte ledsen, jag fixar allt som behöver göras, vi kommer bli en lycklig familj!</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Hade du lämnat allt om jag bett dig om det? Flytta till en annan plats och bara börjat om, utan att fråga varför?</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Han tittade djupt in i hennes ögon.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Jag har redan lämnat allt. Jag följer dig till världens ände.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Hans blick for till magen och han lade sin hand på magen,</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
-Er. Jag följer er till världens ände.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwW7kE5iSPwGWy4qCg0KKPdVRHhRKwNjL5y1axd3gPGP9ItGwF7CRbu6bfTjljJ45A8fKyNzC6ebent3M6qBXkCK3F3QR2wvXNvbROMg83IkeiLRZg6nFyvnNGnDOYn4y1kQFvdVwQnug/s1600/1+(16).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwW7kE5iSPwGWy4qCg0KKPdVRHhRKwNjL5y1axd3gPGP9ItGwF7CRbu6bfTjljJ45A8fKyNzC6ebent3M6qBXkCK3F3QR2wvXNvbROMg83IkeiLRZg6nFyvnNGnDOYn4y1kQFvdVwQnug/s1600/1+(16).jpg" height="640" width="640" /></a></div>
<br />TheGrAnarchisthttp://www.blogger.com/profile/18276231094816827528noreply@blogger.com0